Denna gång kom jag till Höglekardalen med buss och hade en tid att passa på eftermiddagen för tillbaka-bussen. Det funkade bra, men dagens varma väder och ibland ej bärig snö gjorde mig orolig bitvis orolig om jag skulle hinna tillbaka i tid. 

Jag började vid Falkfångarliften, som inte var igång pga snöbrist. Med korta stighudar gick jag i den bitvis isiga backen. När pisten tog slut, som alltså var stängd pga snöbrist, tog den egentliga snöbristen vid. Sten och öppet vatten och mycket uppför. Bitvis krångligt men jag kom upp på platån.

Uppe på platån får man fin utsikt.

Vindskyddet är omgivet av barmark. 
Jag fortsatte upp till Falkfångarfjällets topp. Ibland tog jag av skidorna och gick till nästa snöfält. Men på lä- och skuggsidor fanns ofta snö. Hårt packad och ibland stenhård. Bra med stålkanter på skidor .

Från toppen såg jag ut över Storsjön och noterade att stora delar såg snöfria ut.

Jag tog mig ner några höjdmeter och hittade en liten barmarksfläck på en höjd där jag satt mig för lunch. Utsikt mot Hundshögen. Men också fin utsikt västerut mot Anarisfjällen.

Efter lunch blev jag sugen på att få syn på Dörrsjöarna. Kanske hade de bar is? Den hårda snön på Storfjällets västsida gjorde att jag kom snabbt fram. Ibland stakandes.

Häftiga drivformationer syntes. Den nedre har en spännande hängdriva som sticker ut ett par meter…

När jag såg Dörrsjöarna började jag ta mig ner i Prästlekardalen på snöfläckar längs en dalgång. Det gick bra.

Väl nere i Prästlekardalens botten märkte jag att det skulle bli svårt att skida här nere: ej bärig blötsnö och ån var öppen mestadels. Ån hade redan gått upp!

Istället för att skida i Prästlekardalens botten höll jag mig strax ovanför på dalens västsida. Vindpackad snö var det bästa. Upp och ner i små dalgångar som kom från Prästlekarfjället. Snart närmade jag mig myrar jag siktat in mig på. Men flera av dem var helt snöfria. Så fortsatte skida i gles skog istället. 

Härligt att få glida mellan träden i lätt nerförsbacke.

Det blev en skön fika i eftermiddagssolen, innan jag skidade in på vinterleden. Denna led har skoterförbud, men det verkar inte respekteras. Tyvärr. 

Ute på grusvägen som även är skoterled var det dags att åka ner mot Höglekardalen. Full fart. Precis innan jag kom fram stötte jag på en annan turskidåkare. Den enda andra person jag såg på turen denna dag.