Bloggar > Ullis blogg

Ullis blogg

Hit och dit i vår vackra natur.

Skridskotur i soluppgång


Med solen och vinden i ryggen.

Vi tog en långfärsskridskotur i soluppgången igår morse. Månen låg kvar på himlen och sjön hade lagt sig. Mot strandkanten var isen bucklig men en bit ut var det ett härligt salsgolv att åka på. 

Ispik, ryggsäck, dubbar och sällskap samt en gnistrande sol var en härlig början på måndagen!


Sjön "ligger blank som ett nybonat golv".


Isselfie

Solen går upp och dagen gryr.

 

Postat 2018-11-27 11:40 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sommarens nära turer

Denna otroligt varma sommar har vi gjort nära toppturer på de små bergen vi har omkring oss i södra Hälsingland och små bergstoppar finns det gott om. :-)

De toppar vi besökt hittills har i de flesta fall bjudit på vackra vyer över blånande berg och sjöar, det är ju den belöningen man helst vill ha efter en tur i ostigad terräng och uppförsbacke samt lite gott fika förstås!

Här är några bilder från de hittills avverkade turerna. Vi har många fler att utforska.


På väg upp på Molnbacka 322 m.ö.h. Är inte det ett vackert namn?


Mogna hallon trots värme och torka.

När vi kom till toppen låg lätta sommarmoln på himlen men värmen var tryckande. 

Belöningen den här gången blev utsikt över välkända gårdar och ängar och sjön där vi badar och svalkar oss. På andra sidan sjön kommer det att stå vindkraftverk på berget så vi får göra ett nytt besök när de kommit upp och jämföra utsikten.


Blåbär fanns det gott om på toppen och som tur var hade vi en bärplockare med. Första men inte den sista blåbärsefterrätten denna sommar. 

Den andra toppen vi besökte var Lunsberg, en dag när termometern stod på +29 grader och svärmar av småflugor flög irriterande runt oss hela tiden. Här såg vi spår av både älg och björn. Inga färska avtryck dock men visst håller man lite extra koll runt sig när man går och så inte "nalle" ska bli överraskad.

Just på själva toppen var det ingen utsikt. Så vi gick ner en liten bit på baksidan där det öppnade upp sig och vi kunde titta ut mot  blånande berg. 


På toppen.


Utsikten

Tillbaka till bilen tog vi en annan väg ner på baksidan av berget där Hälsingeleden passerar. Vi följde leden en liten bit, den var välmarkerad men inte särskilt trafikerad av vandrare vad vi kunde se. Här hittade vi både blåbär och hjortron, det smakade gott i värmen!

En tredje tur vi gjorde gick upp till Kölberg, en plats vi besökt flera gånger och grillat korv med barnen när de var mindre. Naturskyddsföreningen har en stuga där med eldplats, bord och bänkar. Den toppen ligger en bit längre bort men det är fint område och vi kunde med två bilar gå från en punkt till en annan på Hälsingeleden, en väldigt fin del av den visade det sig. 

Stora delar av den första biten vi gick var i blandskog. Leden var även här välmarkerad och det såg ut som att fler vandrar den här sträckan, särskilt när vi närmade oss Bältbosjön.




Det passade bra att ta en paus här vid sjön och fundera på om det lurade gäddor eller annan fisk i vassen därborta. 


Lingonen började mogna.

Strax efter sjön kom vi till en öppnare del av leden med en vacker vy över sjön Bergviken. Någon hade dekorerat en hög stubbe med en hjälm, kan det kallas för en konstinstallation tro?


Konstinstallation eller ej, lite roligt ändå.


Bergvikens vatten lyser blått i fjärran.

 


Lättgånget men inte så roligt, det var inte så lång sträcka att gå utefter den här vägen som tur var.


Det här är Jättens likkista, ett stort flyttblock som ligger mitt i skogen. För att besöka den får man ta en avstickare från Hälsingeleden men det är det värt. 

Utsikten från Kölberg. 

Fjärde toppen - Middagsberget. Den här turen bjöd på varierande vandring som började i en vacker ganska brant tallbacke. 

