Jag har liftat ensam, med start i 15-årsåldern, i bokstavligen alla europeiska länder (plus asiatiska Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika), dessutom i en tid då Europa var politiskt delat och inte alls lika lättframkomligt. Ångrar inte en sekund - finns inget bättre sätt att både vara totalt fri och komma i nära kontakt med människorna på vägen. Underbart att öppna sig för det slumpmässiga och oförutsedda, och få uppleva sådant som man inte ens skulle komma på att "planera" för.
Jag höll på sådär, längre eller kortare perioder, nästan varje år under nästan två decennier. Det längsta jag varit ute är ett drygt halvår. Under hela den tiden har jag - bortsett från en "arrestering" (med komiska inslag) som misstänkt kapitalistisk spion av en provinsiell ungersk milis som inte kunde något annat språk än sitt eget - aldrig råkat ut för något riktigt farligt, fientligt eller våldsamt. Enda stället jag kände mig uttittad och/eller malplacerad på, var en gudsförgäten och antagligen maffiastyrd by i allra sydligaste Kalabrien. Mest gästfritt, vänligt och hjälpsamt blev jag nog mottagen i Turkiet. Det svåraste landet att ta sig rimligt snabbt fram i med hjälp av tummen var... dåvarande Västtyskland, där var det redan då alltför gott om misstänksamma tjocknackade gubbar i flådiga BMV:n, vars lädersitsar det inte fick komma något dammkorn på.
Jag vet inte alls om det är lika lätt att lifta i Europa idag, alla verkar "tro" (men jag har inte träffat någon som
vet) att det är svårare därför att bilförarna blivit mer rädda för att råka ta upp någon skummis, och man ser ju mycket riktigt färre tumviftare vid vägkanterna. Men det värsta som kan hända är ju att... du inte kommer fram så fort som du tänkt dig.
Se till att se någotsånär prydlig ut, ha en måttfullt stor ryggsäck, ställ dig på platser där du syns med lång förvarning och som är lätta att stanna till på. Att fixa en tydlig skylt som talar om vart vi vill komma ger ett proffsigt intryck och underlättar mycket tydligt, då slipper folk tveka om ifall det är lönt att stanna. Jag hade med en tjock vattenfast spritpenna och en A3-plastficka (vikt på mitten för packbarhetens skull) med en styv kartongbit och ett antal A3-papper i, på vilka jag efter hand textade mina aktuella resmål med stora tjocka bokstäver.
Mat var och är billigt, om man köper egen på torget och/eller i vanlig affär, jag hade inte ens med något kök för jag tyckte det var godare att frossa i vad som växte/tillverkades just där jag var - om det nu var lokal färskost eller youghurt, bönor, kryddstark korv, oliver, lök, eller doftande nyplockade tomater.
Jag blev dessutom ständigt bjuden hem till folk och trakterad med både mat och sovplats. "Betalade" ibland med porträttteckning eller hjälp med matteläxan
. Skaffade lite fickpengar här och var om jag råkade springa på vindruveskörd eller apelsinplockning, lyckades t o m valla får och jobba på ett bygge...
Vad gäller just övernattning, så tror jag att du skall tänka lite mer flexibelt - tält går an oftare än man tror, men i tätbefolkade områden utan allemansrätt är det betydligt smidigare att tänka bivack, parkbänkar, kajer och stränder, järnvägsstationer, busskurer, utskjutande takfötter på hölador, och - framför allt - folks gästfrihet. En eller annan gång får du nog vara beredd att ge avkall på principerna och ta in på något billigt vandrarhem.
PS man kan visst blanda vandring och liftning, men då får man tänka till lite extra vad gäller planering och packning. Undvik nybörjarmissar av den sort, som beskrivs i
denna tråd...
