Vad finns norr om Träsket?

Vi var fem killar som liksom många andra har undrat över vad som finnas bakom horisonten norr om Torneträsk. Vi bestämde oss för att under nio dagar vid en påsk färdas genom det område som sträcker sig från tågstationen Torneträsk till det norska samhället Setermoen. Vi bodde i tält och skidade med pulka.

Detta är vad vi fann

Ett vackert landskap

På början av vår tur färdades vi längs med eller tvärsöver breda dalgångar med långsmala sjöar. Runt omkring oss reste sig imponerande berg och vi valde att bestiga några av dem. Ju längre västerut vi kom på vår färd i landskapet desto brantare blev dalgångarna. Turen avslutades med att vi åkte ner för skidbacken i Setermoen med utsikt över skogslandskapet och Barduelva.

Gott om plats

Vi mötte inga andra som var på turåkning annat än till och från pimpelfiskeplatser. Med tanke på hur pass vackert och lättillgängligt området är från Sverige så var det förvånansvärt få svenskar där. Trots att vi var i området runt påsk så såg vi inga norrmän som var på tur. Vi tältade ca ett dygn vid Nordkalottleden och under den tiden passerade ingen.

Fina berg för toppturer

Redan hemma vid köksbordet hade vi valt ut några berg som vi ville bestiga. Ett av dem var Bihppás (1659 möh) som står relativt ensligt och som bjöd på en enastående utsikt. Vi gjorde en varm och solig kamvandring från toppen 1560 till huvudtoppen. Ytterligare en topp som vi hade tänkt bestiga var Njunis, på vars topp det finns en radarstation (för att spionera på Sverige?). Vi valde dock att gå upp på Gaibagáisi istället, som med sin väldigt platta topp och oerhört branta kanter är spektakulär. De tredje och sista toppen vi hade tänkt gå upp på var Isogaisi, då den verkade vara lätt att gå upp på och att man skulle kunna få en fin utsikt därifrån mot lågländerna norrut samt de trånga dalarna som omger berget. Vi hade läger vid södra sluttningen två nätter för att dels kunna bygga en igloo och dels kunna få ett bra toppturstillfälle. Första gången vi var uppe på toppen var den ingen sikt på toppen. Vid andra tillfället var vi två av oss som gick upp på toppen sista morgonen för att kunna få fin sikt. Vi nådde toppen kl 6 på morgonen och sikten var perfekt.

Fina möjligheter för igloobygge

Att bygga igloo var ett av delmålen med turen. På sista lägerplatsen gjorde vi två försök till att bygga igloo. Det första försöket misslyckades då vi försökte oss på en för stor igloo, men vi lyckades andra gången.

1 april: Över Torneträsk

Vi hade inder uppresan bestämt oss för att vi ville börja vår skidtur vid samhället Torneträsk. Men vi insåg att inte tåget brukar stanna där. Så då fick vi övertala tågkonduktören om att göra ett extrastopp för oss. Det fungerade och vi blev avsläppta vid spåret i Tornträsk.

Vi skidade ner mot sjön Torneträsk, vilken är Sveriges sjätte största sjö. Vi ville lämna sjön långt in i viken Láimoluokta. Nu behövde vi bestämma oss om vi skulle runda halvön norrut och fjället Bieskecohkka eller om vi skulle gena via Rásakluokta. Vi valde det senare.

Så vi skidade över den stora sjön och över näset mellan fjällen Rásakcohkka och Roavvoaivi. Det var sol och halvklibbigt skidföre över sjön. Sedan tog vi sikte mot den änden på viken Láimoluokta.

Vi pratade om att vi var nära den isolerade vägsnutten öster om Torneträsk. En väg som går mellan två små byar men inte är ihopkopplad med resten av vägnätet. Vi funderade på om bilar där besiktigas, när och hur tankas dem och om bilarna någonstans lämnar vägen. Hur kommer de dit? På isen under vintern?

Vi lämnade sjön Torneträsk när vi kommit långt in i viken. Sedan bar det uppför på ett skoterspår.

Vi slog läger inne i björkskogen, strax ovanför den lilla sjön Sápalaks  storblockiga nordstrand.

Det var väldigt lös snö bland träden, och vår plan för dagen efter var att försöka plöja oss väg upp till kalfjället. Där hoppades vi också slippa det regn som prognosen förutsade.

