Vad motiverar överlevnadskniv eller annan kniv i fjällen?

Lättare

Kroppsvikten kan inte hängas av vid raststället. Det är kanske därför som den anses vara omöjlig eller svår att justera. Ens egen kroppsvikt är inte heller fokuserad till enstaka punkter på kroppen, som är fallet med ryggsäcken.

För mig är det i vart fall lättare att justera 1 kg på kroppsvikten innan start än 1 kg i ryggan efter start - bortsett från maten. Min ryggsäck vilar på höfterna och svanken. Den belastar benen och inte enstaka punkter på kroppen.
 
Det väldigt trevligt ut!
Visserligen kan man samla kvistar i 15 min men samma resultat uppnås med stillasittande och användning av kniv på grövre material.

Visst var det trevligt. Kvistarna och nävret togs i farten när jag gick och letade sittplats, så några 15 minuter tog det inte. Snarare 30 sekunder.

Sen när man eldar med klenkvistar så kan man börja värma vattnet direkt man tänt nävret i princip. Innan du letat, kapat, klyvt, tänt och väntat på att grovveden tagit sig så har jag hunnit dricka mitt kaffe;) dvs precis det jag vill med ett vedkök. Det ska vara enkelt, snabbt och effektivt. Har jag lust att lägga tid och energi på det så gör jag upp en riktig eld.


Och inte behövde jag oroa mig (hehe) för att nån skulle börja ropa på polis för att jag bar kniv. Båda knivarna fick plats i ena byxfickan;)
 
Det är kul det här med vandrarens egenvikt. Men en sak begriper jag inte. Det heter ju att man tar beslut på marginalen, dvs ska jag ta med mig 300g utrustning eller inte. Står jag där en måndagkväll och packar inför helgens vandring och funderar på om jag ska ta med mig en yxa eller inte tvekar jag kanske på grund av att det kan väga för mycket. Kanske rationaliserar jag det med att jag ska gå ner motsvarande vikt själv, så att min packningsvikt kanske blir 15,3 kg men att jag går ner från 90 till 89,7, då väger ju hela ekipaget fortfarande 105 kg. Det låter ju funkis.

Vad händer då när man väl gått ner de där 300 grammen? Låt oss säga att jag skött mig och jag på torsdagen står med yxan i handen, vägandes 89,7 kg, och funderar på om jag ska ska packa ner den eller inte. Står jag då inte där och grubblar på om man inte kanske i stället ska dra iväg med ett totalekipage på 104,7 kg om man lämnar yxan hemma? Eller kanske först gå ner 300 gram till, då kan jag ju ha den lägre vikten och med mig yxan. Om jag väntar en vecka med att dra ut i skogen, då jäklar!
 
Ibland är det inte så enkelt att hitta bra kvistar. Särskilt i fjällfloran. Ju högre upp desto sämre. Ofta bär jag med mig bra bränsle, som jag hittar efterhand - särskilt från fallna fjällbjörkar.

Hellre den vikten än den från en spritflaska och ett sexpack.

Svante Lundgren rekommenderar visserligen en plunta, men det är inget jag tagit fasta på ännu - från just denne utmärkte reseskildrare, som jag upplever som generellt pålitlig (precis som Tore Abrahamsson).

Mitt knivsamlande tenderar att gå mot det gränslösa. Särskilt Morakniv är trevliga att samla på, har jag fått för mig. Men varför? Jag använder ju bara mina favoritknivar. Vissa tillverkare synes ha tagit fasta på samlandet och erbjuder nära nog oändligt med olika varianter.
 

Aktuellt

”När isen ligger i skärgården släpper jag allt”

I förra veckan la sig de första skridskoisarna i Stockholm. Vi har pratat med Pamina Falck, kommunikationsansvarig på SSSK, om säsongsstarten.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”Som ett bibliotek – fast med frilufts- och sportutrustning”

I över 120 kommuner kan du låna friluftsutrustning hos Fritidsbanken – den prisbelönta föreningen som vill sänka trösklarna till naturen.

Springa, vandra, fascineras – redaktörens möte med platåberget

Utsidans redaktör Philipp spenderar en helg på Billingen, Västergötlands största platåberg och en av nyckelplatserna i Sveriges första UNESCO-geopark.
Korvstekning i svampskogen (endast brunsopp), med hjälp av Morakniv bushcraft survival med tillhörande eldstål samt vedkök.
 

Bilagor

  • IMG_0936.jpg
    IMG_0936.jpg
    92.7 KB · Visningar: 503
Hattmakarn,

Björk är ett trädslag som brinner även när det är färskt.

Fjällbjörk växer även på kalfjället som "krypväxt". Den kan du alltså elda i ditt kök och därmed laga mat eller koka kaffe även på kalfjället.

Thomas
 
Det är oftast bra att bära med sig bränsle - d.v.s. planera lite. Särskilt ovanför trädgränsen. T.ex. Nallo-Tarfala via Unna Räita. Väldigt lite att elda med här. Men bränsle motsvarande 1-2 vedträn kan i princip räcka, givet vedkök och återhållsamhet.
 
För mig är det i vart fall lättare att justera 1 kg på kroppsvikten innan start än 1 kg i ryggan efter start - bortsett från maten. Min ryggsäck vilar på höfterna och svanken. Den belastar benen och inte enstaka punkter på kroppen.

Rimligen är svank och höft punkter. Eller smälter ryggsäcken ihop med din egen kropp? Det måste vara en oerhört bra ryggsäck.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips