Det var inte särskilt roligt att titta ut ur tältet denna morgon, dimma och regn omvartannat. Ingen hade någon speciell lust att göra sig iordning. Efter diskussion kom vi överens om att avvakta bättre väder. Så morgon och förmiddag tillbringades mestadels i tälten (emot min egentliga vilja). Då och då klev jag ut för att kolla läget. Och vid tolvtiden började det hända något. Molnen skingrades mer och ibland bröt solen igenom, vissa stunder kunde man blicka ner nordöst mot Gássaláhko med dess sjöar.

Niják

På kort tid hade vädret totalt slagit om. Nu bestämdes det definitivt för vidare färd, men först en rejäl middag. Vid tvåtiden var vi redo. Åt det håll vi skulle kunde vi se den fläckvis snöbetäckta höjden. Vandrade längs sjöns östra sida till dess södra ände. Tog oss sedan upp genom att växelvis vandra på snö/lös stenig terräng. Väl uppe där höjden bryts fick vi fantastiska vyer åt båda håll. Och en kort bit längre ner ligger sjön 1244. Det var svårt att hitta något att klaga på under vandringen ner till Ruohtesvágge.

Väl nere i vaggan tog vi en lång, lång paus. Av med kängor och upp med kläder och annat för att torka i det fullständigt vackra vädret. Vid ett tillfälle ställer sig Morgan, med armarna utsträckt, och skriker, DET HÄR ÄR LIVET....

Sedan en lugn och fridfull promenad sydöst till renvaktarstugan och vidare till sjön 896, där vi slog läger. I det kalla vattnet tog jag under kvällen ett dopp, skönt att bli av med all svett.