Jag måste hålla med om att en hel del inlägg i den här tråden har varit eller kanske blivit lite väl "obehagliga".
Från att från början ha varit en vilja att få reda på vad som verkligen skett, hur det gått till och varför, så kan jag tycka att det ibland har fått rätt mycket "slagsida" av skadeglädje.
Det verkar som om det finns en utbredd kollektiv önskan, inte av att egentligen bara få veta sanningen, utan snarare en önskan om att "straffa" och "korsfästa".
Nu verkar det ju rätt mycket som det finns en massa misstag (medvetna eller omedvetna) i rapporteringen från Shishapangma, från många fler än Pompe, och det är ju osnyggt, otur, oprofessionellt m.m.
Men det känns ibland som om det viktigaste har blivitr att "spika upp" personer till allmänt spott och spe, istället för som jag förstod det från början: Att reda ut saker och ting.
När glädjen över andras felsteg eller misslyckanden blir så mycket större än sökandet efter sanningen, då tycker jag många av oss ska skärskåda oss själva och vår påstådda frilufts-,natur- och fria upplevelse -image.