Gjorde min första längre fjällvandring i september 1979. Det var en ensamvandring i Sarek. De följande 18 åren (ofta ensam - ibland med vänner) var det Sarek och Kebnekajsefjällen som lockade. Förmodligen för att det var där dom högsta topparna fanns. Först 1998 fick jag upp ögonen för västra Padjelanta och Rago och gjorde en vandring söder, väster och norr om Virihaure och Vastenjaure. Den vidsträckta utsikten, avsaknaden av leder och glaciärlandskapet fick mig att återkomma år efter år. Jag var ute i 17 dagar under en vandring utan att se en människa annat än första och sista dagen. Man kunde gå i sina "penséer" dag ut och dag in och bara "vara sig själv" - ja, till och med förlora sig själv i nuet, då det öppna landskapet ger en känsla av frihet, upprymdhet och samhörighet med naturen. Från topp 1663 på norska gränsen kan man se Lofoten 170 km bort. Det är längre än om man kunde se Gävle från Kaknästornet i Stockholm...

Användarnamn: hansnydahl

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Litteratur, Navigering, Bär & svamp, Foto, Svenska urskogar, istidsformationer.

Mer på profilsidan


Gjerdalen - Tjåhkkuljávrre.

Dag 1 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta. Vandrar från övre Gjerdalen i Norge förbi Gasskatjåhkkå och Linnajávrre, till Tjåhkkuljávrre på norra sidan av Hurre.

Dag 1 av turen Gränsfjällen i norra Padjelanta.

Vandrar från övre Gjerdalen i Norge förbi Gasskatjåhkkå och Linnajávrre, till Tjåhkkuljávrre på norra sidan av Hurre.

Padjelantas gräns mot Norge är 73 km lång och jag har i 20 års tid fascinerats av fjällvärlden på båda sidor av den av människan dragna gränsen. Den följer inga tydliga geografiska enheter som sjöar, dalar eller jokkar. Som riksgränsen i övrigt mellan Sverige och Norge följer den i huvudsak vattendelaren i Skanderna. Den fastställdes i Strömstadstraktaten år 1751. Padjelantas gräns mot Norge börjar i söder vid Sårjåsjávrre och slutar i norr vid Amásjávrre.Den nordligaste delen mellan Njoammeljávrre och Amásjávrre besökte jag först 2016 men har nu vandrat där 5 gånger sedan dess. Det är ett geologiskt intressant område där man bl.a. kan se gränsen mellan de olika skollor som bygger upp Skandernas berggrund. Variationen i bergarter är också stor med bl.a. kalksten och täljsten. Till detta kommer många spår efter inlandsisen som slukrännor, jättegrytor, drumliner och hårt slipade berghällar.

Drumliner är landformer av morän som skapats under en glaciär. Drumliner är orienterade parallellt med isens rörelseriktning och uppträder ofta svärmvis. De har en avlång valryggsform och är i allmänhet 5–50 meter höga och 10–3 000 meter långa.

Skolla är ett geologiskt begrepp och en del i bildandet av en vissa bergskedjor. En skolla består av en större del eller skiva av berggrunden som förflyttats upp över ett underliggande förkastningsplan. En skolla kan breda ut sig över tiotals eller hundratals kvadratkilometer, och den geologiska uppbyggnaden är ofta komplicerad.

Jättegryta är en i berg urholkad fördjupning, som bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rotera tillsammans med grus och mindre stenar i en virvel under en längre tid.

Slukrännor är djupa rännor som går rakt nedför en fjällsluttningen. De har bildats av smältvatten som slukats under glaciärisen och skurit ned sig i berget.

Jag gjorde en sväng här mellan 4:e och 12:e augusti i år, men den fick avbrytas då både magen och vädret blev dåligt. Min förhoppning nu var att kunna fullfölja den turen.

Gjerdalen till TjåhkkuljávrreDag 1 (7:e september)

Anläggningsvägen mot övre Gjerdalen.Anläggningsvägen
mot övre Gjerdalen.

Karta över hela turen.Karta över
hela turen.

