Stor kniv till vad?

Följdfråga, hur många skär macka så väl att inte bromskillnaden mellan 3 respektive 4,8 cm bladhöjd har avsevärd praktisk betydelse? Den påverkar ju skärupplevelsen väl så mycket.

Raska snitt
 
johankse; sa:
alla riktiga utsidetyper äter väl bara kärnmjölsbröd, bakar friska scones till fikat eller är jag ensam om att vara rädd för vad jag sätter i mig? Vitt bröd, skämms Paul....

Riktiga utsidantyper smörar väl direkt på limpan och gnager av tills det är slut smör? ;)

[Edit] Smör måste i det här fallet uttalas schmöööör [Edit]



[Ändrat av öringen 2006-10-17 kl 14:10]
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
öringen; sa:
Riktiga utsidantyper smörar väl direkt på limpan och gnager av tills det är slut smör? ;)
I Jan Guillous "Stora Machoboken" (som vi garvade mycket åt i högstadiet) fanns nåt liknande recept, tror det hette "jägarmacka", fritt från minnet:
x 1 skiva limpa (3-4 cm tjock, ojämnt karvad med jaktkniven)
x smör (ett TJOCKT lager)
x 2-3 cm tjocka skivor falukorv (ojämnt skurna med samma kniv)
x nåt brännvin till. Om jag minns rätt så var det den viktigaste ingrediensen.
 
Strykarräven; sa:
öringen; sa:
Riktiga utsidantyper smörar väl direkt på limpan och gnager av tills det är slut smör? ;)
I Jan Guillous "Stora Machoboken" (som vi garvade mycket åt i högstadiet) fanns nåt liknande recept, tror det hette "jägarmacka", fritt från minnet:
x 1 skiva limpa (3-4 cm tjock, ojämnt karvad med jaktkniven)
x smör (ett TJOCKT lager)
x 2-3 cm tjocka skivor falukorv (ojämnt skurna med samma kniv)
x nåt brännvin till. Om jag minns rätt så var det den viktigaste ingrediensen.

Helt seriöst, finns det en sån bok av Jean Guillou? Isåfall, tillåt mig skratta på mig :)
 
johankse; sa:
Följdfråga, hur många skär macka så väl att inte bromskillnaden mellan 3 respektive 4,8 cm bladhöjd har avsevärd praktisk betydelse? Den påverkar ju skärupplevelsen väl så mycket.

Raska snitt
Nja, skillnaden kan ibland vara en söndertrasad macka kontra en macka med slät, fin yta :)

~Paul~

PS Brödet, mackan och de andra attiraljerna var ett medel för att förklara mer bildligt skillnaderna i olika slipfaser, stålsorter och bladgeometri
 
Strykarräven; sa:
x 1 skiva limpa (3-4 cm tjock, ojämnt karvad med jaktkniven)
x smör (ett TJOCKT lager)
x 2-3 cm tjocka skivor falukorv (ojämnt skurna med samma kniv)
x nåt brännvin till. Om jag minns rätt så var det den viktigaste ingrediensen.
Oh, fy fasen, det är ena riktiga kaaararr det. Undrar vad magen säger om det efter ett älgpass ;)

~Paul~
 
Strykarräven; sa:
I Jan Guillous "Stora Machoboken" (som vi garvade mycket åt i högstadiet) fanns nåt liknande recept, tror det hette "jägarmacka", fritt från minnet:
x 1 skiva limpa (3-4 cm tjock, ojämnt karvad med jaktkniven)
x smör (ett TJOCKT lager)
x 2-3 cm tjocka skivor falukorv (ojämnt skurna med samma kniv)
x nåt brännvin till. Om jag minns rätt så var det den viktigaste ingrediensen.

På taxifiket jag länge åt nattamacka på hade de ett välstekt ägg under och allt toppat med stekflottet....gott och livsfarligt...
 
Vad jag var ute på med mitt bromskraftsinlägg var givetvis att jämna snitt och att kunna hålla knivskaftet lika, tag och drag, snitt.
Hur mackor ser ut när de flesta skurit eller sågat det vet vi allt om, därav uppfinningen Eva....
 
johankse; sa:
Vad jag var ute på med mitt bromskraftsinlägg var givetvis att jämna snitt och att kunna hålla knivskaftet lika, tag och drag, snitt.
Hur mackor ser ut när de flesta skurit eller sågat det vet vi allt om, därav uppfinningen Eva....
Hahah, sant. :)

Jag bifogar en hastigt uppkommen bild i Paint för att åskådliggöra för våra mindre insatta vänner på forumet vad vi egentligen pratar om. Teckningen visar en typisk Morakniv.

Slipfas.jpg


Observera. När bladet går igenom ett givet material så uppkommer alltid en viss bromsverkan mellan sekundäreggen och kroppen. Ju mindre denna vinkel är desto mindre bromsverkan.

Också vinkeln mellan primär- och sekundäreggen har betydelse. Ju mindre denna är, desto lättare går kniven igenom materialet (återigen).

Med andra ord, det man egentligen strävar efter är en kniv som har endast en enda slipfas; från rygg till egg. Detta är dock i det närmaste omöjligt att uppnå, eftersom man i så fall måste omprofilera eggen i samband med varje slipning/bryning. Det är därför som t ex Opinelknivar i praktiken inte är konvexslipade efter första slipningen/bryningen.

~Paul~
 
GustavOh; sa:
Äh!
slö kniv=grövre brödskivor=effektivare frukost.
På mitt ICA-ställe finns för all del barkis men av en blek konstig sort som saknar allt från smak till smak. Men vad värre är, alla andra bröd är färdigskivade! Inte en j-a limpa att sätta kniven i. Vad är det med folk nu för tiden?

Men jag lurade ICA-handlaren och köpte ett Stenugnsbröd från Östra bageriet i Halmstad. Sannolikt nästan lika onyttigt som barkis men med kryddsmak och visst bitmotstånd.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips