Bloggar > Magnus Friberg > Dag 7 Trepassleden, ...

Magnus Friberg

Skriver om allt som jag gör och möter i vår natur

Dag 7 Trepassleden, V.Bossosglaciären och Moarhmmamassivet

Den underbaraste, jävligaste dagen i mitt liv! 

Dagen började på bästa möjliga vis. Vaknade tidigt och vädret var kanon, bara ett lätt högt molntäcke. Vi kom iväg redan vid nio.
På väg upp till 1888


Såhär tidigt på dagen var det muntra miner när vi for genom snön, något som skulle förändras senare på dagen

Efter ca tre timmars slit så nådde vi toppen 1888 i Mårmamassivet, nytt höjdrekord för mig. Där bjöds det på underbar utsikt åt alla håll. Framförallt så imponerade Höktopparna. Det bjöds även på underbara ordväxlingar mellan två överlyckliga vandrare, minns framförallt en mening som pappa sa till mig om den här vandringen där: "Jag kunde tyvärr inte vara med vid din förlossning så jag måste nog säga att den här vandringen tillsammans har varit den största upplevelse jag haft med dig". Ord som gjorde mig väldigt lycklig, det här var ju pappas vandring som han drömt om, jag var packåsnan som skulle hjälpa till så han klarade det. Att få höra hur högt han värderade det värmde verkligen.
Två glada filurer på toppen av 1888, Höktopparna ses bakom oss

Färden gick sedan vidare norrut upp på topp 1821 och sedan ner och runt 1686. Efter den toppen trodde vi att vi skulle kunna vika av nedåt, men där blev det stopp. Vi fick istället klättra uppåt som fasen upp till topp 1892 där jag slog mitt höjdrekord för andra gången samma dag, 4 meter högre än det tidigare.
Dagens två sista toppar, den bortre är 1892

När vi stod där på toppen vällde dimman in. Vi skulle sänka oss ner till sjön 1304 på Skadnjalákku men istället blev vi stående mitt på snön i dimman och såg inte ett jävla dugg! Här var det riktigt otäckt.
På toppen 1892 syns det att dimman börjar komma, bara minuten senare så var det helt vitt runtomkring oss

Vi försökte gå efter kompass men även det var läskigt då vi inte såg om det var stup eller om snön fortsatte framför oss. Vi stod i stort sätt helt stilla där en kvart med dyngsura kängor, det hade rasat in snö under hela dagen i kängorna så nu var det riktigt plaskblött och jävligt kallt om fötterna. Dessutom blåste det upp som fasen, uppskattningsvis ca 15 m/sek. Tillslut kom en liten lucka i dimman och vi såg vart vi skulle. Det blev full fart ner för snön mot dalen, bör tilläggas att full fart inte var speciellt fort då vi hela tiden for genom snön och rispade våra kalla och bara smalben.
Pappas smalben efter dagens vandring

Ner kom vi tillslut i alla fall och har nu slagit läger vid västra spetsen av sjön 1304. Nu är vi trötta, blåslagna, hungriga men framförallt väldigt lyckliga!
Dagens tältplats. Bland molnen bakom ligger topp 1892 

Inlagt 2008-08-19 19:21 | Läst 11204 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2008-08-19 21:09   brigas
Den känslan kan jag leva mej in i.Lyckan när man är pigg,uppe på toppen,blötsnö bekommer en inte,som förbyts i den otäcka känslan av dimma,snön gör ont och dessutom bara tröttare och ännu en j-la topp att gå över.
Grattis till en omtumlande dag på er tur.
 
2008-08-19 21:30   -friberg-
Britt: ja just då var inte allt härligt o underbart men nu i efterhand så skulle jag inte vilja ändra på något=)
 
2008-08-19 23:27   Öhrnell
Jag tänkte väl! Det kan väl aldrig gå så väl att Majjen får genomföra en fjällvandring helt utan äventyr och fara?
Förlossningsliknelsen fick mig alldeles tårögd.
 
2008-08-20 05:20   Staffan Andersson
Väntar med spänning på nästa del...
 
2008-08-20 08:11   shifts
Hur ska jag bete mig för att inte dö av avund? Vilken vandring ni har haft...
 
2008-08-20 08:28   -friberg-
Ulrika: Nä han är duktig på att hamna i knepiga situationer min far=) men det hela förhöjer bara vandringarna (i alla fall i efterhand=)

Martin: Trevligt att se dig inloggad! Du får se fram emot nästa sommar för då ska du o jag upp på Pårte om du bara får tid=)
 
2008-08-20 11:38   Håkan Friberg
Förklaring: När Magnus föddes hade jag feber och fick inte vara med.
Och Ulrika... joodå... jag har visst genomfört vandringar utan den typen av äventyrligheter. Har du läst mina berättelser om vandringarna över Luottolahko respektive klättringen upp på Pårte?
http://www.utsidan.se/cldoc/1023.htm
http://www.utsidan.se/cldoc/1141.htm
 
2008-08-20 13:57   Thomas Traneving
Förstår er vånda över dimman.
Det är inte roligt att "fastna" på en topp omringad av tjock dimma!

Vi upplevde samma fenomen när vi var i Schweiz ....
kolla bild 3 här: http://www.traneving.se/index.php?tbl_menuID=246

Vi blev väldigt förvånade när det plötsligt, 1 meter framför oss, dök upp ett gäng med getter. Hade det inte varit för deras ledare med bjällra så.......... ;)
 
2008-08-21 17:34   Kiron
Strapatsrik dag!
väntar med spänning på fortsättningen
 
2008-08-23 23:50   Annicas fjällängtan
Vilka äventyr1Jätterolig läsning.
Det såg verkligen ont ut på benen. !!
 
2008-08-23 23:53   -friberg-
Annica: Tack så mycket.. Mina ben såg inte lika illa ut men ont gjorde dom så kan ju tänka mig hur det kändes för farsgubben=)
 
2008-09-09 14:06   Islusen
Men...varför kortbrallor????
 
2008-09-09 15:49   -friberg-
Katarina: För att både jag o far är väldigt varma utav oss. Så går vi i långbyxor svettas vi helt enkelt floder.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Aktuellt: Glidsnöskor