Om scouters utrustning

[dabac]

... det jag såg av scouterna när jag växte upp .. inte precis lockade. ......En massa formalia ...

Det handlar ju mycket om personlig läggning. Många människor (i alla åldrar) GILLAR faktiskt ett visst inslag av det du kallar för "formalia". På samma sätt som de flesta barn går genom en period då favoritsagan vid läggdags är den som de redan kan utantill så kan människor fortsätta att finna en trygghet och uppskattning i en ritual där de vet vad som kommer, lågan som vandrar runt i ringen innan lyktan tänds för att visa att mötet börjar, flaggan som halas när lägret är slut och liknande.

.... Det var likadana kläder, .....

Men där skiljer sig ju inte scouterna nämnvärt från hockey, fotboll, innebandy eller någon annan verksamhet där man kan skaffa klubbkläder. T.o.m. skolor brukar ju sälja skoltröjor! Det är ett enkelt sätt att främja en känsla av gemenskap och samhörighet.

......En massa formalia ...

.....bevis på att man kan hantera kniv och yxa etc etc. .. påsydda märken ....

Också i grunden mer en fråga om praktisk anpassning snarare än ett mål i sig själv. Många barn går igenom en period då de samlar på något, kan vara pokemonkort, spelkulor, frimärken, klistermärken eller vadsomhelst. Den här samlingsivern är relativt lätt att kanalisera till strukturerad verksamhet, vilket är väldigt användbart om man vill att barnen skall lära sig något och hålla sig konstruktivt sysselsatta.
Vissa är naturligtvis så intresserade av uppgiften i sig att de inte behöver märket som extra morot, men för många så kan möjligheten att få ett märke utgöra skillnaden mellan att de lyssnar eller att de börjar busa.

Mindre viktigt men inte helt poänglöst är det att märkena gör det möjligt för en ledare som inte känner barnen vid namn har en möjlighet att bedöma lämpligheten i det som barnen håller på med.

..... Patruller och. ..gå på led.

Också främst en fråga om det praktiska. Om få vuxna skall överblicka många barn så underlättas det väsentligt av någon struktur. "Dagissnöret" är ju en extrem tillämpning av samma önskemål.

..... något som kan vara så spontant som friluftsliv. ..."få lära sig/uppleva friluftsliv". Det kan man göra utan formalia, regler och symboler. Jag kunde det, och många andra barn som rännt runt i skogen med slidkniv och metspö, kan det också. Utan knivbevis och metspöbevis och Alltid redo.

Friluftsliv i stort kan vara spontant, men de enskilda handgreppen MÅSTE ske med viss eftertanke. En del klarar detta på egen hand, men långt ifrån alla.
Många ungar är helt enkelt för rastlösa/omogna. Erbjuder man dem inte en aktivitet så hittar de snabbt på egna, mindre lyckade sysselsättningar. Vidjepiskor och fäktningsmatcher, kottkrig som snabbt eskalerar till tyngre och tyngre projektiler osv. osv.

Det var ett reportage/intervju med Skinnarmo i en av scouternas tidningar för några år sen, där han sade (ungefär) att han föredrog Friluftsfrämjandet som lät honom sitta på en sten och titta på myrorna och hur solljuset silade genom träden.
Har man den ron i kroppen så är det väl OK, men scouterna skall vara öppna för ALLA. Sättet att klara det, med få vuxna/många barn blir genom strukturerade aktiviteter.

 

[Strykarräven]

...text...

Bra skrivet, jag håller i stort sett med om allt i inlägget. Jag tror dessutom att mycket positivt hänt inom scoutrörelsen, även om kanske utrustningen släpar efter något

 

[bananmannen]

Eftersom tråden redan handlar om allt annat än scouters utrustning så fortsätter jag på inslagen väg. Jag tror att det är en vanlig missuppfattning att man måste ha "sett något inifrån" för att förstå det. Ibland kan det tvärtom vara ganska givande att stå just utanför. Kanske är det mycket lättare att granska Fjäderlättare, scouter, Amnesty och SS om man står just utanför. Hur tror du en Sturmbannführers kritiska analys av sin organisation hade sett ut, 1939? Varför blir så få poliser lagförda via internutredning? Varför tycker alla Fjäderlättare att lättpackning är det häftigaste som finns? Och behövs det en treåring för att förstå en treåring?

Håller inte helt med. På religionsprovet i kristendom på gymnasiet fick jag en trea i betyget. Hälften av frågorna tyckte jag inte ens hade med saken att göra.

Du kan nog glömma det där med att det finns en neutral ståndpunkt. Tag del av massmediers raportering av frikyrkor och ta sedan reda på fakta så får du se. AB, TV4, för all del SVT. Överhuvudtaget verkar massmedia ha en fallenhet att få allt de rapporterar om omkring bakfoten. Myligtvis riktigt nischade media som tex vetenskapstidningar mfl har en chans att faktsikt klara av att hålla sig till fakta.

