Traditionell öglebindning (Tegsnäs)?

Någon som testat traditionell öglebindning av det slag Tegsnäs kallar "Öla" på sin hemsida? Exempelvis i kombination med Jörnkängor med näbb?
 
Inga svar här, förmodligen mycket ovanlig, jag ringde Tegsnäs i går och de säljer typ en om året av den här bindningen.

Dock, här är mina egna tankar. Någon kanske har något att tillägga.

1. Att enbart förankra framdelen av foten med en balatarem borde ge sämre stabilitet än en epok- eller stövelbindning eller liknande, som ju även går runt hälen och kanske dessutom har en hård framdel av plast eller metall.

2. I någon mån kompenseras detta av att balataremmen sluter tätt hela vägen runt kängans framdel (jag vet inte hur ofta man uppnår detta med tåjärnsliknade lösningar) och att den är förankrad lägre i skidan, i ett hål genom denna. Den räfflade gummiplattan som monteras på skidan hjälper också till att hålla foten på plats.

3. En fördel med öglebindningen är att den kan dras åt hårdare vid mer utmanande skidåkning men lämnas lösare om man vill kunna kliva ur den snabbt.
 
Hejsan,

En gammalt klassiskt frågeställning. Personligen har jag inte testat den klassiska tåremmen, men jag tycker att den varianten som Tegsnäs saluför framstår som instabil, något som du ju också är inne på. Kollar man till exempel in den liknande bindningen som "skidmakaren i Gielas" sätter på sina egna skidor i slutet på den bifogade filmen (som för övrigt är en riktig pärla!), så är det betydligt mer än bara en tårem. https://www.oppetarkiv.se/video/10013172/skidmakaren-i-gielas-skidmakaren-i-gielas

Det man framför allt förlorar i de flesta "käng-bindningar" är vridstyvheten. Nu antar jag iofs att om man är en mycket van skidåkare + tar sig tid att träna med tårems-bindning så borde det gå att kompensera genom att t.ex kliva runt för att svänga...eller bromsa med hälarna och göra lappkast. Men att åka på skrå på vinpackad snö uppe på kalfjället kommer tveklöst vara både utmanande och jobbigt.

Så personligen hade jag hellre var en klassisk kabel-bindning, typ denna: https://tegsnas.se/produkt/stovelbindning-monterad/

/ Stefan
 
Ja, han jag pratade med på Tegsnäs sa att folk brukar komplettera sina tåbindningar med cykelslangar(!) runt hälen vilket inte låter så lockande. Jag antar att de slangarna då fästs kring tåremmen precis som skidmakaren i Gielas gör med sina hälremmar. Även om foten blir bättre förankrad i tåremmen är det ju då fortfarande genom just denna tårem som vridstyvheten uppnås. Och lika styvt som epokbindningens fast monterade plastplatta eller olika varianter på tåjärn och kabelbindning kan det kanske aldrig bli.
 
Nej det är en bit av cykeldäck som spikas fast under där skon är. Lappöglorna kombineras bäst med lappskor som har en näbb som passar till att hålla dem kvar och är lätta att sparka av då du ska göra något annat.
 
Aha, det lät bättre :) Nå, i Tegsnäs "Öla-bindning" ingår ju en räfflad gummiplatta. Ska man bara spika (kanske hellre skruva?) eller dessutom även limma fast gummiplattan/däckbiten?

I går beställde jag ett par Jörnkängor Antifrys med näbb som ett första steg i att göra verklighet av detta till nästa vinter. Du verkar ha erfarenhet av det. Upplever du några nackdelar?
 
Intressant tråd! Har själv ingen erfarenhet av ölor, men angående slang runt hälen såg jag denna kommentar från Tor L Tuordas blogg:

"Just ölorna, balataremmen som tjänar som bindning, tyckte hon verkade sladdrig till en början och antog att det skulle vara svårt att få skorna att sitta fast i ölorna. Med klippta stroppar av röd bilslang (som är starkast) blir dock skidorna säkrade i fötterna."

 
IMG_7502.jpeg

Såhär gjorde jag. Lite inspirerad från ”Skidmakaren i Gielas”. Det är bara remmen över fotvalvet som man behöver spänna. De andra är mer en engångsspänning. Det går att kliva i bindningen och sen bara spänna den över fotvalvet. Jag har testkört lite och jag är nöjd. Det kommer såklart aldrig bli lika stabilt som en rottefella eller en epok men det är ju inte det man är ute efter när man kör en ”ölabindning”.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.