2 april: Till sjön Geavdnjajávri

Det var dimma och duggregn på morgonen. 

Skidföret var enligt Magnus S hans "livs sämsta skidföre"  upp genom björkskogen. Snöytan brast, det sjönk till ungefär knäna och det fastnade. En av oss fick vara spårare och skida utan pulka. Magnus A gick näst sist och drog två pulkor.

Uppe på kalfjället blev föret betydligt bättre. Vi orienterade oss via karta, kompass och känn runt fjället Cearrogeahci.

Någonstans här skidade vi in i Norge.

Vi skidade på skrå som bitvis var brant. Så småningom kom vi ur dimman. 

Sjön bildar en vacker dalgång, med tvärbranta fjäll på sydsidan. Vindlande v-formade dalgångar letar sig upp på kalfjället.

Vi slog läger i sjökanten vid björkar. På sjöns norra strand, nedanför fjället Davit.

När det blev mökrt tindrade stjärnorna och min termometer visade -14 grader.

Det blev ett pampigt norrsken.

3 april: Mot Bihppás

Sol och moln och vind från sydost denna påskaftonsmorgon. Det såg blåsigt ut uppe på Bihppás. 

Vi gjorde en procentomröstning om vägval och valde att inte denna dag skida upp på Bihppás topp. Vi fortsatte skida västerut.

Vi fick en del medvind över sjön. Solen sken över topparna och vi kände oss iblöand lite ångerfyllda över att vi inte valde att skida upp på toppen.

Skaren bar relativt bra i björkskogen och vi slog upp tälten vid väständan av Bihppás-fjällets fot.

Det var på kvällen helt vindstilla, klart och minus 15 grader.

4 april: Upp på Bihppás

Denna påskdag besteg vi slutligen Bihppás från lägerplatsen.

Vi skidade raskt upp på toppplattån 1560 m ö h.

Lunch åt vi i solgasset i nära på stiltje.

Vi bytte skidor mot stegjärn och tog oss an kammen som leder över till huvudtoppen 1659 m ö h.

Från toppen såg vi en hel del:

I norr Pältsans norra del

Österut Råstos vidsträckta fjällplatå med Tsåktså mitt i

I söder skymtas Torneträsk, genom dalgången Vággi

Det blev fika när vi kom tillbaka till den första toppen.

Sedan skidade vi ner till tälten och skaren brast lite under nedersta delen av nerfarten.

Micke gjorde fina telemarkssvängar.

En lyckad topptur denna dag under finfina förhållanden.

5 april: Över Altevatnet och till Gaibigaisi

Det var en fin morgon men snart kom det dimma.

Vi skidade ner på Altevatnet och passerade Storbukthytta. Där pratade vi med några som menade att dimman kom från Sverige. 

Med kompass orienterade vi tvärsöver sjön och lyckades pricka motsatt strand.

Vi hade lite svårt att finna en bra väg upp mot sjön Guolasjavri. När vi kom ut  den lilla sjön blev sikten bättre och vi fick se spridda fiskare stå utspridda över sjön. Helt tysta i dimman. Märklig känsla att se dem bara stå där helt stilla vid sina vattenhål.

Resten av dagen  blev strålande klar.  Vi kunde se att det var dimmor runt om oss på längre höjd, även i Anjavassdalen. På grund av det avstod vi från att skida ditåt. Vi skidade därför istället på längs fjällen en bit upp. 

Vi skidade längs den östra branta sidan av fjället Doaresoaivi.

När kom fram till Nordkalottleden svängde vi västerut. Så vi skidade på södra sidan av fjällmassivet Gaibagáisi. Fjället har branta sidor och platt topp. 

Vi satte upp tälten nära en pass, där en bäck kom fram mellan klippformationer som bildade en ravin.

En snösparv sjöng vid tältplatsen.

Solen gick ner bland de lådformade fjällen runt om oss. Snart kom norrskenet igång.

6 april: Upp på Gaibagaisi och till hög tältplats

Det fina vädret forsatte och vi fick kanonväder även denna dag. 

Vi tog en förmiddagstur upp på fjället Gaibagáisi.

När vi kom ner till lägerplatsen åt vi lunch och skidade sedan iväg med pulkorna.

Vi skidade iväg västerut och rundade Gaibagáisis sydvästra hörn och fortsatte norrut. 

Vi skidade upp mot fjället Mattagáisi, som har en glaciärförsedd sydvägg.

