Bloggar > Ullis blogg

Ullis blogg

Hit och dit i vår vackra natur.

Järnfyran - ingen golfrunda precis

I somras när vi var i Dalarna läste vi om den nyrenoverade vandringsleden Järnfyran och som snart skulle invigas. Vi blev lite nyfikna och packade ner matsäck och hoppade i vandrarskorna och tog en tur på leden som ligger en bit utanför Insjön.


Slagghög i början på stigen.

När vi kom fram och hade parkerat bilen mötte vi två män som hade gått och röjt sly efter stigen och satt upp nya informationsskyltar. Tack vare dem slapp vi slita genom marksly och fick istället en fin tur efter leden.

Järnfyran har fått sitt namn av att leden är fyra kilometer lång och passerar genom fyra olika gruvområden. Svedjegruvorna, Stålgruvorna, Stora Sommarbergets gruvor och Svanmyregruvan (dessa två är ett område) och Predikstolsgruvan.

Efter i stort sett hela leden syns lämningar av gruvverksamheten så historiens vingslag känns verkligen. Den går i varierad natur, det var ett litet hygge där vi startade men efter en liten bit kom vi in i mer skog till myggornas stora glädje.

De gamla gruvhålen som dyker upp är vattenfyllda med brunt och grumligt vatten. 

Växtkraften på granar är det inget fel på de verkar kunna slå rot hur som helst.

Det var varmt att gå i solen så det var skönt när vi kom in i lite skuggigare partier igen.


Upp mot Sommarberget var det lite brantare och varmt var det också, det kom åska senare på dagen. På den brantaste stigningen hade de satt ut en bänk om man ville sitta och vila lite. Vi hittade en bra trädstam på toppen av berget som vi satt på under fikastunden.

På väg tillbaka till bilen hittade vi både smultron och lite blåbär, det smakade fantastiskt!

Jag borde ha tagit fler bilder inser jag men vi får kanske anledning att besöka leden igen och då dokumentera lite bättre. En trevlig tur var det i alla fall.

Det var en härlig sommardag att tänka tillbaka på så här en regnig dag i november.

Postat 2016-11-25 14:09 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Djurspår

Nu när snön har kommit då kan man se hur djuren rör sig. Visst kan man se spår i marken annars också men i snön ger även de små djuren avtryck. Räv- och harspåren hade snöat över när jag var ute men lite andra spår fick jag med på bild.

Det här bävergnaget hittade vi på landet, det var det enda trädet vi kunde se som var tuggat på, kan det ha varit en bäver på genomresa? Vi får se till våren om vi har fått en bäverfamilj till granne. Det rinner en å cirka 10 meter från där trädet står.

Här har rådjuret smugit över, vi brukar ofta se dem beta på ängarna men inte denna gång och det är kanske inte så konstigt när ängarna blev snötäckta.

En musöverfart, kanske de har matförråd  där inne i buskaget.

Ekorren hoppar ner från granen och upp i nästa, det var gott om ekorrspår just här.

En liten vacker och dunig fjäder låg alldeles ensam i snön, någon som har en gissning på vad det kan vara för fågel? Den var ungefär fyra centimeter på längden.

Alla träd har inte tappat sina löv ännu så de kan singla ner med snöflingorna och landa mjukt och skönt i den vita vadden. Snart är det översnöat.

Tungt lägger sig snön på träden, det knakar ibland och många träd mister en och annan gren, särskilt tallar brukar få sina grenar knäckta. Granen rakt fram verkar ha fällt in sina grenar.

Det är fantastiskt när det kommer så här mycket snö, det blir ett helt annat landskap och mycket tystare än annars.

Nästa tur i snön borde väl bli på skidor.

Postat 2016-11-09 16:50 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera