Alltsedan den senaste turen har jag funderat på vart nästa skall gå, kartor har studerats och olika platser har blivit tänkta mål. Men efter ett tag kom jag fram till att område och plats egentligen inte spelar stor roll idagsläget. Utan det är just att "vara ute vintertid" som är målet, att försöka bli van och vän med snö och kyla. Nu har jag testat att sova i ett färdigbyggt vindskydd, och det är dags att ta nästa steg, bygga ett eget vindskydd eller tälta....

Det knarrade gott under kängorna när jag klev av bussen måndag förmiddag vid tiotiden, ännu en gång stod jag utanför Ånnaboda friluftsanläggning med en fullpackad ryggsäck. Vädret var i det närmsta helt perfekt, strålande solsken och 5-10 minusgrader. Jag såg till att remmarna på ryggsäcken var ordentligt åtdragna och krängde sedan på mig säcken, mitt inre kompass pekade norrut längs bergslagsleden.

Det tog lite längre tid denna gång att vandra/pulsa fram till sjön Göljans vindskydd, lite mer snö....men oj,oj,oj så mysigt och vackert på vissa ställen.

En plats för att slå upp tältet fann jag strax innan vindskyddet. Dock så tillbringade jag ett par timmar vid skyddet för att hugga ved och äta, njuta, följa solens gång som är ett skådespel i klart väder....och just där. Tittar man söderut mot sjön och går med blicken norrut, så målar solens sken upp något som påfallande påminner om en stor strut, också ett fascinerande skuggspel. Lite svårt att förklara och återge på bilder.

Vid halv-två tiden knallade jag iväg för att sätta upp tält och göra mig hemmastadd. Två yngre män dök upp medan jag höll på, de var ute på en dagstur och några fraser utbyttes. Eftermiddag och kväll flöt på bra och temperaturen höll sig kring -10 hela kvällen/natten/morgonen.

Jag känner mig nu helt bekväm i att vistas ute kring dessa temperaturer....

Morgonens vandring tillbaka till Ånnaboda bjöd på vissa ställen smått magiska upplevelser, knarrandet, tystnaden, ljuset, glittrandet, all snö....