De båda senaste åren har jag prövat på att använda tältet mer
i Alperna, ungefär som jag gjort i Pyreneerna. Det betyder
bland annat att jag improviserar mer och vandrar utan egentligt
mål.
Förra året blev det 8 dagar i Sydalperna, direkt efter en
tur på Korsika. 5 nätter i tält. Jag kunde ha tagit alla övernattningar
i tält. I år blev det 18 dagar i Sydalperna, 11 fria övernattningar,
en campingplats och fem stugor. Utan stugövernattningar och
diverse inköp på vägen skulle jag nog ha svultit med mina
650-700 gram proviant per dag. Jag vägde 68.5 kg när jag for hemifrån, och 66 när jag kom hem, och då hade jag nog ändå
ätit upp mig en del under hemresan.
Mitt viktigaste råd till alp-tältare: ta med bränsle för
HELA turen. Jag hittade ingen ny gas av rätt
typ på vägen. I Frankrike och Italien härskar Camping
Gaz, inte Primus.
Mitt näst viktigaste: fråga inte om den eller den platsen
är bra att tälta på utan att OCKSÅ fråga om det finns
vatten, ty det är förbluffande många som inte tänker på det.
Bäckar som är inritade på kartan behöver inte existera i verkligheten. Detta gäller speciellt områden med dolomitisk
berggrund.
Jag gick t ex från Lacs du Vens förbi Bersezio, Lago Oserot
och mot Gardettastugan. Efter Bersezio fanns inget vatten.
Nära Gardettastugan fanns verkligen en bäck, med smältvatten
från en driva högre upp mot passet. På morgonen var bäcken
torr och jag fick gå till stugan för att hämta vatten.
Nästa etapp hade inget vatten på en lång sträcka efter en fäbod.
Två sjöar, men utan synliga källor eller utlopp, sådant
vatten tar jat inte gärna. Det första vattnet jag hittade
på åtskilliga timmar var floden Mairas källa som ligger
i skogen. Det blev stuga, och ett flera timmar långt
och häftigt åskväder den dagen.
Slutligen var det en sträcka från les Fonts (lite SV om Briancon)
mot Plampinet där det utlovade vattnet var en brant och
stenig bäck som försvann under jord och där närmsta
platta yta var alldeles för långt ifrån. Jag gick den dagen 9 timmar
och tältade på en undanskymd plats nära en fäbodby som heter
Chalets des Acles.
Regler? I det senare fallet fanns (från andra hållet) skyltar om "Caping Interdit". Svårt att ta på allvar, ty var upphör förbudet?
Här gällde sunt förnuft; det viktiga var att inte synas eller
störa på annat sätt. Platsen jag valde hade uppenbarligen
använts av många, det fanns t ex eldstäder.
Flera nätter tältade jag i Mercantours nationalpark. Där
vet man iaf att tältet får stå från 19 till 9. Se upp med
att folk ljuger. En del, t ex stugvärdar, vill lura i en att tältet
inte får ställas upp före solnedgången. Det är alltså
LÖGN och en regel som knappast kan finnas, ty solen
försvinner bakom bergen klockan 19 ändå.
(det är värst vad folk ljuger om det mesta. Jag frågade
värden för den privata Cayollestugan, ännu ej öppen,
när CAF-stugorna öppnade. Hon sa tvärsäkert den 27/6,
ovanligt sent: orsaken var att det låg så mycket
snö i bergen. Sanningen var att det låg ovanligt lite,
vilket jag redan märkt,
och att stugorna öppnade den 15/6, som vanligt)
I Italien hade jag INGA bekymmer. Dock frågade jag t ex
en herde hur långt bort han ville att jag skulle tälta.
Många som går förbi Monviso väljer att tälta på en plätt nära Jervisstugan, vilket de antagligen betalar för. Det blir som
en campingplats. Jag valde högre läger, Pian Sineive,
återigen en lite undanskymd plats vid sidan om leden.
il C.
i Alperna, ungefär som jag gjort i Pyreneerna. Det betyder
bland annat att jag improviserar mer och vandrar utan egentligt
mål.
Förra året blev det 8 dagar i Sydalperna, direkt efter en
tur på Korsika. 5 nätter i tält. Jag kunde ha tagit alla övernattningar
i tält. I år blev det 18 dagar i Sydalperna, 11 fria övernattningar,
en campingplats och fem stugor. Utan stugövernattningar och
diverse inköp på vägen skulle jag nog ha svultit med mina
650-700 gram proviant per dag. Jag vägde 68.5 kg när jag for hemifrån, och 66 när jag kom hem, och då hade jag nog ändå
ätit upp mig en del under hemresan.
Mitt viktigaste råd till alp-tältare: ta med bränsle för
HELA turen. Jag hittade ingen ny gas av rätt
typ på vägen. I Frankrike och Italien härskar Camping
Gaz, inte Primus.
Mitt näst viktigaste: fråga inte om den eller den platsen
är bra att tälta på utan att OCKSÅ fråga om det finns
vatten, ty det är förbluffande många som inte tänker på det.
Bäckar som är inritade på kartan behöver inte existera i verkligheten. Detta gäller speciellt områden med dolomitisk
berggrund.
Jag gick t ex från Lacs du Vens förbi Bersezio, Lago Oserot
och mot Gardettastugan. Efter Bersezio fanns inget vatten.
Nära Gardettastugan fanns verkligen en bäck, med smältvatten
från en driva högre upp mot passet. På morgonen var bäcken
torr och jag fick gå till stugan för att hämta vatten.
Nästa etapp hade inget vatten på en lång sträcka efter en fäbod.
Två sjöar, men utan synliga källor eller utlopp, sådant
vatten tar jat inte gärna. Det första vattnet jag hittade
på åtskilliga timmar var floden Mairas källa som ligger
i skogen. Det blev stuga, och ett flera timmar långt
och häftigt åskväder den dagen.
Slutligen var det en sträcka från les Fonts (lite SV om Briancon)
mot Plampinet där det utlovade vattnet var en brant och
stenig bäck som försvann under jord och där närmsta
platta yta var alldeles för långt ifrån. Jag gick den dagen 9 timmar
och tältade på en undanskymd plats nära en fäbodby som heter
Chalets des Acles.
Regler? I det senare fallet fanns (från andra hållet) skyltar om "Caping Interdit". Svårt att ta på allvar, ty var upphör förbudet?
Här gällde sunt förnuft; det viktiga var att inte synas eller
störa på annat sätt. Platsen jag valde hade uppenbarligen
använts av många, det fanns t ex eldstäder.
Flera nätter tältade jag i Mercantours nationalpark. Där
vet man iaf att tältet får stå från 19 till 9. Se upp med
att folk ljuger. En del, t ex stugvärdar, vill lura i en att tältet
inte får ställas upp före solnedgången. Det är alltså
LÖGN och en regel som knappast kan finnas, ty solen
försvinner bakom bergen klockan 19 ändå.
(det är värst vad folk ljuger om det mesta. Jag frågade
värden för den privata Cayollestugan, ännu ej öppen,
när CAF-stugorna öppnade. Hon sa tvärsäkert den 27/6,
ovanligt sent: orsaken var att det låg så mycket
snö i bergen. Sanningen var att det låg ovanligt lite,
vilket jag redan märkt,
och att stugorna öppnade den 15/6, som vanligt)
I Italien hade jag INGA bekymmer. Dock frågade jag t ex
en herde hur långt bort han ville att jag skulle tälta.
Många som går förbi Monviso väljer att tälta på en plätt nära Jervisstugan, vilket de antagligen betalar för. Det blir som
en campingplats. Jag valde högre läger, Pian Sineive,
återigen en lite undanskymd plats vid sidan om leden.
il C.
. Man kanske skulle köpa kök nummer 7? 
