Tådip

[Palle_Z]

Försöker jobba lite på min skridskoteknik i vinter. Har läst lite texter och åkt ihop med duktiga hastighetsskrinnare, de senare har visserligen annorlunda teknik men det är ändå mycket från hastighetsåkningen man kan utnyttja. I alla fall så ingår det i "klassisk" långfärdsskridskoteknik att man skall trycka ifrån med hela foten, gärna med betoning på hälen. Tån skall inte dippas eftersom det lätt blir så att man bromsar med skridskospetsen. Frågar man hastighetsskrinnare är det samma sak, kraften på hela bladet och rätt åt sidan gärna med lite tryck framåt. Gör man så får man mycket snyggt "släpp" i skäret, känns som det blir extra tryck. När man tittar på sina skär på isen så blir ingen "krok" i slutet av skäret utan skäret är rakt sista biten. Åkningen blir lite tystare också.
Eftersom jag var i Stockholm i helgen smög jag med på en SSSK-tur och då det var ett tunt snölager på isen som ej hindrade gick det lätt att se skärens utseende. Till min förvåning såg jag att flera deltagare hade små men tydliga "krokar" på sina skär, detta inkluderande ett par som är ledare i SSSK. Blev dock aldrig av att jag på isen diskuterade frågan med någon. Är det kanske så att man skall trycka lite med tån ändå?

Det var också intressant att titta på skären från en "lös häl"-skridskoåkare, mycket rakt och fint, killen verkade iofs åka med fin teknik men nog verkar det som om det är lättare att åka snyggt med lös häl, i alla fall på bra is.

 

[pekvirk]

Man ska börja "sparken" med yttre kanten av skenan och rikta sparken ungefär till klockan 11(vänster) och klockan 1(höger). Slutet av skäret blir rak om man åker med lös häl. Jag rekommenderar att imitera hastighetsåkare.
Pekka

 

[kr-val]

Lös häl = rakt skär

Jag körde långtur i söndags med mina löshälsskridskor
(som jag mer och mer älskar) och då kommenterade
en av turdeltagarna att mitt spår i isen var
mycket rakt och ingen "J-form" alls. Ändå så
trycker jag till lite i slutet av skäret genom
att sträcka ut vristen och trycka ifrån med tån.

Jag har också börjat med föra tillbaka foten
bakifrån så att skridskon spets nästan ritar en
halvcirkel i isen, precis som hastighetsåkarna
gör. Upplever att jag på detta sätt får en renare
isättning av skridskon. När man på långfärdskridskovis
parallellförflyttar skridskon tillbaka efter man
avslutet skäret är risken större att skridskon
skrapar i isen.

 

[torpet]

Inom SSSK ....

....är intresset för skärets estetik ganska begränsat. Undantag finns dock. Den värste av oss åker numer med s.k. glapphäl(begränsat lös häl)och kan därigenom avveckla skäret med den tåfjutt han alltid hävdat som det effektivaste vapnet(efterbrännkammare) mot ofördelaktig vindriktning - utan bevärande spetsskrap.

Detta skrap är - som tidigare nämnts - en styggelse i den ortodoxe rundbaneåkarens ögon och öron. Det fick jag minsann lära mig då jag på 70-talet lät fortpojkarna på Östermalms IP lära mina yngsta söner att utöva den vackraste av sporter. En investering de haft stor glädje av på naturisar. Nämnas bör att det är svårare att åka tyst med långfärdsskridskons långa spets än med löpskridskons kortare och rundade spets.