Här lägger jag bilder och dokumentation från några turer jag gjort.
personnvik

Glad skåning som bor i Östersund.

Har tidigare bott i Uppsala, Lund, Malung och lite utomlands. Jobbar med naturvägledning. Utbildad naturguide på flera sätt och är aktiv som sådan ibland också.

Bilder, filmer och text från min turer lägger jag i min blogg https://www.utsidan.se/blogs/pers-turer/240321-0401-skidtur-fran-kvikkjokk-till.htm eller på www.facebook.com/per.sonnvik/photos_albums

Mina påskturer:
2025: www.utsidan.se/blogs/pers-turer/sulitelma-massivet-runt-och-upp-250417.htm
2024: www.utsidan.se/blogs/pers-turer/240321-0401-skidtur-fran-kvikkjokk-till.htm
2023: www.utsidan.se/blogs/pers-turer/pasktur-i-borgefjall-nationalpark-och-stekenjokk.htm
2022: www.facebook.com/media/set/?set=a.10158418631935095&type=3
2021: www.utsidan.se/blogs/pers-turer/turakning-fran-hemavan-till-abisko-fina.htm
2020: www.facebook.com/media/set/?set=a.10156973501950095&type=3
2019: www.utsidan.se/cldoc/varm-skidtur-fran-ammarnas-till-lonsdal.htm
2018: https://www.utsidan.se/blogs/pers-turer/tio-dagars-skidtur-langs-svensknorska-gransen.htm
2017: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=672
2016: https://www.utsidan.se/blogs/pers-turer/snirklig-talttur-i-sjaunja-och-stora.htm
2015: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=542
2014: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=480
2013: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=577
2012: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=398
2011: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=405
2010: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=578
2009: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=406
2008: www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=579

Användarnamn: personnvik

Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Jakt, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Mountainbike, Bär & svamp, Orientering, Paddling, Foto, Ridning, Löpning, Segling, Utförsåkning, Resor, Familjen, natur, miljö, dans och släktforskning.

Mer på profilsidan

Turåkning på Svalbard 140417-0504

Jag och tre vänner gjorde en två veckors skidtur med pulka och tält på Svalbard med start påskhelgen. Det blev därmed påskturen 2014.

Här kommer bilder och en reseberättelse från turen. Ytterligare bilder finns i fotoalbumet från turen. https://www.utsidan.se/albums/view.htm?ID=8317 

Skidturen gjordes med Anders Ahnesjö, Magnus Ahnesjö och Michael Heuman.

Här är en karta över skidfärden vi gjorde. 

17 april

Vi flög till Svalbard via Oslo. Det var på den tiden det kändes som mer ok att flyga än vad det gör nu. 

En skylt på flygplatsen som både informerar om isbjörnsfaran och hur långt det är till hjälp om fara uppstår.
En beskrivande bild från Longyearbyen. Det finns betydligt fler skotrar än bilar och bostadshusen ser överlag ut så här: låga och färggranna.
Byggnaden på stolpar överst används inte längre men var en central för olika linbanor med kol som kom in till Longyearbyen. Precis till vänster om den syns Sysslomannens kontor. Sysslomannen är den övergripande myndigheten på Svalbard och vi hade en del frustrerande kontakt med dem innan var tur för att få till ett turtillstånd.
Alla rör placeras ovan mark på Svalbard. Förmodligen pga tjäle och permafrost. Alla hus byggs även på stolpar.
Efter att vi hade packat upp vår utrustning gav vi oss ut på byn för att hämta ut förbokade gevär och äta lite. I de här små kurerna verkar brevlådorna till husen finnas. Fotograf: Michael Heuman
När vi hade ätit och hämtat ut vapnen nere vid hamnen, var det bara att skicka upp igen till vandrarhemmet, som ligger högst upp i byn. Fotograf: Anders Ahnesjö
Man uppmanas att, för att kunna försvara sig mot isbjörn, alltid vara beväpnad så fort man lämnar tätorten. Men in på banken får man inte ta med vapnet.
Den här statyn finns mitt på gågatan och symboliserar gruvnäringens betydelse för Svalbard. Foto: Michael Heuman
När vi, väl tillbaka på vandrarhemmet, närstuderar vapnen ser vi tydligt att de har varit i tjänstgöring hos tyskarna under andra världskriget. Foto: Magnus Ahnesjö

18 april

Utsikt från vårt vandrarhem, som ligger högst upp i Adventsdalen, där Longyearbyen ligger. På bilden ser man bergen som ligger på andra sidan Adventsfjorden, som inte var isbelagd. Det hade varit en ovanligt varm vinter med i februari överlag 15 grader varmare temperatur än normalt.
Vår största utgift för resan var skotertransporten som vi köpte genom företaget Poli Arctici. Inför skoterturen fick man låna äldre skoterkläder och hjälm. Jag, Magnus och Micke på bilden. Fotograf: Anders Ahnesjö
Här är vår utrustning lastad på en släde.
Skoterskjuts blå linje: 102 km och 1510 höjdmeter. 35 km/h i genomsnitthastighet
Skoterturen var inte bara det dyraste vi gjorde på resan. Det var även det kallaste och obekvämaste. Här gjorde vi dock ett av två stopp på de tre timmar långa skoterturen. Vi turades om att sitta bakom en skoterchaufför och att sitta i en väldigt hård och ofjädrat släde när färden skumpade fram över snödrivorna i minus 20 graders temperatur.
Med den här utsikten slutade skoterturen.
Det var kallt och vi frös. Vi bytte om till våra skidkläder och skidade iväg en kort sträcka med vår packning för att få upp värmen innan vi slog läger. Fotograf: Anders Ahnesjö
Skidåkning 2 km och 0 höjdmeter
inför att vi slog läger vid varje lägerplats använde vi snösond för att leta efter sprickor i glaciären. Inte på någon lägerplats hittade vi någon spricka.
Vår första lägerplats.
Det var kallt första tältkvällen. Vi var även då som mest ambitiösa med larmlinorna och ville absolut få upp även knallskottlarmen. Det visade sig vara väldigt svårt att montera dem och med kalla fingrar mot metall blir det ganska jobbigt att gång på gång försöka få till det. Vi använde de övriga tältnätterna endast de tjutande larmen, som är lättare att montera.

19 april

9 km och 184 höjdmeter
Första dagen såg vi fjäll endast på långt avstånd. Jag tycker det var en likartad känsla som att skida där vi skidade på Grönlands inlandsis, dvs platt på till synes oändlig och fjäll i fjärran.
Som enligt väderprognosen började det blåsa upp mot eftermiddagen. Vi fikade inne vindsäckarna. Två personer i varje vindsäck. Vi använde dem genom att låta dem fyllas med vind och då blir det vindstilla inne i vindsäcken. Vi kallar det för spinnaker-metoden. Foto: Anders Ahnesjö
Skoterspår kändes säkert att följa. Vi gick vidare och fortsatte att följa skoterspåren.
Min vinterfjälljacka var ny för denna skidsäsong. Jag uppskattade verkligen min jacka när det är lite blåsigt. Skönt också med skidglasögon då.
Det blåste en hel del när vi satte upp tälten. Mitt tunneltält är inte så lätt att sätta upp under sådana förhållanden. För att stärka tunneltältet under sådana här blåsiga tillfällen använde vi dubbla tältbågar i de två ytterkanalerna.
Ett kupoltält som Ahnesjös är betydligt lättare att sätta upp vid sådana förhållanden då man först sätter fast botten i snön och sedan sätter upp bågarna. Först när bågarna är på plats fäster man tältduken i bågarna.
Vi grävde en stor mur där vinden kom ifrån.
Detta blev den enda kvällen då vi lagade mat inne i tältet. Alla andra kvällar då vi tältade lagade vi mat utomhus. Det blir ganska fuktigt i tältet av alla vattenånga.

Vi grävde en stor vall mot vinden och byggde dagen efter på den ytterligare. Här valde vi pga blåsten och avståndet till kusten att inte sätta upp larmlinor runt tälten - annars använde vi alltid larmlinor. Solen gick aldrig under horisonten under denna resa, så pannlampa behövde aldrig användas då man läste på kvällen i sovsäcken

20 april

Middag i lä bakom muren. Vi valde att stanna på samma tältplats ytterligare en natt pga det blåsiga vädret på under dagen. Middag bakom muren som läade. Vinden avtog nästan helt mot slutet av dagen.
Muren blev ganska hög. Foto: Magnus Ahnesjö

21 april

Frukost i fint väder. Här äter vi frukost. Fotograf: Michael Heuman
Här kan man se hur vinden har jobbat runt vindmuren. Vi hade medvetet grävt en grav på vindsidan av muren så att vinden skulle ledas i den. Fotograf: Michael Heuman
Dags att gräva fram pulkorna. Det tog ett tag. Micke har grävt fram sin pulka här. Snön var väldigt hårt packad av vinden. Man fick akta sig så att man inte högg för hårt i snön och skadade pulka och skackel. Fotograf: Michael Heuman
På morgonen när vi skulle iväg var det dimma och tyst. Jag var sist iväg och det kändes lite ensamt att följa spåren efter de andra in i dimman.
16 km och 269 höjdmeter
Dimma + sol = fint. Dimma och sol i kombination. Foto: Magnus Ahnesjö
Vi åkte på denna dag och i brist på riktmärken försökte vi följa kompassen.
När det var dags för rast tog vi på oss dunjackor. Observera de två gevären som följde med oss under hela resan. De hade vi hyrt i Longyearbyen och var rester från andra världskriget. Tyska mauser-gevär.
Frostiga skägg och glada ansikten. Pga kylan blev det frostigt i skäggen
För att gå så platt som möjligt hade jag inte gått rakt på i kompassriktningen utan gjort en sväng, men trodde att jag hade kompenserat för det sedan. Men när vi kom över krönet mötte detta oss i vår färdriktning. En bergskedja mitt i vägen och vi hade lite svårt först att första vilka berg det var på kartan. Men efter att vi rådfrågat karta, kompass och GPS-koordinater klarnade det för oss. Vi hade avvikit lite från kursen, det var allt. Vi tog en fika. Njöt av utsikten och tog beslut om att runda allt. Trots att vi kunde se vårt delmål Newtontoppen rakt i färdriktningen. Vår plan var att nå den toppen från väster för att undvika branta, smala och eventuellt sprickiga glaciärområden. Vi tog kurs mot fjället 1255. Fotograf: Anders Ahnesjö

