Vandring med hund

Vi har en schäfer om vi brukar klövja ibland.
Min erfarnenhet är att det är bra om man har skor på hunden vid klövjning.
Speciellt om den ska bära tungt.
Annars behövs det nog inte om den inte har känsliga tassar.

mvh
/Håkan
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Kebnekaise

Vi har precis kommit hem efter en veckas vandring. Vi var upp på Kebnekaises sydtopp tillsamman med vår hund. Det gick mycket bra.

Vi hade hunden lös större delen av vandringen. Vår hund fick "jobba" själv då den fick bära sin egen mat. Hundar som jobbar jagar inte! Vi tror att man själv känner och vet var gränsen går för den egna hunden. Därmed är hundägaren själv kapabel att avgöra när hon kan ha sin hund lös.
 
Jag kan starkt rekommendera att ta med dig hunden på vandringen, jag var uppe vid Sylarna i juni med min då 11 månaders Rottweiler och han älskade det, han lärde sig att kyla sig i bäckarna och på snön, han vilade när vi gjorde det.
Han gick lös 99% av tiden och höll sig till oss hela tiden förutom någon liten jakt på en och annan fjällpipare i ungefär 40 meter:)

Vi åker upp igen nästa vecka, det ska bli grymt!!

Jag väntar med att klövja honom tills han röngats vilket kommer att ske under hösten, är allt ok så kommer han att få bära sin egen mat till vårens första tur, jag måste bara träna in honom under vintern.

Angående tassar så är det absolut inga problem, jag kollade av dem med jämna mellanrum under
färden och det blev inte tillstymmelse till åverkan på dem.

Vad man ska tänka på, inte minst om man har en stor hund är att man har första hjälpen utrustning och kortisontabletter för tex. huggormsbett, det kan avgöra liv och död för hunden.

Titta gärna in på mitt picasa album och kolla lite hund i fjällen bilder!
http://picasaweb.google.com/fredrik.soders/FjLlvandring200706

Alla hundar förtjänar en fjälltur då och då:)

Lycka till med jycken!
 
Husse & matte förtjänar oxå en fjälltur ibland :)

Alla hundar förtjänar en fjälltur då och då:)

Håller helt med, alla hundar förtjänar en fjälltur, därför offrar och späker vi oss genom att ta med vår labrador på två veckors vandring i sommar. Han gillar det skarpt, han älskar att jobba och få utmaningar!! Kopplad får han nog vara även i fortsättningen, man vet aldrig vad renvittring kan få för effekt.

Fundera även på huruvida vandringen ökar eller minskar din hunds motion jmf med vardagen hemma. Det kan avgöra om du skall ge den mer eller mindre foder. Högenergifoder kan vara en lösning om vandringen innebär ökning av motionen. Den ger mer enerig per volym och är därmed mer "vandringsoptimerad", båda avseende energivärde och packningsvolym.

/Leif
 
Håller helt med, alla hundar förtjänar en fjälltur, därför offrar och späker vi oss genom att ta med vår labrador på två veckors vandring i sommar. Han gillar det skarpt, han älskar att jobba och få utmaningar!! Kopplad får han nog vara även i fortsättningen, man vet aldrig vad renvittring kan få för effekt.

Fundera även på huruvida vandringen ökar eller minskar din hunds motion jmf med vardagen hemma. Det kan avgöra om du skall ge den mer eller mindre foder. Högenergifoder kan vara en lösning om vandringen innebär ökning av motionen. Den ger mer enerig per volym och är därmed mer "vandringsoptimerad", båda avseende energivärde och packningsvolym.

/Leif

Jag hade också lite funderingar på detta första gången jag var iväg men min upplevelse är att hunden inte äter mer trots förhållandena utan snarare tvärt om, jag använder Magnussons foder för aktiva hundar och portionspackar dagliga ransoner, det funkar bra för mig och min jycke.
Visst blir det en del rester som åker med också.
 
Har vandrat med hundar i 15 års tid. Enda gången ett par "kängor" skulle varit bra att ha var då vi gick Trepassleden i Kebnekaise-området, med flera dagar av rent stenskravel. Varierad vandring stig/sten eller enstaka dagar eller toppturer (inkl. Keb) med mycket sten har aldrig vållat några problem, trots långa etapper. Gissar att lerig fjällstig ofta är snällare mot tassarna är vad vanlig asfalt är. Klövjeväska (där de bär så mycket mat de orkar), ca 5 m lång lina, handduk, lite godis och skålar är vad vi brukar ha med oss. (Första hjälpen inbillar jag mig att till stor del är det samma för hund som människa... ex. bandage, sårprylar, salva.)

Därutöver tål att tänkas på ev. skyddsutrustning för den egna sovsäcken för det fall att ni tänker dela tält med blöt vovve. (Att låta vovve sova i absiden är inte alltid helt lyckat, då förbivandrande renar kan locka även den lydigaste vovven att ge sig av på nattlig jakt då husse och matte sover.)

Jo - en sak till... även hundarna plågas av knott och mygg. Har hänt att jag fått ta till en kam för att kamma ut "drivor" av knott som klättrat in i pälsen på huvudet och kring ögona. Likaså brukar vi i "svåra stunder" dela broderligt på myggmedel.

Vad gäller boende i STF-stugor har jag övervägande positiva erfarenheter. Eller vad sägs om egna filtar att lägga på golvet åt blöt och frusen kompis.

Ris däremot går till tågbolagen (f.n. Veolia, men lika illa oavsett operatör) som tvingar oss hundägare att sitta och trängas (samtidigt som vi får onda ögat av alla andra passagerare på väg till/från restaurangvagnen) i djurkupén natten igenom. Varför ska det behöva vara så svårt att ordna några djurtillåtna ligg- och sovkupéer - med tanke på såväl resans längd som antalet hundägare i Sverige?
 
Tack för alla svar!

Som vanligt när det gäller vandring är det testa som gäller, men detta har onekligen gett oss en massa bra tips. Kommer försöka få till en helg på Kinnekulleleden i mitten av september för att testa utrustning, oss själva och inte minst Rosa (schäfern). Återkommer med rapport såklart =)

MVH
/ Richard
 
Att ha med hunden är väl en självklarhet för de flesta hundägare. Jag, liksom många här verkar det som, har hunden okopplad rätt mycket.
Men enligt Naturvårdsverket strider detta mot allemansrätten.

Under tiden 1 mars - 20 augusti får därför inga hundar löpa lösa i skog och mark. Det bör tolkas som att hunden ska hållas i koppel.

Källa.
 
Jo jag har läst detta jag med. Som någon skrev, du känner din hund bäst och ef. det får man väl känna av vad som funkar. Vår hund springer max 4m framför och är alltid mån om att valla in hela flocken. Hon har aldrig dragit iväg på nåt bus. Om man inte räknar med den gången hon sprang hem från svärmor (vi bor 10min från varandra och hunden trodde att vi var hemma), eller den gången hon kom ner till sjön (ligger 5min från huset), för att hon såg att vi tog badkläderna men inte fick följa med.
Alla tycker väl givetvis att sin hund är speciell, men denna är verkligen speciell. Hon är helt fokuserad på flocken (oss), och bryr sig inte om något annat. Bäst är givetvis alfahonan (min fru), men sen kommer vi andra. Om hon fick skulle hon helst av allt sitta i en babydog (hundversionen av en babybjörn) på min frus mage hela dagarna, om det inte vankades paddling eller vandirng förstås. Skulle kanske se lite underligt ut med tanke på att hon ändå är en Schäfer ;)
 
Alla tycker väl givetvis att sin hund är speciell, men denna är verkligen speciell.

Hehe! :)
Min med ...

Citatet ovan innehåller ju formuleringen "bör tolkas", så det är ju egentligen bara att fortsätta som man alltid gjort. Skulle någon sedan anmäla mig som hundägare för att jag har hunden okopplad får väl en domstol avgöra om jag brutit mot någon lag.
Min hund, en jaktlabrador, verkar helt ointresserad av andra djur. Och under de åtta år han levat har han i stort sett alltid fått ströva fritt i skog och mark. Aldrig har jag sett minsta tendens hos honom att sätta efter vilt. Han håller sig som mest 20, 30 m ifrån husse och matte.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips