frågan är vad du själv vill få ut,
vidare finns faktiskt mellanlägen mellan "normalsvensk" tungvikt
och UL. Det finns folk här som säger: aldrig under 30 kg
för 10 dagar. En f d fjällräddare hävdade här att han behövde
23 kg, för sin säkerhet, vilket jag faktiskt inte begriper
(försåvitt han inte går över glaciärer eller klättrar
under turen).
Själv packade jag 17 kg för 11 dagar senast (det blev 12,
så jag fick proviantera). Det är helt säkert mycket mindre
än vad flertalet kånkar på.
Många bär mycket mer mat än jag,
och en del vill att det ska vara som hemma, tvekar inte att bära marmelad, konserverade köttbullar och färskvaror.
För att inte tala om alkohol. Bara du själv kan avgöra om
sådant är viktigt för dig. Om du behöver banta din packning,
dåliga knän, dålig rygg, dålig balans,
ska du iaf inte forcera processen
Det som skiljer mig mest
från en UL-packare är:
1) ryggsäck. Jag har en 65-liters med bärsystem, 1850 gram,
just då den lättaste jag hittade. Det finns säckar av liknande
klass nedåt 1200 g. UL-säckar finns nedåt 650 gram.
Min erfarenhet av päronsäck för kortare resor säger mig
att jag behöver bärsystem, frågan är vad rygggen tål.
2) tvåväggars tält. Mitt är ett Hillebergs Akto.
UL-packaren föredrar enväggs eller tarp, alltså en
öppen boning. Här är det väl väldigt individuellt,
t ex vill jag vakna upp med värme omkring mig, se
rubriken. Även här handlar det om en skillnad på
drygt 1 kg.
Om du tittar på min lista
http://www.mai.liu.se/~pehac/norpack.html
så kan du också se att det går att ta ett eller annat hekto
på många detaljer om du orkar jaga runt på internet
och vågar köpa oprövade saker - dock kan man hitta
tips här och där på Utsidan.
Skor. När jag går längre promenader hemma använder jag
Ecco receptor, som väger 1 kg. De har bra och styv sula;
men jag tror jag skulle trampa ur dem i den knöliga alpina
terräng som jag oftast besöker, vare sig det gäller
Sydnorge, Alperna eller Pyreneerna. Detta är återigen något mycket individuellt, jag har svaga vrister.
Mina fjällskor är just nu ett par Salomon,
som kostade 125 euro, och som väger 1.6 kg. Jag är inte dugg
besvärad av deras tyngd. Det finns en del fraser i omlopp
som att "ett kilo på fötterna motsvarar fem kilo på ryggen"
och det är rent ut sagt skitsnack. På lägret kommer jag framgent
att ha inlägg med snören; paret väger 55 gram. jag vill
inte bli blöt om fötterna. Går jag mer än 50 meter från tältet
är det kängorna som gäller.
Mina stegjärnsfasta väger 2 kg. Jag hade dem inte med i Alperna senast, en föga dristig chansning med tanke på snöläget.
Jag har använt stegjärn exakt två gånger men då behövdes de;
jag kunde inte göra minsta lilla märke i snön med dojorna.
De väger förstås, c:a 7 hg.
Ännu några småsaker. Vikten är inte allt. Hur packningen sitter,
och hur den skrymmer, är också viktigt, ibland viktigare,
under delikata förhållanden, som instabil terräng
och branta snöfält. För mig är det också viktigt att det går fort
att packa i och ur. Min senaste säck har spännen
på sidorna där jag lätt anbringar tält och madrass.
Tältet är det första jag vill ha fram. Jag tycker också det ska
vara möjligt att packa praktiskt taget allt inuti tältet.
Upplevd vikt behöver inte vara verklig vikt. T ex känner jag inte
av en fylld vattenflaska så mycket om den hänger frampå säcken, som om den ligger nedpackad, eller i ngn sidoficka.
Jag vilar mycket sällan under etappen och vill inte ställa ifrån mig
säcken för att dricka. Därav den rätt robusta flarran, 166 gram,
(som är full med bucklor från kontakter med bergväggar etc.)
il C.
