Vad simmade i mitt vatten?

[Wolf25]

Jag var lite lat och tog mot bättre vetande vatten ur en liten sjö eller kanske snarare en pöl. I mitt vatten upptäckte jag några rödaktiga millimeterstora kryp som simmade omkring, har försökt rita hur jag tyckte dom såg ut. Hur som helst slutade dom simma då vattnet kokade och jag silade bort dom.

Jag blir lite nyfiken på vad det var som simmade i mitt vatten och om dom är ohälsosamma att få i sig?

/Ulf

 

[Strykarräven]

Vad de säkert inte heter, men åtminstone kallas i de trakter där jag kokar mitt kaffe, är vattenlus, eller vattulus. Finns i rikligt antal i tjärnar, särskilt på vindsidan. Jag har levt ett gott liv med/av dessa kryp, kokar förstås vattnet först. Annars borde något enkelt filter (strumpa?) kunna ta undan de flesta.

 

[Raskesven]

Jag är ingen expert men det ser ut som något lågt kräftdjur som hoppkräfta eller dylikt, kanske vattenloppa. Det gav nog bara ett litet proteintillskott

Jag har "försent" sett alla möjliga minikryp i vatten taget från rena sjöar. Inte så aptitligt kanske men aldrig blivit sjuk av det. Värre med de mikroorganismer vi inte ser, kanske särskilt i små pölar med uppvärmt stillastående vatten. Du kokade ju vattnet men små pölar ska nog undvikas, om det inte är kris och du är ute på en mosse där mikroorganismers tillväxt är låg.

(Edit: såg Strykarrävens inlägg nu. Vattenlus, är det samma sak som vattenloppa?)

Raskesven

 

[grodanbolle]

Jag drack ett jäng svarta krryp okokt nu i sommar. Var väl vattenloppor antar jag? Jag överlevde. Faan det var hundratalts och viken där jag tog vattnet låg på vindsidan förstås.

 

[Sarvi]

Ser väldigt mycket ut som en hinnkräfta, kanske en av släktet Daphnia). Det främre antennparet används för simning och dom har en liten tagg i bak. (Jag gjorde mitt exjobb med såna där små kryp - jag har stirrat på tusentals exemplar... ) Dom finns i alla små vattensamlingar där de lever på att äta alger och bakterier. Det är intressanta små kräk - under våren och sommaren kör dom med jungfufödsel - dvs klonar sig själva. När förhållandena blir sämre så föds det hannar, varefter hanar och honor parar sig. Äggen som bildas är inneslutna i hårda och tåliga höljen, som kan sitta kvar i djurets skal när det dör. Om detta sköljs upp på stranden eller vattensamlingen torkar ut så kan det tomma skalet blåsa omkring och hamna i en ny vattensamling, där det kläcks nästa vår och cykeln börjar om.

Vad beträffar intaget så är det ingen fara - det har förslagits att man ska odla dafnier i dammar och sedan skörda dom för, just det, proteintillskott (visserligen i djurfoder, men ändå). När man odlar dom på lab kan en svag men omisskännlig doft av kräftkok - minus dillen - förnimmas över bägarna och akvarierna. Kanske ska testa?

 

[tbergman]

...

Respekt!

 

[Wolf25]

Sven hade verkligen ett uttömmande svar, tack för det.

Med andra ord är det bara att ta med dill nästa gång och med hjälp av en strumpa sila fram kräftorna... det blir nog gott

/Ulf

 

[avslutad210712]

Om man skall sila vattnet med vandrarstrumporna så föredrar jag i alla fall drick/äta upp det som simmar omkring där osilat *L*.

 

[Strykarräven]

Om man skall sila vattnet med vandrarstrumporna så föredrar jag i alla fall drick/äta upp det som simmar omkring där osilat *L*.

Äh, dillen som Ulf H skriver om sitter ju i strumporna! Mina kan man nog koka grönsaksbuljong på efter en vecka.

Jaha, det är sådär daphnior ser ut, än en gång ångrar jag att jag inte blev biolog och därför är dömd att kalla dem vattulus/vattuloppor...

 

[Sarvi]

Tack tack! Roligt att ens kunskaper kommer till nytta (?) någon gång. Angående vattenloppor/vattenlöss etc, så råder viss begreppsförvirring. Vattenloppor är samma sak som hoppkräftor (ordningen Copepoda) vilket inte är samma sak som dafnier/hinnkräftor (namnet kommer av Daphnia som är ett släkte inom ordningen Cladocera). Vattenlöss finns det ingenting som heter, iallafall inte inom facklitteraturen.

Norrmännen ska givetvis vara motvalls (vet man ju hur dom är, utanför EU, egen olja och allt ) så de kallar dafnier/hinnkräftor för vannlopper (fast dom kallar arterna i släktet Daphnia för dafnier). Är Strykarrävens hemtrakter i närheten av norska gränsen, tro? I så fall kan man anta en viss gränsöverskridande språkpåverkan, kanske?

I mina hemtrakter (Skaraborg) kallas allt smått skit för bôs. Bra term.

Röda blir dafnierna för övrigt när det råder syrebrist i vattnet. Då bildar som hemoglobin, som är en effektiv syrebärare. Man kan alltså med visst fog hävda att de blir blodröda.

 

[Strykarräven]

Vattenlöss finns det ingenting som heter, iallafall inte inom facklitteraturen...
...Är Strykarrävens hemtrakter i närheten av norska gränsen, tro? I så fall kan man anta en viss gränsöverskridande språkpåverkan, kanske?

I mina hemtrakter (Skaraborg) kallas allt smått skit för bôs.

Språkbruket runt Sorsele är mycket rikt och varierat. Att det där krypet egentligen heter vattulus är tveklöst helt sant. Inga influenser från Norge vad jag vet, ingen som idats färdas alla de milen genom låg skog och myr för att korsa gränsen.

I kaffekåsan kan man med lokala vokabulär hitta "dorje, käglen och kangerövlen", vilket i ordning blir "barr, kottar och spindlar". Norska?

 

[Sarvi]

Huh, trådstartaren missade ju typiskt nog chansen att konversera dom små liven - innan han å det gruvligaste kokade dom levande. *suck* Då hade han ju enkelt kunna fastställa både nationalitet och klassificering - och i ett slag avgjort hela frågan! Tsk, tsk.