Efter att ha sovit över på vandrarhemmet Lyktan i Arjeplog körde jag de återstående 28 milen till Kobbvatnet i Norge och därifrån ytterligare 19 km längs en anläggningsväg som leder till dammen vid Reinoksvatnet. Vid sidan av vägen finns några flata klipphällar där man kan parkera. Vid vägen finns även en skylt som markerar början av den led som påstås gå till Sverige. På skylten står det "Kulturminner 0,5 km", men leden har rösning åtminstone fram till Linnajávrre. Därefter ser man bara sporadiska spår av den. Det har ingen betydelse då man knappast kan gå fel på sträckan från Linnajávrre till Njoammeljávrre.

Om man vill besöka NV Padjelanta så finns det nog ingen startpunkt som ligger närmare än övre Gjerdalen, då det bara är 16 km längs nämnda led till Njoammeljávrre i Sverige.

Karta dag 1, med markeringar för var bilderna är tagna.Karta dag 1, med markeringar för var bilderna är tagna.

Ger mig av med ryggsäck, vandringsstavar och en kameraväska som hänger framtill i rycksäckens bärremmar så att jag ska ha kameran och objektiven lätt tillgängliga. Kameran har en fullformatssensor och objektiven har brännvidderna 24, 55 respektive 90 mm. Fotoutrustningen väger 3 kg inklusive väska, batterier och ett litet 25 cm högt stativ.

1.Vy mot västra Reinoksfjellet nära anläggningsvägens slut.Vy mot västra Reinoksfjellet nära anläggningsvägens slut.

Man går inledningsvis nära Juoksatjåhkkå och har hela tiden fina vyer mot Gasskatjåhkkå. När jag närmade mig Linnajávrre försvann stigen men det är bara att följa sjön. När man kommer till den östligaste delen av Linnajávrre ska man ta sig över en jokk från sjön Linnajávrásj som kan vara besvärlig tidigt på säsongen, men nu kunde jag gå över i kängorna.

2.Gasskatjåhkkå och norra Linnajávrre.Gasskatjåhkkå och norra Linnajávrre.

När man lämnat Linnajávrre bakom sig passerar man ett antal mindre sjöar och en bit efter att ha passerat den sista av dessa (636) vek jag av mot Tjåhkkuljávrre där jag hoppades finna en lämplig lägerplats. 

3.Sjö 636.Sjö 636.

Jag kunde nätt och jämt ta mig över Tjåhkkuljåhkå med kängorna på något hundratal meter väster om inloppet i Tjåhkkuljávrre. Nära jokken fanns fungerande tältplatser där jag slog läger då klockan närmade sig halv sju och solen bara skulle vara uppe en dryg timme till.

| Tjåhkkuljávrre: Areal: 0,50 km2. Höjd: 595 möh. |

Innan jag reser tältet blötlägger jag den torkade maten. Den ska ligga och dra i varmt vatten i 30 minuter, eller i kallt vatten i drygt en timme. Därefter kokas den upp och blandas med antingen potatismospulver eller cous-cous, samt en påse Varma Koppen soppa. Varje måltid innehåller cirka 1100 kcal. Därtill kommer någon "energy bar" och en bit chokladkaka (70 % kakao).

4.Tältet är rest och den torkade maten ligger och drar i varmt vatten.Tältet är rest och den torkade maten ligger och drar i varmt vatten.

Det var ovanligt varmt för årstiden och fullständigt myggfritt. Jag tältade i fjällen under 40 dagar i år, och det var bara under 2 dagar andra veckan i juli jag såg mer än 2 mygg. Då ska sägas att jag inte var ute mellan den 11:e juli och 3:e augusti vilket var den varmaste tiden.

5.Solen går ner redan halv åtta.Solen går ner redan halv åtta.

Jag vaknade till vid tvåtiden på natten och tittade ut. Himlen var nästan helt svart och det fanns inget ljus från artificiella ljuskällor - bara tusentals stjärnors intensiva ljus.

6.En extremt stjärnklar natt långt borta från stadens ljus.En extremt stjärnklar natt långt borta från stadens ljus.

Fotnot

Jag har inte engagerat mig i att göra en egen webb-plats trots att jag varit yrkesverksam inom det området. För att kunna visa bilderna i optimal kvalitét har jag "skruvat" lite på Googles Blogger som egentligen är ett blogg-verktyg. Jag har tagit bort kommentarsmöjligheterna i Blogger eftersom jag bloggar på Utsidan, och nu återstår bara en sida där bild och text visas i lite bättre skärpa och layout.

Länk till Google, för optimal bildkvalitét:

Gjerdalen till Tjåhkkuljávrre.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-10-29 22:48   OBD
Du har flera gånger delat med dig av din erfarenhet och kunskap av den här delen av vår fjällvärld. Och nu liksom i tidigare blogginlägg får man som läsare fin undervisning i bl.a. geologi. Och som vanligt, helt fantastiska bilder!
Tack för att du delar med dig av resultatet av 3kg kamerautrustning!
Fint med länken till Googles Bloggers.
Vad är strecket till höger på bilden av stjärnhimlen? Stjärnfall, satellit eller ..?
Ser fram mot kommande blogginlägg från vandringen.
 
2018-10-30 04:29   hansnydahl
Tack Bertil!
Området är speciellt på många sätt. En av de trevligare egenskaperna är att man sällan behöver gå på de steniga stigar som är vanligare längre österut i fjällvärlden (typ Kungsleden). Dels för att det inte är så mycket stenig mark och dels för att det saknas stigar :-)
Bergen är inte så höga men det har även fördelen att man relativt enkelt kan nå fantastiska utsiktspunkter. Jag har vid ett par tillfällen varit uppe på berg vid riksgränsen så sent att jag kunnat se solnedgången reflekteras i Atlanten, vilket är en speciell upplevelse.
Jag skulle tro att strecket på stjärnhimlen är en satelit som hunnit röra sig en liten bit under de 4 sekunder exponeringen varade. Stjärnfall brukar generera längre streck då de rör sig mycket snabbare.
 
2018-10-30 07:10   Håkan Friberg
Du kan verkligen "din" del av de svensk-norska fjällen. Inga texter lockar mig mer än dina. Tack för att du berättar. Jag måste ta mig dit.
/Håkan
 
Svar 2018-10-30 08:43   hansnydahl
Tack Håkan!
Man kan skriva på många olika sätt, men i regel begränsar jag mig till "Hur tar man sig dit och Hur ser det ut?". Egentligen vill jag skriva mer om själva upplevelsen av att vara där, men det kräver nog någon med större poetisk förmåga än vad jag besitter. Vi får väl se.

Det finns många olika platser att starta en vandring i västra Padjelanta och gränstrakterna. Om du gör slag i saken att besöka området svarar jag gärna på eventuella frågor. Hur går det med din hälskada - är du återställd?
 
2018-10-31 11:03   dako
Grymma bilder som vanligt! Särskilt fint att se dem i fullformat på Google.
 
Svar 2018-10-31 16:36   hansnydahl
Tack Daniel! När dagarna är för korta för att vandra i fjällen så håller man den värsta "fjäll-abstinensen" stången genom att gå igenom de 6000 bilder jag tog under årets 40 vandringsdagar (150 bilder per dag). Kul att du upptäckte länken till Blogger.
 
2018-10-31 16:27   HansP
Ännu ett mästerverk har påbörjats. Skall bli spännande att följa resten av turen. Utomordentligt bildmaterial kombinerat med underhållande berättelse.
Förr läste man ju Grundstens guideböcker inför sina vandringar, nu är det du tagit över tronen när det gäller att beskriva gränstrakterna.
I din förra artikel syntes det att området kring Tjåhkkuljávrre och söder därom är en enda stor grön oas, måste besökas. Jag var i området 2011 men den vandringen blev alltför kort för att hinna se mej omkring ordentligt.
Tack
HansP
 
Svar 2018-10-31 16:49   hansnydahl
Det har gått dithän att jag bara känner mig 100 % levande när jag går i fjällen - speciellt då i de nästan parkliknande miljöer som bland annat finns i området mellan Linnajávrre och Njoammeljávrre. Man går med ett leende på läpparna från morgon till kväll när vädret lämpar sig för fotografering. Jag såg tidigare på din hemsida att du gått leden från Gjerdalen mot Njoammeljávrre. Gränsområdet mellan Padjelanta och Norge är vanligtvis lättgånget men det finns även stora "trappsteg" som kan vara tidskrävande att ta sig förbi - speciellt i Hurre där gränsen mellan skollor och delskollor går i dagen.
Lite smolk i bägaren är det faktum att norrmännen reglerat de flesta av de större sjöarna.
 
2023-09-27 11:39   rolfis
Otroligt vackra bilder.
 
Svar 2023-09-29 13:00   hansnydahl
Tack Rolf! Om man bär med sig 3 till 4 kg fotoutrustning måste åtminstone några bilder bli okej. :-)
 
2023-09-27 13:25   Anders_sthlm
Man kan bara lyfta på hatten och ge en stor eloge till detta berättande av högsta klass!
Man kan ju inte heller direkt säga att det vimlar av fjällvandrare i dessa områden. Vad det dessutom inte heller vimlar av, är en person som kan sammanfatta och berätta om detta område på detta högkvalitativa sätt. Fullständigt njutbart och svårligen överträffat i svensk fjällskildring.
 
Svar 2023-09-29 12:57   hansnydahl
Anders - man får tacka för denna uppmuntran, det värmer. :-)

Ibland tycker jag att jag är lite för saklig och "torr", vilket kan bero på att jag betraktar de flesta av mina inlägg som en korsning mellan en reseberättelse och en "turguide".

Jag har läst många av dina tidigare inlägg och uppskattat ditt berättande, där du med en yvig pensel målar upp en berättelse där landskapet vävs samman med historia, kultur och personliga betraktelser. Kul att du är tillbaka på Utsidan.

Jag noterade nu att detta endast är den första delen av den tur jag gjorde i september 2018. Den ingår i turen "Gränsfjällen i norra Padjelanta" och man måste klicka på den länken för att välja nästa del. Lite omständigt kanske,
 

Läs mer i bloggen

Silbbatjåhkkå gruvområde

På kartan över sydöstra Padjelanta finns Silbbatjåhkkå gruvområde utsatt, cirka 9 km väster om Tarraluoppalstugorna vid Padjelantaleden. Silbbatjåhkkå (”Silverfjället”) är en utlöpare av fjällryggen Gierggevárre, som på 1600-talet kallades för ’’Kedkevare’’. Kedkevare var det namn som kom att användas på gruvområdet från slutet av 1600-talet och frammåt. På Generalstabskartan från 1890 kallas dock berget för Silbakvare. 

Den 1:a september passerade jag gruvområdet, som ligger drygt 1300 m ö.h., på min väg från Råvejávrre till Riggoajvve. Från Råvejávrre följde jag en jokk som på dagens kartor saknar namn, men som på Generalstabskartan heter Tjåhejokk - Tsågejåhkå med dagens ortografi. Passade på att ta några dokumentära bilder. 

Gömda Dalen

2:a augusti 2019.

Mellan gränsbergen Guovddelistjåhkkå och Snøtoppen - som beskrevs i de två senaste inläggen - ligger en namnlös undangömd dal som är ovanligt otillgänglig. I öster ligger sjön Guovddelisjávrásj som sträcker sig tvärs över dalen och kantas av tvärbranta sidor i norr och söder. Man måste vara ovanligt motiverad för att försöka ta sig förbi sjön på norra sidan där passagen är mindre riskfylld än på den södra sidan. I väster vaktas dalen av en 200 meter hög klump av bergarten syenitoid-granit.

Snøtoppen

En topptur till gränsberget Snøtoppen.

De som vandrat Padjelantaleden norr om Stáloluokta har säkert sett gränsbergen i västra Padjelanta på andra sidan Virihávrre, och möjligen undrat vad de heter.