Det här har varit ’på tapeten’ här tidigare’ i någon tråd förmodar jag. Vart vet jag inte, men jag blev lite förvånad då, liksom nu över allvaret i ämnet.’ Alltså: Bör man rekommendera folk till att vada på helt okända platser?
Man kommer då genast in på folks allmänna uppfattning om sig själva, och sin egen förträfflighet, erfarenhet och fysiska styrka. Det blir nästan något oförställt skryt över vissa fjällrävars kapacitet och dolda dådkraft i ämnet. Att ta upp ämnet ’vadning’ är känsligt då man trampar på ömma tår.
’Naturligtvis är det naturligt’.. att man diskuterar kända vad, exempelvis: Valfojokko, eller Tielmavadet, båda är exempel på riskabla vad, men fullt genomförbara under normala omständigheter. Både Sarek och Kebnekaisefjällen innehåller stora strida vattendrag där olyckor inträffat med dödlig utgång under årens lopp. Statistiskt är det så att ungefär 2,5 personer omkommer i fjällen just av vadning. Vilka som drabbas är otroligt svårt att förutse. Men okunskap ligger ofta bakom.
Men trots olyckor sker, är att påpeka riskerna om vadning som att tala för döva öron!!
Jag är själv av god fysik: två meter och stark vältränad, jag gjorde lumpen på gamla I22 i Kiruna på slutet av 60-talet, där vi drillades att uppe vid Kaitum avklädda med ryggsäckarna över huvudet vada den strida älven där. Det var djävligt nyttigt, minst sagt.
Det är alltså en grej, hur jag själv är alltså. Det handlar alltså ofta om självbild & erfarenhet.
Men jag är inte alla. Den gamle veka botanikprofessorn eller den lilla sköra tjejen ska ju också kunna fjällvandra, eller hur?
Idag med allt detta digitala brus och tips, hit& dit i FB. grupper, osv, förser folk med allt möjligt. Snart har vi AI som visar hur lätt det är att bete sig hur som helst, här och där.
Jag anser att det är oansvarigt att sätta igång att diskturera just vadning utan att ha goda fakta om ämnet att ta upp platser som är uppenbart farliga att vada. Ibland kommer exempelvis Kåtokjokkå upp och folk berömmer sig själv över att ha vadat på ett omöjligt ställe nedströms. Jovisst, men det gäller inte alla…Vissa satsar på att hoppa. Ett exempel på svår och otursam olycka: Kuoperjåkkå i Sarek, där det faller ned mot deltat faller igenom en smal klyfta 1985 drunknade ett ungt par där. Dom hittades senare i slutet av juli fastkilade i klipporna. Jag kan gott säga eftersom jag hjälpte till med söket, att det inte var en vidare trevlig syn.
Det finns alltså alla möjliga påhitt och idéer om hur man överskattar sig här på Utsidan då det gäller att vadning (tyvärr modereras inte dessa idéer som allt annat knas här) Man självöverskattar sig helt enkelt.
Så: Är inte vadstället känt eller använt bör man inte ens försöka. Bara att halka i knädjupt vatten med tung ryggsäck är allvarligt. Chocken över att hamna i kallvatten är mycket obehaglig.
Min åsikt om detta med diskussion är således, att man bör avhålla sig ifrån att ta upp okända platser man inte känner till och försöka få andra att tro att det funkar att vada där. Att diskutera eller att tipsa är en helt annan sak. Träning och erfarenhet ger säkra vad. Chansa inte!
Så om igen då: Fjällräddningen har just bidragit med en artikel här. Läs den!
