UL eller inte

NUI; sa:
Detta fångar exakt min uppfattning. Att det verkar så fullständigt självklart att man skall ha de obekvämt 80%-90% av tiden bara för att klara de 10-20% extremsituationer något bättre. Det är detta jag önskarSom genom att bära 20 kg när det räcker med 10 Som att ha mextex-kläder när det inte regnar. Som att ha stegjärnsfasta kängor varenda meter av vandringen trots att gympadojor räcker för det mesta.

Alltså, jag försöker förstå, och jag finner detta obegripligt.
Är det inte självklart att om man behöver stegjärn en
enda gång så måste man ha dem med från början?
Jag TROR jag ställt frågan tidigare.


Av diskussionen att döma verkar jag smått ensam
om inställningen att avbrott är katastrof. Jag
reser på årets första tur
30 timmar åt vardera hållet, och resan kostar
åtskilliga tusen kronor; vandringen är min enda semester och jag är inte ute mer än sådär 30
dagar varje år.

Det är rätt mycket som betingas av detta
även om de flesta förutsägbara problem inte har
särskilt tyngande lösningar. Det skulle väl vara
kartbehovet, eftersom alla kartor måste finnas med
från början, dessutom i överkant,
ty ibland måste man ändra på allt vad man tänkt
(en gång fick jag improviserat ändra vandringens
startpunkt!)


Annorlunda kanske om man
(vilket verkar vara vanligt i USA) gör många
turer på kanske 2-3 dagar. Går en av dem till spillo
är kanske inte så mycket förlorat.
 
marmotta; sa:
Alltså, jag försöker förstå, och jag finner detta obegripligt.
Är det inte självklart att om man behöver stegjärn en
enda gång så måste man ha dem med från början?
Jag TROR jag ställt frågan tidigare.

Självklart. Jag hade hoppats att det var tydligt att det jag pratar om är de myriader av vandrare som aldrig har sett eller kommer att se ett par stegjärn, och som ändå använder stegjärnsfasta kängor. T ex längs Kungsleden. Jag tror denna grupp är lika stor som den grupp som aldrig kommer att ha behov av isyxefästena på ryggsäckarna.

Jörgen
 

Lästips

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
jnywall; sa:
Det har snackats lite om att det UL funkar/ inte funkar på fjället, det tycker jag är en intressant fråga.
Vi som är bitna av det här med UL ser nog detta som en utmaning, att bevisa att det inte är några problem. Vissa har redan genomfört långa UL vandringar i fjällmiljö (jörgen) medan andra (...jag själv...) fortfarande bara är på planeringsstadiet efter att precis ha kastat avsig 10-15 Kg packvikt.

Har märkt att många som är skeptiska till UL i fjäll och berg oftast säger att UL det passar bra för skogsvandringar, då undrar jag - vad behöver man ändra på i sin "skogs" packning för att även klara vandringar i fjäll?


Själv vet jag förstås ingenting om skogsvandring! Måste man inte bära vatten.? Jag har hört att man behöver
kniv, vilket jag aldrig behövt på mina bergsturer.

Ett alternativ till tält för den som inte gör
längre turer är väl bivacksäck, en sådan blåser inte sönder i första taget.

Vad man KAN behöva av kraftigare utrustning
är kraftigare madrass (men jag vet inte vad du har,
min är en Ridge Rest)
och kraftigare sovsäck (min väger 8 hg, tror jag)
men det beror på om man är frusen om överkroppen eller ej - morgonkylan kommer förmodligen huvudsakligen
från marken. Ryggsäck? Mycket hänger på hurdan rygg man har, jag gymnastiserar dagligen mot ischias.
Har man inga ryggproblerm kanske man klarar sig
med en rygg utan bärsystem (vilket jag antar är vad
du har).

Min tiodagarspackning för Norge är 15.5 kg på ryggen,
utan vatten, baspackningen är kanske 8.5.
Bytte jag tält och söck mot UL-detaljer
skulel jag spara 2 kg - sedär, alltid
något att räkna på.

Sen är det ju en sak som kan förekomma på fjälltur, nämligen vadning. Jag har rationaliserat bort vadandet
istortsett (verkar fånigt att göra obehagliga och farliga saker på semester); gillar man sådant
och går i sällskap kan väl ett rep behövas.
Man behöver inte särskilda skor.