Vi skidade en kort stund till och slog upp tältet på en plats med vacker utsikt. Ofta plattade vi till snön så det blev så platt som möjligt. Foto: Magnus Ahnesjö
Här sitter vi och äter middag. Observera vapnet som alltid fanns till hands när vi åt mat på matplatsen. Foto: Magnus Ahnesjö
Det ena vapnet hade frusit och gjort att det inte fungerade. Vi tinade upp det under kvällen och natten genom att ha det innan för dunjackan och i sovsäcken. Vi turades om att göra det, då det var kallt. Foto: Magnus Ahnesjö

Varje kväll grävde vi ner maten i en grop i utkanten av lägret. Detta för att inte isbjörnarna ska känna lukten av maten och söka upp oss. Foto: Magnus Ahnesjö
Vår tältplats den kvällen. Det var väldigt vackert med dimmorna som klädde in bergen i fjärran. Kl 11 på kvällen. Runt minus 25 grader. Fotograf: Anders Ahnesjö
Magnus var den som stod för toalettgrävandet. Den här blev fin – liksom de övriga han gjorde. Fotograf: Anders Ahnesjö
Det är något visst med Magnus… Fotograf: Anders Ahnesjö

22 april

18 km och 259 höjdmeter
Dagen efter fortsatte vi vår kurs uppåt mot höjden 1255.
Vågiga moln
Det var lite småkyligt.
Vi kom på ett skoterspår som gick i vår riktning och vi valde att följa det för att känna oss trygga på glaciären. Kursen gick nu rakt mot dessa fjäll och vi planerade att passera in till höger mellan två av dem.

Ett av de få ställen som tjänstemannen på Sysslomannen hade avrått oss från att åka till pga sprickor i glaciären är det område som är hitom den klippiga ryggen på bilden. Vi åkte inte dit. Fotograf: Anders Ahnesjö
Uppe i passet nåddes vi av en fantastisk vy. Newtontoppen såg vi kika fram bakom ett av fjällen – till vänster på bilden.
Vi stannade till och njöt av utsikten samt gjorde vägval. Vi valde att åka ner till höger om den bergiga väggen.
Newtontoppen, som vi planerade att bestiga dagen efter. Vi valde att tälta på andra sidan skuggområdet.
Från tältplatsen såg vi till Venusfjellet, som jag tycker ser ut som en välvuxen karlo johansvamp med liten hatt. Vi passerade det fjället ett par dagar senare.
Micke håller här på att bygga matplats med mur.

23 april

Frukost dagen efter i solen med fina vyer.
Detta var den stora dagen då vi ville komma uppe på Svalbards högst topp – Newtontoppen. Vi gjorde oss redo. Jag och Magnus kom överens om att dela på bärandet av det enda vapen vi skulle ha med oss på dagsturen. Jag började bära den. Foto: Michael Heuman
21 km och 798 höjdmeter
Vi skidar iväg. Det såg inte svårt ut på kartan och vi såg skoterspår som ledde mot toppen. Foto: Magnus Ahnesjö
Vi följde skoterspåren uppåt då vi hela tiden var på en glaciär. Toppen syns i bild som en mjuk kulle.
Jag på väg uppåt. Foto: Magnus Ahnesjö
Vi är uppe på Svalbards högsta topp! Foto: Magnus Ahnesjö

Nu kommer några bilder med utsikt från toppen. Vi börjar västerut och går åt motsolshållet. Foto: Magnus Ahnesjö
Foto: Michael Heuman
Foto: Anders Ahnesjö
Micke tog det också lugnt utför och njöt av utsikten. Det var vackert med molnen som försökte komma över bergsryggarna. De lyckades inte under denna dag nå området för vårt tältläger.
Vi tog en fikapaus vid denna utsikt och gled sedan nerför mot tälten.

En halo. Fotograf: Anders Ahnesjö
Mitt tält. En trotjänare som har följt med på alla vintertältturer som jag dittills hade gjort. Ett Hilleberg Nammatj 3 GT.
Vi hade alla planerat maträtter för hela gruppen. Denna dag var det Anders middag som vi åt. Gåslever….
Då det i princip var helt vindstilla så valde vi att sätta oss på andra sidan vindmuren och gräva en ny fotgrop. Vacker utsikt.

24 april

De små plastspännena hade Anders fixat till alla våra stavar och de använde vi för att fästa larmlinorna i när vi använde stavarna som stöd för larmlinorna. Här har jag hängt upp stavarna på skidorna så att jag kunde hänga sovsäcken på vädring.
Att packa ner i pulkorna tog oftast en timme att göra varje dag vi skulle flytta på oss.

18 km och 302 höjdmeter
Första delmålet för dagarna vara ett besöka ett tältläger vi sett från nerfarten på Newtontoppen. Vi behövde fråga om vi kunde köpa lite mer bensin av dem. Det visade sig vara ett franskt skidgäng, vars guide jag hade träffat på vandrarhemmet i Longyearbyen. De gjorde toppturer med randonné-utrustning och rekognoserade för kommande års tur då de skulle ta med sig en person som inte kunde använda sina ben och åker skidor sittandes. Fransmännen hade fina bänkar och ett rejält bord.
De hade också ett särskilt mattält. De turades också om att vakta mot isbjörn dygnet runt.
Då de hade massor med bensin över fick vi flera liter av dem. Vi fick även några franska marie-kex av dem, som smakade mer vaniljsocker än den svenska varianten. Foto: Anders Ahnesjö
Vi åkte vidare mot östsidan på Venusfjället. Alltså fjället som jag tyckte såg ut som en överdimensionerad Karljohansvamp.
På väg till östsidan av Venusfjället korsade vi den stora och långa glaciären… , som gick norrut ner mot havet. Långt bort i fjärran kunde man ana de nordligaste bergen på Svalbard.
Efter en svettig stigning upp i passet blev det fikapaus…
…med den fin utsikt. Soligt värre.
Vi började åka vidare nerför och åt norrut. Vi blev hänförda av den utsikt och vy som mötte oss.

En alternativ passövergång för oss var att åka ner för denna glaciär, men där kan man tydligt se sprickor. Det kunde vi inte ana på kartan.
På andra sidan av skuggan från berget till vänster började vi fundera på om vi skulle nöja oss med denna fina utsikt och slå läger här. Fotograf: Michael Heuman
Jag syns som en liten prick på bilden. Jag åkte lite före, då jag njöt av glidet och nerförsbacken. Se filmklippet nedan. Foto: Magnus Ahnesjö

Vi sonderande och satte upp tälten. Foto: Magnus Ahnesjö

25 april

Frukost med fin utsikt.

11 km och 333 höjdmeter
Vi skidade vidare och såg neråt Stubendorffbreen Långt där nere kan man se ett molntäcke.
De här två bergen hade en lustig form. De såg nästan ut som två vulkaner. Foto: Anders Ahnesjö
Vi skickade uppåt och norrut på glaciären.
De här djurspåren korsade vår väg. Det skulle kunna vara fjällräv, vars spår vi såg tydligt senare på turen. Fotograf: Michael Heuman
Vy tillbaka mot vår tältplats. Vi fick åka en del uppåt för att komma upp på en platå på glaciären. Fotograf: Michael Heuman
Och så hade vi kommit upp på platån. Den fina vyn gjorde att vi valde detta till lunchplats.
Och vi åkte neråt på eller mot Smutsbreen. På skoterspår.
Vi såg spår från branta utförsåk på berg vi passerade. Vi träffade på en guide som heter Steven. Han varnade oss för sprickor i glaciären och berättade att det var hans grupp som gjort utförsåkningarna på bergen runt omkring. De var sponsrade av North Face och hade ett läger lite längre ner på glaciären. Han trodde inte att vi skulle kunna komma förbi passet som ligger lite längre fram i bild. Vi åkte dit för att skapa oss en egen bild av det.
Härifrån kom vi. Foto: Magnus Ahnesjö
Nedanför några utförslöpor valde vi att slå läger. För att sedan åka och titta på passet. Här sonderar vi lägerytan. Foto: Anders Ahnesjö
Vi hade en fantastisk utsikt från lägret. Vi blev lite irriterade av allt motorbuller dock. North Face-gänget hade med sig tre motordrivna paragliders som de åkte runt med i dalen. Det lät en del.
Vi gav oss iväg mot passet. Här tittar vi tillbaka mot lägerplatsen. Foto: Magnus Ahnesjö
Anders och Magnus gick först. Micke och jag ses där nere. Foto: Magnus Ahnesjö
En bit upp tog vi av skidorna och sparkade fotsteg i branten.
Sedan blev det en del sten. Vi fick vara försiktiga då många av stenarna satt löst. Jag valde att inte gå hela vägen upp till passet denna dag, då jag hade velat ha rep-säkring till några delar. De övriga gick de sista meterna och såg denna utsikt. Fin utsikt från passet. Dit planerade vi att åka dagen efter. Foto: Magnus Ahnesjö
Då tog vi oss ner till tälten igen. Sämre tältutsikt kan man ha.
Den här vyn skulle man kunna göra tavla av.
Vi kom från glaciären till vänster och fjorden ligger nere i dimmorna till höger.
Och här sitter vi och njuter av utsikten. Foto: Anders Ahnesjö

26 april

23 km och 1267 höjdmeter
På morgonen hade molnen krupit lite längre ner i dalen. Det såg ut att bli en toppendag.
Vi skidade upp i passet och tog av oss skidorna. Gick sista biten upp.
Det växte mossa bland stenarna. Det var den första växtlighet vi stött på under denna resa!
Foto: Magnus Ahnesjö
Vi såg från spår att fjällräv också använt passet.
Från passet kunde man se till Perrier-toppen och Pallastoppen: de två fjäll vi skulle sikta in oss på idag. Micke är på väg ner från passet ner till vänster i bilden. Nerfarten på andra sidan passet var inte svår.
Vi tog på oss skidorna och gled ner i dalen.
Här är passet vi passerat. Fotograf: Michael Heuman

Här trivdes jag.

Ett tunt molnlager verkade täcka fjorden.
Fikapaus i varmt väder. Jag hade solhatten på och dunjackan öppen. Foto: Magnus Ahnesjö
Vi såg ut en relativt säker linje, knöt in oss och gick uppför i ett högt tempo. Foto: Magnus Ahnesjö

Vårt förstaval var att gå upp på Svalbards näst högsta berg: Perrierfjället. Vi kände på snön och kom fram till att det var för halt där för att kunna ta oss upp och ner på ett säkert sätt. Om vi hade haft stegjärn med oss hade det kunnat gå. Men det hade vi inte.
Andra alternativet var att gå upp på Pallastoppen
Vi lämnade en liten hög i passet mellan fjällen och hoppades att det skulle ligga kvar tills vi kom ner igen.
Vi hade en fin utsikt på vår uppfart på Pallasfjället. Här ser vi Perrierfjället.

Det var ganska blåsigt på toppen.

Anders konstaterade att då börjar vi åka hemåt igen. Längre bort än så här på resan kommer vi inte.
Vy norrut Foto: Anders Ahnesjö
Då började vi åka neråt. Ner till passet hade vi alla stighudar på.
Nere i passet. Nu skulle vi bara åka tillbaka till tälten.

Det var svårt att låta bli att stanna och njuta av vyerna
Vi tog en fikapaus när vi kommit ner från den brantare delen.
Vi åkte neråt och sedan påbörjade uppförsbacken mot passet

Sista vyn från passet på den fina dalen och dagen topptur
Vy åt vår hemdal med tälten där nere. Foto: Anders Ahnesjö

Glada och nöjda tillbaka i lägret.

27 april

22 km och 92 höjdmeter
Dagen efter var det passande nog för första gången relativt sett sämre väder här uppe. Vi började glida neråt.
Vi passerade Noorth Face-lägret, dels av nyfikenhet och dels för att fråga om de råkade ha ett extrakök att låna ut eller sälja. Anders och Magnus hade gått sönder och våndades över tanken på att endast ha ett kök på resten av turen.
Bensin och skotrar hade de gått om.
Matsalstält närmast på bilden och Internet-kåtan i bakgrunden.
Vi fortsatte ner i dimman och följde skoterspår så länge det gick. När skoterspåren tog slut tog vi ut en säker linje och följde den neråt.

Vi kom till en stensträng, åt lunch där och följde sedan den då det borde vara färre sprickor längs den
En vacker bergvägg på andra sidan dalen
Vackra lavar på vissa av stenarna
Ur dimman började vi kunna se fjorden där nere.
Glaciären tog slut och vi var nere bland högar med sten och is. Marken var jämn av frusen is med snö på.
Det var väldigt halt under det tunna snölagret. Jag hade svårt att få grepp med stavarna
Isytan ledde till ett mer strömt område...
...som blev en fors med frysen yta. Även om det var is på ytan så vågade vi inte åka ner för den.
Så det blev till att släpa upp pulkorna på en moränrygg istället
Vi tog oss ner på en snösträng bredvid forsen. Pulkorna före oss
Sedan åkte vi på en sjö
Det var mycket sten och lite snö där nere. Men vi letade upp små snöpartier och tog ibland av oss skidorna. Pulkorna fick sig en del repor
Till slut kom vi ner på Austfjorden. Efter fika i lä bakom en sten åkte vi ut mot fjorden och ner söderut.
Svalbardsrenar betade i strandkanten
Vi åkte söderut på fjorden. Vi var glada över att det var is på den. Det fanns inte mycket snö i strandkanten och det var stenigt där.
En stuga var markerad på kartan. Vi tog en titt på den och upptäckte att den skulle fungera att sova över i. Det skulle ge oss ett bra skydd mot isbjörn här nere på isen där det var vanligt med isbjörn
Det var dåligt med snö vid stugan. Förmodligen blåser det en del i fjorden som tar bort all snö.

28 april

Ett representativt urval av stugans bibliotek
Innan vi lämnar stugan stänger vi till den så att isbjörnar inte kan komma in i den.

19 km och 169 höjdmeter
Vi åkte söderut och bakåt kunde man skymta den norra änden på fjorden och där ishavet tar över. 572 Vi följde skoterspår.
Vi åkte mot denna stora glaciär och planen var är att gå upp på dess högra sida.
På vår vänstra sida passerade vi denna glaciär. Det blev varmt och soligt, så solhatt/keps fick komma fram.
De första isbjörnsspåren vi stötte på.
Vi såg säl lite här och var på isen. De låg uppe och vilade vid sina lufthål. När vi närmade oss dem så gled de ner i hålet och försvann. Vi mätte istjockleken här och den var tillräcklig för oss men, osäkert om det var mycket marginal för skotrar att åka på den.
Vi valde att äta lunch vid ett av hålen. Kanske skulle sälen titta upp ur hålet när vi satt
Lunch-utsikt
Här korsade vi de färskaste isbjörnspåren vi såg under resan. Förmodligen såg isbjörn oss, men vi såg inte dem.
Vi närmade oss den stora glaciären. Skoterspåren verkade gå till det ställe dit vi planerade att åka.
Glaciären har en rejäl iskant och är sprucken vid fronten.
Avklädning i värmen

Vi passerade ytterligare en stuga. Vi gick inte fram till den.
Vi närmar oss kanten.
Vid glaciärens vänstra sida är det en brant bergvägg. Sådana här blötare svackor i isen började dyka upp.
Ett gruppfoto nära iskanten
Vi kom fram till stället där skoterspåren började gå uppåt på glaciären. Vi följde spåren uppåt.
Uppe på glaciären fanns det gott om stenblock samt ett och annat litet berg som stack upp ur isen.
Vi var lite osäkra på vart vi skulle åka och vart spåren skulle ta oss. Men de verkade gå ganska mycket norrut nära bergen som är till höger i bilden.
Skoterspåren gick helt plötsligt in bland några moränkullar. Vi hade inte trott at spåren skulle gå ditåt. Det var tältdags och vi valde att slå läger och fundera på vägvalen.

29 april

På morgonen var det inte lika fin sikt. Det kom lite lätt snöfall också, vilket kunde göra det svårt att se skoterspåren.
Just som vi var redo att börja åka skidor kom ett gäng skotrar. Nyspårat! Det var ett gäng ryska turister med guide. De verkade tycka vi var lika exotiska som vi tyckte de var.
Då vi frågade om lämplig väg till Pyramiden, så lånade de ut en stor GPS till oss som vi skulle lämna tillbaka i Pyramiden. En sådan tur!
21 km och 572 höjdmeter
Så vi följde deras spår och ju längre dagen desto mindre kunde vi se deras spår i terrängen. Vi använde då gps:en. Vi rörde oss i områden med moränkullar.
Till vänster om oss hade vi glaciären
För att följa skoterspåren så var vi nere vid glaciärkanten och vände.

Spåret ledde oss brant upp på den stora glaciären. Efter lite platt åkning där uppe och lunch var det dags att vända neråt på glaciären. Det var mäktigt att se hur molnen svepte omkring högt uppe.
Det visade sig bli lätt utförsåkning. Ju längre ner i dalen vi kom desto blåsigare blev det.
Glaciären slutade i en sjö.
Då det verkar som att det blåser en del på denna sjö låg knappt någon snö på den. Isen var klarblå och mycket tjock. 2-3 meter. Det var halt att åka skidor på isen i blåsten.
Blåsten tilltog i den smala dalen när vi lämnade sjön
Grus och sand som blåst från dalen låg utblandat med snön i dalen och skapade en ljudbrun hårt packad snö. Jag fick ibland för mig att snön skulle smaka kaffe eller mjölkchoklad. Vi visste inte ibland om vi åkte på mest grus eller snö.
Vi lämnade den blåsiga dalen och blev lite fundersamma på om den skulle bli svårt att hitta en lämplig tältplats i blåsten. Här tittar vi tillbaka in mot den blåsiga dalen.
Framför oss var fjorden med berget Pyramiden. Bergen runt omkring hade lustiga namn som sfinxen och mumien.
På kartan såg vi tre hus som vi skulle kunna kolla boendemöjligheter i. Det första syns till vänster i bilden. Det blåste fortfarande mycket.
Det kändes inte helt beboeligt och var helt sönderslaget inuti, kanske av isbjörn.
Vi åkte lite till och hittade denna stuga. Här valde vi att sova.
Kvällsvyer utanför stugan

Här fanns en del ryskt klotter, vilket fick det att kännas som att vi kommit till ett annat land.
Det var inte höga britsar men tre av oss fick plats i sängarna och denna gång blev det Mickes tur att sova på golvet

30 april

Nu var vi nere på isbjörnstätt område igen. Innan vi skidade till byn Pyramiden så ville vi provskjuta de gamla gevären från andra världskriget. Vi sköt vars ett skott. Tryggt nog sköt vi alla mitt i prick.
11 km och 56 höjdmeter
Vi tog sedan sikte på berget Pyramiden och skidade över fjorden.
Spår från säl som kravlat på isen.
Vid de första husen vid Pyramiden gick vi i land. Tornen är från linbanor för att frakta kol och malm
Nu skulle vi besöka byn Pyramiden, där vi hade bokat boende. Efter att Pyramiden var planen att vi skulle korsa fjorden en gång till och ta oss upp på glaciären som syns på bilden. Strax till höger om berget i molnen var planen att vi skulle bli upphämtade med skoter.
Alla skoterspår verkade leda till Pyramiden. Det första som möter en är hamnen. Byn ligger i en bred och fin dal, med berget Pyramiden på norra sidan.
Både norska och ryska flaggan vajade i toppen på hamnkranen.
Byn består av några höghus och andra större byggnader. Allt utom hotellet är övergivet. Stolparna i förgrunden var en del av en stor radiomast.
Från kolkraftverket och som ett nät genom byn går sådana här på ovansidan träförsedda samlingar av rör för fjärrvärme. Då det är trä på dem så fungerade de också som trottoarer med små lampor.
Tretåiga måsar verkar ha tagit över byn. Alla fönsterkarmar.
Vi hittade hotellet. Den engelsk språkiga guiden råkade vara sjuk och befinna sig i det mer levande ryska samhället på Svalbard som heter Barentsburg. Vi fick en väldigt genuin rysk upplevelse i Pyramiden då ingen vi mötte kunde engelska, annat via enstaka ord.
Den enda möjligheten att handla något i Pyramiden var i baren på hotellet.
Vi hade bokat middag och betalade ganska mycket för den. Men vi blev inte speciellt mätta, då vi var vana vid stora portioner. Detta ingick, vilket inte var mycket för oss.
Det var dags för den guidade turen som vi köpte av värdinnan. Hon öppnade upp vissa byggnader åt oss och vi fick kika in och gå runt. Här är det matsalen för de boende. Verkar som att man som boende i byn blev serverad mat i matsalen.
Fin mosaik ovanför trappan.
Skolan. Som i mina ögon ser relativt ny ut. Byn övergavs 1998.
Gruvbolagets symbol. Isbjörnar och berg är hela tiden närvarande. Ett par gånger senaste året har isbjörnar gått igenom den övergivna byn
Leninstayn i granit utanför multikulturhuset. Vi har hört att det är världens mest nordliga Leninstaty
Det finns en stor biosalong i kulturhuset. Det var lite oordning bland filmerna. Eventuellt är det oaktsamma sentida turister som letat efter sina favoritfilmer. Foto: Anders Ahnesjö
I Kulturhuset fanns det gott om tecken på att det varit mycket sport- och kulturarrangemang med de norska grannarna på Svalbard. Här i sporthallen. Foto: Anders Ahnesjö
I entrén fanns det mycket foton och affischer som var intressant att titta på för att förstå ur livet var i Pyramiden. Kulturen och sporten verkar ha varit viktiga här. De hade även en fotbollsplan bakom kulturhuset. Det känns mycket imponerande med tanke på växtsäsongen och breddgraden. Det fanns bilder på fotbollsmatcher. Foto: Anders Ahnesjö
I målarrummet fanns en stor väggmålning på Nordenskjöld-glaciären, som man kan se från Pyramiden och som vi skulle ta oss upp på.
Utsikt från kulturhuset över torget. Fotograf: Michael Heuman
Vi var även inne i badhuset, som var byggt så sent som 1989. Fotograf: Michael Heuman

1 maj

18 km och 275 höjdmeter
Pyramidens staty
Magnus och jag skidade till flaskhuset, som ligger i utkanten av staden. Väggarna består av flaskor som är fastsatta i cement. När man tittar in genom fönstret ser man vilket fantastiskt färgmönster som det blir inne i huset av de olikfärgade flaskorna.
Översikt över Pyramiden.
Jag blev av värdinnan visad platsen för telefontäckning i byn. Det visade sig vara den lilla träpinnen som syns i bild. Inom ungefär en kvadratmeter från den är det telefontäckning från Longyearbyen. Fotograf: Michael Heuman
Det var dags för oss att skida vidare och denna gång korsa fjorden. Fotograf: Michael Heuman
Dagens mål var Nordensköldglaciären och den kan man se i fjärran som en mörk vägg.
Det är häftigt att man så tydligt ser de sedimentära lagren på bergen.
Vi siktade in oss på östra sidan av glaciären. Skoterspåren verkade gå ditåt och det var också där som vi enligt kartan tyckte det verkade lättast och säkrast att skida: längs stensträngen precis ovanför oss i bild. Foto: Anders Ahnesjö
Nedanför stensträngen fanns det ett område med slät, snöfri glaciäris. Det var nästan så jag ångrade att jag inte tog med långfärdsskridskorna.
När vi hade kommit upp på platten valde vi ut en tältplats och sonderade efter sprickor.
Från tältplatsen kunde vi se till platsen där vi skulle bli upphämtade två dagar senare: mellan de två bergen.
Middag med utsikt mot detta berg, som jag tyckte ser ut som en katedral med stödskepp

2 maj

Morgonen bjöd på fint väder. Frukostdags.
Ännu en fin tältplats.

8 km och 387 höjdmeter
Dagens mål var att ta sig till dessa berg. Det var en relativt kort distans…
…och det var som vanligt bara att följa skoterspåren.
Vi tog en paus. Foto: Anders Ahnesjö
...och hade då en fin och sista ordentlig utsikt mot Pyramiden. Foto: Anders Ahnesjö
När vi kom fram hade vi ovanligt gott om tid till att ta det lugnt. Jag läste klart min bok om Svante Lyséns äventyr på Svalbard.
Vi hade väldigt fint väder sista dygnet.
Middag

3 maj

16 km och 909 höjdmeter
Vi skulle bli hämtade på eftermiddagen med skoter där vi hade vårt läger. Fram till dess blev det skidtur. Magnus och jag gav oss iväg på en tur. Micke och Anders gav sig iväg strax därefter och hade något mindre ambitiösa planer. Det visade sig att vi gjorde nästa samma tur. Här uppifrån… med utsikt mot….
(bildtext)

Vi kunde även se ut mot den stora glaciärytan och alla berg som stack upp där.
Magnus och jag var alltså uppe på… . Vi hade ursprungligen tänkt åka ner i… Men ångrade oss och skidade istället vidare österut på berget till toppen som syns längst vänster på denna bild.
Här är vi uppe på en liten topp som vi först trodde var högsta toppen, men det var det inte. Det var helt ok utsikt därifrån i alla fall. Vy söderut

Panorama därifrån.

Vi skidade sedan vidare till det som enligt kartan var högsta punkten. Där åt vi lunch. Turens kanske finast lunchplats.

Det var varmt och soligt. Nästan ingen vind. Vy söderut.
Randiga berg som syns därifrån. Foto: Anders Ahnesjö

Magnus och jag började skida neråt.
När vi kom ner till tältplatsen packade vi snabbt ner alla våra saker i pulkorna. Vi väntade ett par timmar sedan kom ett stort skotersällskap. Det var med dem som vi tydligen skulle åka tillbaka till Longyearbyen.
Allt skulle lastas och det tog ett tag innan vi kom iväg.
Skoterturen blev väldigt jobbig: skumpig och kall. Men vi kom till slut fram till Longyearbyen. Vi lyckades inte få något hotellrum men vi fick låna Radisson Blus konferensrum att packa om i. Någon nattsömn kunde vi alltså inte räkna med tillräckligt med utrymme och tid för att packa iordning inför flygresan hem dagen efter.
När vi drog upp pulkorna från där vi kommit med skoter till hotellet så blev vi bjudna på öl – då vi tycktes behöva det då vi drog tunga pulkor. Ännu ett bevis på den generositet som råder på Svalbard.

4 maj

Det blev aldrig mörkt. Detta 10 minuter över midnatt.
Den närmsta vi kom en isbjörn på Svalbard. I hotellobbyn.
Vi packade om och utnyttjade samma emballage så gott det gick som vi hade haft på hitresan. Det såg stökigt ut ett tag.
Vid fyratiden tog vi oss en promenad till Sysslomannens kontor för att lämna in ett ifyllt papper där det stod att vi hade återvänt från den planerade turen. Vi la brevet i deras brevlåda, där vi även hittade en död fiskmås i en plastpåse som någon lagt där. Hur ska man tolka det?
På flygplatsen fanns det en speciell pulkaincheckningsdisk. Det visade sig dock att de inte tolkade sas bestämmelser om på samma sätt som man gjorde på Arlanda och vi fick en stressig stund då vi behövde packa om några saker. Merkostnaden blev dock försumbar. Hemresan gick bra och allt kom hem helt.

FÖR ATT TA DEL AV ANDRA PÅSKTURER JAG GJORT KLICKA PÅ "påsktur" I DEN GRÅ RUTAN NEDAN.

 
 

Position

Föregående Nästa Startsida
Avpersonnvik Publicerat 2014-05-04 Läst 163 ggr
Kategori Aktivitet / Skidor
Etiketter Påsktur, Turskidåkning
Ingår i tur150328-150405 Påsktur i Sarek
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Fäboturen vid Åre på turskidor 251206

För denna dag valde jag mellan att åka skridskor eller att göra en skidtur i/vid fjällen. Valet föll på en skidtur. Det blev på en för mig ny led: Fäboturen vid Åre. Och jag gjorde turen i nytt sällskap. Jag fick följa med Solveig och Helen som brukar göra turer tillsammans.

Läs inlägget

Fin skridskoåkning på Alsensjön och Sällsjön 251129

Turansvaret var mitt denna helg. Tillsammans med några ledare till höll vi i fin skridskoåkning på två sjöar norr och väster om Storsjön.

Vindstilla på sjön och tjock is. Men också många öppna områden.

Läs inlägget

En vecka på is! 251118-24

Under sju dagar hade jag möjlighet att göra skridskoturer varje dag. Oftast kortare turer innan eller efter jobbet, men även några lite längre.

Läs inlägget

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips

Upptäck