Sarek i september
För några år sedan var jag i Sarek en vecka i mitten av september. Jag och min polare ville se björn, så vi satte oss med en tubkikare i Rapadalen och gick småetapper efter att ha gått upp i Rapadalen och gjort basläger, fotograferade och spanade. Det var himla kul! Vi såg tyvärr ingen björn men väldigt många och stora älgar i början av brunsten. Vi såg även kungs- och havsörn samt en del ripa, siskor och tretåig hackspett m.m.
Vi hade högtrycksväder hela veckan, såg knappt ett moln och vandrade i teva. Inga mygg... kalla nätter med norrsken och underbara höstfärger, i synnerhet knallröda ripbär. Precis efter Kvikkjokk mötte vi en kille som hade spenderat två veckor i regn och dimma, det var bara senaste timmen det spruckit upp. Det gäller att tajma högtrycket...
Jag hade en för kall sovsäck, det var en dålig idé för nätterna var verkligen svinkalla med många minus. Men det var en underbar vecka.
Som kuriosa: När vi var på nerväg tillbaka till Kvikkjokk träffade vi några vandrare som var väldigt nöjda och stolta med sin vandring, de hade nämligen klarat av sin 10-dagarsvandring på tre dagar kortare tid än de beräknat... något vi hade otroligt roligt åt efteråt (det tycker jag fortfarande är sanslöst kul). Dessutom frågade de vad vår packning vägde, vi svarade lite generat "27 kilos each", vi hade fotoutrustning och tubkikare etc så det blev lite väl mycket. De svarade påtagligt stolta "we have 36 kilos each". (Vi hade kul åt det också). Alla har vi väl olika skäl att vandra. De fick ut vad de ville av sin vandring, vi fick ut vad vi ville. Alla nöjda och glada.
Jag längtar extremt efter en höstfjällvandring igen, gärna i Sarek,
hälsar Staffan