Naturdagbok för år 2024. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

12.5.

Kommer ned hit just när solen klättrat över trädtopparna. Går ut på bryggan och sätter mig. En vindstilla majmorgon med fem plusgrader. Det blir snabbt varmare. Den första myggan sätter sig på min kind. Ärtsångaren sjöng vid Bonäs på vägen hit. Sädesärlorna vid bryggan för plötsligt ett väldans liv när de jagar iväg en duvhök som blivit för närgången. Höken försvinner in i solljuset. Allt andas lugn här vid bryggan. Drillsnäpporna jagar varandra kvittrande tätt över vattenytan. Knipvingar, duvtutande, lövsångare, bofink, rödhake och avlägsen taltrast. Kacklet av grågäss. Mås och trut. En gärdsmyg varvar på från södra stranden. Emellanåt går allt på en väldigt låg volym, liksom våren stannat av och hittat sitt tempo till slut. Jag spanar efter hägern i vassen vid Långösundet, men det verkar som om skolmästaren gått på sommarlov redan. Vinden vänder så småningom till svag sydlig. Varmare väder är på väg med ett stabilt högtryck. Den mindre hackspetten signalerar med sitt snabba klagande "pickande" att den troligen har sitt bo någonstans bland sommarstugorna bakom mig. Jag noterar den i den pågående häckningsinventeringen ATLAS 23-25, som jag gör här i Geta.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2024-05-12 18:46   OBD
När jag läser dina blogginlägg känns det nästan som jag är i "Edens lustgård". :-)
Tack ska du ha!
 
2024-05-19 16:09   jättensinger
Tack. Jag tycker nästan det är som terapi att vara där och skriva.
 

Läs mer i bloggen

Lökholmen, Geta, Åland

26.5.

Duvhöken som flög in i solen för två veckor sedan var högst troligen en kärrhök. Jag såg den igen förra veckan då den seglade över åkern vid Lökholms vägskälet bort mot Finnö på v-formade vingar. Den typiska stora vita övergumpen och de långa vingarna tyder på hona av antingen blå kärrhök eller ängshök. Den flög lågt över åkrarna, slog ned på något byte och lyfte igen. En stationär kärrhök skulle betyda ängshök, eftersom den blå kärrhöken häckar norrut i landet. Ängshök har jag aldrig förut sett. Så därför sitter jag nu här på vakt vid åkerkanten i solskenet med myggen och dricker mitt morgonkaffe. En skogssnäppa landade i skogen bakom mig, göken gal i öster, viporna klagar på åkern, och jagar sedan bryskt iväg en kråka. Det är vipornas åker. Paret kan skatta sig lyckligt att den ligger i träda. En trädgårdssångare pladdrar oförtröttligt på några meter ifrån mig, gärdsmygen blandar sig i leken med sin eruption av toner, ärtsångaren kastar sina ärter i skålen borta vid vägen. Kråkorna väsnas, man vet aldrig om vad. Det rör sig i en sälg och visar sig vara en talgoxe på jakt efter feta larver. Fågelsången är som en symfoni. Ibland mattas den av, nya röster kommer in, dör bort, solisterna byter av varandra hela tiden. Konserten är som intensivast nu i slutet på maj. Skogssnäppan kommer utstörtande från skogen och flyger förbi mig ljudligt "kiffande". Men av kärrhöken denna morgon ingenting. Kanske var den en flyttande blå i alla fall.

Lökholmen, Geta, Åland

19.5.

Det är sommarvarmt och har varit det hela veckan. Säkert runt 15 grader redan nu på morgonen. Det blåser lätt från sydväst. Vi befinner oss mellan hägg och syren, och alla fåglar kommit ren, förutom tornsvala och rosenfink. Jag tycker att jag redan ser något som liknar alger i vattnet vid bryggan, men det kan vara fröpollen från träden. En fisktärna lockar ljudligt från sin sten i vattenbrynet. Jag spanar ut över fjärden med tuben. Tomt. Alla fåglar ligger säkert på ägg nu. En havstrut guppar vackert i det blåa. Den putsar fjäderdräkten i solskenet. Någon enstaka vigg, skrake och knipa. Tärnor på stenarna. De har inte råd att vara så aggressiva mot stugägarna nu, när de har valt att bo så nära. Sädersärlan landar med bomaterial i näbben på en boj vid bryggan. Ladusvalor jagar insekter över vattenytan. Emellanåt tar de en paus på taknocken på en av sjöbodarna. Skäggdoppingen ligger på sitt bo i vassen in mot Bonäsviken. Ett par drillsnäppor parar sig på en sten alldeles intill. Det stör åtminstone inte skäggdoppingen. Jag zoomar in en kniphane som ligger och latar sig hundra meter bort. Ibland slänger den huvudet bakåt och låter höra sitt spelläte. Kanske mest av gammal vana, i brist på annat att göra.

Lökholmen, Geta, Åland

5.5.

Maj började med sommarvärme, men idag är det tillbaka till det normala. Våren går framåt med stormsteg nu, det grönskar överallt. En hare mötte mig skuttandes på Lökholmsvägen. Den hade bytt till sommarpäls, förutom på magen, svansen och tassarna. Här nere är det lugnt. Vindstilla. De dramatiska molnformationerna tyder på ett snart annalkande regn. Jag vill inte störa fisktärneparet som sitter på bryggändan och putsar sin fjäderdräkt. När man har fisktärnan i kikaren är det intressant att notera hur man skiljer den från silvertärnan. Vingarna är av samma längd som stjärten (inte längre), benen syns klart när den sitter och så den svarta näbbspetsen, som bara treåriga silvertärnor har. Drillsnäppan håller morgonkonsert. Den flyger fram och tillbaka tätt över vattnet, ibland jagar den en annan drillsnäppa. Annars sjunger bofink och gärdsmyg helt nära. En ringduva tutar på längre bort och får svar någonstans ifrån. Koltrasten flöjtar på. En kråka vill vara med, rödhake, lövsångare, taltrast. Ute i fjärden det gamla vanliga. Hussvalor fångar insekter en femhundra meter bort över vattnet. En havsörn tar sig med sävliga vingslag över från Dånösidan till Tellskär. Så kommer regnet. Jag bryter upp och lämnar kvar tärnorna där på bryggan för sig själva.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.