Jo. För det finns frågor vi aldrig kan få svar på. Universums uppkomst, en eventuell allsmäktig gud exempelvis.
Det handlar inte om vetenskapsskepsis utan om logik.
Antag att vi en dag kan verifiera teorin om big bang (dvs få ett tillräckligt starkt empiriskt underlag för en modell som förklarar hur dagens universum följer ut ett visst grundtillstånd som skulle rått före den stora smällen). Då har vi bara förskjutit gränsen för vår okunskap, för då återstår att förklara hur vi hamnade i detta grundtillstånd. Förklarar vi det kommer vi bara till nästa steg etc. Om vi förutsätter en kedja av kasualsamband så finns det för varje förklarat tillstånd ett oförklarat föregående tillstånd i all oändlighet.
Dvs oförklarligt. Vi kan få oändligt mycket bättre kunskap, men vi kommer aldrig fram.
Samma sak med existensen av en allsmäktig gud. Logiskt oförklarligt.
Bevis:
Antingen finns gud(ar) eller inte.
Antag att inga gudar finns.
Det finns då inget experiment vi kan utföra för att ta reda på om det beror på att de helt enkelt inte finns eller om de finns men vi inte ser dom. Alla våra tester kommer visa på att Gud inte finns, men vi kan inte utesluta att det är våra tester det är fel på. (Det vore trots allt en smal sak för en gudomlighet att överlista våra experiment)
Antag då att det finns en gud som vi kan observera.
Då finns det inga sätt för oss att ta reda på om det verkligen är GUD eller bara en snubbe som visserligen är oerhört mycket mäktigare än vi, men ändå bara en liten avdelningschef i en större gudshierarki. Vi kanske upptäcker att "gud" i sin tur har en gud, men tar det stopp där? Det vet vi aldrig.
