Fem dagar i Kebnekaise

Kebnekaise bjöd på höstfärger, norrsken och några härliga vandringsdagar.

Av: ulindh

Förra veckan firade Christer och jag vår 20-åriga bröllopsdag uppe i Kebnekaise. Vi hade hoppats göra det med en bestigning av toppen via östra leden, men vädergudarna bestämde något annat.

Vi kom upp med nattåget till Kiruna på måndagen, tåget var nittio minuter försenat men vår förbeställda taxi stod och väntade på stationen. I forumet hade jag hittat ett telefonnummer till Taxi Kiruna AB som inte var svindyr, 600 kr för två personer, hade vi varit fyra stycken eller fler skulle det kosta 150 kronor per person. I taxin hörde vi titelmelodin till filmen "Den sista färden" vilket kunde tyckas olycksbådande, men vi kom fram helskinnade.

I Nikkaluokta bytte vi om till vandrarskorna, hälarna var tejpade och klara för dagens vandringsetapp. Sträckan till Kebnekaise är väl inte känd som den roligaste men med ett fint höstväder och förväntansfulla sinnen och de majestätiska bergen i förgrunden var vandringen härlig.

Där båten över Laddjujavri går, och Lap Dånalds legat finns nu en ny fin byggnad där man kan få sig en bit mat och kaffe.  Stället heter Enoks, där höll de även på att färdigställa några stugor som jag tror man ska kunna hyra. Vi åt där och kunde sitta ute i eftermiddagssolen och njuta innan det var dags att traska vidare mot Kebnekaise.

Det var fler än vi som var på väg mot fjällstationen, bland annat en skolklass, det var härligt att höra deras positiva kommentarer om hur vackert de tyckte att det var. Jag hörde till och med några säga att "det här är livet"!

Vädret var strålande och ganska varmt och vyn framför oss tröttnade vi inte på.

Vi kom fram i tid och hann ta en snabb dusch innan middagen.  Middagssittningarna är trevliga då man placeras vid långbord och träffar människor från när och fjärran och det blir trevliga och roliga samtal. 

När vi kom ut efter middagen hade ett norrsken börjat spela på himlen, vi fick klä på oss lite extra då temperaturen sjönk ner mot nollan. Det är alltid lika fascinerande att få se norrsken och dess magiska turer på natthimlen.

Morgonen efter var marken frosttäckt och vi gjorde en vandring i dalen mot Singistugorna.

Tranbären var mogna och lyste vackert röda i kanten på stigen.

Här stötte vi även på renar, några av dem stångades, men det gick ganska lugnt till ändå och de drog sig bortåt när vi närmade oss. Lunchpaketet intog vi på höjden vid Láddjubahta det smakade bra och vi premiärsatt våra nya Crazy Creek stolar.

På ett ställe låg en massa gamla ledkryss samlade i en hög, de ska väl bytas ut mot nya.

Många vi mötte var på väg mot Kebnekaise, flera hade gått Kungsleden från Abisko och vi har nog beslutat oss för att göra en vandring längs någon av Kungsledens etapper nästa år, ungefär samma tid som nu. Det ska bli roligt att planera för den.

Väderutsikterna för onsdagen, vår bröllopsdag, när vi var inbokade på vår topptur var inte de bästa. Vi försökte flytta fram toppbestigningen till torsdagen, men det var redan fullt. Så vi gick på det obligatoriska mötet kvällen innan en guidad tur, och fick en utrustningslista och information om hur det hela skulle gå till. Man får låna en ryggsäck, sele, stavar och hjälm inför toppturen.

Tidig uppstigning, klockan 06.55 skulle vi börja gå mot toppen. Vandringen har samma sträckning som Västra leden till en början, efter att de delat sig dröjer det inte länge innan det blir brant och ganska jobbigt men med ett systematiskt och lugnt tempo så går det bra. Korta pauser för vätskepåfyllning fick vi göra. När den branta delen var avklarad fick vi en längre paus där vi kunde äta. Det började blåsa något men det var inte så farligt och jag tyckte det verkade lovande så långt.

Vi fortsatte upp mot Björlings glaciär, den delen var stenig och ganska besvärlig att ta sig fram. Då började det tyvärr regna och blåsa och både regnbyxor och tjockvantar åkte på. När vi kom fram till glaciären så tilltog blåsten ytterligare.

Men vi fick i alla fall knyta in oss i repen och började gå mot kammen. På ett ställe fick vi syn på dagsfärska järvspår, det var en överraskning!

Blåsten tilltog och regnet likaså och då avbröts vårt toppförsök av säkerhetsskäl. Det gjorde ingenting för vår del, det var ett äventyr ändå. Vi fick istället göra en extra vandring på glaciären och slapp på det sättet en del av det stenigaste partiet på tillbakavägen.

Att gå nerför är inte heller lätt men man får lite mer utsikt och vackra vyer och blickar man upp bakom sig och ser andra på väg ner förstår man också hur brant det varit.

Efter en god natts sömn vaknade vi till en strålande vacker dag och vi hade beslutat oss för att gå till Tarfala. Det här blev en fantastiskt fin tur. Leden är till en början densamma som den ner till Nikkaluokta, men efter cirka två kilometer och man gått över en bro tar man till vänster in mot Tarfaladalen. Dalgången är tydlig och sluttningarna var täckta i höstfärger och solen sken.



Vandringen är inte särskilt ansträngande. Stigen går utmed Dárfaljohka som forsar och brusar nedanför oss. 2013 byggdes det två nya broar för att underlätta en passage med en brant stenig vägg med många lösa stenar på, så man korsar Dárfaljohka två gånger ganska tätt inpå varann. Efter broarna är stigningen något brantare men ändå lättgången och sedan kommer man upp på en mycket stenigare och kargare platå. Det är vackert och fascinerande med de starka kontrasterna!


Här är broarna.


Här gick leden tidigare men som man nu slipper gå tack vare broarna.

Tarfala forskningsstation med sina röda hus utgör en fin kontrast mot den svarta steniga berggrunden.

I fjärran skymtade vi Tarfalastugan där stugvärden Lars Häger har påbörjat städningen då stugan ska stängas på söndagen. Häruppe var det betydligt kallare och det ångade ur munnen när vi andades. Lunchen intog vi med utsikt mot nordtoppen, den badade i sol ena stunden för att i nästa vara inbäddad i moln. Det svänger snabbt.

Det är något magiskt häruppe i Tarfala och vi dröjer kvar innan vi bestämmer oss för att gå tillbaka. Vi tar en titt in i stugan som är stor och mysig, här borde man bo någon gång.

När vi lämnar Tarfala balanserar och hoppar vi till en början på stenarna, ovanför oss åker det en hel del helikoptrar då forskningsstationen ska stänga. Mycket provtagningsmaterial och annat ska samlas in verkar det som. Häruppe på stenplatån var det fortfarande svalt men när vi kommit ner en bit i dalen gassade solen och det blev varmt.

Fredagen är vår hemresedag och vi vandrar ner till båten som tar oss över Laddjujavri. Den smyger fram mellan sandbankarna, se filmen från båtfärden nedan. Så fort som i filmen gick det inte.

De sista kilometrarna är väldigt lättgångna, det är en bred stig så det går fort att gå. Taxin är förbeställd och står och väntar på oss även denna gång.

Fem dagar i fjällen när naturen är klädd i höstskrud, finns det något vackrare?

Här kan du kika runt hur det ser ut i Tarfala.

Och här är båtfärden över Laadjujavre.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-09-15 17:48   Håkan Friberg
Snart är jag pensionär. Den första present jag ska ge mig själv är en fjälltur på hösten. Tack för påminnelsen.
 
Svar 2016-09-16 11:06   ulindh
Det gör du rätt i!
 
2016-09-15 23:10   OBD
Grattis till 20-årsdagen!
Fina bilder!
Höstfärger är fina men kan vara svårt att pricka in.
För ett antal år sedan, innan jag var pensionär, åkte jag med hustru och några vänner till Sälen för att njuta av höstfärgerna.
Vi kom dit för sent. Allt gick i gråtoner. Året därpå åkte vi en vecka tidigare. När vi vaknade första morgonen var det c:a 2dm blötsnö. :-)
 
Svar 2016-09-16 11:07   ulindh
Tack, ja det där med tajming är inte helt lätt, det är lite av ett lotteri! :-)
 
2016-09-16 08:06   Trottoarbonden
Vackert, en dag hoppas jag på att få ta mig upp dit.
 
2016-09-16 17:00   thegedd
Härlig tur med fina lockande bilder och i fjällvärlden på hösten har jag ej varit, måste åka upp nån gång...längtar.
 
2016-09-18 00:04   fowwe
Ett förnämligt sätt att fira bröllopsadag och en trevligt skriven artikel. Utflykten till Tarfala var fin att läsa, där har jag inte varit men skulle gärna vilja komma dit. Och så det där ovanliga huset, "Enoks". Ända sedan jag såg det i vintras har jag undrat vad det är för något. Nu vet jag det!
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...