Nybörjare, berätta om dina kajakupplevelser.

[Test005]

Är sugen på att börja paddla och lusläser forumet på information.
Det är mest erfarna paddlare här verkar det som och som nybörjare skulle det vara kul att läsa hur andra nybörare startade paddla, hur det kändes. Hur ni har tränat och vad ni lärt er.
Vilken utrustning ni valde och hur era första stapplande paddeldrag kändes?
Alltså, kan man få höra några success-stories från några havskajak-rookies?

Handrollare och jordenruntpaddlare undanbedes, jag vill höra hur rädd man är när man med vita knogar vägrar släppa bryggan och med ångest i blicken stirrar ned på 5cm svallvågen som kajakpolaren dragit upp som kommer forsande mot en ...Eller hur lycklig man känner sig när man för första gången kommit iland torrskodd.

 

[Mezzner]

Alla har ju varit nybörjare!

Det var inte alls svårt att börja. Om du börjar med en hyrd kajak så är risken att du får en rank kajak över huvudtaget liten.
En typisk havskajak som är strax under 60 cm bred kommer du inte att uppleva som obehaglig. Att ge sig ut på en tur med såna är inget problem även om alla i gänget är nybörjare. Med packning i kajaken blir den dessutom ännu mer stabil. Vågor blir då enklare att klara av än man tror. När man är ovan kan man dock undika att ta svall från sidan...
Naturligtvis gäller flytväst och allmänt sjövett. För allmän info om sånt rekommenderas Karin Mentzings Långfärdskajak http://www.utsidan.se/recensioner/visaobj.asp?ID=49
Passar även nybörjare.

Jag har aldrig vält med havskajak annat än med flit för att öva re-entries.

Jag har för inte så länge sedan köpt en motionskajak som är oerhört mycket mer rank. Det tog lång tid och viss oaktsamhet innan jag välte med den (i slutet av november eller nåt...). Har också en gammal dukkajak som jag (prov)paddlade med i unga år, den har jag aldrig lyckats välta.

Att paddla är alltså företrädesvis förenat med behag och nöjen. Ska du paddla på tur för första gången bör du nog för din komfort hålla dig inomskärs eller i insjösystem. Du bör också ha en lagom lågambitiös plan för hur långt du ska paddla. Lite jobbigt är det när man är ovan, och det är svårt att avgöra hur långt man orkar när man inte prövat förr. Antingen kan du ju ha en flexibel färdplan. Eller så upprättar ni basläger på nån ö, och gör turer utifrån den för att återvända när ni är lagom nöjda. Det senare är ett lättsamt sätt att campa och provpaddla. Du kommer att öka dina paddeldistanser relativt snabbt om du kommer igång, men ta det lite lugnt i början så att det inte blir jobbigare än vad som känns mysigt. Många havskajakister paddlar bara 1-2 mil som dagsetapper, när de är på "långfärd", även vissa med en hel del erfarenhet i stuvutrymmena.

Det här blev mer råd och anvisningar än berättelser från paddlingen, men se det som ett avkok på mina små erfarenheter.

Klart du ska paddla!

 

[Test005]

Klart alla en gång har varit nybörjare, så även gamla rävar får gärna skriva sina nybörjaranekdoter och beskriva sina första stapplande steg.

Som icke-paddlare känns det lite overkligt att du (och andra också tydligen) inte välter så ofta...Är det verkligen så?
De ser ju onekligen smala och ranka ut och jag trodde man kapsejsade en hel del som nybörjare, men även också som erfaren?
Jag gick en tvådagars forskajakkurs där vi körde gamla, blåa Prijon kajaker och jag låg ständigt upp och ned.
Fastnade vid en "wet-exit" och hade en ganska ångestfylld, inverterad åktur nedför forsen vi tränade i.
Har efter det sneglat på havskajak men är lite klaustrofobisk.

Om det blir att jag bestämmer mig för att börja paddla köper jag en kajak "osett" nu i vår så jag hinner gå med i en klubb och träna i bassäng inför sommaren. Måste också skaffa lite paddelkompisar i klubben då inga av mina kompisar är intresserade.

 

[Mezzner]

Har du paddlat forskajak har du mer erfarenhet än jag. Eller andra erfarenheter i alla fall!