Trots lutningen så var det lättgånget, fint lingon och blåbärsris mellan tallarna.

På toppen bjöds vi på en härligt utsikt över bygden, långt ut mot kusten.


Men det är inte bara utsikter som är fina, mossbeklädda stenar är också vackra att se på.


För att inte tala om blåbär och ...


lingon.


Efter den fina tallbacken och utsikten kom vi till ett stenigare parti. Det var ganska brant med mycket vitmossa.


Det kan bli roliga mönster av växter som här till exempel där Skogsfräken står i lätt solljus.

Nu fortsätter vi att utforska omgivningarna och topparna omkring oss. Kanske blir det på skidor eller snöskor i vinter, vi får se.

Sist, ett litet larvigt möte på turen.

Postat 2018-09-28 13:07 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Sörmlandsleden etapp 1 och 2 Placerad på karta

Ett snabbt fattat beslut, vi ska gå Sörmlandsledens alla etapper i kronologisk ordning. Söndagen när vi gick över till vintertid tog vi oss an de två första etapperna.

Leden börjar i Björkhagen i Stockholm och det går att åka tunnelbana ända fram till starten! Det är till och med skyltat från tunnelbanestationen så inga problem att hitta.

Vi började med att gå in i Nacka friluftsområde där det var mycket folk i farten, joggare, MTB-cyklister, barnfamiljer och hundägare. Här såg vi den här kreativa fågelholken.

Innan leden går in i skogen passerade vi delar av golfbanan och faktiskt två djurkyrkogårdar.

Solen sken men det blåste kallt så det var skönt att  komma in i skogen. Leden går förbi flera små sjöar men idag var det inte inbjudande att ta sig ett dopp trots solsken.

Att det hade regnat mycket märktes då det var mycket blött och lerigt.

Det var verkligen en riktigt höstvandring med löv som yrde i luften. 

Det är inte långt till stan, därborta skymtar Globen.

Här hängde det lite utsmyckning i en gran.

Det här är Sandasjöns källa med kallt och fint vatten att fylla vattenflaskorna med.

Det blev plötsligt omslag i vädret och snöflingor började yra i luften. Vi sökte skydd och lagade till en enkel lunch på trangiaköket med energibars som efterrätt. Sen fortsatte vi vandringen mot Skogshyddan, första etappens slut.

Här hade bävrarna byggt en rejäl hydda. Den var noga tätad med lera och jord men någon bäver syntes inte till. 

Här har vi gått 8,5 km och är framme vid Skogshyddan där den första etappen tar slut. Vi vandrade vidare mot Alby friluftsgård. 

Ahlstorp - det här är det enda helt bevarade båtsmanstorpet. Under nästan 200 år bodde båtsmän här med sina familjer. 

Här går leden nära stora betesmarker.

Så kom vi till slut fram till Alby friluftsgård och de två första etapperna i "projektet" är avklarade. Sommartid finns servering där men inte nu, så vi fick fixa kaffe själva innan vi vandrade vidare för att ta bussen till Gullmarsplan och tunnelbanan hem. Bussen går från Nyfors och dit kommer man genom att fortsätta och gå en bit på etapp 3 mot Tyresta by.

Det var en härlig dagsvandring med växlande väder och varierad natur.

Läs mer om Sörmlandsleden.

#sörmlandsleden #vandring

 

Postat 2017-11-10 12:34 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Firade en friluftsjubilar igår! Placerad på karta

Friluftsfrämjandet firar 125 år i år och kalaset gick av stapeln igår i Hagaparken, Stockholm. I strålande sol och kyliga höstvindar samlades en massa friluftsfolk och barn från I Ur och Skurförskolor för att fira. På plats fanns också kronprinsessparet Victoria och Daniel för att premiärspringa Skogsmulles hinderbana. 

När Friluftsfrämjandet bildades 1892 hette det Skidförbundet, då var det industriarbetarnas hälsa och kondition som behövde förbättras. Idag är det barn och ungas hälsa med alltmer stillasittande som står i fokus. Nu arbetar man för att öka deras aktivitet och rörelse både i skolan och på fritiden. Forskningen visar att mer rörelse både ute och inne främjar både hälsa och inlärning. Det görs en del redan idag i skolorna med nätverket "Spring i benen" och Skogshjältarna som arbetar med barn i utsatta områden, men mer måste göras.

Det hölls ett seminarium om barn och hälsa med en blandad panel av forskare, politiker och verksamma inom skola och förskola. Panelen bestod av Maria Hagströmer, docent i Fysioterapi, Karolinska Institutet,  Gisela Nyberg, medicine doktor, Karolinska Institutet, miljöminister Karolina Skog, Vanessa Bernekorn, lärare som jobbat med Skogshjältarna, Christer Oja från nätverket ”Spring i benen” och Lars Lundström, generalsekreterare i Friluftsfrämjandet.

Det gäller nu att nå de barn och unga som inte känner att en idrottsaktivitet lockar, för det är inte intensiteten i en aktivitet som är viktig utan att röra sig mer och sitta mindre. Där kan friluftslivet komma in. Men friluftslivet är inte särskilt jämlikt idag, det är många grupper som av olika skäl står utanför och det är där de stora organisationerna Friluftsfrämjandet, Scouterna och Sportfiskarna kan vara med och bidra. Samtidigt måste mer rörelse och aktivitet in i skolornas vardag förutom den schemalagda idrotten. 

Här är lite bilder från dagen:

Lars Lundström, generalsekreterare i Friluftsfrämjandet.

En I Ur och Skurförskola uppträdde med sång och rörelse.

Cajsa Rännar höll proffsigt i trådarna och ställde frågor till panelen. Här miljöminister Karolina Skog och Christer Oja från nätverket "Spring i benen".

Här värmer barnen upp inför invigningen av Skogsmulles hinderbana.

Kronprinsessan Victoria och prins Daniel stod på startlinjen tillsammans med barnen.

Guldfärgade jubileumskåsor och äpplen. 

Sista stationen i hinderbanan är en stor lövhög att slänga sig i.

 

 

Postat 2017-10-05 15:56 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Järnfyran - ingen golfrunda precis

I somras när vi var i Dalarna läste vi om den nyrenoverade vandringsleden Järnfyran och som snart skulle invigas. Vi blev lite nyfikna och packade ner matsäck och hoppade i vandrarskorna och tog en tur på leden som ligger en bit utanför Insjön.


Slagghög i början på stigen.

När vi kom fram och hade parkerat bilen mötte vi två män som hade gått och röjt sly efter stigen och satt upp nya informationsskyltar. Tack vare dem slapp vi slita genom marksly och fick istället en fin tur efter leden.

Järnfyran har fått sitt namn av att leden är fyra kilometer lång och passerar genom fyra olika gruvområden. Svedjegruvorna, Stålgruvorna, Stora Sommarbergets gruvor och Svanmyregruvan (dessa två är ett område) och Predikstolsgruvan.

Efter i stort sett hela leden syns lämningar av gruvverksamheten så historiens vingslag känns verkligen. Den går i varierad natur, det var ett litet hygge där vi startade men efter en liten bit kom vi in i mer skog till myggornas stora glädje.

De gamla gruvhålen som dyker upp är vattenfyllda med brunt och grumligt vatten. 

Växtkraften på granar är det inget fel på de verkar kunna slå rot hur som helst.

Det var varmt att gå i solen så det var skönt när vi kom in i lite skuggigare partier igen.


Upp mot Sommarberget var det lite brantare och varmt var det också, det kom åska senare på dagen. På den brantaste stigningen hade de satt ut en bänk om man ville sitta och vila lite. Vi hittade en bra trädstam på toppen av berget som vi satt på under fikastunden.

På väg tillbaka till bilen hittade vi både smultron och lite blåbär, det smakade fantastiskt!

Jag borde ha tagit fler bilder inser jag men vi får kanske anledning att besöka leden igen och då dokumentera lite bättre. En trevlig tur var det i alla fall.

Det var en härlig sommardag att tänka tillbaka på så här en regnig dag i november.

Postat 2016-11-25 14:09 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Sida: 1 2 3 Nästa Sista 

 

Logga in

Tips!