UL eller inte

Re: Re: Re: Re: Empiri, energi, ryggor och skodon

Thoreau; sa:
NUI; sa:
Har något vagt minne av någon snubbe på NZ eller i Australien som har helt motsatt uppfattning mot resten av världen när det gäller ryggsäckar. T ex att man inte skall bära med höfterna. Han tillverkar visst ryggsäckar.

Någon som vet mer om detta?

Jörgen

http://www.bushwalking.org.au/FAQ/FAQ_PackTheory.htm


Långt och mycket. Men, jag undrar; är
det någon här som anser sig placera HELA
tyngden på höfterna? Jag antar att min egen belastning
är delad, och så bör vara.
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Vinn bästsäljande Caldera 8 från Brooks!

Ta chansen att vinna höstens nya löparskor – lika perfekta för dagliga terrängpass som för ultramaraton.

”Allt började i Sarek”: Möt vår nya bloggare Claes Grundsten

Sveriges kanske mest kände naturfotograf berättar om sina drivkrafter, hur det är att arbeta som fotograf i dag och om kärleken till Sarek.
Jag brukar variera ganska mycket, ibland tar jag nästan allt på höfterna för att låta axlarna vila och ibland knäpper jag upp avbärarbältet helt och låter benen få lite blod. Det senare ffa i uppförsbacke... Allt som minskar känslan av statisk belastning tycker jag är bra.

Minns dock en renskötare jag träffade en gång som bara garvade åt alla moderna ryggsäckar med bälten. Han hade en gammal ramsäck utan avbärarbälte och skuttade som en ren över stenarna med sina gummistövlar. UL-kille förmodligen ;)
 
alven; sa:
Minns dock en renskötare jag träffade en gång som bara garvade åt alla moderna ryggsäckar med bälten. Han hade en gammal ramsäck utan avbärarbälte och skuttade som en ren över stenarna med sina gummistövlar. UL-kille förmodligen ;)

En kompis före detta är renskötare. Hon och hennes kollegor hade bara billigast möjliga grejer från OK eller Rusta typ... Orsak? Jo, om de måste kasta av sig grejerna för att springa efter renar som stuckit från hjorden, så kändes det bättre att ryggan med allt innehåll kostade 500 spänn istället för 5000 när dom sen inte hittade den :)

alven; sa:
Jag brukar variera ganska mycket, ibland tar jag nästan allt på höfterna för att låta axlarna vila och ibland knäpper jag upp avbärarbältet helt och låter benen få lite blod. Det senare ffa i uppförsbacke... Allt som minskar känslan av statisk belastning tycker jag är bra.

Ungefär samma taktik här!
[Ändrat av öringen 2005-10-21 kl 10:12]
 
Från länken ovan.

" ... In the early to mid 60s the author made several copies of an American H-frame pack, making it twice as high as it was wide. ... In America the Kelty packs are still based on a modified version of the H-frame, and are still widely acknowledged to be good mass-market load-carrying packs. .... "

Finns det några kommersiella exempel på nutida H-frame säckar (eller nästan lika gärna; bilder på principen)? Jag fattar inte ens vad som åsyftas.
//Patric
 
nermander; sa:
Vidare är det onekligen som sà att det finns en hel uppsjö produkter som ligger mellan "extremerna" UL och tunga prylar; kángor, kláder etc. som ger en bra funktion till en rimlig vikt.

Här har vi nog ett av problemen i diskussionen: Du och flera verkar anta att UL har direkt med vikten att göra. Men UL är en filosofi, ett tankesätt.

Man kan inte riktigt säga att en sak "är" UL. Det beror helt på sammanhanget. Det är användningsområdet som styr om det är UL eller inte.

Och det jag och fler andra här försöker säga är att väldigt många har alldeles för "rejäla" saker med utgångspunkt från hur de används. Och det är INTE UL.

Men jag tror det är en trend i vårt samhälle, annars skulle inte "stadsjeepar" vara så populära.

Men det kanske är just "filosofin" som är problemet,
som gör att folk betraktar UL med skepsis.
Vad som gör ex.vis UL Joe (delvis) trovärdig
är att han började med tunga bördor (som jag själv
aldrig varit i närheten av) och fick problem
med ryggen och knäna. Redovisade
problem, lösningar
av problem, sådant förstår folk. Hans allmänna tips
är f ö: packningen är för tung när den distraherar
från det man vill uppnå med turen. Då kan vi hoppa
över alla diskussioner om fotoutrustning,
fiske och mat till familjens Grand Danois.

Det kanske är lättare att förstå än när en del
manar till att välja läger "på naturens villkor", som
kompensation (?) för UL-lösningar. En del
anlägger i första hand, kanske uteslutande,
estetiska synpunkter på lägerplatsen.
I andra hand det praktiska: hur lång blir dagens etapp,
hur lång blir morgondagens? Får jag bättre läger i morgon om jag går vidare en timme idag? Jag har
både kortat och förlängt etapper för lägrets skull.

När jag ger mig ut söderöver uppstår problem som
jag inte har med en fjälltur. Stort kartbehov, stegjärn
(för kanske ett enda pass!)
behov av säkrare förvaring av reskassa och annat
värdefullt (en fjällvandrare lär knappast åka tunnelbana i rusningstid på väg till turen).
Jag behöver köpa ny gas och kan bli hänvisad till
punkteringsburkar, således adapter.
Sen är matbehovet per dag betydligt större.

Så jag har
efterhand bara satt en viktsgräns som jag tror att
jag klarar, det var senast 16 kg,
som krympte till kanske 14,
och sen tar
jag vad jag tycker mig behöva.
(de många brittiska vandrare jag mötte
på GR11 och HRP bar betydligt mer).


min senaste kontinentala tur hade jag med kläder
som jag *endast* använde på resan (ett par
shorts och kalsingar, kanske 200 gram), det
skulle jag inte göra i fjällen. Det löste ett
problem som kanske andra inte erkänner.

Och fortfarande tror jag det är exakt EN UL-förespråkare (som inte är SÅ förfärligt UL)
som redovisar vad för slags turer han gör.
 
NUI; sa:
Jag tror inte det hela är särskilt genomtänkt hos många av oss. Tjocka tyger måste tåla både det ena och det andra bättre, tycker vi.

Jag har t ex mycket goda erfarenheter av att under 5 år eller så att slitit mig genom skogsödemarker i en Marmot Dri Clime Windshirt. Suveränt plagg.

Jag var minst sagt misstänksam mot hur länge det tunna nylonskalet skulle hålla. Men det håller fortfarande. Enstaka glödsprätthål och enstaka revor som inte gått igenom tyget helt, men syns vid närmare beskådande.

Som jag ser det är det hela psykologiskt. Det måste vara "rejäla" grejer i vildmarken, tycker vi.

När jag tänker på saken kanske Marmot-tröjan var det som gjorde att jag vågade börja testa tunnare prylar. Tidigare var jag mycket hängslen och livrem och gick i många år med 1 kg vadmalsbyxor på allt utom rena sommarturer.

Jörgen


En av mina favoritdetaljer är en goretexskjorta
av märket Salewa, inhandlad i Spanien 1996.
Oerhört tunn, skön att ha på och alltid
torr. Jag tar f ö aldrig av den under turen
- speciellt i sydligare
nejder kan inget förmå mig att gå i kortärmat.
 
Re: Re: Re: Re: Re: Empiri, energi, ryggor och skodon

marmotta; sa:
Thoreau; sa:
NUI; sa:
Har något vagt minne av någon snubbe på NZ eller i Australien som har helt motsatt uppfattning mot resten av världen när det gäller ryggsäckar. T ex att man inte skall bära med höfterna. Han tillverkar visst ryggsäckar.

Någon som vet mer om detta?

Jörgen

http://www.bushwalking.org.au/FAQ/FAQ_PackTheory.htm


Långt och mycket. Men, jag undrar; är
det någon här som anser sig placera HELA
tyngden på höfterna? Jag antar att min egen belastning
är delad, och så bör vara.

Det är alltid intressant med nya idéer. Men själv känner jag mig ganska beroende av att avlasta axlarna. En UL-guru som Ray Jardine anser att man med lätt packning inte behöver något avbärarbälte. Han tycker att också att bröstremmar är förkastliga.

För min del gäller motsatsen. Bröstremmen är oerhört viktig för min bärkomfort och likaså att avlasta axlarna till höfterna, trots lätt packning. Därmed inte sagt att det inte vore intressant att testa den austrliska bärramen.

Jag har haft diskussioner med personer med stor erfarenhet på området och en teori som framkommit är att styrkan i axlar, rygg och skuldror kan ha stor betydelse. Jag är själv en klenis, men Ray Jardine var en gång en av världens absolut bästa klippklättrare (uppfann "friends"). Andra personer som är starka i övre delen av ryggen verkar inte heller ha samma behov av att avlasta sig på höfterna.

Jag har en midjeväska med vadderat bälte som jag "ställer" min lätta ryggsäck på. Funkar bra. Jag växlar sedan mellan hårt spända och slappa axelremmar under gång.

