Tonåringar drar sig från friluftsliv och äventyrande?

[grodanbolle]

Jag kände precis som du i din ålder, lite tidigare kanske. Hade förgäves försökt få med mig min föräldrar på tältturer i skogen, kompisarna drömde jag inte ens om att fråga.
När jag var 15-17 år bodde vi i Costa Rica och lyckades få med mig en polare upp och campa i en nationalpark vid en vulkan på nästan 3000 m ö h. Det var en asball upplevelse, men utrustningen var inte den bästa och även i tropiska länder är det nästan 0 grader på dom höjderna nattetid.
Nåja, det dröjde 10 år tills jag kom ut igen på en tur, den gången med min själsfrände, genom Värmlands skogar. Idag har vi tvingats till ultralätt packning då vi är ute med våra 4 barn och vandrar, äldsta fyller 7 år om 3 veckor. Om en vecka har vi tänkt bestiga Helagstoppen och vi har hårdtränat hela våren med tältning på tomten sen i april, vandring och tältning i Tiveden och Koster.
10 km är inga problem för 3-åringen och vi tror vi har en chans på Helags. Klarar vi Helags utan större förluster så ger vi oss på Kebnekaise i augusti.
Mitt råd är: håll ut, människorna du letar efter korsar snart din stig förr eller senare.

Treåringen får ni nog bära upp. Mycket stenskravel och höjdmetrar.

-

Jag tog också en paus i tonåren för att sedan uppta frilufsintresset i 20 årsålder. Det är inte så många som håller på lite mer seriöst med frilufsliv och det kan vara svårt att hitta folk med liknande smak även bland de som är intresserade.

 

[luktafotogen]

Varit i samma situation. I alla år har det största problemet varit att hitta sällskap. Har därför så gott som alltid kört solo. Då slipper man vänta på att andra ska bestämma sig. Har ofta fått höra att "det skulle jag också vilja göra." Men det är skillnad mellan att vilja och göra. Rekommenderar dig att ge dig i kast med naturen på säkrast möjliga sätt och se till att du fixar allt på egen hand. Om du sedan lyckas hitta bra sällskap är ju det en bonus. Att låta bli för att man inte har sällskap leder lätt till att det inte blir något. Bestäm dig istället för att göra det du vill och uppleva allt du längtar efter. Jag var lite äldre än dig när jag började och nu när jag är mellan 30 och 40 känner jag mig färdig. Har gjort allt jag längtat efter. Nu börjar det sista projektet och äventyret nämligen livsverket att bygga upp en fin trädgård med min partner. Lycka till och lev din dröm.

 

[Karolina P]

Som redan skrivits - ge inte upp!

Jag började med fjällvandringen i 15års åldern tack vare en killkompis som drog med mig upp - sen var jag fast. Vi vandrade tillsammans i ett par år, tills han fick flickvän. Hon gillade inte våra tvåveckorsvandringar och det gjorde att han valde att stanna hemma. Jag hade då turen att ha småsyskon som jag kunde introducera (dra med till) fjällvärlden för. Med tre småsyskon hade jag att göra i några år... Men sen så skaffade de sig också familj och jobb och flickvän. I samma veva träffade jag en underbar kille, en sådan som man tidigt känner "det här är pappan till mina barn". Tyvärr så var han inte "det här är killen som jag kommer att dela alla fjälläventyr med". Så då hamnade friluftslivet lite på hyllan men där och då gjorde det inte så mycket - jag var ju så kär Efter ett tag så kom vi fram till att man faktiskt får ha olika intressen och då blev det två fjällvandringar i rask takt - intresset väcktes igen. När vi sen fick barn så följde han med upp första året. Året efter åkte jag och grabben upp utan honom. Det funkade det med (även om det hade varit härligt att få dela våra upplevelser med honom). Men han är helt enkelt inte intresserad, han suckar mest när jag pratar om fjällen...

Att hitta någon annan att dela friluftslivet med verkar vara knepigt nästan vilken ålder man är i. Jag har haft tur med att ha syskon och numera även en mor som vill följa med mig. Och så lillgrabben så klart men han har knappas något val (Men han frågade faktiskt om vi skulle åka tåg till fjällen igen i sommar och sken upp när jag sa ja så än har jag väl inte "förstört" honom.) Men några renodlade "friluftvänner" har jag inte lyckats skaffa.

En idé är kanske att (förutom komma i kontakt med Friluftsfrämjandet) följa med upp på någon guidad/arrangerad vandring hos STF. Väljer man någon lite mer "tuffare" så kanske medelåldern är lägre. Plus att man kanske kan få med sig någon av alla de som säger "åh, vad häftigt" när det är just det - häftigt. Att man behöver boka kan vara det som väger över om folk till slut väljer att följa med - man måste liksom bestämma sig, det kan inte bara rinna ut i sanden.

Funkar inget - håll ditt eget intresse vid liv! Jag har ensamvandrat lite och även om man åker upp ensam så träffar man oftast någon där uppe på plats som ska åt samma håll och som kanske inte har något emot att slå följe en bit...

 

[Ludwig Pettifogger]

Dom flesta i den åldern gillar datorer och ett sätt att locka med kompisar på friluftsliv som är lite mer high tech är Geocaching som är ett slags skattjakt med GPS och går utmärkt att krydda dom flesta friluftsaktiviteter med. Läs mer på www.geocaching.se.

 

[Headheretic]

Tonåring och vill ut i skog och mark?

Som fritidsledare är mitt tips att leta upp närmsta fritidsgård, lägga fram förslag om friluftsäventyr och så har du förhoppningsvis både finansiering, kompisar och ledare med dig.

Så här har vi det på min arbetsplats:

https://touch.facebook.com/story.ph...0744904070&refid=20&_ft_=fbid.403180456383448

 

[Bulingen]

Att idka friluftsliv är ibland obekvämt!

I unga år, under grundskoletiden, läste jag böcker och tidskrifter om flora och fauna samt om olika historiska äventyrare. Debuten som fjällvandrare kom först vid 19-års ålder. Före debuten var mina intressen mer inriktade på att umgås med kompisar på fester och diskon m.m.
Min far bjöd mig att följa med honom, och en farbror samt en kompis till farsan, ut på en fjällvandring i jämtlandsfjällen på hösten 1974.
Farsan tipsade mig om vad jag behövde ha med mig för utrustning. Det mesta lånade jag ihop.
Vi vandrade i en vecka. Trots att jag fick lite skavsår här och där så var upplevelserna så starka att fjällvandring och övrigt friluftsliv blev mitt nya stora fritidsintresse!
Jag skaffade mig snabbt allt jag behövde i utrustningsväg för att kunna vistas i och uppleva naturen. En del kompisar hakade på, och då var snöbollen i rullning........
Jag är än idag väldigt tacksam för att min far fick mig att fökja med!

God tur!
Lars Östlin

 

[seobserver]

Den erfarenheten ego hade när vi drev en framgångsrik ungdomsavdelning var att det är innehållet som drar sen, får man givetvis inte ut alla alla gånger, lika lite som tiden räcker till för ungdommarna med fullt deltagande. Kommer man upp i ca 1/3 av vardera är det mycket bra.
Flaskhalsarna var som oftast att få tillräckligt många vuxna engagerade i verksamheten i förhållande till ungdomarna.
Det är sällan fel på ungdomen men oftare brist på engagerade och kunniga ledare.

 

[kashmir]

Nu fick jag visserligen vända och åka hem igen pga fraktur i ena foten, men jag kom just hem från fjällen och hade i alla fall planerat att gå från abisko till kvikkjokk samt bestiga kebnekaise. Dessförinnan har jag varit på överlevnadskurser och ägnat mig en hel del åt långtidsvandring längst bohus-/vildmarksleden. Att vara ute i skogen är det bästa jag vet! Att vara utomhus överhuvudtaget, ingenting slår det. Jag ska upp igen så snart foten läkt och vandra fler mil på kungsleden, jag hann tyvärr bara med 5 mil under min minitur och jag fick inte ens pröva min nyinköpta utrustning, vilket svider en del.

Det jag vill få fram är att det är inte antalet år man är som spelar roll. Jag var bara uppe och ute i några dagar men jag träffade underbara människor under tiden som jag var där. Och jag insåg att ålderskillnaden - jag 19 och de jag mötte ca 40+ - är obetydlig. De lärde av mig och jag av dem. Jag fick hjälp att vira in foten samt blev tipsad om bästa tidpunkten att återkomma, och jag lärde ett äldre par att navigera med karta och kompass. Åldern är så oviktig, jag förstår att första instinkten är att "söka sig till sina jämnåriga" men jag måste ändå försöka sälja in att det bästa är att strunta i åldern.

Åldern är verkligen inget annat än en siffra. Det finns äldre som är mentalt yngre och det finns yngre som är mentalt äldre. Det kan "jämna ut sig" på det sättet.

