Nedanför Låddebakte

[Chrille74]

Jag tycker det finns för lite information om stigen nedanför Låddebakte. Alltså istället för att gå över bergen så går man vid älven. Jag vet att författaren Fowwe har berättat om när han gick där. Men det är mest bara han. Sen finns det skrivet i en guidebok att man kan ta den vägen och någon säger att det finns en älgstig. Jag vill höra mer. Är den tråkig? Jag har läst enstaka berättelser av många års sökande. Jag har vandrat både höga vägen och låga vägen i Rapadalen, norra sidan. Jag har även vandrat södra sidan till Sarvesvagge och vek av där. Så det är inga problem med snåren. Jag försökte mig på sträcken en gång, man jag blev magsjuk och vände upp mot berget istället.

 

[undvall]

Hejsan.

Har gått på bägge sidor av Rapaälven den delen av Rapadalen. Nedanför Låddebakte gick jag sommaren -89 och på den tiden fanns det ingen stig att följa. Däremot var det gott om rejäla videsnår att brotta sig igenom. Så det var långt ifrån lättvandrat, men å andra sidan bidrog just frånvaron av stig till vildmarkskänslan.

På västsidan av Rapaälven, nedanför Tielma, gick jag 2010. Var generellt sett betydligt lättare vandring än under Låddebakte. Men å andra sidan passerar man ju ett par rejäla glaciärjokkar som var klart utmanande.

/ Stefan

 

[Totteman]

Jag tycker det finns för lite information om stigen nedanför Låddebakte. Alltså istället för att gå över bergen så går man vid älven. Jag vet att författaren Fowwe har berättat om när han gick där. Men det är mest bara han. Sen finns det skrivet i en guidebok att man kan ta den vägen och någon säger att det finns en älgstig. Jag vill höra mer. Är den tråkig? Jag har läst enstaka berättelser av många års sökande.

Många vandrare uppskattar enkelheten i att vandra på en led, medan andra vandrar obanat. Lite mer utmanande, mentalt sett om man aldrig gjort det, men fysiskt anser jag att det kan vara lättare att vandra obanat. Speciellt när man inte vandrar på en sliten led där man behöver titta ned så man inte snubblar på stenar.

Nu var inte det något svar på din fråga om färdvägen nedanför Låddebakte är tråkig.
Jag tror att den har sina utmaningar, som det kan vara på en icke ”vanlig led”.
Det är en del av charmen med att gå obanat.
Finns det en stig att följa underlättar det.

Prova. Låt det ta tid.

 

[Chrille74]

ja, tack för alla svar jag har fått. Det är intressant. Har funderat på att gå där länge. De senaste åren har jag vandrat i Norge istället. Nu funderar jag ibland på att vandra i Sarek igen. Blir sugen av alla bilder och berättelser jag ser på bla Youtube. Jag kan förstå tystnaden av att vandra där nere. Kanske blir mer adrenalin däruppe och gena ovanför istället. När jag vandrade där senast så var däruppe ett köldhål och när man klättrade upp till Snavvavagge från väst tyckte jag då att det var läskigt pga regn och vind och lösa stenar. Vi får se vart det bär av nästa sommar. Jag har inte bestämt mig än. Förra året bestämde jag mig inte förrän ca en eller två månader innan.

 

[pooll]

Jag skulle också kunna tänka mig att gå där nere, för är inte så imponerad av snavvavagge. Var väldigt jobbigt att gå upp dit och för mycket folk där. Visst var det en fin nedstigning sen och kunna titta ner över rapadalen och rovdjurstorget, men jag såg inga djur själv.

Hade inte tänkt vandra rapadalen igen, men nästa sommar är det 10 år sen sist, så man kanske skulle göra en repris på den turen (sourva-rapa-skierffe-salto). Lite lockande är det ju, men isf ta det lite lugnare. Vandrade på 5 dygn då. Men man kanske tjänar lite tid om man går nedanför låddepakte om det finns stigar.

 

[driatic]

Jag har gått från Skårkistugan upp till övre Rapa för 10 år sen. Om sträckan är tråkig är subjektivt men jag uppskattar björkskogen mycket och det är det jag främst minns från sträckan. En del snåriga videpassager, speciellt på södra sidan av Låddebakte. Fina tältplatser stundom och nog rätt få som väljer denna del.

 

[fowwe]

[...] men jag uppskattar björkskogen mycket och det är det jag främst minns från sträckan. En del snåriga videpassager, speciellt på södra sidan av Låddebakte. Fina tältplatser stundom och nog rätt få som väljer denna del.

Detta är mitt intryck också, både av naturen och mängden vandrare. Jag har varit här tre gånger tror jag (eller rättare 3½ om man räknar med en vadning vid Tielma). Om man går från Skårkistugan vidare norrut så ska man undvika att gå nära älven. Gå i björkskogen mellan snåren vid älven och stenskravlet från Låddebákte. Håll utkik efter mindre hackspett, den finns här. Snår och skravel möts vid Tielmavadet och sedan tätnar vegetationen en aning.

Bitvis därefter har jag följt en stig, och det är väl klövdjuren som går där. Men som nämnts så kommer ett och annat videsnår. Djuren har trängt sig igenom och kan man hitta de passagerna så underlättar det. Jag skulle inte kalla det besvärligt, men det beror ju också på hur bråttom man vill ha. Mitt emot utloppet från jokken från Jågåsjgaskajiegna finns en stor, flack yta som är härlig att ha läger på (men det finns andra ställen också). Stor känsla av avskildhet. (Men varför i all världen måste myndigheterna bygga en sportstuga vid Tielmavadet? Värre tondövhet får man leta efter.)

Från Spökstenen kommer en vattenkanal som ibland/ofta(?) måste vadas. Därefter har jag följt en stig utmed älven vidare norrut (den börjar redan tidigare, men det är ju en viltstig med allt vad det innebär).

I dessa tider, när jag läser om hur "överbefolkat" Snávvávágge kan vara, tycker jag att vägen nedanför Låddebákte känns väldigt lockande. Men det är ingen väg man bör rusa igenom. Det fina med fjällen är ju att vara där. Man är så att säga alltid framme. ☺️