Jörgen
 
marmotta; sa:
Mina löparskor, med specialinlägg, väger över
800 gram. Mina Garmontskor, med styv Vibram-sula,
väger 1000 gram. Det är då förstås de senare som
är ett tänkbart alternativ. till mina kängor, lite drygt 1500 gram.

Stödbehovet är förstås individuellt - det är alltid lite komiskt med människor som vill övertyga en om att man har samma fötter som någon annan - det förtar
på intet vis min beundran för deras fysiska
(men endast deras fysiska) egenskaper.

Jag kan inte stå på ett par skridskor och har stukat fötterna
ett par gånger för mycket - i ett fall vek
sig foten i säkert 90 graders vinkel och
endast ett ingripande från Gud motverkade den kanske största verkliga
risk som jag räknar med, nämligen
vadmuskelreflex och hälseneruptur.


Jag provade igår ett par Salomon, låga,
men med kraftig sula, och med goretex. De väger
otroliga 850 gram för ett par och kostar inte ens 900 kronor.

Men det blev inget
köp - de var helt felproportionerade
i framänden.
 
Re: Re: Re: Det värsta som kan hända med tarp

NUI; sa:

Jag menade i för sig även låsta stugor. Är man i en nödsituation så...

Men jag tror att det som regel räcker att krypa in under en låst stuga. Som regel finns där utrymme och där kan man nog sova en sväng även om vädret är uschligt.

Sedan uttryckte jag mig nog lite slarvigt. Min tanke var att de flesta tältövernattningar som görs i fjällen görs ganska nära stugor. I många fall inom synhåll eller längs en led där det inte är alltför många km till en stuga eller rastskydd.

Jag är själv en som söker just områden där det är långt till stugor och leder. Så även om jag kan gå en 15-25 km på på 4-8 timmar, kanske mer om jag har den lede i hasorna, så vill jag gärna ha tips. Berätta därför gärna om några områden där jag inte kommer till en stuga inom 2 mil.

Jörgen
[/QUOTE]

Ja, jag undviker ju de hemska och farliga svenska fjällen, men i Pyreneerna kan man gå
förbluffande långa sträckor
utan att hitta en övernattningsmöjlighet inomhus
(endast i Aigues Tortes är stugtätheten
jämförbar med ex.vis Östalperna, dvs. en halv
dagsetapps avstånd).

Ett exempel från min senaste tur är sträckan Candanchu-
Lescun (via Sierra de Bernera och Ibon de Acherito),
det är bortåt 2.5 dagsetapper.

Sen är ju möjligheterna också säsongsberoende
och jag börjar i regel under lågsäsong, när mycket ännu inte är öppet.
 
Re: Re: Re: Re: Re: Empiri, energi, ryggor och skodon

marmotta; sa:
Långt och mycket. Men, jag undrar; är
det någon här som anser sig placera HELA
tyngden på höfterna? Jag antar att min egen belastning
är delad, och så bör vara.

Jag flyttar ibland hela lasten till höfterna, då kan jag i princip ta av mig axelremmarna (fast man får luta sig lite framåt för att inte säcken skall falla bakåt, så 100% av vikten ligger väl inte på höfterna, men 95% i alla fall).

Jag har ofta "luft" ovanför axlarna (lossar axelremmarna nertill och sträcker med toppstramarna så de mest hindrar säcken från att tippa bakåt).
 
marmotta; sa:
Och fortfarande tror jag det är exakt EN UL-förespråkare (som inte är SÅ förfärligt UL)
som redovisar vad för slags turer han gör.

Men det är ju inte relevant. Om du tittar noga i den här tråden så tror jag inte du hittar att en enda av oss UL-förespråkare faktiskt pratat om totalvikt på packningen. Just eftersom vi är medvetna om att behovet av utrustning varierar beroende på var man vandrar.

UL handlar inte om att "tävla mot andra" om att få den lättaste packningen, det handlar bara om att "tävla mot sig själv" och få en lättare packning utan att tappa nämnvärd komfort och funktion.

Väldigt många hakar upp sig på att vi UL-förespråkare ifrågasätter deras vikt, då får man kommentarer i stil med "Jag anser mig behöva det för min komfort". Det måste bero på att de tar det som ett påhopp, när det i själva verket bara är det (för en UL-förespråkare) naturliga ifrågasättandet av allt man har med sig. Kanske gör vi fel när vi formulerar oss, men jag kan inte komma på nåt "lindrigare" sätt än att just fråga "Varför så tungt?".
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips