Stigcyklingens vara och framtida accesproblem

[Jonas P]

Jag tror att vi som gillar att cykla stig kommer uppleva allt större accessproblem i framtiden om vi inte börjar tänka oss för lite.
På happymtb har det diskuterats en del under hösten och även om det bryter lite mot god forumsed så tycker jag att frågan är så viktig att jag länkar till några av trådarna här:

En artikel av Oskar Williamsson om stigcyklingen i Sverige
Utökat cykelförbud i Stockholms populäraste stigcykelområde?
Diskusion om stigslitage

Med lite tur ser några andra än redan bitna cyklister tråden också och kan komma med input från en annan vinkel.

 

[thureb]

Hösten

har varit ganska blöt fram till för några dagar sedan här i Östra Svealand och det har blivit ett påtagligt större slitage av både cyklister och vandrare i skogarna i Nackareservatet och på Erstaviks marker. Det syns t ex påtagligt på blå spåret och sörmlandsleden i området.

Mitt intryck är ändå att maountainbikeåkare och övriga skogsnyttjare håller på att vänja sig vid varandra. Nån form av frivillig kanalisering till områden med fri stigcykling respektive undvik stigcykling tycker jag vore intressant i bebyggelsenära terräng.

Jag cyklar mycket men mest som pendlare och för att motionera hunden. Har inte mött någa negativa reaktioner från vandrare.

Brukar mest använda grusade stigar/vägar i Nackareservatet men vissa nyckelpassager på stig cyklar jag också på.

Thure

 

[Utvandraren]

Nu har det varit två mycket regniga höstar i rad, vilket tyvärr syns på stigarna. Det står också helt klart att det är just stigcyklisterna som stått för det mesta slitaget. På sikt kommer nog detta att leda till begränsningar. Då stigarna ställvis är så sönderkörda att folk som bara är ute på en söndagspromenad med eller utan hund börjar reagera följer inget gott.

Jag har själv cyklat mycket lite i skogen i dessa förhållanden och dessutom propagerat för det på vårt lokala forum, men utan resultat. Nu har dock vintern kommit och man kan igen utan dåligt samvete dra ut på stigarna.

 

[dag.lunden_telia.com]

Delar Thures bedömning...

Det dyker upp mycket nytt i skog och mark och nu är det Mountainbike som slår igenom. Undrar vad som står näst på tur i friluftsevolutionen....

En fundering...:
I fjällen har man genomfört markundersökningar på områden där man kört med 4-hjuling och också kikat lite på läkningstider mm. Det skulle vara intressant att låta ett gäng MTB åkare köra genom ett "blött" parti för att sedan studera läkningsprocessen. Tror det skulle vara intressant att göra lite vetenskap av problemet.

//D

 

[Mike C]

Jag tror att vi som gillar att cykla stig kommer uppleva allt större accessproblem i framtiden om vi inte börjar tänka oss för lite.

Vad skulle ni komma framtill när ni tänkt er för? Ni som faktist tänker er för tillhör förmodligen en extremt liten minoritet. Jag orkade inte läsa genom alla inlägg i tråden om utökad cykelförbud, men av de jag läste fanns inte ett endaste inlägg som hade något med vad som skulle kunna göras för att minska slitage och/eller förbättra situationen. Det jag såg bestod mest av klagomål på undersökningen och frågor/tankar kring om förslaget verkligen kan komma att verkställas.

 

[Jonas P]

Vad skulle ni komma framtill när ni tänkt er för? Ni som faktist tänker er för tillhör förmodligen en extremt liten minoritet.

Ja, och det är ju problemet. Att folk bara kör på utan att tänka sig för.
Man kan med väldigt enkla medel minska sin egen påverkan på stigen när man cyklar; att köra genom surhål istället för längs kanten och att låta bli att spinna/låsa bakhjulet är en bra början.
Kanske ska man inte heller cykla i stora grupper på stigar som är värst utsatta för vatten och erosion?

Jag orkade inte läsa genom alla inlägg i tråden om utökad cykelförbud, men av de jag läste fanns inte ett endaste inlägg som hade något med vad som skulle kunna göras för att minska slitage och/eller förbättra situationen. Det jag såg bestod mest av klagomål på undersökningen och frågor/tankar kring om förslaget verkligen kan komma att verkställas.

Ja, just den tråden handlade ju om förbudet. Men jag ser det som relaterat till inställningen kring slitage. Den ger också uttryck för en uppgivenhet från dom som kämpat för cyklingens vara i Stockholm under lång tid. Oskar Williamsson bland andra.
I tråden om stigslitage så måste jag säga att jag blev lite chockad över mångas inställning. Antingen ser man inte slitaget som något problem alls. I några fall är det förnekelse, i några hemmablindhet och i några så klarar man inte av att lyfta blicken från sina egna hemmastigar ute på landet.
Eller så tycker man att så länge andra förstör mer så är det ju lugnt.
Några tyckte att det spelar väl ingen roll.

Intressant är att det dels nu diskuteras och dels att det dyker upp lite exempel där cyklister spontat har lagt spång på utsatta ställen.

 

[the_nice_dude]

Grusstigar och löpspår med elhjusspår är ett bra mycket större ingrepp i naturen.

Jag har en känsla av att "slitage" främst används av personer som stör sig på att det kommer cyklister som stör deras "naturupplevelse". Visst finns det ett visst slitage på de mer uppkörda rutterna, men det är i mitt tycke mycket marginellt i det stora hela. Grusstigar och löpspår med elhjusspår är ett bra mycket större ingrepp i naturen.

/Johan
www.urbanbikewear.com

 

[Jonas P]

Jag har en känsla av att "slitage" främst används av personer som stör sig på att det kommer cyklister som stör deras "naturupplevelse". Visst finns det ett visst slitage på de mer uppkörda rutterna, men det är i mitt tycke mycket marginellt i det stora hela. Grusstigar och löpspår med elhjusspår är ett bra mycket större ingrepp i naturen.

/Johan
www.urbanbikewear.com

Ja visst är grusstigar och elljusspår mycket större ingrepp i naturen. Men för det första så tycker jag inte att det är ett giltigt argument. Det är ungefär som argumentet att ATV:s och enduroåkare gör större skador, så då är det lugnt för oss.
För det andra, och mycket viktigare, så handlar det inte om ingrepp i naturen. Att stigar bildas och växer igen när de glöms bort är inte problemet i mina ögon. Problemet är att de stigar som faktiskt används slits så hårt att de inte är roliga att använda längre, framför allt för de som går.

Argumentet att det bara är "de andra" som klagar skulle jag vilja bemöta på två punkter.
1. Nej, det är inte bara de andra. Jag och flera andra cyklister reagerar också. Och det gäller inte bara Stockholm. Jag har inte kört den själv i år men tydligen är Väliste här i Jämtland inte njutbar längre...
2. Även om det bara är "de andra" som vill ha argument mot cyklingen så måste vi nog ta det på allvar. Även om "vi" inte tycker att det är något problem så kan problemet användas vid förbudsdiskussioner.

 

[hassex]

Trängsel i skogen är nog mest ett tätortsproblem. Träffar man någon här i obyggden stannar man oftast och byter några ord. Att hitta bra stigar är ett problem eftersom det är så få människor som är ute och rör sig i skogen blir det oftast en blandning av traktorvägar och mindre stigar. Svenska stigar är ju oftast mest rötter och sten ganska svårcyklat.

Skogscykling är ju också en relativt ny företeelse. Men cyklar man i skogen där man vet att många människor rör sig får man helt enkelt ta hänsyn. Nu när det varit så regnigt har jag helt enkelt avstått att cykla i vissa områden.

Annars är det stora problemet här i obyggden skogsbruket. Här snackar vi inte något kvarglömmt kolapapper utan mer att alla trän är borta och att det finns meterdjupa vattenfyllda spår där det förut fanns gåbara stigar.