Havskajaker är stabila, och jag vet bara en kompis som vält som någorlunda nybörjare och av misstag. En viss koncentration, men inte så väldigt mycket balans kanske är vad som krävs. Apropå klaustrofobi så är det lite så som du beskrev med forskajaken; OM du välter med en havskajak och kapell osv sitter som du ska så trillar du inte ur utan vidare. Du måste ta dig loss och det tar några sekunder i alla fall.

Den som jag känner som kapsejsade ofrivilligt tyckte att detta var relativt obehagligt. Han fick inte avsmak för paddlandet, men en rekommendation för att det ska kännas bättre på sikt är att man så snart som möjligt övar wet exit - just för att veta ungefär hur det känns. Gör man det när man är förberedd är det inte särskilt dramatiskt, och vill man ytterligare höja komforten har man cyklop på sig första gången, kallsupar är nämligen lätt att få genom näsan.

 

[Anders.Appelqvist]

Började i liten skala!

Det tog mig knappt någon tid alls att förstå att det läskigaste med att paddla är att stiga i och ur sin kajak. Jag har mest paddlat en P&H Capella som måste anses vara en stabil kajak, och jag har ännu aldrig varit i närheten av att välta på öppet vatten.
Men ett ooootroligt bra sätt att bli vän med paddel och vatten som jag kan rekomendera är att prova på forspaddling. Jag gick en nybörjar kurs på kajaktiv i Dala-Floda och det har jag haft mycket nytta av i mitt skärgårdspaddlande!

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag har varit kajaknybörjare i nästan tio år nu.
Första gången var på en paddeltur med två kanadensare och en kajak. Jag fick prova kajaken och paddlade i åttor runt kanadensarna, paddlade i förväg och rekade och paddlade runt bara för att det var skoj, medan kanadensarna stretade och gnetade.

Den natten kunde jag knappt sova för att mina överarmar värkte så. Men kul var det.

Sen dess har det blivit ett antal "amatörturer", mest i skärgården - och med det menar jag att ingen av oss som var med var riktigt säkra på hur vi skulle bete oss om vi slog runt, förutom att simma in till land.

Jag har aldrig vält med kajak, men ett par gånger med kanadensare, trots att jag har paddlat i betydligt grövre sjö med kajak än med kanadensare.

Jag tror att många överskattar svårigheterna med kajak. Den största faran är att man i övermod beger sig för långt ut på öppet vatten och inte kan hantera en kantring.

 

[Arneri]

Jag började paddla frekvent i en Gillöga, en skärgårdskajak med stor sittbrunn. Även i en sådan "pråm" kändes de första paddeltagen lite vingliga, men sedan var läget "stabilt". Har senare paddlat havskajak, polokajak, forskajak, motionskajak och sprintkajak.
Oavsett hur stadig kanot jag sitter i, kan jag någon gång vingla till vid ett felskär eller då en våg tar tag i kanoten. Personligen tycker jag att det är halva nöjet att ha en utmaning som driver upp pulsen.
Man måste ha respekt både för sin utrustning och det vatten man färdas på.
Lär dig hantera kanoten inomskärs och först när du känner dig säker i tämligen hårt väder inomskärs är du mogen att ta ut kanoten på havet. Krabb sjö inomskärs/insjö är svår att hantera och bästa stället att lära sig hantera (styra, driva framåt och ta sjö) en kanot. Skulle något hända kan du enkelt ta dig till land.
Jag känner mig nöjd varje gång jag kommer till bryggan/stranden.

 

[matspe]

Efter att ha bestämt mig att testa en paddelkurs hos Escape i Göteborg var det kört!
Letade snabbt upp ett lämpligt havskajakobjekt att köpa och därefter har det blivit ett par rundor själv. Första gången efter kursen var det lite nervöst att paddla själv. Vingligt...
Det gick dock snabbt över då man lärde sig att slappna av lite mer i kajaken och insåg att det faktiskt krävs en del för att slå runt. Lyckades till och med fotografera första gången och behöll även kameran torr!

