Planera vandring eller inte?

Under 2020 vandrade jag och en kompis från Vålådalen till Funäsdalen. Vi hade planerat att göra några saker, främst om vädret var ok. Det blev bestigning av Stora Härjångsstöten, men inte bestigning av Helagstoppen. Det blev en del obanat och en del på led. En hel del av det obanade var nytt för oss, och Flatruet var fantastiskt vackert.

Men...en del dagsetapper blev lite för långa...det kommer inte att hända igen...
 
Skulle kunna tillägga att jag kan tro att det för mig blir mer detaljerade färdplaner exempelvis när jag ensamvandrar (vilket jag mest gör), för då vill jag kunna lämna en karta med var jag ska gå till bekanta utifall något skulle gå fel under vandringen (då jag är helt ensam i naturen). Kan tänka mig att om jag skulle planera tillsammans med någon annan (vilket jag sällan gör) skulle det behovet nog inte vara lika stort...
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.
Skulle kunna tillägga att jag kan tro att det för mig blir mer detaljerade färdplaner exempelvis när jag ensamvandrar (vilket jag mest gör), för då vill jag kunna lämna en karta med var jag ska gå till bekanta utifall något skulle gå fel under vandringen (då jag är helt ensam i naturen). Kan tänka mig att om jag skulle planera tillsammans med någon annan (vilket jag sällan gör) skulle det behovet nog inte vara lika stort...
Det är ju ett alternativ men då tappar man "friheten" att kunna lämna planen åt sitt öde. En litet kostsam men bra lösning är inReach då kan anhöriga sitta hemma och följa dina rörelser på kartan. Dessutom kan du kommunicera via mail med "hemmaplan".
 
Nu är ju detta en gammal tråd, men jag "måste" i princip planera, för jag är så extremt dålig på att bedöma tidsåtgång. Skulle jag bara gå på måfå skulle jag kanske inte ha tillräckligt med mat med mig för hela turen, och med stor risk att missa resan hem. Jag måste alltså göra en uppskattning över hur långa dagsetapperna ska vara, var det kan finnas lämpliga övernattningsplatser etc.

Men bara för att man har en plan följer man ju inte den helt slaviskt. Det kan ju vara att den tilltänkta nattplatsen inte alls är bra eller att man på grund av dåligt väder känner att man behöver slå läger tidigare. Men då planerar man helt enkelt om. Det är en plan, ingen instruktion.

Men jag slår hellre läger tidigare än senare, jag undviker att flytta måltiderna för mycket (jag blir lätt "hangry"), försöker oftast planera in alternativa vägar ("om det tar för lång tid att komma dit så gena här istället för att ta den långa vägen").
 
Skulle kunna tillägga att jag kan tro att det för mig blir mer detaljerade färdplaner exempelvis när jag ensamvandrar (vilket jag mest gör), för då vill jag kunna lämna en karta med var jag ska gå till bekanta utifall något skulle gå fel under vandringen (då jag är helt ensam i naturen). Kan tänka mig att om jag skulle planera tillsammans med någon annan (vilket jag sällan gör) skulle det behovet nog inte vara lika stort...
Å andra sidan är ju friheten att improvisera som störst just när man är ensam; det är en av anledningarna till att jag älskar ensamturer. Förr i tiden var det helt klart ett dilemma - fr a hur jag skulle hålla den hemmavarande familjen på gott humör och hindra att de började inbilla sig saker. Jag försökte lägga rutterna så att jag kunde gå ner till något ställe med telefon (och senare med mobilnät) ungefär en gång i veckan och höra av mig, och hade jag då ändrat mina planer så blev de uppdaterade samt försedda med nästa ungefärliga datum och plats jag skulle höra av mig från. Det krävde ju lite förhandsplanering för all del.

Jag var väldigt tydlig med att de inte skulle oroa sig om det slog på 2-3 dagar. Det funkade för det mesta, men inte alltid. Jag orsakade mycket onödig oro efter att ha blivit inregnad/insnöad i 3 dygn och därefter fått välja annan väg p g a nedisning - med 5 dagars "försening" till utlovad kontaktpunkt som följd. Efter det sa jag till att de inte skulle räkna med att jag hörde av mig alls; gjorde det såklart ändå, när tillfälle gavs.

Nu finns ju InReach m m som löser det praktiska problemet - både den egna säkerheten och anhörigas oro. Så nu slipper jag ytterligare anledningar att planera :)

Jag brukar inte boka någon hemresa. Säger bar till om rejäl tidsmarginal (typ en vecka) både hemma och på jobbet. Vill inte känna att jag måste komma fram vid en viss tid och/eller plats. Det brukar lösa sig ändå. Har liftat mycket :).
 
Jag brukar planera grovt men lämnar ingen färdplan alls. P ga att det alltid är så svårt stt hålla den. Speciellt på mina vinterturer. Den vinterturen jag gjorde i år var tänkt en långtur genom hela Sarek med start Sourvadammen. Den slutade med att jag endast tog mig till Äphar massivet och låg där inblåst I nio dygn. Så den sprack ju rejält. Men däremot har jag alltid(vintertid) med mig nödsändaren
 
Planeringen är ju halva nöjet =)

Jag planerar alltid mina turer in absurdum. Komplett med dagsetapper.
Jag studerar också ut alternativa vägar så att det finns valmöjligheter, både för när jag vill och för när det behövs på grund av yttre omständigheter.
Väl på plats följer jag stigar och stråk om det passar, men i regel försöker jag titta efter en egen "stig" som tar mig till delmålet vid horisonten.

Jag packar förbrukningsvaror som räcker för den, i regel, optimistiska planen, samt en dag extra (eller fler, om jag inte planerat in t.ex. toppturer).
Mat packas i färdiga portioner. På tur handlar det om att få i sig (god) energi och värme på ett rationellt sätt.
Tar turen längre tid än beräknat får jag offra någon planerad topptur eller annan inplanerad sevärdhet.
Det omvända brukar inte hända.

Jag behöver ha ett tydligt mål när jag är ute. En start- och en slutpunkt, samt ett datum när jag senast ska vara framme/hemma. Per automatik följer att jag då måste ha ungefärliga dagsetapper att hålla mig till.


För mig är vandringen i sig det viktiga.
Att bära med sig allt jag behöver, för att under en period om minst en vecka ta mig från A till B.
Minimalismen, de dagliga rutinerna och inte den fysiska ansträngningen är det som jag söker.
Att få finslipa sin utrustning baserat från erfarenheterna från förra turen är ett nöje i sig.

Basläger eller planlöst irrande funkar inte för mig.
 
Planeringen är ungefär en fjärdedel av nöjet, vandringen halva och att arrangera alla bilder i fina bildspel att göra film av är en fjärdedel. Så får man göra när man har begränsade resurser för att vandra jämt. Jag detaljplanerar ofta genom att titta på andras reseberättelser, bilder, guideböcker etc. och drömmer och njuter.

Sen när jag väl är ute följer jag inte planeringen, men jag har i alla fall njutit av att göra den.
 
I ärlighetens namn skall jag medge att jag också planerar grovt- i vilket område skall jag gå, startpunkt och målpunkt samt genomgång av tänkbara färdvägar. Sedan vägrar jag att bestämma hemkomstdatum, dagsetapper och exakta färdvägar. Vill jag stanna -eller tvingas av vädret- en dag extra skall jag kunna göra det. Likaså om jag ser något intressant i "fjärran" så skall jag ha möjlighet till en extra sväng. Ett annat tänkbart scenario är att jag blir sjuk på något sätt och då vill jag ha möjlighet att ta en extra "kojdag".

Någon nytta skall man väl ha av att vara pensionär!
 
OK skogsbaronen och Picea - jag känner såklart igen mig; nämnde det bara inte för det känns så självklart. Naturligtvis njuter även jag gränslöst av att drömma framför kartor m m därhemma, läsa på om det tilltänkta områdets natur och historia, etc. Fast jag klassade det inte som "planering" i den bemärkelse som TS verkade ge ordet: att göra upp en rutt med bestämda dagsetapper. Det vill jag som sagt slippa, mer än som en väldigt grov skiss, och med total öppenhet för spontana ändringar på vägen.

Men visst, det är någon sorts dragkamp som pågår mellan min drift att ta reda på saker, och mitt behov av frihet och oförutsedda upptäckter. Mitt problem är att det nuförtiden gåt att ta reda på alldeles för mycket, bara man sätter sig framför datorskärmen. Så jag har börjat blunda med flit ;)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips