• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Oförklarliga fenomen i naturen

Doktoranden är listig och säger sig inte tro på spöken, hon är alltså lika klok som du. Sen kommer hon dragande med sin spökhistoria (hennes man säger bara vad han får säga, reglerna inom äktenskapet är hårda på den punkten) och du börjar tveka. Det är en perfekt insäljningsteknik.
Din fråga borde vara vad hennes motiv är.
Varför berättar hon denna spökhistoria?
Varför berättar folk överhuvudtaget gärna spökhistorier?
Visst blir en spökhistoria bättre om man blir trodd!
Jag älskar bra historieberättare och deras rövarhistorier.
Lögner runt elden är en del av människans natur och har man inte något verkligt att komma med så sitter en bra lögn som basker. Hur mycket tål publiken? Var går gränsen för vad man kan lura i dom?

thomas

Tja....jag kan inte se några skäl till att hon har någon vinning av att lura mig. Vi var inne på ämnet av andra skäl och då berättade hon om upplevelserna som mycket väl kan vara "upplevda" på ett annat sätt än verkliga, men vad betyder verkligt? För mig består konflikten i att hon för mig är en mycket trovärdig person som berättar om, för mig, icke trovärdiga saker. Men visst....en historia är ju bäst om den blir mottagen som sann, så den mänskliga naturen kanske kryddar historien något. Men du måste väl ha upplevt detta själv, att någon i din närhet berättar något du själv har svårt att tro, på liknande sätt som jag? Känns det inte knepigt?

I Östersund, där jag bott en tid, påstår sig flera personer varje år, från alla samhällsklasser, utbildningsnivåer och yrkeskategorier, att de sett Storsjöodjuret. Jag tror inte en sekund på det, men nog är det lite svårt att slå i från sig berättelserna när de verkar komma från trovärdiga personer. Jag liksom svårt att se motivet till varför man skulle ljuga och utsätta sig för allas sneda blickar som det ju innebär.

Hur mycket tål publiken? Var går gränsen för vad man kan lura i dom?

Det där är väl SD:s strategi? :)

//A
 
Som jag har skrvit tidigare i tråden: Vår hjärna är oerhört bra på att lura oss.

Läs lite grann om ögonvittnesuppgifter t.ex. Vi hade ju nyligen skriverierna om en medelålders vit man som ögonvittnen beskrev som en svart ung man...

Det är därför som det är så viktigt med nån form av objektiva observationer (fotografering, filmning etc), vår hjärna är inte objektiv. Den är enormt subjektiv.

Det stämmer säkert. Men man kan ju konstatera att foto och film heller inte är särskilt objektivt.

Låt oss anta, för diskussionens skull, att man till slut hittade Nessie i Loch Ness. Det är alltså en sanning i följande resonemang. Vad skulle ni egentligen kräva för bevis för att faktiskt tro på monstret? Filmer har vi sett av olika monster, drösvis med foton, mängder av vitnessmål, även där stora grupper (hundratals personer) har "sett" ett monster. Vad skulle krävas? Se med egna ögon? Nope, det ifrågasätts direkt och varför skulle man tro det man själv ser när man inte tror på någon annans observationer? Vad skulle få er att bli övertygade? För mig blir svaret; inte en aning.

Hur som helst, vad man än upptäcker tror jag vetenskapen kan komma med förklaringar. Som det altid varit under historien ligger vetenskapen efter det verkliga livet. Mycket finns kvar att förklara.

Lunch!

//A
 
Det stämmer säkert. Men man kan ju konstatera att foto och film heller inte är särskilt objektivt.

Låt oss anta, för diskussionens skull, att man till slut hittade Nessie i Loch Ness. Det är alltså en sanning i följande resonemang. Vad skulle ni egentligen kräva för bevis för att faktiskt tro på monstret? Filmer har vi sett av olika monster, drösvis med foton, mängder av vitnessmål, även där stora grupper (hundratals personer) har "sett" ett monster. Vad skulle krävas? Se med egna ögon? Nope, det ifrågasätts direkt och varför skulle man tro det man själv ser när man inte tror på någon annans observationer? Vad skulle få er att bli övertygade? För mig blir svaret; inte en aning.

Hur som helst, vad man än upptäcker tror jag vetenskapen kan komma med förklaringar. Som det altid varit under historien ligger vetenskapen efter det verkliga livet. Mycket finns kvar att förklara.

Lunch!

//A

Det som skulle krävas är såklart att man kan verifiera att det är en observation av ett monster. Dvs en bild och vittnen som är trovärdiga.

I detta ligger naturligtvis också att det går att se "monstret" igen och att det är synligt även för de som är skeptiker (går att upprepa och är objektivt verifierbart).

Problemet med befintliga observationer av Loch Ness-odjuret i form av bilder osv är ju att de överhuvutaget inte visar något. Man ser en suddig "någonting" och möjligen en svallvåg, det är allt.

Vid observation måste man lära sig att återge vad man faktiskt ser (kan vara överraskande svårt!) och inte dra slutsatser av vad man ser.

...dvs en observation av ett suddigt föremål som lämnar en liten svallvåg är just detta och inte mer...att det skulle röra sig om ett monster är en tolkning...


Finns en fin novell på detta ämne av Per Olof Sundman :)...

//J
 
Finns en fin novell på detta ämne av Per Olof Sundman :)...//J

Vet inte vilken novell du tänker på men jag tänker på "Glimmerköraren". Ett oförklarligt försvinnande som får en obevisad "förklaring" på vad som kan ha hänt. Mycket intressant och läsvärd.

Men om ingen förklaring ges så börjar historier ändå skapas. Varför det? Vi människor behöver tydligen fylla "tomrum" med någon förklaring, vilken som helst. Typ spöken, troll, Nessie eller varför inte en gud.

En av mina favoriter är Nessie. Sjön är mycket djup och därmed mycket svår att utforska. Fast jag vet inte om jag vill ha någon förklaring. Turistvärdet är för stort för att lokalbefolkningen skulle vilja ha någon förklaring, de är nog nöjda med mystiken.

Berge Istra var ett fartyg ägt av ett norskt rederi. Det försvann från jordens yta på 70-talet, endast två man överlevde. Dessa två belades med munkavle och det norska rederiet la locket på. En obevisad "förklaring" kom fram 2011 från en sjökapten som arbetat i redeiet och lagt ner mycket tid på att undersöka fallen (ett systerfartyg, Berge Vanga, försvann några år senare utan några överlevande).

Eftersom jag själv var sjöman denna period har jag hört många teorier om varför fartygen försvann. Det ligger i människans natur att vilja förklara och förstå. När vi inte gör det börjar vi spekulera och det blir vilka rövarhistorier som helst.

Måste allt förklaras?

thomas
 
Det där e inget troll!

Även jag har träffat på stentroll i skogen. Faktiskt både oförklarat och oförklarligt.

Det där vet jag vad det är och det är inget troll!
Det är Arnold Schwarzenegger som har smort in sig i lera och nu gömmer han sig ibland mangroverötterna för att inte den utomjording som jagar honom ska upptäcka honom!
Det har jag set på TV!
Det var en dokumentärfilm som heter "Rovdjuret"!!
Så det måste vara sant! Kameran ljuger aldrig!
 

Bilagor

  • troll_02.jpg
    troll_02.jpg
    132.7 KB · Visningar: 326
För mig består konflikten i att hon för mig är en mycket trovärdig person som berättar om, för mig, icke trovärdiga saker. Men visst....en historia är ju bäst om den blir mottagen som sann, så den mänskliga naturen kanske kryddar historien något. Men du måste väl ha upplevt detta själv, att någon i din närhet berättar något du själv har svårt att tro, på liknande sätt som jag? Känns det inte knepigt?//A

Jag skämtade nog en aning... Men som du säger, konflikten ligger i att en trovärdig person berättar något icke trovärdigt. Jo har jag varit med om det.
Nermander är nog på rätt spår om att våra hjärnor lurar oss rejält ibland.

En släkting opererade bort en hjärntumör och fick fantastiska hallucinationer som han förstod inte var spegling av verkligheten. Men alltså var väldigt verkliga.
En annan släkting föll hemma, slog i huvudet och "upplevde" saker som vi ännu efter ett halvår hade svårt att övertyga henne om att de inte hade inträffat. Som en "dröm" som biter sig fast på ett helt annat sätt än en normal dröm gör.
Hon upplevde också denna konflikt, vi var ju trovärdiga personer som kom med icke trovärdiga påståenden om saker som hon säkert visste att hon hade upplevt. Hon fick ge sig när hon träffade folk som hon var övertygad om att de var döda. Lite läskigt, jo.

thomas
 
Har följt denna tråd med intresse,och jag är en av dom troende av "andra sidan", har flera personliga upplevelser av den varan. Men det jag vill bidra med i denna tråden är följande:

För en del år sedan så vaknade jag på natten i mitt tält av att jag blev petad av "något" i bakhuvudet utanför tältduken, jag blev klarvaken kan jag säga,muttrade då lite halvhögt att det skulle försvinna,,då blev jag återigen petad i bakhuvudet ännu hårdare..fornupp ur sovsäcken och sade i hög ton att nu får det räcka, och då försvann det. På min sambos sida så har vi många norrlänningar som är absolut övertygad om "småfolk/vättar",kanske jag låg i vägen för någon ;) men detta är absolut sant, och ingen fantasi. Man får tro vad man vill, men att göra narr av folk som tror på detta känns bara tråkigt.

/Nicklas
 
"För en del år sedan så vaknade jag på natten i mitt tält av att jag blev petad av "något" i bakhuvudet utanför tältduken, jag blev klarvaken kan jag säga,muttrade då lite halvhögt att det skulle försvinna,,då blev jag återigen petad i bakhuvudet ännu hårdare..fornupp ur sovsäcken och sade i hög ton att nu får det räcka, och då försvann det. ..."

/Nicklas

Var är kopplingen till det övernaturliga i denna berättelsen? Att det skulle vara en vätte som petade på dig är ju bland det sista man hade dragit fram som förklaring.. Om det nu inte är så att man verkligen vill att det ska vara en vätte..
 
Läs då första frågan i denna tråd...

/Nicklas

Syftar du på följande?: "Jag skulle här vilja be er att dela med er av alla era oförklarliga eller mystiska upplevelser i naturen. Mer specifikt tänker jag då på t.ex. kontakt med naturväsen, såsom tomtar, vättar, troll, yeti, eller kraftplatser"

Jag förstår fortfarande inte hur man ur det du berättade kan tro att man varit i kontakt med något övernaturligt...
 
Det är med oknytt och "monster" som med gud. Ingen kan bevisa om de finns eller inte finns, så det är bara att låta det vara. Eftersom det går att tro i hemlighet utan att det kostar något och utan att behöva 100 procents visshet om det ena eller det andra, går det bra. Kan ju vara en bra gardering eftersom man inte vet, mitt i all mer eller mindre ansträngd rationalitet. Ungefär som i gränstiden hednisk tid/kristendom. Bra gardering att blota lite, trots korset. När det blir allvar kan man hålla sig till det man själv vet, inte bara tror eller vill tro eller ge sken av att tro.

Alllt är relativt, även "monster". Elefanten torde ha framstått som ett osannolikt monster när djuret först beskrevs i norden. Undrar hur många här som någon gång tänkt, kanske rentav samtidigt tittat uppåt, och bett om guds hjälp? Om gud är en sorts synbol för att människor vill uttrycka en inre känsla, kanske vättar osv också är det? Eller kanske de rentav finns? Eller som Karolina uttryckte saken; "blir det roligare annars?"

http://www.utsidan.se/blogs/raskesven/oknytt_10569.htm

Raskesven
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...