Uppförspaddling

Om man till äventyrs skulle få för sig att paddla uppför en älv eller å -- vilken skulle då vara den svåraste möjliga i Sverige? Jag kan acceptera något enstaka lyft, men det skall mest vara riktigt jobbig paddling.
 
Det varierar då det är vattenflödet som bestämmer hur stort motståndet är!
Men forstätt gör det definitivt inte lättare. För att inte riskera enbart bärning och trädhinder tror jag att man bör begränsa sig till sommarflöde som kan flerdubblas om det blir nederbörd. Du bör nog packa vattentätt och klä dig för många våta timmar.
Min erfarenhet sträcker sig endast till åar, ibland nog så jobbigt.

go tur
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
musungo; sa:
Om man till äventyrs skulle få för sig att paddla uppför en älv eller å -- vilken skulle då vara den svåraste möjliga i Sverige? Jag kan acceptera något enstaka lyft, men det skall mest vara riktigt jobbig paddling.

Njupeskär
 
"svårast möjliga"

(Om man avstår från lyft&trädfrågan, samt forsproblemet. Om man dessutom undviker utrustningsmässiga petisser som exempelvis vald optimeringspunkt mellan framdrivningsmotstånd/skrovhastighet och "sjöduglighet"/rankhet.)

Du och din farkost har en viss maxhastighet... Då närmar sig svaret att "svårast möjliga" är det vattenflöde som du precis klarar med din maxhastighet. Alla snabbare vattenflöden är INTE "möjliga" och alla långsammare är INTE "svårast".

Mitt svar här ovan betyder kanske att jag har en begränsad förmåga att förstå vad tusan du egentligen vill uppnå. (Vilken bragd du vill marknadsföra, eller hellre; vilken upplevelse du vill ha.)

Men vad mig anbelangar;
Lycka till! Kör hårt, och ha det så kul! :)
-p-
 
Problemet är att det inte är så fasligt lätt att räkna fram vattnets hastighet, eftersom inte hela vattendraget rör sig med samma fart och man vid uppförspaddling hela tiden söker det långsammaste vattnet. Dessutom kan man klara ett rejält motstånd en kortare bit, om det är en kort fors/ström eller om det finns eden att vila i. I nedre Umeälven, vid Klabböle någon mil utanför sta'n, finns, exempelvis, ett forsparti som vid första anblick ter sig omöjligt att ta sig uppför, men som jag efter noggrann planering kunnat klättra en bit på med en nästan fem meter lång båt och enkelpaddel. (Längre upp blir det dock tuffare med ett tremeters fall som avslutning.)

Och för tydlighets skull kanske det är bäst att skriva "svårast <i>men ändå</i> möjliga". Så Njupeskär går nog bort...

Man skulle också kunna ställa frågan så här: vilken är det lättaste vattendrag som ni <i>inte</i> tror att jag kan paddla uppför? Så kan jag ta det som min uppgift att överbevisa er...
[Ändrat av musungo 2007-03-31 kl 14:08]
 
Nja, det var nog ett ord som jag kom på själv, tror jag...
Men min tanke är att jag skall kunna ta mig fram med kanot lite friare än vad som är fallet om man följer fysikens lagar strikt. På så vis (och med god planering och ett och annat lyft) borde man lättare kunna få ihop till lite längre vildmarksturer (i Skandinavien) än när man är bunden till ett älvsystem. Jag har inte ännu prövat den här approachen på någon längre tur ännu, men tror att det skulle vara kul.
[Ändrat av musungo 2007-03-31 kl 23:42]
 
Alla älvar är möjliga

Med forsbåt gjordes många resor fram till vägbyggandet tog fart för 100 år sedan. Torne älv med biflöden tror jag är helt möjlig frånsett någon fors. Vore ju kul att ha gjort Haparanda - Lofoten!

Thure
 
Stakning

Jag ser på din profil att du som jag helst använder enkelpaddel, alltså paddlar canadensare.
Boken Kanotidrott av Hubendick, utgiven 1938, bilden på omslaget visar en kanotist som stakar sig upp för en fors. Jag har alltid med mig en stake när jag är ute och paddlar, för att kunna ta mig uppför när det är för grunt att paddla. Man kan ta sig upp för mer än man kan tro. Många bilder från flottning och liknande där man anvånder forsbåtar, ser man att de stakar.
Lycka till med paddlingen.
 
Re: Stakning

Thure:
Torne älv låter bra. Lägger till det på min lista över framtida projekt. 342 meter på 60 mil (= 57 cm/km) låter ju inte så blodigt. Enda kruxet är att få ihop en hel ledig sommarmånad...

Svante:
Jag har också funderat på stakning, men inte haft någon vettig utrustning. Vad använder du för stake? Jag vet att det finns företag i Nordamerika som tillverkar sådana i lättmetall, men anar att fraktkostnaden kan bli rätt så rejäl. Och det kanske ger fler friluftspoäng att yxa till en själv?
 
Om att importera finesser från bl a USA.
Jag hade en äldre vän som var musikälskare och byggde sig en studio. I fackpress hade han sett att perforerade skivor klädde tak och väggar i dylika och i en amerikansk tidning fann han en annons för aukustiska träfiberskivor, dyra men han skulle ha det bästa och många kvadratmeter blev det.
På den tiden behövde man tillstånd för att handla dyrt utomlands men han fick det och skivorna började sin långa färd över atlanten, trodde han. Han fick brev om förseningar men såsmåningom nån månad senare fick han brev om att de var på väg.
Sex veckor senare stannade en lastbil framför hans dörr och efter tullbetalning mm ställdes lasten av framför hans hus. På baksidan av varje skiva stod vackert stämplat SWANBOARD Made in Sweden!

Har du hört talas om Metallverken? Al-rör pressas i Sverige.

go tur
 
Stake

Jag använder granslanor ca:3 - 3,5 meter långa, inte för tjocka, ca: 35 mm diameter i tjockändan, tunnare i toppen, samt en metallskoning i tjockändan.
Svenska Träkanoter och Kanotmakarn är två användare av stakar, de gör den ofta av ask.
Om staken är för tjock blir det för mycket flytkraft i den, så att den blir svår att få ner i vattnet.

Svante
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips