Yxor-kvalitét

[raderad04]

Tornedalsved

...*skratt*... börjar låta som vedhuggarn hemma i Tornedalen. Morfar hade alltid stora jävla lass med björkved hemma på våren, de sågades, klövs och - travades med näver sidan uppåt - innan snön smälte bort. Sågningen gjordes med byns kollektiva kapare och allt klövs för hand på huggkubbar med vanliga skogsyxor. Jag gillade aldrig att trava ved men jag lärde mig att hantera yxan och då blev det roligare. Hur huggar och klyver jag då? Så lite som möjligt. // Roland

 

[-Patric-]

Re: Tornedalsved

Jag gillade aldrig att trava ved men jag lärde mig att hantera yxan och då blev det roligare. Hur huggar och klyver jag då? Så lite som möjligt. // Roland

Schöönt att du lättade upp den hätska stämningen.. Jag vill inte verka dum men jag har fått lära mig att man staplar veden med näversidan "nedåt", har jag lärt mig fel?

Låt mig ta del av Tornedalens visdom!!

 

[dabac]

Yxor

Börjar man prata on någon sorts eggverktyg så blir det snabbt ganska svårt att skilja fakta från individuella upplevelser och rena myter, det finns alltid nån som tycker och har upplevt något helt annat än den gängse uppfattningen.
Jag har experimenterat flitigt och kommit fram till följande: Yxor från Biltema, Rusta, Ö&B och liknande ÄR sämre. Ofta är stålen så hårda att det lätt går flisor ur eggen vid kvistning t.ex. En snikyxa jag träffade på var så hårt härdad att den inte gick att skärpa med fil! Sen är ofta infästningen till skaften ganska dålig, kilen är liten och skaftet går inte hela vägen genom huvudet för att lämna plats åt den där gjutplasten. Biltemas yxor speciellt verkar vara skaftade med färskt virke, det verkar räcka med att lämna dem torrt ett tag så delar de på sig nästan självmant.
Förutsatt att yxornas övriga utformning och vikt är någorlunda lika så är eggvinkel och bladtjocklek mer avgörande för huggupplevelsen än själva stålkvaliten. Stålkvaliten inverkar främst (endast?) på hur bra yxan håller skärpan och hur den är att slipa.
Ett vanligt förekommande "fel" på snikyxorna är att bladen väldigt snabbt blir väldigt tjocka, detta är det främsta skälet till att de "biter" sämre än t.ex. en Gränsfors som har ett mycket smäckrare blad. Det går att slipa upp en snikyxa till en eggprofil som liknar de dyrare yxornas och så länge (eller skall man säga så kort?) den håller skärpan så kommer den att hugga lika bra som sina dyrare kusiner.
Har man med scouter att göra så föreslår jag några förebyggande åtgärder:
1) Sätt en skyddsplåt på skaftets framsida nedanför eggen. Jag använde kasserade ugnsplåtar som jag klippte bitar av.
2) Skafta om snikyxorna. De är ofta så dåligt skaftade att det är lättare än det låter. Ta bort gjutplasten så kan man ofta pilla ur kilen. Slå isär alltihop, gör en större kil, justera passningen och återmontera. Jag värmer yxhuvudena tills dess att jag kan smeta på smältlim på ögats insida innan jag trycker i skaftet, det verkar funka bra. Dränk in ändträet i linolja el. dyl. för att minska träets rörelser s.f.a. varierande fuktighet.

 

[ajn]

Klassisk Agdor

Kul med en livlig diskussion om yxor...

Jag har haft turen att komma över en långskaftad skönhet. Det är en Agdoryxan från Hulst Bruk från tiden när hushållets försörjning hängde på yxan och sågsvansen. Den är i utmärkt skick med ett slankt skaft som dock glappar lite. Räcker det att byta ut kilen mot en lite bredare eller är det omskaftning som gäller, och i så fall går det att få tag på högkvalitativa lösa skaft?

 

[klippen]

Om enhandsklyvning

Jag skulle vilja se den som med (enligt Klager) med lätthet spräcker 25kubik färsk björkved med en enhandsyxa sammtidigt som man håller klabben med ena handen.. huh

Jag e inte karl nog till det i alla fall!!

Där jag växte upp i östra Jämtland så klöv nog de allra flesta sin ved med sin enhandshuggyxa medans de vred runt kabben på huggkubben med den andra handen. Detta ingick i de manliga färdigheterna.

Hade hushållet stora mängder ved att klyva kan det hända att de använde en maskin med roterande bilor och frisk aptit på händer vid minsta handhavandefel. Ett faktum som fick många att avstå till förmån för handyxan.

I min barndom eldades allt utom tall i vedspis och -kamin och förutom hägg, grantoppar och grova björkar var det mesta säkert ganska lättkluvet medans det var färskt och allra helst som årsveden skulle klyvas i mars och april.

Numer används nog hydraul- och skruvklyvar av de som vear mycket i mina hemtrakter och i min egen generation finns säkert inte många som vågar rotera vedkabben på huggkubben med ena handen och svinga yxan med den andra.

Jag varken vågar eller kan men vad jag beundrat min far och andra som kan den konsten och har alla fingrar i behåll.

 

[-Patric-]

Re: Om enhandsklyvning

Jag varken vågar eller kan men vad jag beundrat min far och andra som kan den konsten och har alla fingrar i behåll.

ett fel blir inte rätt för ett många gör det.. varför spräcka ved på det sättet när det finns klyvyxor för 2-handsfattning som garanterat gör ett bättre jobb än enhandsyxorna.

Men visst e det imponerande med folk som kan hantera sina redskap!



.
[Ändrat av FJS90/91 2003-06-18 kl 11:00]

 

[GustavOh]

Oavsett märke...

Så finns det väl inget skönare än känslan av att lyfta klyvyxan i tvåhandsgrepp på raka armar, sträcka ut kroppen, fixera vedklampens centrum med blicken, låta hugget falla och se, känna och höra hur två perfekta halvor faller isär.

Se det är yxpornografi det!

 

[nermander]

Re: Om enhandsklyvning

Där jag växte upp i östra Jämtland så klöv nog de allra flesta sin ved med sin enhandshuggyxa medans de vred runt kabben på huggkubben med den andra handen.

Nu är jag inte riktigt med här... Om jag klyver en kubbe så klyvs den i två delar. Menar du att de höll kvar den ena delen och roterade den och sen klöv den med nästs hugg? Eller menar du att de på grund av att de använde fel sorts yxa inte kunde klyva kubben på mitten utan var tvungen att hugga bort "flisor" runtom för att få nåt i vettig dimension?

 

[klippen]

Vidare om enhandsklyvning

Ved till vedspis skulle vara finkluven och av varierande volym, den skulle förutom värma på den tiden också duga för att reglera temperaturen i spisens ugn vid bakning och ge rätt temperatur på hällen för kokning, stekning, sjudning och varmhållning.

Större kabbar roterades vid klyvning och spjälkades av i för ändamålet passande vedbitar, mindre kabbar klövs klara på huggkubben utan att tid behövde ödslas på att böja sig ned och plocka upp förlupna vedbitar vilka behövde klyvas ytterligare.

Jag är övertygad om att den metod som då användes var den för ändamålet mest rationella och minst arbetskrävande med tillgänglig teknik. Arbetet utfördes på fritid av människor vilka för sitt levebröd arbetade med hårt kroppsarbete vilket i många avseenden var att jämställa med hård uthållighetsträning på elitnivå.

Sedan ska man komma ihåg att detta var hushåll med starkt begränsade resurser då det gällde reda pengar varför en klyvyxa kanske inte fick plats i budgeten samtidigt med mat, kläder till fortfarande stora barnkullar (vi var fem syskon) och verktyg såsom motorsåg, vilket på den tiden huggaren själv skulle hålla sig.
[Ändrat av klippen 2003-06-18 kl 11:55]

 

[-Patric-]

Re: Om enhandsklyvning

Där jag växte upp i östra Jämtland så klöv nog de allra flesta sin ved med sin enhandshuggyxa medans de vred runt kabben på huggkubben med den andra handen. Detta ingick i de manliga färdigheterna.

Nu fattar jag nog vad du menar, du menar väl att dom klöv veden enligt bilden nedan.. Där man först yxar av ytveden för att sedna klyva kärnveden?

 

[-Patric-]

Re: Vidare om enhandsklyvning

Ved till vedspis skulle vara finkluven och av varierande volym, den skulle förutom värma på den tiden också duga för att reglera temperaturen i spisens ugn vid bakning och ge rätt temperatur på hällen för kokning, stekning, sjudning och varmhållning.

Använder själv en vedspis med stor vördnad.. Så nog vet jag hur svårt det är att hantera värmen på vedspisen, ovanpå e det enkelt men ugnen e värre. Har dock lyckats halvbra med efterugnsbröd.

 

[raderad04]

Re: Re: Tornedalsved

Schöönt att du lättade upp den hätska stämningen.. Jag vill inte verka dum men jag har fått lära mig att man staplar veden med näversidan "nedåt", har jag lärt mig fel? Låt mig ta del av Tornedalens visdom!!

"Nävertak" om man travar utomhus, inomhus kan det kanske vara vettigare om man tänker sig att vattnet skall avdunsta men det har ingen betydelse - diffusionen sköter om det ändå. Morfar kan inte ha fel ;-) // Roland