Vandringstips längs hela fjällkedjan
- Trådstartare mler
- Start datum
Kortfattat utan att gå närmre in på det här,--för då blir detta inlägg lika långt som vandringen- så krävs det en oerhörd planering av en sådan här vandring. Det är inte bara att ta tåget eller bilen och sedan börja och knalla. Det är dessutom mycket knepigt att lista ut vart att gå dvs. att hitta gamla stigar, leder och förmå sig gå i okänd terräng.. Inte alls som ‘Hemaven/Abisko‘- där det finns en led färdig och rösad..
Provianteringen är ett speciellt kapitel.
Hemma bör det finnas någon form av back upp’ som kan hjälpa till med utbyte av saker.
Det är med andra ord lätt att tro att det här bara går av sig själv.
Sedan då. Vem ger tips inför en sådan här vandring? Ja man kan undra det.
Den här sajten tycks befolkas av folk som vill ha tips men sällan ger nått tillbaks. Erfarna fjällrävar och vandringsprofiler skriver böcker eller artiklar. Jag tror nog det är så. Det finns ingen som sätter sig ner och märker ut leder till andra, bara för att ‘vara snäll’ eller ‘generös’ i någon märklig måtta. Inte idag ens eller snarare än mindre idag.
Att få en sådan här lång- för den är det,- vandring att fungera, krävs planering och logistik. Det är inget man ‘får för sig’ och helt plötsligt kastar sig huvudstupa in.
Den inbegriper också en del fjällnatur i vårt land som verkligen kan betraktas som ‘okänd’ Jag tror det är få personer som sommartid känner till områden som: Burvattnet, Hotagsfjällen eller ens Giemsefjällen, än mindre tror jag folk vet hur man tar sig över vatten som Rutsälven, eller Raukasjö..
I mångt och mycket är en sådan här vandring total okänd för det stora flertalet vandrare och få har gjort den. För de flesta innebär fjällvandring, något man gör i högfjällsterräng och i mer öppna landskap..dock är vår fjällkedja
mycket större och orördare och mer vildmarksartad än dom platser som oftast nämns i mer populära sammanhang.
Du har här att göra med: drygt 130 mil (Grövelsjön/Treriksröset) Du måste gå ungefär 2,5 mil om dagen alltså om du ska göra det på 60 dagar. Du måste se till att du börjar vid en tidpunkt och inte gå längre än till mitten av September, då är det snö. Skulle du börja tvärtom--däruppefrån‘, skulle det vara för mycket snö i början av Juli månad..
Det tog mig tre års somrar att gå Norska Nordkap ner till Falsterbo udde. Jag lade ner en oändlig tid på planerig, väldigt mycket på att jag helt enkelt tyckte det var kul.
Dessutom var det dyrt, hur tokigt det nu låter men det vart det. Detta var ändå på det tidiga åttiotalet.
Norra Jämtland är med rätta ansett som en knepig del och det är det. Än värre är dock att gå partierna kring Skalmodal och Arefjällen. Om begreppet ‘mygginferno’ inte har getts/fått ett ansikte här, så hänger det just ihop med att det inte har varit vidare intressant att dra någon led här..
Nått fiskespö hade jag som sagt inte med mig.
Provianteringen är ett speciellt kapitel.
Hemma bör det finnas någon form av back upp’ som kan hjälpa till med utbyte av saker.
Det är med andra ord lätt att tro att det här bara går av sig själv.
Sedan då. Vem ger tips inför en sådan här vandring? Ja man kan undra det.
Den här sajten tycks befolkas av folk som vill ha tips men sällan ger nått tillbaks. Erfarna fjällrävar och vandringsprofiler skriver böcker eller artiklar. Jag tror nog det är så. Det finns ingen som sätter sig ner och märker ut leder till andra, bara för att ‘vara snäll’ eller ‘generös’ i någon märklig måtta. Inte idag ens eller snarare än mindre idag.
Att få en sådan här lång- för den är det,- vandring att fungera, krävs planering och logistik. Det är inget man ‘får för sig’ och helt plötsligt kastar sig huvudstupa in.
Den inbegriper också en del fjällnatur i vårt land som verkligen kan betraktas som ‘okänd’ Jag tror det är få personer som sommartid känner till områden som: Burvattnet, Hotagsfjällen eller ens Giemsefjällen, än mindre tror jag folk vet hur man tar sig över vatten som Rutsälven, eller Raukasjö..
I mångt och mycket är en sådan här vandring total okänd för det stora flertalet vandrare och få har gjort den. För de flesta innebär fjällvandring, något man gör i högfjällsterräng och i mer öppna landskap..dock är vår fjällkedja
mycket större och orördare och mer vildmarksartad än dom platser som oftast nämns i mer populära sammanhang.
Du har här att göra med: drygt 130 mil (Grövelsjön/Treriksröset) Du måste gå ungefär 2,5 mil om dagen alltså om du ska göra det på 60 dagar. Du måste se till att du börjar vid en tidpunkt och inte gå längre än till mitten av September, då är det snö. Skulle du börja tvärtom--däruppefrån‘, skulle det vara för mycket snö i början av Juli månad..
Det tog mig tre års somrar att gå Norska Nordkap ner till Falsterbo udde. Jag lade ner en oändlig tid på planerig, väldigt mycket på att jag helt enkelt tyckte det var kul.
Dessutom var det dyrt, hur tokigt det nu låter men det vart det. Detta var ändå på det tidiga åttiotalet.
Norra Jämtland är med rätta ansett som en knepig del och det är det. Än värre är dock att gå partierna kring Skalmodal och Arefjällen. Om begreppet ‘mygginferno’ inte har getts/fått ett ansikte här, så hänger det just ihop med att det inte har varit vidare intressant att dra någon led här..
Nått fiskespö hade jag som sagt inte med mig.
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Att det inte är något man bara gör så där framstår ganska så klart när man börjar titta på det och studera kartorna. Självklart krävs det ordentligt med planering och logistik. Men helt klart ett intressant projekt om inte annat som tankeexpriment och övning i planering. För det är som du säger kul att planera. Det är en inspirerande tanke och jag är helt klart sugen på att göra det. När man väl sätter sig ner och börjar skissa lite på hur det skulle kunna gå att genomföra inser man storleken på projektet.
Senast ändrad:
Kartstudier är ‘A och O’ i det hela som i all vandring. Dessutom är det ju precis som du säger ett nöje att studera kartor ingående. Tyvärr tas äldre stigar bort ifrån nyare kartor och ska dom verkliga guldklimparna hittas i dessa mindre besökta fjällområden måste äldre kartor till. På nått vis har förflackningen även nått kartorna och en karta kan ju inte inrymma hur mycket som helst, dessutom kan man ju inte samtidigt bära med sig hur mycket kartor som helst.
Dels måste den ju vara uppdaterad men, samtidigt vill man ju att äldre stigar ska finnas med. Så det finns ingen önskekarta.
Men det vet ju alla som varit ute och vandrat hur komiskt skräckartat det kan vara när ‘bron’ som skulle vara utmärkt på kartan inte längre finns... Eller det motsatta, här har jag gått i flera dagar-‘orösat‘- inte visste jag att det fanns en gammal lappstig intill.
Sedan kommer ju dessa evinnerliga personliga tips till. Många som exempelvis besökt ‘Skäckerfjällen’ har ju varit där och fiskat och åkt i en bil till en obskyr timmerväg ,då i till någon tjärn och sedan därifrån. Det är ju helt skild upplevelse mot någon som plaskat runt i jättemyrar i hällregn med ett trettiokilos packning på ryggen, vecka ut och vecka in
I Skäckerfjällen, är man dessutom väldigt, väldigt ensam. Dessutom regnar det konstant där, så det har väl gjort en del till det hela att området inte fått någon skjuts in i begreppsvärlden.
Ska man ut och långvandra längs fjällkedjan i Södra Lappland så är det ju realistiska och genomförda vandringserfarenheter man önskar. Om ett tält blåser sönder måste man ju ha ett nytt. Vandringen hänger ju på det. Att då knalla till en parkerad bil eller en stuga kanske funkar om man nu vet att en sådan finns.
Och visst det finns nog fantastiska blomsterängar och fiskevatten lite här och var, men vem orkar ställa sig i hällregn eller i en svart knottmoln och fiska eller fota när man är dödstrött och fötterna värker? Då vill man ju hellre ha en whiskey och en kudde att slafa på.
Men det är ju så att säga ‘själv-valt’ allt man gör, även om man i mångas ögon anser det vara heltokigt att gå så här långt i orösad terräng. Men det är friheten som är svårslagen har man väl fått in den under huden så funkar det mesta. Den och en positiv attityd skapar en slags ‘mental fond’ som faktiskt är smörjmedlet i det hela. Kondition och styrka behövs nog till detta men det är inte det främsta. Det är mer ett jävlar anamma--’det här ska gå..’ när man tappat bort sig, i nått sumpigt björkris i en uppförsbacke. För sådana finns och dom finns med besked,- Det ska Gud veta.. Just vid, och innan typ: Tängvattnet, där vid Amerefjället,Gapsttjåkkefjällen.. finns ett antal upp och ner backar (mest uppåt) på 400 meterstigningar , som gör folk som pratar om ‘Tre-pass-leder’ och ‘Södra Rapadalens’ björkskog helt gröna av avund. Märkligt nog läser man aldrig nått om dessa upplevelser, vad nu det kan bero på.
Men som sagt, det har funnits leder här och även de så kallade ‘Förläng Kungsleden’-önskningarna har gjort att folk blivit nyfikna och vill testa. Och tro mig, det går att pussla ihop det hela med lite trixande hit och dit. Men man måste börja planera en sån här vandring drygt ett år i förväg. Det mesta hänger på maten och få upp grejor till gårdar och andra möjliga depåer.
Dels måste den ju vara uppdaterad men, samtidigt vill man ju att äldre stigar ska finnas med. Så det finns ingen önskekarta.
Men det vet ju alla som varit ute och vandrat hur komiskt skräckartat det kan vara när ‘bron’ som skulle vara utmärkt på kartan inte längre finns... Eller det motsatta, här har jag gått i flera dagar-‘orösat‘- inte visste jag att det fanns en gammal lappstig intill.
Sedan kommer ju dessa evinnerliga personliga tips till. Många som exempelvis besökt ‘Skäckerfjällen’ har ju varit där och fiskat och åkt i en bil till en obskyr timmerväg ,då i till någon tjärn och sedan därifrån. Det är ju helt skild upplevelse mot någon som plaskat runt i jättemyrar i hällregn med ett trettiokilos packning på ryggen, vecka ut och vecka in
I Skäckerfjällen, är man dessutom väldigt, väldigt ensam. Dessutom regnar det konstant där, så det har väl gjort en del till det hela att området inte fått någon skjuts in i begreppsvärlden.
Ska man ut och långvandra längs fjällkedjan i Södra Lappland så är det ju realistiska och genomförda vandringserfarenheter man önskar. Om ett tält blåser sönder måste man ju ha ett nytt. Vandringen hänger ju på det. Att då knalla till en parkerad bil eller en stuga kanske funkar om man nu vet att en sådan finns.
Och visst det finns nog fantastiska blomsterängar och fiskevatten lite här och var, men vem orkar ställa sig i hällregn eller i en svart knottmoln och fiska eller fota när man är dödstrött och fötterna värker? Då vill man ju hellre ha en whiskey och en kudde att slafa på.
Men det är ju så att säga ‘själv-valt’ allt man gör, även om man i mångas ögon anser det vara heltokigt att gå så här långt i orösad terräng. Men det är friheten som är svårslagen har man väl fått in den under huden så funkar det mesta. Den och en positiv attityd skapar en slags ‘mental fond’ som faktiskt är smörjmedlet i det hela. Kondition och styrka behövs nog till detta men det är inte det främsta. Det är mer ett jävlar anamma--’det här ska gå..’ när man tappat bort sig, i nått sumpigt björkris i en uppförsbacke. För sådana finns och dom finns med besked,- Det ska Gud veta.. Just vid, och innan typ: Tängvattnet, där vid Amerefjället,Gapsttjåkkefjällen.. finns ett antal upp och ner backar (mest uppåt) på 400 meterstigningar , som gör folk som pratar om ‘Tre-pass-leder’ och ‘Södra Rapadalens’ björkskog helt gröna av avund. Märkligt nog läser man aldrig nått om dessa upplevelser, vad nu det kan bero på.
Men som sagt, det har funnits leder här och även de så kallade ‘Förläng Kungsleden’-önskningarna har gjort att folk blivit nyfikna och vill testa. Och tro mig, det går att pussla ihop det hela med lite trixande hit och dit. Men man måste börja planera en sån här vandring drygt ett år i förväg. Det mesta hänger på maten och få upp grejor till gårdar och andra möjliga depåer.
Alla operationer hänger på logistiken, det är sen gammalt. Sen bör man betänka oavsett hur bra plan man än har så kommer det att skita sig på någon nivå. Ingen plan överlever första kontakten med verkligheten. Det gäller "bara" att ha det i åtanke när man planerar, dvs att inte bara ha plan A utan även plan B,C och D och i värsta fall får man frijonglera lite.
Att ett sånt här projekt är en lång väg och då syftar jag inte på fysik sträcka säger sig själv. Jag befinner mig i någon form av underrättelse inhämtningsfas, dvs jag försöker samla in all den mängd fakta och information som krävs för att kunna fatta vettiga beslut. Sen om det verkligen kommer bli vandring av det hela eller om det förblir en skrivbordsprodukt det får framtiden utvisa.
Att ett sånt här projekt är en lång väg och då syftar jag inte på fysik sträcka säger sig själv. Jag befinner mig i någon form av underrättelse inhämtningsfas, dvs jag försöker samla in all den mängd fakta och information som krävs för att kunna fatta vettiga beslut. Sen om det verkligen kommer bli vandring av det hela eller om det förblir en skrivbordsprodukt det får framtiden utvisa.
Ja du Hans.
Kortfattat...kan jag då dra min rutt som jag gjorde sommaren,1984,
Ifrån Grövelsjön bestod den av ett antal etapper. Egentligen startade jag i Värmländska Torsby den våren, med början 15 Maj.
Dock, ifrån just Grövelsjöns fjällstation innebar vandringen, uppdelad i etapper följande:
1. 8,5 mil (Grövelsjön/Fjällnäs)
Grövelsjön/Hävlingen/Rogen/Skedebro/över Rödfjället/Fjällnäs. hotell=depå
2. 14 mil (Fjällnäs/Duved)
Fjällnäs/Klinken/Fältjägarn/Helags/Gåsen/Vålådalen/ Duved. hotell = depå
3. 12 mil (Duved/Edeviken
Duved/bakre Åreskutan/Smedjevken/Skäckerfjällen/Rutsälven/Burvattnet/Gunnan/Edevik= bondgård. fam. Andersson.= depå.
4. 8 mil (Edevik/Rörvattnet)
Edevik/s. Jävsjön/södra. Burvattnet/Guotelsejure/Grubbdalen/Kingssjön/Rörvattnet. hotell= depå
5. 10 mil (Rörvattnet/Gäddede)
Rörvattnet/båt över :Valsjön/Vinklumpenfjället/Hotagsfjällen/Hättingsfjällen/Gäddede. (Camping)= depå
6. 10 mil (Gäddede/Klimpfjäll.)
Klimpfjäll/Ankarede/Raukasjö-båt/Slipsikstugan/Klimpfjäll. hotell= depå
7. 12,5 mil (Klimpfjäll/Tängvattnet)
Klimpfjäll/Tjåkkola/Åtnikstugan/DarnakkeSkalmodalen/Arefjället/Gapsåtjåkko/Joesjö/Lillskälvsvattnet/Tängvattnet-båt) Tängvattnet bondgård fam. Antonsson =depå.
Resten av sträckan i princip Kungsleden.
8. 15 mil Tängvattnet/Adolfsström
Tängvattnet/Viterskalet/Syter/Tärnasjö/Serve/Aigert/Ammarnäs(depå)/Björkfjället/Snjujulte/Adolfström= depå
9. 12 mil Adolfsström/Kvikkjokk
Adolfsström/Pieljekaise/Jäkkvik(depå) Hornavan(båt)Stordal/Voujnatsviken/Tsieletjåkk/Kvikkjokk(båt)= depå
10. 13 mil Kvikkjokk/Ritsem
Kvikkjokk/Pårte/(båt) Aktse/Sitojaure(båt) Saltoloukta= depå
11. 10 mil Ritsem/Abisko
Ritsem/Sitasjaure/Hukejaure/Sälka/Alesjaure/Abisko= depå
12. 13 mil Abisko/Treriksröset
Abisko (Torne Träsk (båt.- finns ej idag-) Laimolukta Lappviste/Råstojaure/Hurvejjokka/Pältsan/Treriksröset/Kilpisjärvi=depå.
Antal nätter totalt: 77 styckna.
Jag har svårt att se att man kan göra den här vandringen på mindre tid än dessa dagar. Drygt två månader alltså!
I dag vet jag att vissa av dessa platser inte längre är bebodda och att vissa båttransporter inte finnes.
När jag startade i Torsby på våren, vilket det åtgick två veckor, för att ta mig upp till Grövelsjön var det väldigt kallt i södra Dalarna var det dessutom mycket snö att pulsa i.
På den här tiden det begav sig, fanns det ingen björn i skogarna, dock såg jag ändå ett par styckna vid ett flertal gånger. Jag gick som sagt med min hund -och då ser man ju en hel del av djurlivet- och det var oerhört kämpigt med all packning. Hundmat väger en hel del dessutom.
Jag var då 30 år...
Det var en oerhörd frihet i allt som hände faktiskt och det var då något väldigt kul och skoj. Att minnas är också en form av upplevelse kan jag gott säga.
Tyvärr, går jag inte sådana här jättevandringar vare sig i Sverige eller i Europa längre. Idag går jag till en öde plats jag tycker känns bekväm och ligger mest still!
En sådan här vandring kräver en hel del faktiskt. Vissa partier är otroligt svåra att gå i. Det pratas väldigt om vildmark och om ödemarker och vad som finns kvar av detta idag. Det har nog blivit ännu mer öde faktiskt.
Som jag skrev tidigare så ramlade jag vid upprepade gånger. Man gör det när man går själv. Vaden över Rutsälven & Gunnan är mycket svåra och i princip omöjliga.
Varje etapp vägde drygt trettio kilo i ryggsäcken.
Hälsningar Anders.
Kortfattat...kan jag då dra min rutt som jag gjorde sommaren,1984,
Ifrån Grövelsjön bestod den av ett antal etapper. Egentligen startade jag i Värmländska Torsby den våren, med början 15 Maj.
Dock, ifrån just Grövelsjöns fjällstation innebar vandringen, uppdelad i etapper följande:
1. 8,5 mil (Grövelsjön/Fjällnäs)
Grövelsjön/Hävlingen/Rogen/Skedebro/över Rödfjället/Fjällnäs. hotell=depå
2. 14 mil (Fjällnäs/Duved)
Fjällnäs/Klinken/Fältjägarn/Helags/Gåsen/Vålådalen/ Duved. hotell = depå
3. 12 mil (Duved/Edeviken
Duved/bakre Åreskutan/Smedjevken/Skäckerfjällen/Rutsälven/Burvattnet/Gunnan/Edevik= bondgård. fam. Andersson.= depå.
4. 8 mil (Edevik/Rörvattnet)
Edevik/s. Jävsjön/södra. Burvattnet/Guotelsejure/Grubbdalen/Kingssjön/Rörvattnet. hotell= depå
5. 10 mil (Rörvattnet/Gäddede)
Rörvattnet/båt över :Valsjön/Vinklumpenfjället/Hotagsfjällen/Hättingsfjällen/Gäddede. (Camping)= depå
6. 10 mil (Gäddede/Klimpfjäll.)
Klimpfjäll/Ankarede/Raukasjö-båt/Slipsikstugan/Klimpfjäll. hotell= depå
7. 12,5 mil (Klimpfjäll/Tängvattnet)
Klimpfjäll/Tjåkkola/Åtnikstugan/DarnakkeSkalmodalen/Arefjället/Gapsåtjåkko/Joesjö/Lillskälvsvattnet/Tängvattnet-båt) Tängvattnet bondgård fam. Antonsson =depå.
Resten av sträckan i princip Kungsleden.
8. 15 mil Tängvattnet/Adolfsström
Tängvattnet/Viterskalet/Syter/Tärnasjö/Serve/Aigert/Ammarnäs(depå)/Björkfjället/Snjujulte/Adolfström= depå
9. 12 mil Adolfsström/Kvikkjokk
Adolfsström/Pieljekaise/Jäkkvik(depå) Hornavan(båt)Stordal/Voujnatsviken/Tsieletjåkk/Kvikkjokk(båt)= depå
10. 13 mil Kvikkjokk/Ritsem
Kvikkjokk/Pårte/(båt) Aktse/Sitojaure(båt) Saltoloukta= depå
11. 10 mil Ritsem/Abisko
Ritsem/Sitasjaure/Hukejaure/Sälka/Alesjaure/Abisko= depå
12. 13 mil Abisko/Treriksröset
Abisko (Torne Träsk (båt.- finns ej idag-) Laimolukta Lappviste/Råstojaure/Hurvejjokka/Pältsan/Treriksröset/Kilpisjärvi=depå.
Antal nätter totalt: 77 styckna.
Jag har svårt att se att man kan göra den här vandringen på mindre tid än dessa dagar. Drygt två månader alltså!
I dag vet jag att vissa av dessa platser inte längre är bebodda och att vissa båttransporter inte finnes.
När jag startade i Torsby på våren, vilket det åtgick två veckor, för att ta mig upp till Grövelsjön var det väldigt kallt i södra Dalarna var det dessutom mycket snö att pulsa i.
På den här tiden det begav sig, fanns det ingen björn i skogarna, dock såg jag ändå ett par styckna vid ett flertal gånger. Jag gick som sagt med min hund -och då ser man ju en hel del av djurlivet- och det var oerhört kämpigt med all packning. Hundmat väger en hel del dessutom.
Jag var då 30 år...
Det var en oerhörd frihet i allt som hände faktiskt och det var då något väldigt kul och skoj. Att minnas är också en form av upplevelse kan jag gott säga.
Tyvärr, går jag inte sådana här jättevandringar vare sig i Sverige eller i Europa längre. Idag går jag till en öde plats jag tycker känns bekväm och ligger mest still!
En sådan här vandring kräver en hel del faktiskt. Vissa partier är otroligt svåra att gå i. Det pratas väldigt om vildmark och om ödemarker och vad som finns kvar av detta idag. Det har nog blivit ännu mer öde faktiskt.
Som jag skrev tidigare så ramlade jag vid upprepade gånger. Man gör det när man går själv. Vaden över Rutsälven & Gunnan är mycket svåra och i princip omöjliga.
Varje etapp vägde drygt trettio kilo i ryggsäcken.
Hälsningar Anders.
Intressant. Undras hur man skall kunna ta ut såpass lång semester idag dock.
Hur mycket skrapade du ihop inför resan till mat o. dyl. borträknat utrustning såsom kläder och tält? Det mesta samlar man ju på sig allt eftersom eller lånar och jag är mer intresserad av priset per dag ute i vildmarken.
Det är väl bra det? Jag tror att det är nyttigt att få lite distans från samhället i bland. Det ger perspektiv på saker och ting.
Undrar hur mycket längre det blir om man vill gå hela vägen, alltså undvika båttransport.