Det kändes dock tryggt att ha en färsk självräddnings samt kamraträddningskurs i ryggen. Kan rekommendera att gå en kurs och testa att välta på alla möjliga sätt, under kontrollerade former.
Det gör det hela roligare då du senare paddlar själv.
Svallvågor ja...
Tyckte precis som du säger att varje krusning skulle få kajaken att slå runt flera varv minst...
Det blev inte så...
De flesta har högre stabilitet än vad man kan tro. När man sedan lär sig att slappna av i sin kajak och i paddlingen blir (mindre) vågor inget problem.

För min del som inte bor vid någon skärgård där det finns miljontals kajakuthyrare, var valet att köpa en egen kajak för att kunna paddla då väder, vind och anda faller på utan att transportera sig 20 tals mil.

/Mats
"kajakrookie"

 

[samme83]

Min story är den att jag alltid varit sugen på att paddla. Någon gång när jag var 12-13 år fick jag prova nån form av minikajak (kajka kallades den). Gick inte särskillt fort och var mer som en forskajak men tänkt att gå som dagsturkajak... Det blev inget mer den gången men tankarna höll sig kvar.
Sen blev det lumpen på vaxholm och en hel del skärgårdsvistelse. Tankarna kring paddlingen växte sig starkare och starkare. Kort efter muck for jag och en kompanikamrat på provpaddling. Vi paddlade trapper dolphin, barracuda och nån prijon. Trapperkajakerna var fina men dyra och prijonen var som att paddla en pansarvagn med flytkuddar... Ganska omgående insåg vi att detta var nåt man kunde syssla med på heltid. Sagt och gjort for vi till estland och köpte det grymmaste som fanns på fabriken. Tahe reval heter kajaken och har både roder och skädda (om man inte riktigt kan bestämma sig...). Med kapell och paddel i kolfiber samt bil/båt resa gick kalaset på 8000:- per skalle. Inte illa när en begagnad point kostar 15000:- ... Dan efter hemkomst for vi och paddlade och de var om möjligt bättre än trappers kajaker vi tidigare provat. Efter det har det blivit korta turer lite då och då och egentligen har jag inte upplevt några som helst problem vad gäller stabilitet. Jag har inte paddlat den med last än och ser fram emot första ordentliga turen med övernattning.
Faktum är att det nu känns så bra att jag och min polare firade första dagen på det nya året med en kort men mycket fin tur på lidingö. Och som tidigare sagts, det är i och ur som är svårast, framförallt om det inte finns brygga eller vettig strandkant...
Därmed vågar jag säga att jag har etablerat mig som paddlare även om jag fortfarande är nybörjare. Det bästa sättet att lära sig är att hänga med när andra paddlare åker på tur och då är en klubb ett bra alternativ om du inte redan har paddelkompisar. Även om man kanske klarar nåt så har garanterat nån kommit på ett bättre sätt att lösa det på, vips har du utvecklat dig själv som paddlare. Det funkar givetvis åt andra hållet också. Det där med paddelteknik brukar komma av sig självt. Det tar ett tag innan man hittar rätt men det inte som att du lider under tiden. Snarare är det en aha-upplevelse när du väl kommer dit...
Lycka till/samme

 

[Markm]

Fanatisk nybörjare utan balanssinne

Har sedan drygt ett år tillbaka en Point 65 som jag paddlade på Fyrisån (!) i våras, av förklarliga skäl aldrig mer än 2 m från land. Det var kul några gånger, men sen har man väl sett ån... Jag gick en endagskurs på Rådmansö i en motsvarande kajak i mitten av maj, och tack vare taskigt balanssinne, fel (cykelanpassade) reflexer och en oväntad och osedd våg från sidan hamnade jag upp och ner långt innan det var planerat. Det var inga problem att komma ur kajaken, och tack vare den kunniga kursledningen var det inte heller svårt att ta mig upp i den igen. Men det var ju lite kyligt, särskilt eftersom vi inte skulle öva kappsejsning än och därför inte hade tagit på oss våtdräkterna.

Eftersom jag oftast paddlar ensam, och tycker att det är finast ute till havs (skärgården) har jag numera köpt en till kajak, nämligen en Klepper Aerius (faltkajak) som är extremt stabil (vissa tycker att det är en pråm) och som gör mig tillräcklig säker att åka ut själv. Dels är den väldigt svår att välta, dels mycket lätt att ta sig upp i igen från vattnet. Dessutom ser jag paddlingen som ett skönt sätt att komma ut i naturen, ta lite bilder och sådant. Snabbhet prioriterar jag inte.

Enda problemet med paddlingen är att den tar väldigt mycket tid från en massa andra intressen. Men numera är det otänkbart att vara på land en helg när det är lagom lugnt väder!

 

[umevargen]

Skaffade en kajak förra våren. Här uppe i Umeå dröjer det ett litet tag innan vattnet nått uthärdliga temperaturer. Första turen i kajaken blev nån gång i juni. Istigning från brygga, bara att hitta balansen för att få fast kapellet var ett smärre äventyr. Men det dröjde inte länge innan man lärt känna fakosten och då kunde slappna av mer. I och med detta försvann också mycket av instabiliteten.

Detta blev väldigt uppenbart för mig när jag övergav lugna insjön för att paddla i en havsvik. Hade bra medvind från öppet hav och skulle försöka mig på att "surfa" lite... Helt plötsligt kommer jag på mig med att runda en udde med vinden rakt från sidan och vissa vågor slår över kajaken. Men detta var inga problem, eftersom jag jag inte hade tänkt på det. Mitt fokus var på att hitta nästa våg att surfa på. Kroppen skötte balansen helt automatiskt. En härlig känsla...

I och ur är som folk sagt svårast, speciellt från brygga eller sten. Att vada ut och sitta gränsle för att sen krypa ner är ingen match (peppar peppar...)

Lycka till med dina första turer.

/Ulf (som nog är nybörjare många år till)

 

[JoakimLundegård]

Det började med ett gammalt vrak!

Det började som sagt med ett gammalt vrak för fyra år sedan, med en gammal Baidarka explorer från mitten av 70-talet. Ägaren en kamrat till min far hade genomgått en dubbel höftledsoperation och uppmanats av läkarna att sluta paddla. Jag hade då bara sett kajak inne i stockholm som barn, och endast paddlat kanot ett par gånger som barn.

Det blev inte så mycket val angående utrustningen. Jag fick köpa kajaken med paddel och kapell för 300 kr, om jag lovade att skicka foton från Vinga, Koster och Pater noster.
Kajaken var rank, snabb och hade en mycket liten sittbrunn.
Jag fick två råd av kajakens tidigare ägare:
1. surfa aldrig på vågor,det är livsfarligt!
2. Gå en kurs i räddning och teknik.
Jag löd en av råden!

Samma sommar gick jag en grundkurs på Escape kajakcenter i Göteborg. Förmiddagen ägnades åt teknik och räddningar. Och på eftermiddagen paddlade vi ut en bit och jag fick bekanta mig med havets vildhet för första gången, det känndes stort och skräckinjagande och jag paddlade för livet. Vågorna var minst tjugo eller trettio centimeter.

Det blev inte för mycket paddlande den sommaren, jag hade inte så mycket sällskap med ut. Jag hade en otrolig förmåga i början att välta runt kajaken så fort som jag kunde se botten eller var på väg upp på en klippa. I efterhand var det nog ett bra beslut att inte gå ut ensam med den lilla kunskap som jag hade.

Under vintern tänkte jag att det vore bra att kunna läsa sjökort och navigera, så jag läste till skärgårdsskeppare på ABF(eller liknande).
Jag gick även en teknikkurs inomhus som Fysiken (student friskvårdscenter i Göteborg) anordnade och där fick jag stifta bekantskap med den fruktade eskimårollen bl.a

Så fort som våren kom åkte jag med Fysiken till marsstrand över en dag, och fick för första gången känna på större rullande vågor.
Jag hade fått blodad tand för det här med kurser och gick under sommaren Fortsättningskurs på Escape kajakcenter, vilket var något av det roligaste jag gjort, då man åkte ned till Apelviken i Varberg och lekte bland vågorna. Det jag hittills hade lärt mig kändes helt otillräckligt och senare det året testade jag Fysikens teknikkurs igen och plöjde igenom all kajakrelaterad litteratur som jag kunde hitta.

Då det var hur man började som du undrade över ska jag avsluta här.

Några råd skulle väl vara att ta med dig någon som kan mer än dig i början och ta det i lagom takt.
Utrustning och allt sådant är inte så viktigt i början och se bara till att testa olika kajaker och prata med andra kajakister så hittar du snart det som passar dig. /Joakim