Skädda eller roder?

Kajakens utrustning

Det är lite olika hur olika kajaker är utrustade och här finns också representerat en del av de myter och trätoämnen som jag nämnde om i "Om att paddla".

Du behöver ha ett roder eller en skädda på kajaken, för att hålla kursen när du paddlar i vind.

Vissa kajakister anser att det är komplett vansinne, slöseri med energi och en säkerhetsrisk att paddla en kajak utan roder. Andra i sin tur anser att rodret är en säkerhetsrisk, eftersom det har en massa rörliga delar som lätt går sönder. Det finns till och med de som tycker att man inte är någon "riktig" kajakist om man paddlar med roder….."fuskar" liksom.

Du behöver inte sälla dig till någon av dessa "skolor" oavsett hur dina paddelkompisar har det ordnat med kurshållningsanordningar, utan prova båda och använd sedan det du tycker fungerar bäst för dig och för hur du paddlar.

Under dina första turer, kommer du att ha mycket nytt att hålla reda på med paddelteknik och annat så ett roder kan då bli en sak för mycket och koordinationen pajar ihop alldeles. Har din kajak ett roder, så hissa i så fall upp det tills du känner att det fungerar med allt på en gång.

Roderanordningar går mycket riktigt sönder ibland. Och det gör även skäddaanordningar. Så lär dig att hantera kajaken utan dessa hjälpmedel och träna att manövrera kajaken bara med hjälp av paddeln och din kropp. Men det finns ingen anledning att du alltid under dina turpaddlingar ska slita ont bara för att kurshållningsanordningen KAN gå sönder.

De flesta kajaker är utrustade med antingen roder eller skädda (några har både och) men det finns även några få som anser att man inte ska ha varesig roder eller skädda. Och visst går det att paddla utan roder eller skädda. Flera av de riktigt stora kajakexpeditionerna genom tiderna har genomförts med kajaker som helt saknar hjälpmedel för kurshållning och manövrering, nu senast Chris Duff´s paddling runt hela New Zealand´s sydö under 1999-2000.

Men för de allra flesta är det ett oerhört slit att inte ha någon hjälp för kurshållning. En kajak som drivs framåt vill alltid svänga upp mot vinden – lova, så paddlar du inte rakt mot vinden, får du hela tiden göra akterliga styrtag för att hålla kajaken på kurs. Vad en kajakkonstruktör än säger, så finns inga möjligheter att skapa en kajak som inte beter sig på det viset. Däremot är det skillnad på hur benägna olika kajaker är att lova. En kajak med lång rak köllinje lovar inte lika mycket som en med krumt skrov. Å andra sidan är kajaker med lång rak köllinje svårare än de med krumt skrov att styra tillbaka på kurs när de väl sätter igång att lova.

Går det höga vågor, så påverkas inte heller kajaken lika mycket av vinden, som om samma vindstyrka blåser över nästan slätt vatten, så paddling i öppet hav kräver i allmänhet inte kurshållningsapparatur i lika stor utsträckning som paddling i skärgård. Men det finns undantag även här….paddlar du i sned akterlig sjö, så kommer du att önska dig ett roder. Kajaken vill hela tiden svänga upp mot vågen, och mycket av din energi går åt till att hålla kursen. Det är något lättare i rak akterlig sjö, så det kan löna sig att paddla i zig-zag om ditt mål ligger diagonalt med vågriktningen.

Hur ett roder fungerar är inte svårt att räkna ut. Trampa på höger pedal/pinne, så svänger kajaken åt höger och vice versa.

En skädda kan man inte styra kajaken med, utan den är till för att kompensera för lovgirighet. Vill kajaken svänga upp mot vind, så fäll ner skäddan. Vill kajaken istället börja svänga från vind, så hissar du upp den lite. Trimma så tills kajaken går rakt fram dit du vill, utan att du behöver paddla mer på den ena sidan, än den andra.

Ökar du farten, så kommer kajaken att börja lova mer och vice versa.

De allra flesta långfärdskajaker är utrustade med vattentäta skott och luckor, men här har vi, åtminstone i Sverige, åter två "skolor". Den ena anser att det är farligt med skott, eftersom man inte kan se om det kommer in vatten i packutrymmena. Den andra anser att det är näst intill omöjligt att bärja en vattenfylld kajak som saknar skott.

Jag har en gång varit med om att en kajak som saknade skott tog in stora mängder vatten. Ungefär halvvägs över en c:a 5 kilometer sträcka av öppet vatten, såg jag att min följeslagares kajak låg väldigt djupt med aktern. Själv märkte han ingenting, för det fanns inga onormala mängder vatten under rumpan. Så jag tror inte riktigt på detdär med att man genast märker att vatten kommer in i en kajak utan skott och då kan pumpa ur det. Hade vi inte kommit iland när vi gjorde, så hade kajaken till slut ställt sig med fören i luften och vattnet hade även kommit in via sittbrunnen.

Även en kajak med skott kan naturligtvis ta in vatten, men då kan åtminstone en kompis sticka ner sin pump genom luckan och "lätta på trycket". Har kajaken inga luckor, så måste pumpen stickas in i sittbrunnsöppningen och den når inte långt in i kajaken, särskilt om det ligger packning ivägen.

En välbyggd kajak ska dock inte ta in avsevärda mängder vatten någon annanstans än där det finns öppningar, d.v.s. sittbrunnsöppningen och lucköppningarna. Och dessa öppningar ska alltid vara noga förslutna under paddling!

Om någon kapsejsar, så vill man snarast möjligt kunna tömma kajaken på vatten och få badaren tillbaka i sin kajak, särskilt om det är kallt i vattnet. Det råder ingen tvekan om att detta är betydligt lättare att utföra med en kajak som har skott. Om du inte tror mig, så prova gärna att tömma en skottlös kajak och gör det under omständigheter då det finns risk för att man kapsejsar. Alltså inte i en varm stilla vik med platt vatten.

Är kajaken fullastad och allt ligger i vattentäta packsäckar, så kommer det in betydligt mindre vatten än om kajaken är bara dagturspackad, men går sjön hög så har du fortfarande små möjligheter att tömma den på annat sätt än att pumpa ur alltsammans och det är inte ens säkert att detta är möjligt. Ligger ni med sidan mot vågorna, så är det stor risk att ni båda blir välta över ända. Använder ni drivankare, så att stävarna ligger mot vågorna, så kommer vattnet i kajaken att skölja fram och tillbaka mellan för och akter, så det blir inte mycket vatten man hinner pumpa ur varje gång det passerar sittbrunnen.

Helst vill man alltså ha skott i en långfärdskajak och det är bra om det bakre sitter i höjd med sittbrunnssargens bakkant och det främre sitter så nära fötterna som möjligt. Då kommer minsta möjliga mängd vatten in i kajaken vid kapsejsning och du behöver bara dra upp fören över din sittbrunnssarg för att tömma den kapsejsades kajak.