Nån mer än jag som blir kär i någon pryl.

Man brukar säga att man blir lite extra förtjust i någon pryl som ligger en varmt om hjärtat. Min pryl som ligger mig varmt om hjärtat förutom LK70 är Savotta Loue som enkelt att sätta upp och tar mindre plats i ryggsäcken.
 

Bilagor

  • promenad ner till sjön 015.jpg
    promenad ner till sjön 015.jpg
    83.4 KB · Visningar: 2,774
  • skydd 001.jpg
    skydd 001.jpg
    56.1 KB · Visningar: 2,467
Min vattenflaska för att den varit med överallt. Ryggan likaså. Har dock börjat släppa ryggan men flaskan är mig kär.
 
Jag älskar grejor som funkar år efter år utan trassel. Till exempel mina Lundhags Alaska från 1990 - snart 25 år i min tjänst. Även om de kanske måste pensioneras så småningom kommer de aldrig någonsin att hamna i nån soptunna.
 

Aktuellt

20 år av diskussioner om torkad mat – och 10 tips!

I år har en av Utsidans populäraste forumtrådar, "Torka mat", varit aktiv i 20 år. Här bjuder vi på tips till dig som vill börja torka egen utemat!

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.
Min gamla kaffepanna från Ilovan som jag ärvt av farsgubben i kombination med Trangia triangeln är något jag håller varmt om hjärtat. Ja, jag skulle nog hävda att i det närmaste är att betrakta som en kärlekrelation!
 
På den tiden jag vandrade med små barn och fick bära tungt, älskade jag min Haglöfs Alaska, med (för just min kropp) helt oöverträffad bärkomfort. Särskilt i relation till den stora packvolymen och relativt låga egenvikten. Jag gick på rosa moln med tre personers packning på ryggen.
Men den kärleken var inte starkare än att Alaskan blev kvar i skrubben så fort barnen vuxit upp - jag lyckades aldrig fylla den på egen hand.

Nej, det närmaste jag kommer "kärlek" som överskrider rationella skäl är nog min no-name öststatstillverkad isyxa från 60-talet, onödigt tung och med ett rakt skaft i trä. Jag brukar hävda, att den ligger så exceptionellt väl i handen, men misstänker starkt, att det just handlar om kärlekens blindhet ;)
 
Mitt tält Niak från HB! Tror det dock ffa har att göra med minnena efter alla fjällturer... Men det är rymligt för två, lättburet för en och får hänga med än. Sambon föreslog när jag köpte ett Kaitum 3GT att jag skulle sälja "lilltältet" - jag bara stirrade på honom. Göra sig av med tältet?! Aldrig!
 
Är inne lite på samma spår som Karolina, jag har ett Nammatj 2 och en Berghaus Atlas som varit med på alla mina äventyr, när jag bodde och pluggade utomlands, osv. Slitvargar starkt förknippade med massa underbara minnen från de senaste tjugo åren.
 
Försvarets värmetröja har jag haft sedan jag var 12 år gammal och den hänger fortfarande med på de flesta utflykter, hajker och vandringar jag tar mig för.
Den är för övrigt inte tvättad en enda gång, man vill ju inte slita ut den i tvättmaskinen ;)
 
Min gamla buckliga men väldigt bra 0.75-liters kaffetermos med Bamm-klistermärken på <3 Den får vara med överallt!
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips