Varför paddling?

[Balk]

Hur kommer det sig att du paddlar kajak? Vad är det du vill uppnå med din paddling? Hur kommer det sig att vi guppar ut i vattnet med en "gummiskjol" runt höften och en paddel i handen? Ni som paddlar både havs- och forskajak vad är det som skiljer de åt?

Jag är medveten om att frågeställningen är ganska luddig och oformad men jag vill mest öppna upp för en ganska fri diskussion runt frågan VARFÖR paddling?

/ Henrik

 

[kanotisten]

ekonomi

Har inte råd med större båt.
Sedan är det ju lätt att komma iland nästan överallt.
Var tex ute vid Svenska Stenarna, inte lätt alltid att komma iland där med konventionell båt.

Eller att åka vart man vill i Gillöga Skärgård, hur skulle det gå till med en annan båt?

 

[Lorre2]

En kajak är ju otroligt mobil, jag kan lasta hemma på ostkusten efter jobbet en fredag och sitta i kajaken på västkusten några timmar senare.
Med en segel- eller motorbåt kan man ju bara färdas drygt en dag bort för att hinna hem igen en vanlig helg, min kajak kan ta mig mycket längre bort och fortfarande hinna hem på söndagskvällen.

Allt blir levande i en kajak och man lever i nuet, blåser det upp sitter man så att säga i sjön och får lov att agera, man lever i den verkliga verkligheten i en tid när verklighet utspelas i ett hus fullt av kameror och folk med fula mössor.

Dessutom ligger fjällen för långt bort för att nyttjas varje helg för mig och när skogarna inte är så värst gamla så är det skärgården som erbjuder trevligaste upplevelserna i mina hemtrakter.

Kajaken blir en motpol mot mitt sätt att vandra med bara pulvermat, i min kajak har jag vin och färska råvaror, lever som en kung!

osv osv



JL

 

[ErikTheViking]

Håller med Lorre vad gäller havspaddling, men det är inte på det området som jag är såld. Själv är jag inbiten forspaddlare och tycker bara att det blir bättre och bättre ju längre jag håller på.

Forspaddlingen har verkligen allt som jag söker hos en sport.

Det är en aktivitet som kräver lagom mycket styrka och uthållighet (ingen pannbenskörning).

Det är en riktig friluftsaktivitet med allt vad det innebär - vackra landskap, frisk luft, väder och vind, trevligt sällskap och rövarhistorier vid lägerelden mm mm.

Genom forspaddlingen får jag mitt behov av adrenalinkickar och spänning och den otroliga känslan av att surfa snabba vågor, att agera och reagera på det ständigt föränderliga vattnet. En fors är sig aldrig lik varken från ena dagen till den andra, eller från ett ögonblick till nästa.

Den otroliga kraften i en rejäl vals är en upplevelse som är få förunnat. Turister i gummiflottar kommer inte ens i närheten av känslan att själv styra sin kajak i forsen (rafting är dock en aktivitet som jag varmt rekommenderar för den som vill prova på).

Den som provat att åka skidor eller snowboard i rejält med pudersnö kommer i närheten av känslan - skillnaden är att i forsen så har vi alltid lössnö.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men nöjer mig med detta...

 

[Balk]

Det aktiva lugnet

Nämnde inte det i min fråga men själv paddlar jag både havet och i forsen är i princip lika såld på båda aktiviteterna.

Forsen
Att få ligga på en våg och surfa. Hela världen stängs ute och jag är 100% närvarande. Det är en känsla som jag inte får någon annanstans. Det enda som finns är jag, kajaken och vågen. Förhoppningsvis i harmoni med varandra. Jag känner harmoni och samtidigt ett fullständigt lyckorus.
Det oändliga puderåket
Det går som sagt att likna det, som Erik skrev, vid ett puderåk. Men det härliga är att oavsett hur länge du "åker" så är det fortfarande du som åker den första linjen. och det kan gör du varje gång du går in i en våg eller paddlar nedför en fors.
Känslan av att gå in i ett skarpt bakvatten, eller att paddla ett vattenfall. Obeskrivbart underbart.

Men det jag älskar mest med forsen är nog ändå den fullständiga närvaron i nuet.

Havet
om man kan likna forsen vid ett puderåk så kan man likna havskajak som turåkning.
Vackra vyer. Lugnet. Möjligheten att ha med massor av mat. Stillheten som kan vändas till oväder. Känslan av litenhet i naturen. Även här kan närvaron i stunden vara nästan lika total som i forsen men det sker i sådana fall mer meditativt genom att man sliter i motvinden eller surfar nästan i extas i medvinden.
Men med havspaddling är nästan det som är best att bara ta det lugnt och kanske inte paddla så mycket. Jag lyckas sällan paddla mer än 4 timmar om dagen. Det är ju så skönt att ligga och glassa i solen. Äta mat och njuta.

Tja det var några av mina tankar kring paddling
/H

 

[Lorre2]

Liknelsen vid turåkning är slående, nyss hemkommen från turåkning med makalöst väder i Jämtlandsfjällen kan jag bara konstatera att jag inte vill leva utan turåkning och havspaddling.
Med en gnutta vildmarkspaddling med canadensare och mat över öppen eld är lyckan fullständig...



JL