Fjärde rapporten - Quintero, Chile

Quintero, Chile  6 januari 2001, efter 3.617 km i cykelsadeln.

Från Neuqén fortsatte jag rakt västerut över Anderna, med bitvis mycket stark motvind, till den chilenska gränsen. Det var skönt att nå bergen, med mer omväxlande natur. Direkt efter gränsstationen i Icalma började det regna, men jag slapp vinden i den frodiga regnskaogen, på grusvägar av lavasand.

Julafton och regnskog
Efter mörkrets inbrott, på julaftonskvällen, kom jag fram till det lilla samhället Melipeuco, där jag fick delta i pensionatets julfirande, med julmiddag och julklappsutdelning efter midnatt. Lyckligtvis hade jag med mig "presenter" från Argentina. Det blev tidig morgon innan jag kom i säng.

I tre dygn regnade det nästan oavbrutet. Området får mellan 3000 och 4000 mm regn årligen, så cyklingen genom nationalparken Conquillo blev både våt och kall. Samtidigt var det annorlunda att cykla genom kala lavafält från vulkanen Llaimas, 3125 möh, och passera flera sjöar med skog av det unika araukariaträdet.

Lavasand i navet
Efter Conquillo trodde jag att en framhjulslagret hade skurit, men efter att ha plockat isär det på en blomsteräng konstaterade jag att det var allt regn och lavasanden som skapat missljudet. Nytt fett införskaffades i nästa stad, och problemet var löst.

Därefter cyklade jag fyra dagar på väg nr 5 norrut. Det är den enda vägen i nord-sydlig riktning i hela Chile. Stora delar har två filer i varje riktning. Enligt min mening ingen större upplevelse för en cyklist, då den är hårt trafikerad, men relativt säker med en bred asfalterad vägren och få stora backar. Bitvis är vägen omgiven av jordbruksmark med vete, majs och vindruvor.

Tätt mellan städerna
Ständigt såg jag nya snöklädda bergstoppar österut i Anderna. Den mellersta delan av Chile är den mest tättbefolkade och städerna ligger mellan 20 och 40 km från varandra, vilket innebär att jag har minimalt med mat och vatten på cykeln. Trangiaköket har m.a.o. gått på sparlåga.
150 km söder om Santiago, vid Pelquen, lämnade jag femman för ett tag och cyklade mot Stillahavskusten, som jag nu följt några dagar, mellan mindre kuststäder och fiskesamhällen.

För att få lite avbrott i cyklandet har jag besökt industrier, vingårdar, bibliotek och nobelpristagaren Pablo Nerudas hus. Ideligen träffar jag på vänliga chilenare, som jag tycker också visar mer hänsyn i trafiken än argentinarna.

Genom den mellersta delen av Chile har jag inte sett många vilda djur. Några gulhalsade ibisfåglar och någon falk är allt. Jag borde kanske uppsöka en optiker...