Den var en fin dal med branta fjäll runtom oss.

Det blev en fikapaus i solen.

Vi var lite oroliga över om vi skulle kunna komma ur dalen genom att skida åt väster. Vi behövde ta oss upp till ett pass för att kunna se det. 

Det gick att komma över passet. När vi var där i passet med magnifik utsikt och perfekt väder så bestämde vi oss för att tälta där. 

Från middagsbordet såg vi ut åt sydväst över fjäll med mestadels snälla former som nog inte reser sig till stor höjd. Känslan av rymd var påtaglig.

7 april: Snirkligt i dalar till igloo-plats

Vi gled ner från vårt höga pass i tilltagande vind och molntussar från öster, men solen sken på oss mest hela dagen.

Vi tog oss över dalen Luotnavággi genom att försöka hålla höjd, först åt nordväst och sedan söderut.

Ni vi skidade öderut i Luotnavággi såg vi Altevatnet och fjällen på andra sidan dalen.

Vi tog oss över den långsmala ryggen Njuolladas via ett pass.

Vi gled på skrå norrut ner i dalen Gásasvággi. Jättebra glid hade vi.

Gasasvaggi svänger högre upp åt nordväst och efter ett litet pass över går den i dalen Skinskardet / Duolljevággi. Vi skidade dit. Lämnade pulkorna där och gjorde en liten tur till den smala dalen mellan fjället Isogaisi och Tverrfjellet. Branta bergväggar men också massor av skoterspår. Lite oväntat och det blev inte den fina upplevelse vi hoppats på.

Vi skidade tillbaka till dalen Skinskardet / Duolljevággi och försökte vi få till en jättestor igloo.

Vi gav upp när vi blev hungriga och kalla. Kanske hade vi tagit oss vatten över huvudet med en sådan stor igloo.

8 april: Iglobyggande och topptur

En mulen dag. Vi började med att ge upp det jättelika igloobygget och förberedde en mindre igloo. 

Det såg ut som att solen sken upp på Isogaisi. Vi skidade upp på fjället.

Vi skidade ner mot tälten igen.

När vi kommit ner till tälten klarnade vädret upp.  Vi fortsatte med igloobyggandet.

Magnus A och Michael lades sig för att sova i igloon. Vi andra i tälten.

Stjärnorna tindrade och norrskenet sprakade.

9 april: Fantastiskt topptur och ner mot Setermoen

Magnus S och jag steg upp kl 3:30 och var en halvtimme senare på väg upp mot toppen igen. 

Det blev efterhand gnistrande solsken. Föret var mycket bra.

Vi kom till toppen kl 6 och satt där och åt frukost till kl 7.

Från toppen såg vi olika toppar runt oss som lystes upp av gryningsljuset allteftersom. Bihppas var bland det första som tändes av morgonljuset.

Toppen vi var på var en utmärkt utsiktspunkt bland alla fjällen.

Nerfarten blev riktigt rolig i det perfekta föret. 

Efter en andra frukost nere med de andra packade vi ihop och skidade ner i dalen Påveskardet.

I dalen fann vi en del lämningar av små snöskrev på norra sidan. Vi fann också stora snöbollar (en var över en meter i diameter) som förmodligen hade vuxit när de rullat nerför sluttningen. "Snöbollseffekten"

Det blev lunch nere i dalbotten. Varmt var det.

Vi vek av norrut upp i dalen Grönhaugskardet / Gealovággi.  Upp genom gles björkskog.

Mickes ena skida knakade till i en bäckfåra i skogen.

Vi vek av upp till dalen Nystedskardet. Soligt och varmt var det.

Först fick vi jättefin utförslöpa ner mot skogskanten. Sedan följde besvärlig åkning i svårorienterad småkullelandskap.

Så småningom kom fram till slalombacken vi siktat på. Dags för utförsåkning i pist. 

Vi var flera som försökte få till fina telemarkssvängar.

Liften hade stängt oh pisten var nypreparerad inför morgondagen. 

Magnus A knäckte en skackel i en vurpa. 

En taxi beställdes och den tog oss på två eller tre resor till ett vandrarhem (soldatheim och ungdomscenter) i Sätermoen.

10 april

 Efter frukost tog vi oss till busstationen. Därifrån åkte vi buss till Narvik, varifrån vi tog tåg hemåt mot Uppsala/Stockholm.