Hans Friedel

 

[Mezzner]

Jag har inte cyklat särskilt mycket i skogen denna regniga höst. Bl a för att jag är lite för otränad för att cykla under så krävande förhållanden.
Men en stor skillnad på att gå på blöta stigar och att cykla är väl möjligen att man helt enkelt undviker att gå i skogen på stigar där det blir söndertrampat; kanske inte främst av hänsyn utan för att det är så trist och man blir så skitig.

En inbiten skogscyklist har kanske inte samma motstånd mot detta, jag forcerar ju trots allt pölar och partier per cykel som jag defintivt inte skulle gå genom till fots.

Därmed blir slitaget av cyklar större, även om det kanske inte blir så stor skillnad om man jämför slitaget av hjul och cyklar på samma yta där båda formerna av slitage verkligen förekommer under samma förhållanden.

Där jag cyklar ser jag dock slitaget som en välgärning eftersom spåren håller på att växa igen.

 

[Jonas P]

Trängsel i skogen är nog mest ett tätortsproblem. Träffar man någon här i obyggden stannar man oftast och byter några ord. Att hitta bra stigar är ett problem eftersom det är så få människor som är ute och rör sig i skogen blir det oftast en blandning av traktorvägar och mindre stigar. Svenska stigar är ju oftast mest rötter och sten ganska svårcyklat.

Skogscykling är ju också en relativt ny företeelse. Men cyklar man i skogen där man vet att många människor rör sig får man helt enkelt ta hänsyn. Nu när det varit så regnigt har jag helt enkelt avstått att cykla i vissa områden.

Annars är det stora problemet här i obyggden skogsbruket. Här snackar vi inte något kvarglömmt kolapapper utan mer att alla trän är borta och att det finns meterdjupa vattenfyllda spår där det förut fanns gåbara stigar.

Hans Friedel

Lustigt, där kom det igen; "det där gäller ju bara i storstäderna". Ja, initialt. Men när cykelförbud blir normen i storstäderna där makthavarna ju trots allt sitter, kommer det då inte få följder även ute på landet?
Och nu pratar vi inte om traktorvägar, utan just de roliga, rotiga och steniga stigarna.

Och visst bör man ta hänsyn, det är ju min poäng att vi måste börja göra det. Någon ny företeelse kan man nog inte säga att det är längre, det har ju cyklats MTB som vi känner det idag i drygt 20 år i Sverige, men det har ju fullkomligt exploderat i popularitet de senaste åren.
Det är ju anledningen till att den här frågan blir aktuell, innan var vi helt enkelt inte tillräckligt många för att orsaka några större skador på stigarna.

Och visst, skogsbruket pajjar stigarna mer, men nu är det ju inte skogsbruket som riskerar att förbjudas...

 

[hassex]

Lustigt, där kom det igen; "det där gäller ju bara i storstäderna". Ja, initialt. Men när cykelförbud blir normen i storstäderna där makthavarna ju trots allt sitter, kommer det då inte få följder även ute på landet?
Och nu pratar vi inte om traktorvägar, utan just de roliga, rotiga och steniga stigarna.

Och visst bör man ta hänsyn, det är ju min poäng att vi måste börja göra det. Någon ny företeelse kan man nog inte säga att det är längre, det har ju cyklats MTB som vi känner det idag i drygt 20 år i Sverige, men det har ju fullkomligt exploderat i popularitet de senaste åren.
Det är ju anledningen till att den här frågan blir aktuell, innan var vi helt enkelt inte tillräckligt många för att orsaka några större skador på stigarna.

Och visst, skogsbruket pajjar stigarna mer, men nu är det ju inte skogsbruket som riskerar att förbjudas...

Tror fortfarande att problemet är lokalt och inte nationellt. Ställen där cyklisterna missköter sig riskerar man att få förbud. Liknade har det varit för forspaddling ställen där paddlare missköts sig har man fått förbud.

Annars håller jag med Mezzner största problemet är att stigar växer igen iallafall där jag bor

Hans Friedel