Oj, nu gled jag in på massmedier, mitt favvo hatobjekt.

 

[bananmannen]

http://qb.no-ip.biz/qb/html/joomla/
Ni ska titta på bilderna!!

Ja pappa.

(OT: Vet ni att det finns en spärr på minst tio tecken för att skicka ett meddelande?)

 

[Strykarräven]

Du kan nog glömma det där med att det finns en neutral ståndpunkt... ...Oj, nu gled jag in på massmedier, mitt favvo hatobjekt.

Haha, äntligen ett intressant ämne. Givetvis är det så, att det inte finns åsiktsfri "information" om något så laddat som hur en organisation/rörelse fungerar. Detta har lett till att man idag oftast redovisar sin ståndpunkt/teoribakgrund ("jag har applicerat genusteori på förhållandena i två gymnasieklasser". "jag har valt att undersöka SS från ett freudianskt psykoanalytiskt perspektiv"), för att åskådaren själv ska kunna bedöma hur och varför den undersökande drar sina slutsatser. Dock är det så, att man kan sträva efter objektivitet genom att redovisa argument och påståenden för och emot, något som lätt glöms bort i det aktuella "subjektivitetsparadigmet" (eller vad hålen man ska kalla det när alla tror att man inte ens kan sträva efter objektiv granskning).


Samtidigt tror jag inte man ska blunda för att a) det finns mer och mindre subjektiva granskare, och b) liksom det finns bättre och sämre granskare.

a): Ska man välja granskare, så kanske en granskare inifrån själva "rörelsen" inte är så smart (pga för positiv granskning). Knappast är det heller vidare klokt att ta en granskare från en rivaliserande grupp, eller en ilsken avhoppare (pga för negativ granskning). Vissa undantag finns förstås. Det är troligen svårt att granska Bandidos, eller Frimurarna, utifrån, eftersom dessa organisationer ej visar upp sin verksamhet utåt. Detta gäller emellertid inte scoutrörelsen. Alternativt redovisar man för och emot, med nyttjande av positiva källor (många deltagare i denna tråd) och negativa dito (mina bekanta mfl). Märk väl att jag aldrig sagt "Scoutrörelsen är skit och borde inte finnas", jag har påpekat att det funnits och troligen finns brister.

Vilket leder oss in på b), att det är bra som "granskare" (åsiktsmakare, forumskrivare, whatever) försöka väga det man ser för och emot. Liksom att det inom vissa områden finns de som har bättre och sämre kunskap. T ex kan du vara en jävel på att surfa, utan att ha en aning om hydrodynamik, trots att du tillbringat massor massor massor med tid i och på vatten. Därför kanske nån universitetsnisse bättre granskar en folkrörelse, än folkrörelsens medlemmar gör.

 

[nermander]

jag har påpekat att det funnits och troligen finns brister.

Grejen är ju att du tillskriver organisationen bristerna, när det verkar som om det snarare är individer inom organisationen som stått för bristerna.

Bara för att en enskild scoutledare inte fattat hur scouting fungerar utan driver avdelningen som sin egen mission så betyder ju inte det att scouting är på det viset.

Det går alltid att hitta enskilda dåliga exempel, men så länge de är just enskilda så har de inget med heleheten att göra utan är just enskilda undantag. Det är först när man hittar systematiska fel som man kan säga att det är fel på organisationen.

 

[Åsbjörn]

Våran kår andvänder kyrkans lokaler och har gjort det så länge som jag kan minnas. Men jag har aldrig någonsin (!) kommit i kontakt med vare sig kristendom eller någon annan religion i scouterna förutom i liknande diskussioner som pågår här på forumet.
Eller jo, nu när jag tänker på det så snuvade vi kyrkbesökarna på pengar på våran årliga julmarknad i form av att sälja kaffe. Kanske är just vi som du nämner, Peter, ett enskilt exempel.
Jag är själv kristen och troende men jag tror på att scouting är en religöst och politiskt obunden organisation och respekterar detta. Många jag känner är inte alls troende fastän dom är med i SMU eller KFUM-KFUK medans några jag känner är extremt troende fast dom är medlem i SSF.

Detta är ju en moralfråga igentligen, ska scouterna verkligen ta emot pengar från kyrkan trots att vi ska vara religöst obundna? På samma sätt är det en moralfråga att ska vi verkligen ta emot pengar från ungdomsstyrelsen som (jag har för mig) är en statlig organisation (kan ha fel där)? Jag skulle såklart helst vilja se att vi inte behövde stöd från någon av dom, men våran budget går inte ihop trots den här hjälpen.

Att få ett märke efter att ha lärt sig någonting är ungefär som att ge pris till alla de som kom i mål i ett race och är som sagt en morot för att få barnen att vilja lära sig någonting. På senior nu kan jag säga att våran avdelning kör knappt någonting med det där och det är inte många jag känner som har "underhållningsmärket", "råbandsknopen", "lyktan", osv. osv. på sin scoutskjorta för det här är ju ändå saker som "vemsomhelst" skulle klara av. Däremot att se att någon har t.ex. "seglarmärket av värsta graden" (många kaninöron bli're ) eller att se distriktsmärket/kårmärket är ju ett sätt att se att den där personen är någon som är en duktig seglare, eller kommer från just det där distriktet/kåren.
Likadant som att se en duktig idrottares pokaler så förstår man ju att det där är en duktig idrottare så att se en scout med många märken förstår man att det där är en duktig scout.

 

[Åsbjörn]

Så från ett i begynnelsen blygsamt religiöst inslag har man idag i SSF helt eliminerat de kristna inslagen.

Njae, skulle nog inte säga helt eliminerat, snarare 'nästintill helt emilinerat'

 

[fafner]

Scouting

Intressant diskussion med många fördommar (och sanningar;-) om scouting i almänhet.

Det är ju klart att en förening som har funnits i 100 år har kvar vissa gamla traditioner (bla scoutsången gud, kung och fosterland osv...).

Jag har hållt på med scouting i ca 25 år och det finns både positivt och negativt inom scouting. Bara för att grundiden är bra behöver den automatiskt inte bli bra när den bedrivs av olika kårer. Det är precis som alla andra föreningar, en del gör det på ett traditionellt sätt, andra är pigga på att prova nya saker och förändra sig efter de individer som för tillfället är aktiva.

Kårernas ledare kan ha olika bakgrund, olika intressen och olika kultur. En del har mycket inriktning på friluftsliv, andra har mer inriktning på social verksamhet.

Det jag tycker är unikt är att scouting i Sverige är ett ställe där både tjejer och killar kan träffas och lära sig samarbeta genom friluftsliv i den lilla gruppen (patrullen). Där finns en möjlighet att utvecklas som människa, och det är ju klart att scoutings ideer inte passar alla.

För mig är friluftslivet en mycket viktig del av scoutingens ide, och jag har hållt på med paddling, vandring, cyckling, grottning, skidbestigning, hajker, forspaddling, vinter och sommarturer. Jag upskattar numera hellre en hajk i närmiljön med min patrull eller mitt ledargäng än ett jätteläger.

Lite bilder från detta kan ses på: http://www.lulensf.se/bildspel.asp

Peter, stolt scout sedan jag var 10 år, ledare sedan ca 20 år både lokalt och nationellt.

PS jag är medlem i NSF (Nyterhetsrörelsens Scoutförbund) vilket inte är religöst på något sätt (vi är nykterister istället ;-)

 

[awarnqvist]

i värmlands scoutdistrikt av SSF har vi varje år en senior-ledarhajk (16år+ för de oinvigda) där det diskuteras mycket om utrustning.
det är mycket om ramryggsäck vs mjuksäck, lätt vs "redigt", gammalt vs nytt (och givetvis gamla vs unga ) allt diskuteras långt in på natten, med tjat om att man har använt den o den prylen jättelänge, etc... helst med många anekdoter.

än roligare är ju att det är ju ingen i den åldern som tar med sig yxa, såg och fotogenlykta, just för att på en hajk på tre dagar är det ju rätt onödigt (correct me if I'm wrong).
men är man 10-12 år MÅSTE man ha med sig skiten... det är ju lite så också att ledare vanligtvis var scouter när de var små, och därför vill att scouterna fortsätter dra på tunga, halv-onödiga saker, bara för att de var tvingade av sina ledare att göra det.

alla traditioner är inte dåliga, men vissa är det.

speciellt fotogenlyktor...

 

[nermander]

Att vi "tvingar" våra patrullscouter att släpa med sig yxa och såg och sånt är främst för att de skall få rutin på att ta med sig de grejerna. Det handlar alltså om att lära sig fördela packning, hålla reda på vem som bär vad, hållar ordning på grejerna i lägret etc. Väldigt ofta på hajk så eldas det också (det gillar scouterna) och då kan såg och yxa vara bra.

Fotogenlykta kan jag hålla med om att det ibland känns lite stenålders, men det är rätt praktiskt att ha en lykta som brinner hela natten så man hittar tillbaka till vidskyddet efter eventuellt kissande mitt i natten och såna saker. Möjligen skulle man kunna ersätta den med gravljus eller liknande, men såna är svåra att fylla på så man får svårt att utnyttja dem fullt ut.

 

[KillerKaninen]

Jag har inte varit scout själv men just fotogenlykta är jag aldrig utan vid basläger. Bara doften av fotogenlyktan hemma gör att man mentalt flyttas ut i skogen. Den brinner länge, justerbar ljusstyrka och trevlig doft. När jag vandrar har jag dock en CandleLight med fotogentillsats.