Vittsjö - Sova under Karlavagnen

Gustaf II Adolf var på plundringståg i trakterna av Vittsjö.

Uppretade ortsbor tillsammans med snapphanar jagade ut kungen på Vittsjön.

- Plötsligt brast isen för monarken.

Det iskalla vattnet omslöt Gustaf II Adolf och hans häst.

En ung rekryt kom till undsättning och lyckades rädda majestäten men dock inte dennes häst.

Vittsjö var länge frontlinjen i kriget mellan Danmark och Sverige och spåren finns kvar än idag.

Sen kom järnvägen och orten blomstrade upp. Känd för sin rena skogsluft etablerades som mest ett 15-tal pensionat i bygden.

Sen kom Peps Persson.

Sen kom lyxkåkar. betongbunkrar på strandnära läge.

Strömkarlen kallar

 Nu är tidig vår med klar luft och frostnätter. Innan lövsprickningen.

En perfekt tid att titta på stjärnorna utan att löven skymmer sikten.

Vi ska övernatta vid XXXX. En hemlig lägerplats som inte finns utsatt på några kartor.

Från Vittsjö station vandrar vi längs med stranden av sjön med samma namn. Stora pampiga villor omgärdar Vittsjöns stränder.

Spår av jordkulor. Boning för de allra fattigaste. De som inte ens hade ett uschligt torp.

Fruset vatten ger fantastiska mönster. Upp och ner längs getryggåsar, täckta med ädellövskog. Bakhåll för snapphanar.

 Blå himlen blues

 Det kommer att bli en kall natt.

Sågar upp en ansenlig mängd ved.

Mysbelysning ska skrämma bort vättar

 Middag på rätt sätt utan frystorkat. Ja, det blir lite jobbigare att laga olika rätter när kylan sätter in. Men, av god mat står du med det mesta.

En molnfri natthimmel med halvmåne. Vi flyttar ut från vindskydd och tält. Lägger oss under stjärnorna.

Lisa för själen.

 Rimfrost morgon.

Is i vattendunkarna.

Tältpinnar fast i tjälen.

Vittsjön runt. En vandringsled som verkligen rekommenderas. På smala vägar och stigar.

Bullerby känsla.

Sparsamt med trafik.

Enkla sommarstugor blandas med chateau.

 - Nu är det dags att bada ropar K och slänger sig i Vittsjöns kalla vatten.

 Tack till den anonyme personen som försåg oss med ved.

Tack till arrangören Nils Olof Nilsland och alla ni andra för en härlig helg.

Text: Anders Hermansson

Foto: Karin Kallioniemi och Nils Olof Nilsland

Göingeåsen - Bland Snapphanar och krokodiler

 Hovdala slott, Porttornet. Den enda del av slottet som undgick snapphanarna.

- Lågorna syntes vida omkring i den ljumma augustinatten 1678. Det var Hovdala slott som eldhärjades av de beryktade snapphanarna. Slottets ägare Jens Mikkelsen lyckades fly ut i en roddbåt på Finjasjön, varifrån han bevittnade förödelsen.

Snapphanarnas plundring av Hovdala slott var hämnden för att Jens Mikkelesen bytt sida. Från att tidigare stött den danske kungen lierade sig Jens istället med svenskarna (alltså kungen i Stockholm).

Göingeåsens lägerplats

Han kallades för Lille Mads. En oansenlig man som blev ledare för landets mest omtalade gerillagrupp genom tiderna, Snapphanarna.

Namnet snapphane sägs komma från att de var snabba med hanen på geväret.

Lille Mads bakgrund är höljt i dunkel men blev med tiden en skicklig organisatör och strateg. Han blev landet mest jagade person men lyckades ofta gäcka de svenska soldaterna.

Snapphanarnas taktik var att angripa den svenska armén i bakhåll med hjälp av små mobila enheter. De lade grunden för nutida gerillakrigföring.

Sina baser hade snapphanarna i de djupa skogarna eller på svåråtkomliga berg, som Göingeåsen.

Det var till Göingeåsen vi skulle slå läger och få återuppleva den äkta snapphanekänslan...

A room with a view

Natten hade varit vindstilla men mycket kall. Huttrande kryper vi ut ur våra tält och blickar ut över ett frostnupet Finjasjön.

 Göingeåsens lägerplats, vindskyddet

- Krigsvintern 1677 var ovanligt kall och isen låg tjock på Finjasjön. Därför försökte de svenska dragonerna att marschera över isen. Anförda av Lille Mads besegrade snapphanarna den svenska kontingenten. Som traditionen bjöd dödades de svenska soldaterna och deras lik trycktes in under isen, för att flyta upp till våren...

Göingeåsen tar död på myten om Skåne som ett platt-land. Vi antar utmaningen, leden Höjdarnas höjdare, kring Finjasjön. Strax är våra frusna kroppar rejält svettiga. Det är blött, mycket blött. Finjasjön har översvämmat vandringsleden.

Vi följer Posta-Nillas väg. Damen som gick med post mellan Hovdala slott och Kristianstad två gånger i veckan...i femtio år. Posta-Nilla Skulle ha uppskattat Gore-Tex kängor. Att arbeta som brevbärare var farligt på 1800 talet. Därför gick Posta-Nilla beväpnad. Under kjorteln hade hon en laddad revolver. Vi sin död hade hon vandrat aktningsvärda 17 856 mil. Fortfarande är det höljt i dunkel varför Posta-Nilla åtog sig uppdraget.

Plötsligt står vi framför en plomberad ståldörr. Lite längre fram ser vi en igenmurad öppning in i berget.

Det var Luftförsvarscentralen (LFC) Staren, belägen djupt inne i Göingeåsen. LFC hade en viktig roll under det kalla kriget som spaningsanläggning.

Den topphemliga försvarsanläggningen

Anläggningen var så pass viktig att spionen Stig Wennerström avslöjade den för Sovjetunionen. Avslöjandet tvingade anläggningen att omlokalisera sig, till ny hemlig ort.  Solen går ned och snabbt infinner sig den där lite söta lukten av kyla. Snabbt igång med elden, här ska festas.

- Pinnbröd med semmelgrädde. Receptet på semmelgrädde omgärdas dock fortfarande av sekretess.

- Någon tar fram en plättlagg av gjutjärn och sätter över elden.

- Baconlindad korv på halster med ljummen porter.

- En kalebass placeras i glöden. Inkråmet gröps ut och äts med smör.

Tack till Sven Bengtsson för trevligt arrangemang och övriga deltagare som förgyllde nätterna kring brasan.

Brasmys

Text och foto; Anders Hermansson