Kvikkjokk till Saltoluokta via södra sidan av Rapadalen

160804, torsdag

Äntligen är vi ombord på tåget – avgång 17.56 mot Narvik. Det har varit en lång förberedelse med studie av kartor, packlistor, inhandling och packning av ryggsäckarna. Har vi med oss för mycket/litet, rätt prylar, lagom mängd mat. Spännande att ha en vandring i Sarek tillsammans med min 16-åriga dotter att se fram emot

In med min jätteryggsäck. Tågkorridoren för trång för att gå med ryggsäcken på ryggen. Vi har bokat en egen 2-mannakupé för mig och tonårsdottern – mysigt! Märkligt att kliva på ett tåg utan att någon personal finns att tillgå. Vi hjälpte en utländsk turist att hitta till sin kupé. Iväg på utsatt tid. Skönt att sitta och ta det lugnt i den lilla kupén. Minimal information på engelska och på svenska meddelades att restaurangvagnen tyvärr inte kunde öppna som planerat. Tur att vi hade ätit tidig middag hemma och hade med oss extra förråd av godsaker.

Vid 20-tiden öppnade serveringen. Av förståeliga skäl lång kö. Vi satt och pratade med en trevlig man medan vi åt en wrap till kvällsmål. Roligt att höra hans berättelser ifrån vandringar i Sverige, alperna och i Nepal. Vi känner oss inte riktigt lika vana. Tung packning och jag har valt bort kängorna och går i lätta vandringsskor. Till kupén vid 22-tiden. Skönt att ha gott om tid och kunna unna sig att sitta och prata med nya bekantskaper.

160805, fredag

Vi vaknade runt 8-tiden och kort därefter blev Elin 100 SEK rikare. Vi hade slagit vad om huruvida hon fick plats i det lilla utrymmet för kuddar närmast taket i kupén eller ej. Hon fick plats.

I högtalaren informerades om att vi var ca 2 timmar sena på grund av något spårarbete. Det betydde att vi skulle missa bussen från Murjek. Som plåster på såren fick man gratis kaffe eller varm choklad i restaurangvagnen. Dock hade inte vårt tågs servering den frukost som skulle ingå i vår bokning. Den ”rätta” restaurangvagnen skulle kopplas på tåget i Boden, så ca 3 timmar senare fick vi vår måltid. Det var extremt trångt i första delen av serveringsvagnen, men vi hittade den folktomma och tysta andra delen av vagnen.

Klockan 11 kom vi fram till Murjek, vars population bestod av 51 personer år 2010. Som tur var behövde vi inte vänta länge på en buss, endast 20 minuter. Fler personer skulle byta från tåg där och tydligen skulle vi ha bokat en kombinationsbiljett. Då är man garanterad plats på en extrainsatt buss vid försening. Detta kände vi inte till, men chauffören var vänlig nog att ta ombord oss ändå.

Bussresan på 4 timmar tog oss till Kvikkjokk via Jokkmokk. Väl framme vid Kvikkjokks fjällstation checkade vi in och åt en sen lunch. Väldigt gott med varm mat. Sedan lämnade vi packningen på vårt stora och trivsamma rum. Fönster med utsikt mot forsen. Vi pratade med personalen i receptionen och ställde frågor kring vattenstånd, vad mm i Sarek. Förvånansvärt nog visade det sig att ingen av dem hade vandrat där. Istället sökte vi upp en tysk turist och ställde några frågor.

Därefter tog en promenad ner till forsen och gick förbi Kungsleden – där vi startar i morgon. Vi passade även på att besöka Kvikkjokks vackra kyrka, byggd 1907.

Vilade på rummet och gick ned till middagsserveringen vid 18-tiden. Vi avnjöt en god 3-rättersmiddag och serverades av väldigt trevlig personal. Elin och jag satt och pratade med ett par som hade vandrat på Kungsleden. Av dem vi har pratat med tycks vi få intryck av att det är mycket vatten i Sarek i år. Efter middagen satt vi med kartan framför oss och funderade på alternativ om inte vissa vad kan genomföras. Jobbigt att inte veta hur det ska bli – skönt att starta vandringen i morgon. Gick och la oss vid 22-tiden. Dagsljus ute och ljudet av den mullrande forsen.

160806, lördag

Sov gott i natt. Elin lyckades, i sömnen, ta sig ur sovsäcken och få ned den på golvet från översängen mitt i natten. Upp vid 7-tiden. Vi åt en god frukost och passade på att göra några mackor till lunchmatsäck. Städade, 5 minuter tog det att dammsuga och skura rummet. Packade allt och skickade ett ”hej-då” sms till övriga familjen.

Iväg klockan 8.30. Inledde på Kungsleden norrut. Mycket vatten på stigen. Jag bytte omgående till sandaler (borde kanske haft riktiga kängorJ). Uppehåll, molnigt och behagligt. Inte alltför mycket mygg. Vi gick igenom skogsmark och det fanns rikligt med hjortron längs den vältrampade stigen. Vackra bär och så goda!

Tunga ryggsäckar, men allteftersom ställde vi in dem så att de blev behagliga att bära. Vi kom till vårt första delmål: vek av från Kungsleden innan sjön Stuor Dahta och gick mot Pårek. Föll ett stilla regn. Kort paus, macka och lite vila. Kämpade på upp till Pårekslätten. Första ordentliga vadet – kallt, men helt utan problem.

Träffade på några få människor. Kändes att vi gick hade gått under lång tid och vi började bli trötta. Det slutade regna och vi följde en liten stig och började vika av mot väst. Insåg till vår glädje att vi tydligen hade passerat Pårek och vandrat ganska högt – vilket passar bra inför vår fortsatta färd. Vi tog en paus och sedan tog vi en kompasskurs och gick ovanför trädgränsen rakt österut för att gå syd om Stuor Jierttá.

Vid 18-tiden slog vi läger på en otroligt vacker tältplats. Fantastiskt fin utsikt, kombinerat med närheten till fjällripor och renar. Blev en kulinarisk middag: varma koppen och 2 smörgåsar vardera. In i tältet redan vid 20-tiden. Så härligt att laga mat ute och krypa in i tältet. Solig kväll och vi hörde porlandet från den närliggande bäcken.

160807, söndag

Igår kväll somnade Elin gott. Uppehåll men temperaturen sjönk ganska ordentligt. Jag insåg att jag hade en lite väl sval sovsäck och sov därför i underställ. Duggregn på morgonen. Vi stapplade ur tältet vid 07.30. Tittade rakt ut på en hjord renar – så vackert! Frukost: chiafrön med hallonsylt, kavring med citronmajonnäs, varma koppen (blåbär & hallon) samt snabbkaffe. Himmelskt gott!

Låga moln vilket gjorde det mer svårorienterat när inte fjälltopparna syntes. Rev tältet – fuktigt. Regnet upphörde och dagens vandring startade ca 09.30. Vädret växlade och plötsligt god sikt – såg Stuor Jierttá, som vi rundade. Vi höll ganska hög höjd och efter kontroll mot karta och kompass gick vi nedåt något. Gott om ren, som vi försökte hålla visst avstånd till, och lättvandrat. Enormt många renhorn – ligger överallt.

Såg en renvaktarstuga och dagens enda möte med andra människor vid bron över Gådokjåhkå. Trötta i benen, men vandrade på enormt bra. Lunchpaus: snabbnudlar, kaffe och choklad. Mums! Blev en kort paus.

Gick sedan västerut mot Gaskasvágge. Knepiga stenblock och ett enkelt vad – kallt vatten!

Mäktig glaciär vid Bårddejiegna. Vi gick in i Gaskasvágge och slog nattläger precis nedanför Gaskastjåhkkå. Imponerande fjälltoppar och underbar utsikt. Uppehåll, men riktigt kallt och rikligt med snö runtomkring oss. Blev nudlar och pastasås till middag. Gott med en ordentlig påfyllning av energi. Elin fixade torklina för strumporna.

In i tältet vid 19.30-tiden. Vi har hållit oss ovanför trädgränsen och sluppit mygg (antagligen för kallt för dem också). Så avkopplande att gå och prata och inte störas av mobiler eller nyhetsuppdateringar. Totalt ovetande om omvärlden. Fantastisk dag med bra teamwork!

160808, måndag

Regn, regn, regn, samt blåst & kyla. Jag sov med tjocka strumpor, underställ, träningströja, fleece och mössa. Att inlöpa till nästa vandring: ny sovsäck!

Det började blåsa ordentligt på natten och vid 3-tiden kom regnet. Tältduken skakade av vinden och regnet smattrade. Tack och lov tätt och torrt i innertältet. Ingen idé att komma iväg tidigt. Kröp motvilligt ur sovsäckarna vid 8-tiden. Elin gjorde sin obligatoriska fotkontroll. Resultat: 1 blodblåsa, 2 skavsår och 2 naglar som kommer att lossna. På utmärkt humör ändå – på med compeed. Mysig frukost i tältet. Hade köket i förtältet och satt och åt i sovdelen. Chiafrön med blåbärssoppa, bröd, russin och kaffe – lyx!

Då och där var det bra att vi inte visste hur den här dagen skulle arta sig. Gaskasvágge visade sig ta mycket lång tid att vandra igenom. Detta på grund av vidrig terräng bestående av lösa och blöta stenar och klippblock.

Den bokstavliga livsfaran fick oss att spänna hela kroppen och tömde oss på alla energi från frukosten. Men vi trampade på i hyfsat tempo i 4 timmar.

Därefter tog vi till slut en välbehövlig paus. Både två var trötta och hade ont i kroppen, så det var skönt att lägga sig på den mjuka mossan som vi äntligen hade kommit ned till, långt ifrån alla respektingivande stenar.

Vi åt lunch bestående av varsitt paket snabbnudlar (extra hot & spicy), kaffe till mig och Oboy till Elin, varsin müslibar och några chokladbitar. Under rasten hade vi även utsikt över Sarvesvágge. Vackert! Efter den välbehövliga energipåfyllningen gick vi ner till Sarvesvágge där vi behövde genomföra ett rejält vad för att komma vidare enligt planerad färdväg. Om vadet inte fungerade hade vi behövt gå tillbaka och hitta en alternativ rutt.

Vadet lyckades utan incidenter och kändes stabilt. Vattnet var mycket strömt och på vissa ställen ganska djupt så vi fick gå uppströms för att hitta en plats som kändes säker. Jag gick över först och därefter Elin. Kylan var smärtsam men inget som vi direkt bekymrades över då vi var fulla av adrenalin och väldigt fokuserade på att inte ramla. Det blir stadigast när man går snett uppströms.

Efter vadet gick vi genom tät, tät skog samt genom stora områden med myr. Vi bytte från sandaler efter vadet, men det hade inte gjort någon skillnad vilka skor vi hade valt – de hade varit lika blöta oavsett. Vi vandrade länge genom tät björkskog.

Det började även ösregna – blött och eländigt. Emellanåt luktade det blöt päls och vi såg tydliga spår av att stora djur hade legat ned eller rört sig framför oss. Vi såg också avtryck från älgklövar. Efter ett tag drabbades vi båda av ”soppatorsk” – behövde påfyllning av mat och dryck. Till slut hittade vi en bra tältplats. Vi är nära floderna som går igenom Rapadalen och har även utsikt över Låddebáktes brant.

Till middag kokade vi risnudlar och blandade i tomatsås. Våra kåsor var fyllda till bredden med mat. Underbart gott efter allt kämpande idag. Under middagen började det smattra rejält på tältduken men det var torrt och behagligt i tältet. Enligt vår guidebok var Gaskasvágge det ”naturliga valet”!? När det inte fanns snö att gå på var upplevelsen bara att det var vidrigt jobbigt och farligt att ta sig fram på alla hala stenar. De få snöbryggorna som fanns kändes livsfarliga i och med att forsen dånade fram under dem – ville inte rasa igenom så vi höll oss undan. Kröp ned i sovsäckarna vid 21-tiden och slutade läsa efter någon timme. Sent för att vara vi två på denna resa;-).

Idag såg vi en person enda person på hela dagen – på långt håll, vid ett tält.

160809, tisdag

När jag nu skriver dessa rader är jag fortfarande skakad av dagens avslutande vad. Mer om det följer…

Regnade mycket kraftigt hela natten. Tack och lov kom ingen fukt in i innertältet. Betydligt varmare i natt, jämfört med natten innan. Upp vid 7-tiden. Sov gott, men byxor och stumpor sedan igår var fortfarande väldigt blöta. Molnigt men trots det en fantastisk utsikt. Vår tältplats var belägen precis där Sarvesvágge kommer ned till Rapadalen. Dagen inleddes med den obligatoriska fotvården – compeed och heatlotion.

Vi kom iväg vid 09.40 – långsamma i våra förberedelser. Molnigt, men uppehåll.

Tog oss mot Tielmavadet men efter att ha spanat ut mot vattnet och funderat en stund började vi vandra österut, på södra sidan av Rapadalen. Kändes alltför riskfyllt att vada. Ofattbart eländig terräng! Vi hade bestämt oss för att gå i sandaler, eftersom vi redan efter 20 meters vandring vadade (plaskade) fram genom en myr.

Vegetationen bestod av myrar, samt i det närmaste ogenomträngliga snår och buskage. Tog oss sakta, sakta framåt.

Paus för omplåstring av Elins stortånaglar (som lossnar). Genomförde 2 vad ganska tätt inpå varandra – gick bra. Kände oss duktiga och tyckte att vi lyckades välja lämpliga platser för passagerna.

Efter några timmar blev det något bättre träng och där det var möjligt tog vi höjd. Förbi ett gammalt, men fint, vindskydd. Lunch på en vacker höjd – storslagen utsikt över Rapadalen och goda snabbnudlar. Vidare och försökte hålla oss högt. Ibland hamnade vi i jobbiga snår. Jag blev lite orolig över mitt vänstra knä som började göra ont. Helt fel plats för att skada sig! Tog det försiktigt och plockade fram stavar för att avlasta.

Fantastisk utsikt! Vid ett tillfälle, vid en kort paus, räknade vi till 10 vattenfall inom synhåll.

För det mesta uppehåll, men molnigt. Gick dock alltid med regnskyddet på ryggsäcken. Vi spanade ut över dalen och kunde se var vi kommer att vandra på motsatta sidan om någon eller några dagar. Men först måste vi vandra längst upp i Rapadalen. Vi höll oss högt ovanför en enorm myr – blåste ganska kraftigt.

Tog oss nedåt och sökte lämplig plats för ett vad nära utloppet av Guohperjåhkå ned i Rapadalen. Det såg ut som ganska kraftig ström – sökte och tyckte att vi fann en tänkbar plats. Jag gick först, med uppknäppt ryggsäck. Kraftig ström men det kändes bra. Plötsligt blev det dock djupare samtidigt som jag halkade. Hamnade med hela underkroppen, samt ryggsäcken i vattnet. Jag lyckades dock ta mig upp och kom över forsen. Men en obehaglig upplevelse, samtidigt som Elin var kvar på andra sidan. Vi försökte kommunicera med varandra så tydligt som möjligt och hon sökte sig längre uppströms. Därefter vadade hon cirka halvvägs över till en liten ö (torr plätt). Sedan vidare. Elin kämpade i den kraftiga strömmen och kom nästan hela vägen över.

Plötsligt ramlade hon och hamnade under vattnet. Hon kämpade sig upp samtidigt som jag hoppade i och tillsammans tog vi oss över. Djupt skakade, plaskvåta, men oskadda. Dock så frusna!

Satte omgående upp tältet precis vid forsen. Den hårda vinden kylde så vi ville så fort som möjligt få lä. In i tältet och av med de dyngsura kläderna. Kändes oss nästan panikkalla. Vi tog på oss underställ, kröp ned i sovsäckarna och delade på en chokladkaka. Efter en stund mådde vi något bättre och jag gick och hämtade vatten. Åt fantastiskt god frystorkad linsgryta och pratade om våra upplevelse. Vi skulle givetvis ha slagit läger för natten, fyllt på med energi och sökt lämplig plats för vadet på morgonen istället. Så otroligt lätt att vara efterklok, men allt gick i stort sett bra och vi har lärt oss väldigt mycket av denna upplevelse. Det regnade och vi varken orkade eller ville gå ut och borsta tänderna. Önskade oss en lugn dag i morgon – promenad utan livsfara. Vinden slet i tältet.

160810, onsdag

Vind och regn även i natt. Vi vaknade emellanåt av att vi gled runt på våra liggunderlag. Vid vårt snabba (panik) val av tältplats hittade vi en ”ganska” plan yta. Vi kände oss sega i kroppen och trötta idag. Vaknade av ljud från en helikopter på låg höjd. Motvilligt kröp jag ur sovsäcken, stel och hopfälld som en fällkniv stapplade jag ur tältet. Gick genom snöblandat regn till forsen för den obligatoriska vattenpåfyllningen. Dags för ny gastub. Vi hade tre oanvända tuber med oss i en plastförpackning. Jag tog fram en och skruvade på köket – ingen gas kom ut?! Hjälp! Är vi utan gas? Äta kall mat i tre dagar till, innan vi beräknades nå fram till Saltoluokta? Testade att dra åt tuben hårt, alternativt ganska löst – ingen skillnad. Testade en annan tub och då fungerade det tack och lov. Så skönt! Borde klara oss på en tub om de två övriga inte fungerar. Elin väcktes med en kopp kaffe. Varma koppen, kaffe och smörgåsar med jalapeñosost för henne. Jag åt smörgåsar med tonfisk – bra energi! Sol och regn om vartannat. Elin tejpade sina stackars svullna fötter och lyxade till med torra strumpor. Elin behövde tyvärr behöva sticka ned fötterna i plaskvåta kängor. Även våra byxor var fortfarande väldigt blöta – omöjligt att något skulle ha torkat under den kalla och regniga natten.

Långsamt förberedde vi oss inför dagens vandring. Vi drog först på oss underställ och därefter våra byxor – därigenom slapp vi blött tyg mot huden, samtidigt som byxorna torkade. Vi var båda nedkylda och hade mycket kläder på oss när vi började vår vandring klockan 10.30.

Ganska snart klarnade det och blev betydligt varmare. Fjälltopparna hade nysnö – liknade ett tunt lager florsocker.

 Efter ett par kilometer mötte vi två vandrare och samtidigt kom vi fram till bron över Smájlajjåhkå.

Det kändes skönt att se andra människor och också tecken på civilisation efter den vilda vandringen på södra delen av Rapadalen. Vi gick också in i stugan med nödtelefon. Huset var fint utrustat med lite proviant och bränsle. Hade kommit väl användning om våra gasoltuber hade strejkat.

Efter de senaste dagarnas svåra terräng kändes det underbart att gå på en stig och solen bröt fram. Fantastiskt!

Vi passerade ett obetydligt vad över Máhtujågåsj. Där träffade vi en trevlig ensamvandrare. Han ville gärna ha sällskap vid nästa vad och med tanke på vår upplevelse igår passade det utmärkt även för oss. Vi kände oss, minst sagt, osäkra. Tack och lov var vadet över Tjåggnårisjåhkå problemfritt. Därefter satt vi tre och avnjöt lunch i strålande solsken. Till Elins glädje hade vår nya bekantskap jordnötssmör som han frikostigt delade med sig av.

Han skulle österut och Elin och jag vek av mot sjön Bierikjávrre. Fin vandring och någorlunda torrt. Det var så vackert att se den turkosa sjön, inramad av snöklädda berg och på håll siktade vi rovfåglar som gled fram längs klippsidorna.

Vi valde en fin tältplats vid den sydvästra udden av sjön.

Trasslade med gasen när vi skulle göra middag. Insåg att vi har tre ganska dåliga tuber som vi får att fungera om de lutas. Åt frystorkat och till efterrätt blev det kex. Svalt i luften. Vi kände inte för att sitta utanför tältet. Istället kröp vi ned i våra sovsäckar, läste, pratade och hade det mysigt. Planerade de kommande dagarna, studerade kartan och läste i guideboken. Tände ett värmeljus i tältet – försiktiga, med tanke på brandrisken.

Det har varit något kallare att vandra, än vad vi trodde. På kvällar, nätter och tidig morgon borde vi haft varmare kläder.

160811, torsdag

Åter en kall natt. Nya och varma sovsäckar ska inhandlas! Det regnade hela natten (som vanligt) och även på morgonen, så vi tog det riktigt lugnt. Jag tog mig motvilligt ur tältet för att hämta vatten och väckte Elin med en kopp kaffe. Vi piggnade till av god frukost bestående av bland annat chiafrön och tonfiskmackor. Så trivsamt att sitta i tältet och äta och prata. Vi plockade ihop i stort sett all packning medan vi var kvar i tältet. Började få bra rutin på i och urpackning ur ryggsäckarna.

Det fortsatte regna, men kändes helt ok när vi väl startade dagens vandring. Smattrandet mot tältduken gör att vattenmängden låter värre än det faktiskt är när vi väl kom ur tältet. Iväg vid 10.40. Hade mössor, buff, fleecetröjor och regnjackor. Tog oss fram i god fart på lättvandrat underlag väst om Bierikjávrre. Vi var tacksamma att det var soligt igår, så att vi kunde uppleva den turkosblå vattenytan. Idag var det mesta jämngrått.

Åter nysnö på fjälltopparna. Vi tog oss upp på en höjd och hade utsikt över Guhkesvákkjåhkå. Vi slog följe ett tag med 2 vandrare. Vi har under dessa dagar sett så otroligt få människor så det är kul att prata med andra när tillfälle ges.

Vi tog oss i raskt takt fram till bron över Guhkesvákkjåhkå och därmed lämnade vi även Sareks nationalpark.

Från bron fortsatte vi på en bra och tydlig stig - problemfri vandring. Den karaktäristiska toppen Sluggá blev mer och mer synligt och vi gick i stort sett rakt mot det landmärket. Vi höll högt tempo, men efter ett tag kom vi in i ett stort parti med snår och sank myr. Detta trots att vi hade försökt hålla oss högt. Regnet avtog något och i höjd med en renvaktarstuga tog vi en sen lunch. Märkligt att snabbnudlar kan smaka så himmelskt gott. Kan bero på att vi var blöta, frusna och väldigt hungriga. Helt slut, men mådde betydligt bättre med mat i magen. Solen kom fram, men det var en relativt hård och kall vind.

I närheten av en liten sjö, strax innan Sluggájåhkå slog vi upp tältet.

Elin hämtade stenar för att säkra upp tältpinnarna i den hårda vinden. Vi har fått in en mysig rutin: in med allt som vi kan tänkas behöva under kvällen och natten i tältet, hämta vatten, på med torra kläder, mat och kartstudie, samt planering av kommande dags äventyr. Planen för morgondagen är att vi förhoppningsvis ska kunna åka båt över Bietsávvre och därifrån ha en kort sträcka till Saltoluokta fjällstation. När vi har passerat Sluggá ska vi prova om vi får täckning på min mobiltelefon och försöka få kontakt med den tänkte båtskjutsen.

Åter en mycket kylslagen kväll på kalfjället. Har ingen termometer, men upplevdes som mycket kallt. Rök ur munnen. Vi trodde innan vi åkte upp till Sarek att vi skulle sitta och elda utanför tältet på kvällarna. I realiteten har vi istället huttrande krupit ner i sovsäckarna så tidigt som möjligt. Dock myggfritt;-)!

160812, fredag

Iskall natt och vinden slet i tältet – oväsen från tältduken. Tack och lov håll sig alla tältlinor på plats. Slapp börja fixa med tältet mitt i natten. Jag hade tydligen rullat över på Elins liggunderlag för att ligga nära och försöka få upp lite värmen. Vid 7-tiden fixade jag kaffe och varma koppen. Något mindre blåsigt och växlande molnighet. Inget regn!

Vi har troligen en lång dag framför oss, så iväg redan klockan 09.00 – bra! Trötta men tog oss snabbt upp mot Sluggá. Fick vada Sluggájåhkå, enkelt och problemfritt vad. Skönt för våra stackars fötter med compeed. Hårda vindar, men uppehåll. Vi gick båda två och längtade efter fjällstationens bekvämligheter och vila – härligt med kontraster. Passerade på nära håll nord om Sluggá.

Därefter nedåt och såg äntligen sjön Bietsávvre.

Slog oss ned i sluttningen mot sjön. Tog en powerbar och slog på mobilen för fösta gången sedan i lördags. Vi fick täckning och lyckades även få kontakt med mannen i samevistet vid Bietsávvres östra strand. Han ordnar båtskjuts, men just idag var vinden så hård att han meddelade att han inte kunde hämta oss. Besvikelse! Även om vi hade försökt intala oss att vi av olika anledningar inte skulle kunna åka båt så var det jobbigt att inse att det blir en lång vandring även idag. Denna vecka har utvecklats till ”Sarek-hardcore”. Vi försökte gå så högt som möjligt och vandrade längs med den södra sidan av sjön. Det tog drygt 3 timmar inklusive snår och vattendrag att passera Bietsávvre. Även om det var ansträngande hade det troligen varit betydligt mer strapatsrikt att gå nära strandkanten. Vi var såå trötta på att ta oss fram genom snår. Vi stannade för lunch. Snabbnudlar och passade på att ringa hem – mysigt!

Till slut kom vi ned till stranden vid samevistet.

Det blev ett sista galet djupt vad vid stranden över Ávtsusjjåhkå. Vi gick ut en bit i sjön och även om det inte var strömt så gick vattnet högt över midjan på oss båda.

Vi tog oss blaskvåta vidare genom samevistet.

Äntligen befann vi oss på stigen mot Saltoluokta fjällstation. Så trötta när vi tog oss upp för den lilla branten mellan Lulep Gierkav och Tjeburisvárásj. Äntligen såg vi flaggan vid fjällstationen och kom ned i björk- och tallskog.

Vi var överlyckliga och helt slut när vi nådde fjällstationen vid 17.30-tiden. Framme! Jag vägde min ryggsäck – 20 kilo.

Det var en märklig känsla att stå i en kö bland människor till incheckningen. Det fanns bara tältplats i natt, men vi kunde tack och lov utnyttja anläggningens faciliteter och bokade frukost till i morgon bitti. Eftersom vi kom fram en dag tidigare än planerat hade vi tillgång till ett rum först i morgon. I morgon ska vi bara slappa och äta! Blev dusch och bastu!! Satt sedan hela kvällen i självhushållet. Elin träffade en kvinna i bastun som berättade att denna dag var den mest bokade på hela året på fjällstationen. Vi åt, läste och mådde bra. Vi köpte också coca-cola, chips och choklad.

Blir ytterligare en tältnatt, men då kan vi gå direkt till frukostmatsalen när vi vaknar. Vi är också betydligt mättare och varmare när vi går och lägger oss i kväll. Lite duggregn och blåste fortfarande ganska friskt. Elin hittade en perfekt tältplats cirka 10 meter från fjällstationen. Vindstilla bland träden (tycks vara för kallt för eventuella mygg och knott). Regnet tilltog. Vi bytte om i bastuanläggningen. Tog fram pannlamporna och låg och läste och mös i sovsäckarna. Som vanligt stod ryggsäckarna i förtältet med regnskyddet på – har varit standard under hela vandringen.

160813, lördag

Det blev (oväntat;-)) åter en kall natt i tältet. Jag vaknade ett flertal gånger under natten av att jag frös. Vi låg så nära varandra som möjligt på de hala liggunderlagen. Vid 7-tiden kunde vi äntligen ta oss ur tältet. En ofattbar lyx att gå direkt till ett badrum med varmvatten i kranarna och därefter vidare till en frukostbuffé. Vi satt i matsalen i 2 timmar och njöt. Sedan tog vi våra kaffekoppar och flyttade oss 10 meter till den öppna brasan. Vi lät tältet stå kvar för att torka, men ställde ryggsäckarna i ett bagagerum.

Vi köpte schampo och balsam. Därefter spenderades hela förmiddagen med varsin bok samt några partier schack. Skönt att slappa!

God lunch. Njöt av vällagad varm mat och sallad. Till Elins glädje var salladen helt vegansk. Vi fick därefter tillgång till vårt rum. Vi sköljde upp några klädplagg och tog hand om vårt blöta och leriga tält. Blev en varm och skön bastu – härligt känsla av att vara varm, torr och ren. Många människor på fjällstationen och även ett brudpar med följe. Konstigt men roligt med festkläder bland alla vandrare.

Vi vilade en stund på rummet och kom till middagen just i tid för att höra vårt namn ropas upp. Man blir placerad vid ett bord och vi hamnade i mycket trevligt sällskap. Kul att sitta och prata och utbyta erfarenheter. Vid bordet var ett yngre par som skulle påbörja vandringen på Kungsleden, samt 2 äldre och ödmjuka män som var mycket vana vid vinter- och sommarturer i Sarek. Blev intressanta diskussioner som skapade mersmak för ytterligare fjällturer.

Till rummet vid 21-tiden. Varmt och torrt!

160814, söndag

Äntligen en natt i en säng. Efter en vecka med temperaturer mycket under normalt (enligt personalen på fjällstationen) var det härligt att vakna i ett varmt rum. Jag gick upp vid 7-tiden och gick till frukostmatsalen. Elin väcktes någon timme senare och vi satt åter länge och njöt av mat och dryck. Uppehåll och ganska klart väder. Vi packade och städade ur rummet. Vi hade lyckats smutsa ned ganska mycket på ett knappt dygn på grund av att vi hade släpat in massa prylar från vandringen. Vi vek även ihop tältet som hade fått hänga på tork.

Därefter tog vi en promenad ned till stranden. Samma strand som vi satt och eldade vid varje kväll vid vårt förra besök på fjällstationen för 5 år sedan. Vi pratade med trevliga människor. Till båten kl. 11.00. På grund av ett stort antal passagerare fick vi vänta något och åka med tur nummer två. Både Elin och jag gick i sandaler på grund av ömmande fötter. Buss i direkt anslutning och iväg mot Gällivare. Skönt att sitta och slumra och efter ett tag somnade båda två. Kom fram till Gällivare vid 13-tiden. Vi besökte turistkontoret på tågstationen och frågade om var närmaste mataffär låg. Vi fick en karta och gick till Coop. Vi fyllde på med en mängd godsaker inför tågresan. Därefter hittade vi en pizzeria. Njöt av pizza och OS-sändningar på TV. Hade gärna suttit kvar och tittat på friidrott och golf. Men tvungna att gå för att hinna med tåget som avgick vid 15-tiden. Vid en station blev det ett längre stop medan 2 fripassagerare blev ombädda att kliva av tåget. Passerade Murjek och kom till Boden vid 17-tiden. Bytte tåg och in i vår kupé. Satt och läste och löste Sudoku. Vi gick bort till restaurangvagnen. Det visade sig att kön sträckte sig 2! Vagnar bort. Tur att vi hade köpt med oss müsli, mozzarella, bröd mm. Mös i kupén och mumsade i oss av godsakerna. Kröp ned mellan riktiga lakan vid 21.30-tiden.

160815, måndag

Tåget dundrade fram under natten och vi vaknade 06.00. Åt lite, packade och kom fram till Stockholms central 06.37 (sex minuter efter utsatt tid).

Direkt in i en taxi. På bron mot Söder blev vi passerade av tåget, som skulle vidare mot Göteborg.

Hem till Nacka efter en jobbig och strapatsrik, men helt fantastisk vandring i Sarek!