Sen kan andra säkert komma på svårigheter som kräver
fler och kraftigare detaljer.
Jag är bekväm av mig;
har vandrat mindre i Lappland än i Andorra
(men lika mycket i Norge som i Pyreneerna)
och söker mig alltmer till varma trakter.
 
NUI; sa:
Självklart. Jag hade hoppats att det var tydligt att det jag pratar om är de myriader av vandrare som aldrig har sett eller kommer att se ett par stegjärn, och som ändå använder stegjärnsfasta kängor. T ex längs Kungsleden. Jag tror denna grupp är lika stor som den grupp som aldrig kommer att ha behov av isyxefästena på ryggsäckarna.

Jörgen

Det kan ju verka överflödigt, försåvitt de inte gör
kontinentala turer också, och inte har lust att
hålla sig med två par skor. Icke alla stegjärnsfasta
är klumpiga, och här verkar det
pågå en intressant utveckling. Redan mina Salomon
var ett klart (och billigt och höggradigt impulsivt)
framsteg gentemot mina Kayland,
och ändå skilde inte mer 3 hg.

Isyxfästet på min säck är (tror jag) ett rött
litet band som jag inte brytt mig om att sprätta bort.
Väger det ett gram?
 
Det är som att tala med en bit kallrökt skinka. De inser inte att världen är rik på skillnader, att det i själva verket är det som gör världen levande och spännande. Men nej. Det ska vara kängor. Oavsett hur man idkar sitt friluftsliv. Och det ska vara fjällen, oavsett om 95 % av allt friluftsutövande sker i närhet till mellan- och sydsvenska städer. Jag blir bara så trött.
 
Föränderlighetsbenägenhet

Alla som läst gedigna utrustningslistor i Till Fjälls vet ju hur himla farligt det är med åska, skred och vad!
Själv har jag gått med gummistövlar på blöta säsongen och senaste åren med lågskor. Givetvis får man avstå både isyxor, pass och rep men å andra sidan går inte de flesta stigarna i dalarna.....
Om säkerheten sitter i rejäla kängor och tunga ryggsäckar får jag avstå helt för numera orkar jag inte bära de där hemskeryggsäckarna längre.
Om LV eller UL är namnet är väl tämligen ointressant men faktum kvarstår att av årets utflykter ligger säkert 80% i hemmabackarna och blott en del i fjällen eller andra berg.
Som alltid väljer den resande själv tidpunkt och utrustning. Och får därmed stå sina egna kast.
Jag kan konstatera att många debattörer visar sig vara stela gubbar i tanken! Förändra Er!

Go tur

Johan K
 
tigertamjaren; sa:
Det är som att tala med en bit kallrökt skinka. De inser inte att världen är rik på skillnader, att det i själva verket är det som gör världen levande och spännande. Men nej. Det ska vara kängor. Oavsett hur man idkar sitt friluftsliv. Och det ska vara fjällen, oavsett om 95 % av allt friluftsutövande sker i närhet till mellan- och sydsvenska städer. Jag blir bara så trött.


Ja, trött var du nog när du skrev detta, ty det var faktiskt TOTALT obegripligt:

"Och det ska vara fjällen, oavsett om 95 % av allt friluftsutövande sker i närhet till mellan- och sydsvenska städer."

Kanske någon annan kan hjälpa mig att dechiffrera
den meningen.
 
NUI; sa:
nermander; sa:
Hmm, jag tycket i o f s att du skrev ganska positivt om jympadojjor i förhållande till kängor för några solvarv sedan, men ok, då får jag läsa detta i relation till vad du använder dina skor till ;).

Om vi nu fokuserar på gympadojorna så har jag faktiskt skrivit en hel del negtivt om dem. T.ex. att man blir blöt om fötterna och att de suger åt sig vatten så de tar evigheter på sig att torka.

De positiva sidorna var att jag upplevde att de var mycket skönare att gå, det kändes mindre jobbigt.

Således letade jag efter lösningar som tog de bra bitarna men eliminerade de dåliga.

Vi UL-fanatiker är alltså inte beredda att släpa med oss en massa extra för att bli av med precis ALLA problem. Vi accepterar att det kanske i 10-20% av fallen kan bli lite sämre, eftersom det under den resterande 80-90% blir så mycket bättre.

Alltså, om vi säger att kängor får 70 poäng totalt över en vandring. Med gympadojor så ökar komforten under 80% av tiden till 85. Men under 15% av tiden sjunker den till 40. Det ger i alla fall ett netto på 74 poäng, d.v.s. en generell förbättring.

Många verkar ovilliga att acceptera det där droppet till 40, även om nettot totalt sett blir bättre.

Detta fångar exakt min uppfattning. Att det verkar så fullständigt självklart att man skall ha de obekvämt 80%-90% av tiden bara för att klara de 10-20% extremsituationer något bättre. Det är detta jag önskar fler skulle ifrågasätta.

Som genom att bära 20 kg när det räcker med 10 kg. Som att ha ett 3 kg tält när det räcker med 1,5 kg. Som att ha mextex-kläder när det inte regnar. Som att ha stegjärnsfasta kängor varenda meter av vandringen trots att gympadojor räcker för det mesta.

Det är totalt sett så OERHÖRT skönt att bara bära 8-10 kg istället för 18-20 kg, att det skall fruktansvärt mycket till för att uppväga denna ökade njutning. Har man verkligen testat detta och finner att nackdelarna överväger och man återgår till 18-20 kg, so be it.

Jörgen

Jag förstår inte alls poängen med att bära ett par kängor och använda dessa för en del av turen och då slänga upp gympadojjorna på ryggen istället. Verkar lite loco om man lika gärna kan gå med kängorna från början :).

I nallostugan träffade jag en man som inte hade fjällvandrat på 25 år men blivit sugen att börja på nytt. Han anlände med en ryggsäck som vägde närmare 30 kg, fylld av "bra-att-ha" saker enligt någon säkert föredömlig packnigslista. Säcken var för tung. Han slängde bort åtskilliga kilon mat och annat i Nallo och fortsatte sedan mot Tjätka.

Jag har själv gjort exakt samma misstag för 15 år sedan - efter 5 års uppehåll från fjällvandrandet anlände jag till Enafors och gick den branta stigen förbi Silverfallet med en packning som hade anpassats för lättvandrad låglandsterräng med utrustning som var "bra att ha" i de områden jag brukade röra mig i. Det tog mig ungefär 30 minuter att inse att man inte kan bära med sig bra att ha-prylar när man går kilometer efter kilometer i uppförsbacke:).

De senaste 5-6 åren har jag försökt att göra längre och längre fjällturer utan påfyllning. För att klara detta har jag rationaliserat bort i princip allt utom ett ombyte+regn, sovsäck, tält, kök och liggunderlag från min packning. Även lägerskor/gympadojjor har naturligtvis fått stryka på foten, utom i de fall jag kan bära dem hela vägen. Fast då sitter de på fötterna *istället för kängor* och inte på ryggsäcken ;). För att vara extra tydlig: jag har ännu inte gjort någon långvandring där jag kunnat bära OL-skorna hela vägen eftersom jag alltid hamnar någonstans där kängor är ett bättre alternativ. Men *skulle* jag göra en långvandring längs kungleden t ex så skulle jag tveklöst välja OL-skor istället för kängor. But thats me ;).

Jag bantade också förbandslådan till ett mycket minimalt paket. Detta hade jag anledning att ångra sommaren 2004 och jag är numera betydligt bättre förberedd på småskador och infektioner än jag var tidigare.

Jag tror att min "process" mot en lättare packning är ungefär likadan som de flesta fjällvandrares...man börjar alltid som nybörjare och prövar sig sedan fram till det som funkar bäst för en själv. Ibland tar man i för mycket (förbandslådan) och backar tillbaka lite.
Var man hamnar beror mycket på tycke och smak, ibland på nödvändighet. *Men alla erfarna fjällvandrare jag har träffat försöker att reducera vikten på sin packning*.

Jag har förvisso sett vissa vandrare med gore-texställ och jätteryggor på platser där man kan undra om de inte är överutrustade. Men tyvärr ser man ibland motsatsen också, jysk-tält som har blåst sönder, människor utan förstärkningsplagg i 20 meters vind...Med mer erfarenhet prickar man lättare "rätt" med sitt val.

//J
[Ändrat av joru 2005-10-29 kl 12:02]
 
marmotta; sa:
tigertamjaren; sa:
Det är som att tala med en bit kallrökt skinka. De inser inte att världen är rik på skillnader, att det i själva verket är det som gör världen levande och spännande. Men nej. Det ska vara kängor. Oavsett hur man idkar sitt friluftsliv. Och det ska vara fjällen, oavsett om 95 % av allt friluftsutövande sker i närhet till mellan- och sydsvenska städer. Jag blir bara så trött.


Ja, trött var du nog när du skrev detta, ty det var faktiskt TOTALT obegripligt:

"Och det ska vara fjällen, oavsett om 95 % av allt friluftsutövande sker i närhet till mellan- och sydsvenska städer."

Kanske någon annan kan hjälpa mig att dechiffrera
den meningen.
Jag TROR han menar att vi som envisas med att ta upp att gympaskor inte alltid är ett bra substitut till kängor är ensidiga som tar upp fjällen i diskussionen, eftersom det mesta friluftslivet inte sker i fjällen.

Lite konstigt ändå, även om min översättning är rätt, eftersom våra invändningar mot gympaskor gäller just för vissa specificerade vandringar i fjäll och berg. Tror inte att någon propagerat för kängor som standard för andra under friluftsliv i närhet till syd- och mellansvenska städer. Kanske en missuppfattning alltså.

Raskesven
 
Ja, själv har jag ju de senaste 7 åren förlagt ALLT mitt friluftsliv utomlands. Jag tog förstås för givet
att diskussioner om packningens vikt (vilket
kunde inkludera även dess form, skrymme, stadga)
är intressanta bara när anspråken går upp en bit,
viss längd på turen, övernattning mest ute,
egen skaffning, svår terräng, stora höjdskillnader.

En kort helgtur i skogar
och fält klarar man väl med nästan vadsomhelst,
om man kan lösa vattenproblemet. Jag bor ju i en
trakt som inte inbjuder till flerdagsvandringar,
men väl till cykelturer, mest över dagen.

Kanske en olycka att denna tråd hamnade under "allmänt".
 
Det varierar nog en hel del beroende på var man bor hur man måste klä fossingarna vid friluftsliv. Större delen av året måste jag ha kängor/pjäxor beroende på snödjupet, och resterande delen av året är det blött... Gympaskor kan iofs vara sköna på myren en varm dag, men annars inte. Samma sak när jag plockar bär eller svamp, eller fiskar för den delen, alltid vatten som måste luras om man ska klara sig med gympaskor. Enda gångerna jag använder såna är när jag springer (inkl längre stigturer som jag definitivt räknar till friluftslivet) och när jag klipper gräset... I torrare, välbanad fjällterräng med lätt packning (max 5-6 dagar och när jag inte bär åt någon annan) kanske ett par gympisar skulle duga, kombinerade med någon killer-solution till damasker. Eller också skulle jag ta kängorna och slippa tramset, för komfortmässigt har de sina fördelar, trots vikten.



Jag har även funderat på den ultimata UL-packningen, som tar mig under 3hg/dygn skin-out weight inkl mat, förstås:

1. Gladpack = plastfolie. Vatten- och vindtätt (saknar iofs uppgifter på vattenpelare men vad tror ni, 3000 mm+?). Uppmätes exakt hemifrån så det räcker att vira in kroppen i. Är man en fegis kan man ta dubbla lager. Måla biten som viras kring höfterna svart med spritpenna, men välj en som lägger ett ultratunt lager färg, för att spara vikt.
2. Epoxylim med lite för lite härdare i läggs på fotsulor + tår, garanterat formgjuten sula på en kvart. För riktigt hård vandring kan man trampa lite fort i sand innan epoxyn stelnar, så man får en rejäl greppsula.
3. Fett. Fett är den effektivaste energikällan för människan (9 kcal/g), och fungerar även som isolering. 250g/dag borde räcka både till två rejäla mål kallt fett + som isolering. Forma en väst när du rastar, eller kleta in dig i en fett-sovsäck när du ska sova, och dra gladpacken utanpå.
4. För den som vill leva i onödig lyx, och är beredd att bära tungt, kan man ta med sig en "tarp" av plastfolie, som meddelst lokalt hopsamlad spindelväv kan knytas i vad naturen bjuder.
 
joru; sa:
Jag förstår inte alls poängen med att bära ett par kängor och använda dessa för en del av turen och då slänga upp gympadojjorna på ryggen istället. Verkar lite loco om man lika gärna kan gå med kängorna från början :).

Visst, under förutsättning att man tycker det är lika skönt att gå i kängorna som i gympadojorna. Men om man tycker att gympadojorna är skönare att gå i så blir det genast mindre loco.

Och sen när man provat på att bära med sig kängorna några gånger så börjar man kanske fundera på att lämna dem hemma istället eftersom man knappt använder dem. Och VIPS har man tagit det "omöjliga steget".
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips