Packa lätt - rätt eller brist på vett?

[TROY GARNER]

Om du äger två sovsäckar som är lika varma och den ena väger ett kilo och den andra två - vilken av dessa bär du helst med dig? Svårare än så är inte lättpackning...

Det stämmer ju inte för...klart man tar det lättaste - extrema lättpackare bantar på allt.
Det är deras hobby och dom är bra på det och fixar biffen lika bra som andra - nästan iaf.
Klart dom är sårbarare men det handlar ju om att ta sig från a till b - inget mera.

Extrema tungkpackare med kaminer,kåtor och så är ju den andra ändan men dom saknar oftast mobiltet på långa distanser.

Vettig lyxig tungpackning som jag pratar om är kanske 25kg (+/-5kg Variation/mat,öl,vatten) men med moderna grejer i semipro och pro segmentet så får man väldigt mycket med sig och kan agera ganska lyxigt.

Notera att dettta var under en månad , för en helg så får man den extra lyxen på 16-19kg

Tycker iaf att det är värt det...och ha med discokulorna..och frimärkssamlingen och visa upp för brudarna..i tältet

Seså lättapackare..

 

[nermander]

men jag har svårt att tro att det förtjänar ett sådant fokus som extremsportarna försöker få frilufsfolket att tro.

Många bäckar små, grundfrågan är ju: Varför bära mer än nödvändigt?

Sen om du tycker att det är nödvändigt med 13 cm skaft på tandborsten istället för 5 cm så är det ditt val. Men jag förstår inte varför du måste håna den som tycker att de där extra 8 cm är "onödigt"?

 

[nermander]

men med moderna grejer i semipro och pro segmentet så får man väldigt mycket med sig och kan agera ganska lyxigt.

Nu blir jag lite nyfiken, hur får man med sig väldigt mycket med moderna grejer i semipro och pro segmentet? Kan det månne vara att de är... LÄTTARE??

 

[millgard]

Många bäckar små, grundfrågan är ju: Varför bära mer än nödvändigt?



Sen om du tycker att det är nödvändigt med 13 cm skaft på tandborsten istället för 5 cm så är det ditt val. Men jag förstår inte varför du måste håna den som tycker att de där extra 8 cm är "onödigt"?

Det var inget hån, och asgarvet kan jag spara till att man delar en tepåse på tre av "viktskäl".

Tandborste,är inte det onödigt tungt förresten? Funkar ju med fingret...

 

[nermander]

Visst funkar det med fingret, det finns små självhäftande pluttar (som den luddiga biten av kardborrband) som man kan sätta på fingret.

Och då kommer vi åter till pudelsn kärna: Låta bli att bära onödigt.

Om jag tycker att en tandborste är nödvändig så kan jag ju i alla fall kapa skaftet (eftersom det inte är nödvändigt). Eller borra en massa hål i det (då behåller jag längden men sparar lite vikt).

Men det är ju ingen som säger att man MÅSTE det. Såvitt jag kan minnas brukar alla tips vara av typen "du kan ju", "jag brukar" eller möjligen "varför inte".

De enda som säger att man "måste" nåt är de som hånar lättpackarna, de säger att man MÅSTE bära tungt för att det ska vara bekvämt och säkert.

 

[Henkes]

Många bäckar små, grundfrågan är ju: Varför bära mer än nödvändigt?

Sen om du tycker att det är nödvändigt med 13 cm skaft på tandborsten istället för 5 cm så är det ditt val. Men jag förstår inte varför du måste håna den som tycker att de där extra 8 cm är "onödigt"?

Och hur mycket kan de 8 cm väga? 2-3g?

Varför ens ta med tandborste? Borsta med diskborsten, en buske eller bara skit i det. En vecka klarar man utan.

Eller varför inte låta dra ut alla tänder innan man beger sig ut? Finns många gram att spara där. Frystorkat behövs ändå inte tuggas. Inte gröten heller.
Ska man unna sig en fjällripa kan man mala den mellan två stenar till en färs och sen bara svälja.

 

[millgard]

Att någon förfäktar en annan uppfattning än den egna innebär inget "hån", så det spåret kan du genast släppa.

Poängen är att det förvisso är skönare att bära mindre, men den vinsten måste sättas i relation till det man förlorar i form av komfort, funktion och framförallt dyra penningar, och det sista blir ofta ett hinder för idkandet av friluftsliv.

Det är bara att läsa vilken utrustningstråd som helst, där rena nybörjare oftast får rådet att välja den lättaste möjliga prylen, om den så kostar dubbelt så mycket. Jag kan förstå det om vederbörande avser att ställa upp i ett fjällmaraton eller tänker gå två månader utan kontakt med civilisationen då varje gram är ett gram mindre mat. Men när det gäller en vecka i Abisko eller rentav Sörmlandsleden då tycker jag att viktfokuseringen enbart är av ondo.
Lämna hellre hemma onödiga grejor om nu vikten verkligen är ett problem.

Tycker jag, och jag har absolut respekt för att andra tycker annorlunda. Det är en intressant diskussion där inga absoluta "rätt" eller "fel" finns, men det skall fördenskull tillåtas att argumentera för olika ståndpunkter utan att man börjar prata om hån och liknande.

Vi skall också komma ihåg att detta är en fråga som innebär en mycket stor marknad för tillverkare av prylar, och det kan därför finnas en annan anledning till att vikten nästan alltid lyfts fram i reklam, tidningsartiklar etc... Dvs "dina gamla grejor är för tunga - köp nytt!"

 

[nermander]

Poängen är att det förvisso är skönare att bära mindre, men den vinsten måste sättas i relation till det man förlorar i form av komfort, funktion och framförallt dyra penningar, och det sista blir ofta ett hinder för idkandet av friluftsliv.

Poängen är att jag har sett väldigt få skriva om att de HAR förlorat komfort och funktioner, det är bara en massa som är rädda för att göra det.

Själv har jag varken förlorat komfort, funktion eller dyra penningar. Det kan ju förklara varför jag tycker den där rädslan för att förlora de sakerna är överdriven.

Det är bara att läsa vilken utrustningstråd som helst, där rena nybörjare oftast får rådet att välja den lättaste möjliga prylen, om den så kostar dubbelt så mycket.

Du verkar inte läsa samma trådar som jag, tvärtom brukar det tryckas på att man ska köpa rejäla Hilleberg-tält...

Jag tror du gör misstaget att blanda ihop "folk som propagerar för lätta saker" med "folk som propagerar för dyra saker".

Det finns liksom flera skolor. En del säger att saker måste vara tunga och rejäla för att vara bra. Andra säger att saker måste vara dyra för att vara bra.

Lämna hellre hemma onödiga grejor om nu vikten verkligen är ett problem.

Menar du att lättpackare tar med sig onödiga grejer?

Eller vad ska man göra om man har lämnat allt onödigt hemma och fortfarande har en packning som dödar ens knän efter två timmars vandring?

Vi skall också komma ihåg att detta är en fråga som innebär en mycket stor marknad för tillverkare av prylar, och det kan därför finnas en annan anledning till att vikten nästan alltid lyfts fram i reklam, tidningsartiklar etc... Dvs "dina gamla grejor är för tunga - köp nytt!"

Jag tycker tyvärr att vikten lyfts fram dåligt i reklamen, reklamen spelar på folks trygghetsnoja. Tält ska tåla orkaner, mobiler ska tåla att hamna i vattnet och köras över med bil, jackor ska vara helt regntäta och samtidigt andas jättemycket.

Det är en rätt liten mängd produkter som marknadsförs med vikten som argument.

 

[7S]

Eller vad ska man göra om man har lämnat allt onödigt hemma och fortfarande har en packning som dödar ens knän efter två timmars vandring?

Testa att träna med större tyngder innan du skall ut. Öva tungt - gå lätt.

Det verkar som om de flesta har samma inställning till vandring som gemene svensk har till spritdrickandet. De flesta dricker sig redlösa och stupar - andra övar över tiden och slipper t.o.m bakfyllan.

 

[millgard]

Poängen är att jag har sett väldigt få skriva om att de HAR förlorat komfort och funktioner, det är bara en massa som är rädda för att göra det.

Själv har jag varken förlorat komfort, funktion eller dyra penningar. Det kan ju förklara varför jag tycker den där rädslan för att förlora de sakerna är överdriven.


Du verkar inte läsa samma trådar som jag, tvärtom brukar det tryckas på att man ska köpa rejäla Hilleberg-tält...

Jag tror du gör misstaget att blanda ihop "folk som propagerar för lätta saker" med "folk som propagerar för dyra saker".

Det finns liksom flera skolor. En del säger att saker måste vara tunga och rejäla för att vara bra. Andra säger att saker måste vara dyra för att vara bra.


Menar du att lättpackare tar med sig onödiga grejer?

Eller vad ska man göra om man har lämnat allt onödigt hemma och fortfarande har en packning som dödar ens knän efter två timmars vandring?



Jag tycker tyvärr att vikten lyfts fram dåligt i reklamen, reklamen spelar på folks trygghetsnoja. Tält ska tåla orkaner, mobiler ska tåla att hamna i vattnet och köras över med bil, jackor ska vara helt regntäta och samtidigt andas jättemycket.

Det är en rätt liten mängd produkter som marknadsförs med vikten som argument.

Jag har absolut inget emot lättpackare. Var har du fått det ifrån? Det jag vänder mig emot är den totala fokuseringen på vikt som tenderar att överskugga allt annat inom friluftslivet. Människor har vistats i naturen ungefär 200.000 år utan lättviktsprylar så att det är möjligt torde vara otvistigt.

Hillebergtälten brukar rekommenderas kanske inte främst för den låga vikten utan för det faktum att de har högt andrahandsvärde, enkel hantering, lång hållbarhet och utmärkt funktion även under sämre förhållanden. Lättare tält finns det som bekant gott om.

Var och en blir salig på sin fason, det är självklart att det är bra att grejor utvecklas och blir lättare, inget snack om det. Men det går alldeles utmärkt att vistas i naturen utan de senaste super-ultra-lightweight-extreme-prylarna. Med tiden lär man sig ändå hur man själv vill ha det...

 

[millgard]

Testa att träna med större tyngder innan du skall ut. Öva tungt - gå lätt.

Det verkar som om de flesta har samma inställning till vandring som gemene svensk har till spritdrickandet. De flesta dricker sig redlösa och stupar - andra övar över tiden och slipper t.o.m bakfyllan.

Exakt.

Pajar knäna efter två timmar är inte packningen ens en del av problemet.

 

[titantomten]

Exakt.

Pajar knäna efter två timmar är inte packningen ens en del av problemet.

H-e vilken attityd! Jag har själv knän som funkar helt OK, så jag talar inte för mig själv, och självklart ska man träna för att vara förberedd på belastningen och minska risken för överansträngning och smärta. MEN, det finns ganska många (jag möter dem i mitt arbete) som redan har artros eller instabila knän (gamla korsbandsskador o.s.v ) och trots det vill kunna fjällvandra, klättra, åka skidor.
Vad tycker du att de ska göra? Jag vet flera som lägger ned mer tid på träning än div. 1-spelare i fotboll för att göra sitt friluftsliv drägligt, men ändå får leva med smärta i knäna.
En lättare packning är inte hela lösningen, men med lättare packning, stavar, och att kanske undvika vissa turer ("fuska" med båt/helikopter/skoter ena vägen kanske) får de möjligheten att fortsätta vara aktiva. Är det så fel?