puls och kondition

[camoscio]

@Strykarräven: Jag uttryckte inga önskemål angående gipset (isfall skulle jag nog ha hänvisat till gitarrspel!) - jag ställde bara en fråga. Exakt varför vet jag inte; kanske jag tänkte på hygienen, eller att armen kunde svullna under löpningen, eller nåt. Men frågan hade ett enkelt svar: det var problemfritt att löpa, varför fick jag inte det svaret? Det kan knappast ha varit med hänsyn till armen som sköterskan uppmanade mig att nöja mig med "raska promenader"; hon bör ha menat att jag det räckte för gubbjävlar som mig.

Ännu ett exempel är mitt blodtryck. Av olika skäl har det kommit att mätas ganska många gånger under 2009-2010. Första gången var i maj 09 vid ett gymtest, 135/83 - jag uppmanades att försöka få ned det övre under 130 och det undre under 80 (där tycks det oftast ligga). Ett senare tillfälle var okt 10 vid en hälsundersökning. Då var det 160/90;
läkaren skrev då remiss till VC med begäran om 24-timmarsmätning.
(Läkaren kollade min historia; vid första besöket 2005, vid 61 års ålder, hade jag 130/80,
klart acceptabelt). Dessa är de enda tillfällen som man uppmärksammat mitt blodtryck, båda gångerna alltså på privata företag.

24-timmarsmätningen blev aldrig av. Man tog prov vid tre tillfällen, sista gången hade jag 145/80 vilket avfärdades som normalt. På ett gym var 135 i överkant, i landstingsvården var 145 normalt!
Det var givetvis enklast så. Jag kunde ju tänka mig tre orsaker, för lite eller fel motion (jag rör mig
uppenbarligen rätt mycket), olämplig kost eller övervikt (vinterhalvåret väger jag 70-72 kg, min trivselvikt ligger nedåt 67). När jag sa att jag har svårt att hålla vikten den tiden på året fick jag till svar att så är det när man är äldre. Och med det skulle jag nöja mig!

 

[camoscio]

Massor med respons på en gång. Tack. Jag kollar inte min arbetspuls längre; tänkte slänga klockan men hittade den inte ens! Däremot kollar jag min viopuls morgon eller kväll med jämna mellanrum. Mitt första inlägg var uppenbarligen skrivet under intryck av min infektion (troligen ett spindelbett, e.d.);
jag tog fortfarande antibiotika och borde kanske ha väntat med aktivitet tills kuren var slut.
Nu r allt tillbaka vid det (för mig) normala.

Ja, vad vill jag? Som jag skrev, sen 15 år springer jag enbart 10-15 km relativt lugnt, utan tidtagning e.d., därför att det är så jävla skönt. Viss kondition och uthållighet, samt viktskontroll, är önskvärda bieffekter. Att jag ville prova på lite kvalitet igen beror på min gamla erfarenhet att då går även den vanliga löpningen lättare; jag skulle gärna springa lite fortare. Vad jag egentligen behöver, som vandrare i alpin trräng, är att kunna arbeta långa stunder med hög puls. Etapperna tar 7-9 timmar. En typisk passövergång kan vara från, säg, 2000 till 2600 möh, och ned igen. Jag har stigit så mycket som 2.500 m på en enda dag (två pass), dan före min 66-årsdag, men det var i häftigaste laget (och nedstigningarna kan inte försummas).

Det där med korta intervaller är antagligen ett rätt sent påfund. När jag la upp mitt program för halvmaran 1988 tog jag helt säkert idéerna från någon tidskrift - det var väldigt inne med långlöpning på 80-talet - eller från kolleger och studenter som sprang mycket.
Om det stod kilometer eller 4 minuter minns jag inte, jag prövade bägge,
kilometer var på den tiden kortare, förstås.

30 sekunder - så korta var nog inte ens mina backpass. Jag joggade iväg till nånstans nära Folkungavallen och sprang upp mot ett vattentorn, det är förmodligen Linköpings längsta backe. Jag tog inte tid, mer än en minut var det säkert.. Antalet minns jag inte, men det var väldigt skönt efteråt, under hemjoggen.

Igår sökte jag upp ett par pulkabackar 2 km från min bostad. Det tar nog 30 s att ta sig upp, men de är lite för branta; just nu är de också för isiga. Så jag fortsatte ut mot en väg där det fanns långa sträckor av snö- och isfri cykel- och gångväg. Sen provade jag 30, 60, 90, 120 sekunder.
Först när jag kom upp till 120 kändes det som jag var med om nånting, så jag gjorde väl 5 stycken. Förmodligen har jag inte teknik för att springa så där riktigt hårt som kortare intervaller kräver. Ovisst om knäna och fötterna håller för det, också. Så de riktigt hårda eller långa (dvs. över 15 km) får vara för mig.

 

[Strykarräven]

...24-timmarsmätningen blev aldrig av. Man tog prov vid tre tillfällen, sista gången hade jag 145/80 vilket avfärdades som normalt. På ett gym var 135 i överkant, i landstingsvården var 145 normalt!
Det var givetvis enklast så. Jag kunde ju tänka mig tre orsaker, för lite eller fel motion (jag rör mig
uppenbarligen rätt mycket), olämplig kost eller övervikt (vinterhalvåret väger jag 70-72 kg, min trivselvikt ligger nedåt 67). När jag sa att jag har svårt att hålla vikten den tiden på året fick jag till svar att så är det när man är äldre. Och med det skulle jag nöja mig!

1, ang blodtrycket: I Sveriges sjukvård har man bestämt 140/90 som övre gränsen för ickediabetiska ickehjärtsjuka, under detta behandlar man inte (om inte särskilda skäl föreligger). Om ett gym tycker att 135 i syst.BT är "i överkant" så får de väl fundera vad deras klienter ska göra med denna information. Det är ungefär lika listigt som att säga till en manlig hockeyspelare att han är "överviktig" när hans BMI går över 25 (vilket det gör hos flertalet hockeyspelare), trots att han bara har 4-8 % kroppsfett!

Om du själv tycker 145/80 är något du vill reglera ned så är det ju de metoder du själv föreslår: motion, kost och stressreduktion, som står till buds (blodtrycket regleras tyvärr mycket av våra gener). Jag antar att du inte heller är särskilt sugen på piller mot högt BT? Och om man väljer att sätta in dylika (vilket tack och lov endast få läkare gör mot BT 145/80), vilka biverkningar är du villig att acceptera?

2, ang vikten: Nu vet inte jag hur du ser ut, men om du är av hyfsad normallängd så låter inte 70-72 kg direkt som nån sjuklig vikt. Hälso- och sjukvårdens uppdrag är att hjälpa den som på egen hand inte kan hålla en hälsosam vikt att reglera denna (sen är framgångarna ofta rätt usla, det viktigaste är till syvende och sist personlig motivation). Om du vill få ned vikten från 70-72 till 67 och inte själv vet hur (vilket jag egentligen tror att du mycket väl vet) så är det enklast att vända sig till nån som sysslar specifikt med träning och vikt, exv nån dietgrupp, viktväktarna eller en PT. Eller nöja sig. För jag antar att du inte heller var intresserad av piller för att hålla vikten?

 

[camoscio]

Gränsen 140/90 är en gräns för engagemanget, ja.
Det är högt blodtryck och långt ifrån optimalt och direkt konstigt när man inte röker,
knappt dricker alkohol, rör sig mycket och har kanske 3-4 kg:s övervikt. Varför stiger det i samma takt som jag förbättrar mina vanor?

Normalt är 120-130/80, idealiskt är ett övre tryck under 120. När man säger att uppmätt högt tryck är normalt så är det för att slippa befatta sig, när det borde vara lätt att hänvisa till kostrådgivning eller åtminstone fråga lite (ex.vis via formulär) om patientens vanor och anspråk och medicinska historia.
Jag hade med mig resultaten från mina hälsundersökningar 2006-2010, men det var inte intressant. Den självklara frågan borde vara varför mitt blodtryck gått upp de senaste fyra åren.


Det hör ju nu till historien att jag vid fyra tillfällen av sex förra året faktiskt hade övre tryck över 140. Vid ett tillfälle var det 158 (vilket kan bero på det akuta ärendet, en radiusfraktur) och det var inget jag skulle bry mig om! Men det beskedet kom från samma sköterska som menade att jag inte behövde upprätthålla min kondition ("raska promenader" driver knappt pulsen över 90 ens).

I januari var jag på ett rehabställe för att diskutera träning och kost och personen jag anlitade menade att blodtrycksmätningar kan påverkas av den stress och oro som ofta råder på en vårdcentral.
Är det så, kan man undra varför jag lämnades ensam att vänta tillsammans med en
telefon vars signal kunde uppväcka de döda, eller varför det accepterades att diverse kolleger hela tiden stack in huvet genom dörren i ett och annat ärende. Kanske det var skälet till att remissen gällde 24-timmarsmätning, den som aldrig utfördes.

Ett tecken på stress kan ju vara att min puls gick upp under denna väntan, men den var naturligtvis också "normal".


Jag är ute efter inställningen. Jag skrev att jag har svårt att hålla vikten på vintern; att det jämnar ut sig över året beror på att min aktivitet på sommaren går från hög till mycket hög; iår har jag också varit noggrannare med min diet och inte gått upp så mycket som tidigare.

Jag blir snart 67. Om några år är jag inte lika aktiv. Återigen, tips om kostrådgivning hade inte varit ur vägen. Inställningen borde vara att ålder inte är en ursäkt för att fetma.

Nå, jag bryr mig naturligtvis mer om mig själv än vad "vården" gör så jag söker assistans från det privata. I april ska jag t ex testa min fysik på ett icke landstingsfinansierat företag här i Linköping - den kontakt jag haft ingav förtroende. Det handlar bl a om kondition
(för att återvända till ämnet!) maxpuls och lite styrka; testen verkar vettigare än de jag gjorde för två år sen.

Det är första steget.

 

[Strykarräven]

Gränsen 140/90 är en gräns för engagemanget, ja.
Det är högt blodtryck och långt ifrån optimalt och direkt konstigt när man inte röker,
knappt dricker alkohol, rör sig mycket och har kanske 3-4 kg:s övervikt. Varför stiger det i samma takt som jag förbättrar mina vanor?

Normalt är 120-130/80, idealiskt är ett övre tryck under 120. När man säger att uppmätt högt tryck är normalt så är det för att slippa befatta sig, när det borde vara lätt att hänvisa till kostrådgivning eller åtminstone fråga lite (ex.vis via formulär) om patientens vanor och anspråk och medicinska historia.
Jag hade med mig resultaten från mina hälsundersökningar 2006-2010, men det var inte intressant. Den självklara frågan borde vara varför mitt blodtryck gått upp de senaste fyra åren.

Det här med ålder och blodtryck är inte en förklaring som du är särskilt intresserad av, eller? Och huruvida ålder är en ursäkt för fetma: Lider du av fetma? Och lider hockeyspelarna jag hänvisade till tidigare, av fetma?



"Normalt" varierar med en rad faktorer, inkl ålder. Sure, det kan vara ett sätt att slippa befatta sig, men det kan också vara ett uttryck för

a) det finns människor med sjukdomar som bättre behöver ens hjälp, för att inte tala om de prioriteringar som görs hela, hela hela tiden på både mikro- och makronivå, för att generera mesta möjliga vård för pengarna.

b) det kan finnas en point i att förklara för människor (nu talar jag i generella termer) som oroar sig för sin hälsa (befogat eller inte) vad som är "farligt" resp "inte farligt" och att även lyfta upp det normala. Många upplevda besvär eller avvikelser är inte farliga, eller är en del av helt normala processer (åldrande, dygnsvariation, livsfaktorer som vi inte rår över) och då är det sjukvårdens uppgift att inte medikalisera, dvs "göra sjuka" alla dessa fenomen. Man kan omvänt säga att det vore förmynderi om vården ständigt kastade diagnoser och förslag på "lösningar" på patienter.

c) att man låter individen ta sitt eget ansvar. Om sjukvården skulle ta över alla upplevda avvikelser och besvär skulle de flesta inte bara må sämre, de skulle dessutom bli passiva och på sikt inkapaciterade. Man kan exv resonera så att den som har kraft nog att vältaligt utgjuta sig på ett internetforum, även borde ha kapacitet att söka efter livsstilsråd som passar just honom eller henne. För let's face it, ingen doktor känner din kropp lika bra som du själv gör. Och det vet de.

 

[URB65]

Normalvärde

Hej. När det gäller vad som är normalt så är det ju inte så att sjukvården och sjukvårdsutbildningar har någon annan vetenskap eller litteratur är vad gymmen har och det är nog snarare så att det sjukvården som behärskar det här med blodtryck och vad som är sjukligt bättre än en lekmanna PT, som har närmast obefintlig utbildning på detta.
Även om det finns normalvärden så är det ändå mycket individuellt, och som föregående talare säger så förändras det med åldern. Om blodtrycket generellt stiger av att du lever "nyttigare" och motionera mer så kan förklarngen till ditt högre blodtryck möjligen förklaras av att träning hjälper kroppen att "normalisera" bl.a. blodtryck och allt annat för den delen. Det innebär att även ett för lågt blodtryck normaliseras och att det i ditt fall är möjigt att ditt indivelluella blodtryck rent av skall ligga något högre än de normalvärden som finns, men det är bara en spekulation.
Problem med normalvärden är att ibland är de framtagna med unga friska och oft män som referens.

 

[Tmas]

Kondition och puls.

En ska jag läst är att ett enkelt sätt att hålla koll på att hjärtat/konditionen är i trim är att kontrollera hur snabbt pulsen sjunker efter ett någorlunda standardiserat löppas.
Dvs man mäter hur snabbt den sjunker den första minuten efter att man sprungit i kanske 30-60 minuter, mäter den direkt efter man sprungit och igen 60 sekunder senare.

Maxpuls är individuellt/genetiskt. Går ej att påverka. Sjunker med åldern.
Vilopuls även det genetiskt men går att sänka med träning. Alla kan dock inte komma ned under 50 slag hur mycket de än tränar.
hur snabbt hjärtat klarar av att sänka takten, den siffran kan man i viss mån jämföra främst med sig själv men även, i viss mån, med andra.

Testa maxpuls? Bör ske under kontrollerade former då det kan vara farligt om det finns problem med hjärtat. Vill man testa själv, lite enkelt, kan man ta sig en lugn löprunda på 15-20 minuter för att sedan leta reda på en lämplig backe och sätta full fart upp. Kanske inte når ända upp men en bra indikation.

220-åldern är bara bullshit. Visst, det finns en normalfördelning som kanske stämmer lite mot den formeln men det innebär fortfarande att för majoriteten stämmer den inte alls.

 

[Strykarräven]

220-åldern är bara bullshit. Visst, det finns en normalfördelning som kanske stämmer lite mot den formeln men det innebär fortfarande att för majoriteten stämmer den inte alls.

Jo, jag instämmer helt i detta. Ut och kör bara, jag har inte hört att det ska vara farligt på nåt sätt för den som är hyfsat tränad från början (den som inte är hyfsat tränad tror jag har mindre nytta av ett maxpulstest, t ex beroende på att det krävs ett visst mått av teknik och pannben för att kunna pressa ut ett kräkas-max!). Bara med utgångspunkt i alla frågor på utsidan.se så torde det stå klart att 220-ålder resp Karvonens formel inte räcker för vardagsmotionärerna.

 

[Stuvarn]

För mig stämmer formeln: 210- (O,5xåldern) exakt med framtestad maxpuls

/Janne

 

[Tmas]

För mig stämmer formeln: 210- (O,5xåldern) exakt med framtestad maxpuls

/Janne

för mig stämmer 220-1,14*åldern "perfekt".(ej helt säker på mitt max)
För min polare verkar det snarare vara 220-0,2*åldern.

Formeln är skräp v.s.b.
det är inte fel att känna sin puls, sin vilopuls och på ett ungefär sitt max.

 

[URB65]

Max

Ärligt talat varför och i vilket syfte är det så himla viktigt att känna till sin exakta maxpuls? 220-åldern är ju en grov uppskattning med stor felmarginal och samma felmarginal har precis alla andra formler också, eftersom maxpulsen är så individuell. Det innebär ju att även om man hittar en annan formel som stämmer in på just dig, kan du ändå inte vara säker på att den stämmer lika bra om 5-10 år, för det förutsätter att din maxpuls minskar med åren precis så mycket som det förutsätts i just den formeln. Även om man hittar en formel och det visar sig att den stämmer bra med vad du testat fram så stämmer den just nu, men kanske inte om 10 år.
Att ha som argument att det är viktigt för att kunna ligga på rätt puls i träningen blir lite tunt om man inte gör en vetenskaplig studie eller tävlar på elitnivå och måste finlira med alla parametrar för att träna så oprimalt det bara går. För alla oss andra motionärer även om vi kan känna oss ganska seriösa iblad, är det ändå skit samma egentligen. Jag har aldrig testat fram min egen maxpuls, även om jag så klart är nyfiken, men jag vet att jag ligger betydligt över den uträknade med 220-åldern.
Även om det kan vara intressant att hålla koll på sin puls när man tränar och ibland kolla sin vilopuls, så styr dagsformen ändå hur hårt du kan, eller bör pressa dig, vätskebalansen styr hur snabbt hjärtat måste jobba för att uppräthålla cirkulationen.
Sedan måste man prata om samma sak, en den som pratar om att träna på x% av maxpuls att 0% är när hjärtat står stilla (man är dö) andra räknar 0% frånvilopuls vilket är mer korrekt enligt mitt sätt att se det (kommer för ögonblicket inte på de rätta termerna för detta, men ni fattar)
Man har inte heller samma maxpuls för olika aktiviteter, dvs. om man testar fram den på cyckel så stämmer den inte när du springer, för då är den högre osv.

Med detta inlägg menar jag inte att det är ointressant, för jag skulla gärna investera i en bra pulsklocka och tycker det är roligt att ha koll på siffror, men det jag menar är att det ibland tenderar att bli "för viktigt" och lite av fixering och då anser jag att även en avancerad motionär klarar sig gott med hur det känns i kroppen, och tuta och köra, och träningsresultat ser man ju till stor del av att klocka den sträcka man springer.

mvh Ubbe

 

[Tmas]

Du har en bra poäng. Det är viktigare att lyssna på kroppen och pulsmätning tillför inget egentligen för en vanlig motionär. Går alldeles utmärkt att träna utan.

Mest en kul grej för mig, att ha GPS och pulsmätare.
Samt trevligt att känna sin kropp.