Det finns faktiskt bara ett Sarek.
Jag tror inte alls det är fel eller på något vis tråkigt att ‘snöa in på Sarek’. Man kan gå där om och om igen i all tid och evighet om man vill det. Möjligheter att lägga upp annorlunda och egensinniga turer är ofantliga. Tänk även att väderlek, vem du går med och hur din utrustning är påverkar hur du upplever ett fjällområde.
Likaså är det fel att säga att andra områden inte är lika fina som Sarek är. Alla fjäll runtom i landet har ju sin karaktär.
Tyvärr kanske många gör fel genom att dom sträckgår genom Sarek i stället för att betrakta platsen som en plats att vara i, ett mål i sig. Man behöver inte gå så långt kanske.. Även om man är ute långa tider. Stanna upp och gör ett läger,gör flera små turer hit och dit. Stanna kvar och vila, bada kanske om det är vackert väder eller bestig en topp.
Det är dessutom fint att besöka en plats flera gånger. Kanske inte vädret var så fint den förra gången du var där, eller du kanske aldrig kom upp på den toppen eller den toppen..
Fjällvandring har den egensinniga förmågan att verka som en drog, att göra en person beroende. Vissa blir höga av att gå i Sarek--Jag själv exempelvis.- Jag känner mig hemma där, ungefär som om man kommer in i en välbekant trädgård, men samtidigt när jag varit där upplever jag ändå en variation, beroende på ljus, årstid och vem jag går med.
Jag tror lika lite på att någon blir trött av något område alls och om dom nu blir det så kan dom ju återvända till Sarek då och gå där igen. Det finns nog alltid en ny liten vrå man kan upptäcka och leta rätt på.
Alla upplever ju fjällen på sitt sätt. Att återvända till en kär och välbekant plats ger en trygghet som kan förstärka dels ens egen person men även lära en själv att se på platser utifrån att man tidigare varit där. Folk som har sommarstugor pratar ju ofta om sin favoritklippa dom går till, sin badplats och sitt blåbärsställe där dom just blir nått. Dom känner ro där.och Sarek skapar faktiskt ro med sin ojämförligt storslagna natur på ett sätt som få ställen gör.
Även om det nu i år var fruktansvärt mycket folk i fjällen så tror jag ändå att det fanns helt tomma platser i Sarek där man kunnat vara utan att stöta ihop med någon..
Stressa inte runt bara i en massa dagsetapper. Det finns en hel värld bara utanför din lilla tältduk, en jokk att se på, fåglar som kommer och går, dagg på gräs i dimman. Eller ta tid på dig att umgås med den du vandrar med. Även det är en del av vandringen.
Jag tror inte alls det är fel eller på något vis tråkigt att ‘snöa in på Sarek’. Man kan gå där om och om igen i all tid och evighet om man vill det. Möjligheter att lägga upp annorlunda och egensinniga turer är ofantliga. Tänk även att väderlek, vem du går med och hur din utrustning är påverkar hur du upplever ett fjällområde.
Likaså är det fel att säga att andra områden inte är lika fina som Sarek är. Alla fjäll runtom i landet har ju sin karaktär.
Tyvärr kanske många gör fel genom att dom sträckgår genom Sarek i stället för att betrakta platsen som en plats att vara i, ett mål i sig. Man behöver inte gå så långt kanske.. Även om man är ute långa tider. Stanna upp och gör ett läger,gör flera små turer hit och dit. Stanna kvar och vila, bada kanske om det är vackert väder eller bestig en topp.
Det är dessutom fint att besöka en plats flera gånger. Kanske inte vädret var så fint den förra gången du var där, eller du kanske aldrig kom upp på den toppen eller den toppen..
Fjällvandring har den egensinniga förmågan att verka som en drog, att göra en person beroende. Vissa blir höga av att gå i Sarek--Jag själv exempelvis.- Jag känner mig hemma där, ungefär som om man kommer in i en välbekant trädgård, men samtidigt när jag varit där upplever jag ändå en variation, beroende på ljus, årstid och vem jag går med.
Jag tror lika lite på att någon blir trött av något område alls och om dom nu blir det så kan dom ju återvända till Sarek då och gå där igen. Det finns nog alltid en ny liten vrå man kan upptäcka och leta rätt på.
Alla upplever ju fjällen på sitt sätt. Att återvända till en kär och välbekant plats ger en trygghet som kan förstärka dels ens egen person men även lära en själv att se på platser utifrån att man tidigare varit där. Folk som har sommarstugor pratar ju ofta om sin favoritklippa dom går till, sin badplats och sitt blåbärsställe där dom just blir nått. Dom känner ro där.och Sarek skapar faktiskt ro med sin ojämförligt storslagna natur på ett sätt som få ställen gör.
Även om det nu i år var fruktansvärt mycket folk i fjällen så tror jag ändå att det fanns helt tomma platser i Sarek där man kunnat vara utan att stöta ihop med någon..
Stressa inte runt bara i en massa dagsetapper. Det finns en hel värld bara utanför din lilla tältduk, en jokk att se på, fåglar som kommer och går, dagg på gräs i dimman. Eller ta tid på dig att umgås med den du vandrar med. Även det är en del av vandringen.