Anledningen till att dina vänner inte vill när det väl gäller kan vara att de inte vågar. När jag skulle fjällvandra var det många av mina vänner som blev imponerade av att jag vågade åka hundratals mil från göteborg och gå kungsleden själv. Det var liksom så långt ifrån vad de brukar göra - dvs festa. Jag tror att det är en kombination av att de är vana vid en viss livsstil + rädsla för att de inte vet vad de har att vänta sig.

Nu ska jag inte ordbajsa mer, jag önskar dig lycka till med allt.

 

[seobserver]

Inom alla aktiviteter vill gärna utövarna finna att det är fel på dem som inte vill deltaga av olika orsaker. Gläd er istället åt alla dem som gör det.
go tur

 

[nordängen]

Nu fick jag visserligen vända och åka hem igen pga fraktur i ena foten, men jag kom just hem från fjällen och hade i alla fall planerat att gå från abisko till kvikkjokk samt bestiga kebnekaise. Dessförinnan har jag varit på överlevnadskurser och ägnat mig en hel del åt långtidsvandring längst bohus-/vildmarksleden. Att vara ute i skogen är det bästa jag vet! Att vara utomhus överhuvudtaget, ingenting slår det. Jag ska upp igen så snart foten läkt och vandra fler mil på kungsleden, jag hann tyvärr bara med 5 mil under min minitur och jag fick inte ens pröva min nyinköpta utrustning, vilket svider en del.

Det jag vill få fram är att det är inte antalet år man är som spelar roll. Jag var bara uppe och ute i några dagar men jag träffade underbara människor under tiden som jag var där. Och jag insåg att ålderskillnaden - jag 19 och de jag mötte ca 40+ - är obetydlig. De lärde av mig och jag av dem. Jag fick hjälp att vira in foten samt blev tipsad om bästa tidpunkten att återkomma, och jag lärde ett äldre par att navigera med karta och kompass. Åldern är så oviktig, jag förstår att första instinkten är att "söka sig till sina jämnåriga" men jag måste ändå försöka sälja in att det bästa är att strunta i åldern.

Åldern är verkligen inget annat än en siffra. Det finns äldre som är mentalt yngre och det finns yngre som är mentalt äldre. Det kan "jämna ut sig" på det sättet.

Anledningen till att dina vänner inte vill när det väl gäller kan vara att de inte vågar. När jag skulle fjällvandra var det många av mina vänner som blev imponerade av att jag vågade åka hundratals mil från göteborg och gå kungsleden själv. Det var liksom så långt ifrån vad de brukar göra - dvs festa. Jag tror att det är en kombination av att de är vana vid en viss livsstil + rädsla för att de inte vet vad de har att vänta sig.

Nu ska jag inte ordbajsa mer, jag önskar dig lycka till med allt.

Instämmer till 100%!

Åk till välbefolkade leder, typ Kungsleden, Jämtland - vandra, bo gärna i stugorna så träffar du likasinnade, alla är jättetrevliga oavsett ålder, tälta vid stugorna så blir det billigare men du träffar lika många trevliga människor, om ni inte slår följe där så glöm inte att fråga efter mailadressen - sen har du många vänner att planera nya turer med. Samtalsämnen är ju inte svårt att hitta så tyst lär det inte bli heller....

 

[dag.lunden_telia.com]

Sant, så sant!

Inom alla aktiviteter vill gärna utövarna finna att det är fel på dem som inte vill deltaga av olika orsaker. Gläd er istället åt alla dem som gör det.
go tur

.

Alla trivs inte i skogen. Men det är fortsatt väldigt många som aldrig fått chansen heller! Bara för att man är "svensk" så betyder inte det att man har en naturlig förstelse för vad allemansrätten betyder och hur man gör i skog och mark. Så lura på bara!
Speciellt tror jag som någon tidigare noterat att ett tävlingsmoment kopplat till friluftslivet kan stimulera människor att komma ut. MTB, Geocahing, Multisporttävlingar mm kan säkert bidra! Men det innebär också att vi "friluftsnördar" får acceptera att det kan dyka upp cyklister i skogen eller att man blir omsprungen av en grupp löpare på vandringsleden. Men det får det vara värt!

Å andra sidan var det inte det ursprungsfrågan handlade om .

//Dag

 

[nordängen]

Ingen ÖL är...

...bättre än den som intagits i bastun efter en topptur till Keb!

Hoppas det anstryker till ursprungsfrågan