I somras när vi var i Dalarna läste vi om den nyrenoverade vandringsleden Järnfyran och som snart skulle invigas. Vi blev lite nyfikna och packade ner matsäck och hoppade i vandrarskorna och tog en tur på leden som ligger en bit utanför Insjön.

Slagghög i början på stigen.

När vi kom fram och hade parkerat bilen mötte vi två män som hade gått och röjt sly efter stigen och satt upp nya informationsskyltar. Tack vare dem slapp vi slita genom marksly och fick istället en fin tur efter leden.

Järnfyran har fått sitt namn av att leden är fyra kilometer lång och passerar genom fyra olika gruvområden. Svedjegruvorna, Stålgruvorna, Stora Sommarbergets gruvor och Svanmyregruvan (dessa två är ett område) och Predikstolsgruvan.

Efter i stort sett hela leden syns lämningar av gruvverksamheten så historiens vingslag känns verkligen. Den går i varierad natur, det var ett litet hygge där vi startade men efter en liten bit kom vi in i mer skog till myggornas stora glädje.

De gamla gruvhålen som dyker upp är vattenfyllda med brunt och grumligt vatten. 

Växtkraften på granar är det inget fel på de verkar kunna slå rot hur som helst.

Det var varmt att gå i solen så det var skönt när vi kom in i lite skuggigare partier igen.

Upp mot Sommarberget var det lite brantare och varmt var det också, det kom åska senare på dagen. På den brantaste stigningen hade de satt ut en bänk om man ville sitta och vila lite. Vi hittade en bra trädstam på toppen av berget som vi satt på under fikastunden.

På väg tillbaka till bilen hittade vi både smultron och lite blåbär, det smakade fantastiskt!

Jag borde ha tagit fler bilder inser jag men vi får kanske anledning att besöka leden igen och då dokumentera lite bättre. En trevlig tur var det i alla fall.

Det var en härlig sommardag att tänka tillbaka på så här en regnig dag i november.