Nya tragedier på Everest

På fyra dagar har fem människor förlorat livet på Everest i år, plus många svåra frostskador.
Om jag inte vet fel är Everest ensamt om det, i år iaf. Jag tror det kommer sig av att det är en så stor och populär grej att göra. Det kommer helt enkelt klättrare som egentligen inte har där att göra. Om jag inte vet fel dör det inte så många på andra berg i motsvarande svårighetsgrad.
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Utan att vara en klättrare själv så låter det helt sjukt! Som Hillary skriver så borde man tänka på vad som egentligen är viktigt här i livet! Kan man komma hem med gott samvete och säga: Yes jag besteg världens högsta berg, men jag tvingades kliva över en och annan döende människa, som vi helt enkelt var tvungna att lämna åt sitt öde.

Sen kan man alltid fundera över hur läget egentligen var. Media har ju alltid en förmåga att dra fram det mest spektakulära scenariot.

"Hillary said people have completely lost sight of what's important and that the difficulties posed by operating at high altitude is no excuse. "I think the whole attitude towards climbing Mt Everest has become rather horrifying...people just want to get to the top, they don't give a damn for anybody else who may be in distress and it doesn't impress me at all that they leave someone lying under a rock to die."


[Ändrat av S Johansson 2006-05-25 kl 09:29]
 
Säsongen 2006 på Everest är på väg att slå ett dystert rekord i antal dödsfall på berget och paradoxalt nog skulle det kunna bero på att vädret varit ovanligt bra en längre period och att på grund av detta har ett större antal klättrare kunnat ta sig för högt och för snabbt.

Detta är bara mina egna gissningar men jag upplevde själv att jag stressade upp på Aconcagua någon dag för tidigt av rädsla för sämre väder och kan med facit i hand konstatera att omdömet inte var det bästa, framförallt på nervägen.

Frågan är vad man själv skulle ha gjort om det hade legat en "David Sharp" någonstans i behov av hjälp?
Uppriktigt sagt är jag rädd att jag mycket väl skulle kunna ha tänkt att "det är ju så mycket folk här, det måste ju någon annan fixa..."

Veteranklättrarna som förfasar sig över händelserna på Everest glömmer att dom som klättrar idag ofta inte känner varandra, får någon problem är han/hon i bästa fall bara, som någon skrev här på forumet, "någon som ligger i rännstenen".
Har man sen pröjsat en årslön eller så för att få en chans att nå toppen är jag inte förvånad över att sånt här händer, tyvärr...
 
Lämnades att dö – räddades efter ett dygn

http://www.everestnews.com/Summitclimb2005/everesttibet2006disps05302006.htm

"We found this guy at about 8600 meters. We gave up the summit...we waited with him [Lincoln] until help arrived. ... got him on a stretcher and ... bought him [Lincoln] down"

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,832583,00.html

"Lincoln Halls fru hade fått beskedet att maken var död. 23 timmar senare kunde han räddas - efter han legat övergiven och livlös på 8 700 meters höjd."

-Ruskigt bra jobbat av de som räddade den killen. De är värda medaljer i högre grad än folk som går förbi nödställda för att klara toppen!
 
barf; sa:
På fyra dagar har fem människor förlorat livet på Everest i år, plus många svåra frostskador.
Om jag inte vet fel är Everest ensamt om det, i år iaf. Jag tror det kommer sig av att det är en så stor och populär grej att göra. Det kommer helt enkelt klättrare som egentligen inte har där att göra. Om jag inte vet fel dör det inte så många på andra berg i motsvarande svårighetsgrad.

Hur är det med Mt Elbrus, var det inte 10st som omkom där för några veckor sen?
 
Detta är precis samma fenomen som när folk undviker att gripa in när någon råkar illa ut i Stockholms tunnelbana. Det är så lätt att vara anonym i en grupp med människor. Man kan alltid gömma sig bakom eller skylla på "de andra". På ett obskyrt berg med bara ett eller två replag på berget tror jag aldrig att någon skulle lämna någon att dö. Vi tror att vi är säkra på berg med mycket folk (Everest, Mont Blamc, Denali,... ) men i själva verket är det tvärtom. Dessutom är det mycket större risk att ens egena besluts påverkas om det är många andra klättrare på berget (din instikt säger till dig att gå ner men alla andra replag går ju upp?).
 
Re: Lämnades att dö – räddades efter ett dygn

jamo; sa:
http://www.everestnews.com/Summitclimb2005/everesttibet2006disps05302006.htm

"We found this guy at about 8600 meters. We gave up the summit...we waited with him [Lincoln] until help arrived. ... got him on a stretcher and ... bought him [Lincoln] down"

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,832583,00.html

"Lincoln Halls fru hade fått beskedet att maken var död. 23 timmar senare kunde han räddas - efter han legat övergiven och livlös på 8 700 meters höjd."

-Ruskigt bra jobbat av de som räddade den killen. De är värda medaljer i högre grad än folk som går förbi nödställda för att klara toppen!

Svårt att uttala sig om händelser där man bara har brottstycken. På ovanstående expedeition fanns en svensk med. Kanske går det att får lite mera information från honom? "Mr. OLOF SUNDSTROM, climbing member, Stockholm, Sweden;"

Thure
 
Onesport; sa:
Veteranklättrarna som förfasar sig över händelserna på Everest glömmer att dom som klättrar idag ofta inte känner varandra, får någon problem är han/hon i bästa fall bara, som någon skrev här på forumet, "någon som ligger i rännstenen".
Har man sen pröjsat en årslön eller så för att få en chans att nå toppen är jag inte förvånad över att sånt här händer, tyvärr...
Det är väl just DET som är så sjukt! Eller? Man borde tänka ett steg längre. Vad är viktigast? Såna här extremklättrare och äventyrare var förr mina idoler, men jag har nog ändrat uppfattning. MEN det finns väl fortfarande idealister som klättrar nånstans på ett avlägset okänt berg enbart för deras egen skull och inte för någon annans.

(Med risk för att dra många över en kam nu...)
 
Vad är problemet här egentligen? Den som medvetet utsätter sig för livsfara genom att klättra högt, vet ju om vilken risk han/hon tar och har ingen annan än sig själv att skylla om man stöter på motgångar. Andra individer som klättrar på samma berg har ingen skyldighet att äventyra sin hälsa och sina ambitioner för att en främmande människa har försatt sig i en livshotande situation. Beslutet är således helt upp till individens egna moral, ambition, riskbenägenhet etc. Särskilt tydligt blir detta om offret försatt sig i en nödsituation pga arrogans eller okunskap. Man kan inte skydda folk från att ta risker - det är en nödvändig del av livet (vilket vi i Sverige ofta fostras att förneka).

Att människor som inte varit på plats dömer andra är ett större problem. Varje gång en sån här olycka inträffar så är det största problemet allmänhetens inskränkthet och känslomässiga reaktion, inte den faktiska händelsen på berget. Den som dör på Everest eller på något annat berg bör om han har integritet avsluta sitt liv med samma tankar som Rober Scott "We took risks, we knew we took them; things have come out against us, and therefore we have no cause for complaint."

Jag kritiserar inte en enda handling i den här händelsen - jag vet för lite om den, och oavsett vad som skett så är det var och ens ensak om de vill riskera sitt liv för att kanske kunna rädda någon annan. Trots allt skulle var och en av oss kunna rädda 100 människoliv varje år om vi verkligen ville - men livet handlar uppenbarligen om mycket mer än att rädda människoliv eftersom vi väljer att göra annat.

Klättra lugnt!
 
hulken; sa:
Jag kritiserar inte en enda handling i den här händelsen - jag vet för lite om den, och oavsett vad som skett så är det var och ens ensak om de vill riskera sitt liv för att kanske kunna rädda någon annan. Trots allt skulle var och en av oss kunna rädda 100 människoliv varje år om vi verkligen ville - men livet handlar uppenbarligen om mycket mer än att rädda människoliv eftersom vi väljer att göra annat.

Klättra lugnt!

Kan bara instämma, visst är det sjukt att människor lämnas att dö på en topp, men samtidigt svälter miljoner människor runt om i världen som vi skulle kunna rädda med bra mycket mindre summor/person. Det är också helt åt skogen.

// Jocke
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips