Myter om klättring
- Trådstartare kajkalajkan
- Start datum
Det är väl inte en helt ovanligt utveckling? Ganska naturlig också tycker jag. Man behöver ju mer och mer prylar när man går från inomhusklättring till alpinism. Det tar tid att lära sig använda prylarna och dessutom kostar det en j-a massa pengar att köpa dem. Behöver inte ha så mycket med "finhet" att göra.
Jag fullkomligt älskar hur norrmännen använder "tur" till allt, och gör mitt bästa för att ta efter. Aleksander Gamme refererade t.ex. till sin tremånaders ensamexpedition över Antarktis (notera det svenska ordvalet) som en "trevlig tur". Underbart!
#19: Det är väl inte så tokigt? Inte så kul med svajigt ledpsyke och fippel med klippen när man gör sina första tradlägg.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
angående #19
Jag tror det kan vara en onödig omväg - om man nu har som önskemål att så småningom klättra trad.
Jag började leda på kil, första gången jag var till en klippa där det gick. Innan dess hade jag klättrat två gånger utomhus på ett ställe där det var ont om både killägen, bultar och bara fanns två leder. Inom klättrade jag sedan påföljande vinter.
Det innebar att jag kunde leda redan från det att jag började klättra. Klättrar man inledningsvis sport, så är risken att man måste topprepa eller nåt först, eftersom det är (eller var?) ont in bultade nybörjarleder.
Börja man topprepa är det lätt att vänja sig vid det, och det blir en omställning att sedan leda. Leder man då bara på bult först, så blir det ytterligare en omställning att sedan lägga kil.
Nu ledde jag alltså på kil i princip direkt, och då var det naturligtvis också på en lämpligt låg svårighetsgrad. Men när svårighetsgraden ökade var den ändå "naturligt" att leda.
(Sen ska gudarna veta att jag topprepat och klättrat andreman genom åren, också!)
Jag tror det kan vara en onödig omväg - om man nu har som önskemål att så småningom klättra trad.
Jag började leda på kil, första gången jag var till en klippa där det gick. Innan dess hade jag klättrat två gånger utomhus på ett ställe där det var ont om både killägen, bultar och bara fanns två leder. Inom klättrade jag sedan påföljande vinter.
Det innebar att jag kunde leda redan från det att jag började klättra. Klättrar man inledningsvis sport, så är risken att man måste topprepa eller nåt först, eftersom det är (eller var?) ont in bultade nybörjarleder.
Börja man topprepa är det lätt att vänja sig vid det, och det blir en omställning att sedan leda. Leder man då bara på bult först, så blir det ytterligare en omställning att sedan lägga kil.
Nu ledde jag alltså på kil i princip direkt, och då var det naturligtvis också på en lämpligt låg svårighetsgrad. Men när svårighetsgraden ökade var den ändå "naturligt" att leda.
(Sen ska gudarna veta att jag topprepat och klättrat andreman genom åren, också!)
Njae, visst är väl inte aluminiumkilarna så lätta att hitta i naturen, såvida ingen har gjort fruktansvärt fel
, men de tar jag ju med mig efter att jag har klättrat. Att det skulle vara bättre att bulta där det inte finns någon spricka vet jag inte men man har kanske inte så mycket val om man inte vill topprepa. Visst det finns bultar man kan plocka ner efter att man har klättrat, men hålet är ju fortfarande kvar. Skita i att klättra allt som inte går att säkra naturligt kanske? Kan bara hålla med kajkalajkan. Vid multipla firningar är en slinga bra att ha färdigriggad. Vid multipitch trad är det bara ivägen. Repet går fortare att koppla in, är lätt justerbart, kan bli längre än 120 , osv. Men det är en smaksak mer än en fråga om mytbildning. För er som kört med slinga av slentrian föreslår jag att ni testar med repet!
Det är väl snarast en myt att dessa "fina" eller "avancerade" tradklättrare och alpinister avstår från "mindre fina" eller "mindre avacerade" discipliner som sport, boulder eller (flämt!) inomhusklättring.
Sanningen är väl snarare att de som klättrar trad, is, långturer och alpint är mer blandmissbrukare än de som håller sig till mer lättillgängliga former (sport, boulder, plast)
Själv tycker jag helt klart att alpina turer är roligast, att trad är roligare än sport, som i sin tur är roligare än boulder och att klippa utomhus är roligare än plast inomhus.
Men realistiskt får jag vara överlycklig om jag kan klättra alpinturer en gång om året. Det vore dumt att avstå från annan klättring. Och inte avstår jag från en fin led (inom räckhåll för min förmåga) bara för att den är bultad. Eller från ett kul boulderproblem bara för att jag inte behöver knyta in mig.
Och handen på hjärtat, nog tillbringar många inbitna tradtomtar en hel del tid på klätterhallarnas plastgrepp?
Sanningen är väl snarare att de som klättrar trad, is, långturer och alpint är mer blandmissbrukare än de som håller sig till mer lättillgängliga former (sport, boulder, plast)
Själv tycker jag helt klart att alpina turer är roligast, att trad är roligare än sport, som i sin tur är roligare än boulder och att klippa utomhus är roligare än plast inomhus.
Men realistiskt får jag vara överlycklig om jag kan klättra alpinturer en gång om året. Det vore dumt att avstå från annan klättring. Och inte avstår jag från en fin led (inom räckhåll för min förmåga) bara för att den är bultad. Eller från ett kul boulderproblem bara för att jag inte behöver knyta in mig.
Och handen på hjärtat, nog tillbringar många inbitna tradtomtar en hel del tid på klätterhallarnas plastgrepp?
Det är åtminstone min ständiga målsättning. Lite lång bilresa och annat gör att jag inte lyckas så bra, men det har absolut inget att göra med att inte inomhusklättring är jättekul. Dessutom mer effektivt som fysiskt klätterträning, än tradklättring överlag.
Min främsta anledning till att inte klättra sport var länge att jag inte hittade tillräckligt lätta leder på sportklippor kring Stockholm - vilket knappast kan betraktas som en prestigehöjande anledning! Numera kanske jag kan kalla mig lite sportklättrare också, och det är jag mallig för.
Mina favoritmyter, några är säkert nämnda tidigare
1. Kvinnor har bättre teknik än män, men män är starkare
2. Tunna enkelrep har lägre fångryck än tjocka enkelrep*
3. Komplementerande styrketräning måste vara specifik för klättring*
4. När man är skadad skall man låta bli att träna till dess man är helt symptomfri
5. Hård bouldering om några få move är ett bra sätt att få bättre uthållighet.
6. Det är viktigaste är att vara stark i benen.*
7. Det är bra att ha prusik på repet när man firar om man skulle få en sten i huvudet*
anmärkningar
[2] Kan förvisso vara sant om man säkrare med ATC. Tunna rep glider längre genom bromsen innan de stannar.
[3] Komplementerande styrketräning skall vara specifik för avancerade atleter. Vilket rör sig om uppskattningsvis 2-5% av klätterpopulationen
[6] Om man skall klättra Kilimanjaro möjligvis. Annars är benstyrka (utom möjligtvis rumpa) ungefär lika relevant som nackstyrka för klättring.
[7] Prusik kan vara användbart om man måste reda ut repen medan man firar, eller gunga över till firningspunkt, men svimmar man dör man i alla fall.
1. Kvinnor har bättre teknik än män, men män är starkare
2. Tunna enkelrep har lägre fångryck än tjocka enkelrep*
3. Komplementerande styrketräning måste vara specifik för klättring*
4. När man är skadad skall man låta bli att träna till dess man är helt symptomfri
5. Hård bouldering om några få move är ett bra sätt att få bättre uthållighet.
6. Det är viktigaste är att vara stark i benen.*
7. Det är bra att ha prusik på repet när man firar om man skulle få en sten i huvudet*
anmärkningar
[2] Kan förvisso vara sant om man säkrare med ATC. Tunna rep glider längre genom bromsen innan de stannar.
[3] Komplementerande styrketräning skall vara specifik för avancerade atleter. Vilket rör sig om uppskattningsvis 2-5% av klätterpopulationen
[6] Om man skall klättra Kilimanjaro möjligvis. Annars är benstyrka (utom möjligtvis rumpa) ungefär lika relevant som nackstyrka för klättring.
[7] Prusik kan vara användbart om man måste reda ut repen medan man firar, eller gunga över till firningspunkt, men svimmar man dör man i alla fall.
Nja... det är ju inte säkert att du förlorar medvetandet. Det räcker smällen gör att du tappar taget. Eller instinktivt värjer dig med bromshanden.
Och den där stenen skulle ju mycket väl kunna träffa din bromshand/arm istället.
