Ledpsyke på tveksamma säkringar?

[johnliungman]

Det intressanta är ju vad som händer i knoppen när det KÄNNS exponerat och/eller svårt, inte hur en annan individ skulle uppleva samma sak.

Kanske var jag otydligt, men det var precis min poäng!

Tillägg: Surfade lite snabbt på ämnet och dök på boken Maximum Climbing som tycks handla om just detta (och andra mentala aspekter som motivation, mm). Nån som läst? Tänkte plocka in ett ex för recension!

 

[Duracellkaninen]

Mitt problem är att om jag är rädd eller skakig så påverkar det klättringen negativt. Så på senaste tiden har jah utsatt mig för fall, iaf varje gång jag sportklättrat. På en sportled eller en välsäkrad tradled med bombers under mig så vägrar jag ge upp, 9 gånger av 10 så faller jag när jag är säker på att jag inte kommer att fixa movet... Men den 1 gång av 10 där jag mot allförmodan fixar det så är det underbart!

...... Att bara leda sådant som man är säker på när risk för skador i väldigt liten om man skulle falla är för mig obegripligt... Varför vill man leda överhuvudtaget då?
QUOTE]

Om du tar fall 9 gånger av 10 (även på välsäkrad tradled) måste jag säga att du har lite att lära..... Möjligen att vara mer försiktig.

"Att vara modig är att hantera sin rädsla. Dumhet är att inte känna rädsla." Fritt citerad från klok människa..

Om man bara leder sådant där risken för skador är mer än liten - vad söker du då?!

Själv tycker jag om att leda för att det är roligt att ta sig upp på egen hand, att sätta säkringar och behärska situationen. Jag accepterar att risken för skador ökar drastiskt jämfört med topprep, men är inte det minsta intresserad av devisen "klättring skall vara farligt". Kunde jag göra det helt ofarligt och helst även få litet fjärilar i amgen skulle jag göra det. Jag har gjort tillräckligt mycket farligt för att att ha gjort slut på mer än kattens nio liv - alltså måste jag sluta med sådant innan jag blir en siffra i statistiken.

Jag har inget behov av att visa mig modig utan duger som jag är. En modig kille sade en gång - jag är för harig för att klättra!

 

[GustavOh]

Jo jag resonerar lite som duracellkaninen.

Jag accepterar riskerna, men söker dom inte.

 

[Mezzner]

...Kunde jag göra det helt ofarligt och helst även få litet fjärilar i amgen skulle jag göra det...

Det kanske inte här helt logiskt att det ska gå att hitta sysselsättningar som är helt riskfria men ändå ger fjärilar i magen. Om det nu är "riskfjärilar" som avses...

Sen kan man väl i viss mån konstatera att det finns två sorters mod då. Dels en sort som går ut på att man vågar ta risker. Sedan en annan sort som går ut på att man inte vågare ta risker. Jag säger det utan värdering, men konstaterar att det framstår som aningen motsägelsefullt.


Att sedan klättrare ser ganska olika på risker är väl däremot väl utrett sedan tidigare, det finns ju verkligen olika typer av risker och där det går ganska hyfsat att rangordna dessa typer efter just risk. Sen kanske inte ALLA är helt överens om just rangordningen, men det är nog små avvikelser och mindre noga. Var och en får väl sedan en lagom dos pirr i magen vid olika ställen på skalan - om man nu över huvud taget är ute efter pirret.

 

[Mike C]

Om du tar fall 9 gånger av 10 (även på välsäkrad tradled) måste jag säga att du har lite att lära..... Möjligen att vara mer försiktig.

Antingen skrev jag lite illa, eller så läste du lite illa... De 9 gånger av 10 är inte varje gång jag klättrar, utan jag talar om de tillfällen då jag är så pressad att jag är 100% säker på att jag kommer att falla på min bombersäkring, men går på ändå... Detta händer INTE särskild ofta på tradleder, men vid 9 av 10 av dessa sällsynta tillfällen så har jag rätt, jag faller, men 1 gång av 10 så lyckas jag ändå ta mig förbi det svåra.

Om det är så att du faktist tolkade mig rätt och anser att jag har en del att lära så kan jag bara säga att om du väljer att ge upp istället för att försöka in i det sista trots bombersäkringar, fine, but I'd rather fall trying than giving up. Att säga att jag har en del att lära bara för att jag vågar gå på med bombersäkringar under mig när jag är pressad till maxgränsen är lite magstarkt.

 

[Yakherden]

Tar min frågeställning här istället: Skulle ni kalla en IMP som är klassad för 5kN för en aidkil?
De där rackarna är ju rätt små, men välplacerade borde de väl hålla ett fall lika bra som nåt annat, med tanke på att det i en granntråd framkommit att ett fall sällan överstiger just 5 kN.
Ändå är de klassade som mikrokilar (och omnämns som mariginella av många), men bara den minsta är klassad för 4, alla andra för 5.

Känns tryggt att ha de där rackarna när inget annat passar, och en placering är en ju en placering, och gör underverk för mitt psyke. Hellre litet än inget.

 

[Mike C]

Jag säger altid "something is better than nothing".

 

[embl]

Alla säkringar är helt och hållet onödiga så länge man inte faller.

 

[Polarnatt]

Sen kan man väl i viss mån konstatera att det finns två sorters mod då. Dels en sort som går ut på att man vågar ta risker. Sedan en annan sort som går ut på att man inte vågare ta risker. Jag säger det utan värdering, men konstaterar att det framstår som aningen motsägelsefullt.

Det är ingen kost att vara modig om man inte är rädd. (Tove Jansson, Mumintrollen)

Det är sunt att hysa respekt, t.o.m. vara lite rädd inför farliga saker. Det är väl en nedärvd överlevnadsinstinkt hos oss = undvika faror. Dock gör människor riskfyllda saker, men om det är mod eller inte beror helt riktigt på hur rädd man är. Själv är jag inte tillräckligt erfaren tradklättrare för att helt lita på min egen förmåga, eller på tveksamma säkringar. Så när jag är där ute och klänger lite småängsligt på klippan, så är jag faktiskt mycket modigare än t.ex. Dan Osman-typerna som obekymrat klättrar leden bredvid.

Mvh /Joel

 

[lobo2me]

att kunna vara rationell fatalist är något jag håller på att lära mig, tack vare klättringen.

förmågan att lägga åt sidan såna kontrakt man redan har ingått; repet, selen, knuten, säkringsmannen, kilen man har lagt och klättrat förbi, och ge sig hän åt det som fortfarande är under förhandlng, är det jag eftersträvar.

när jag är rädd så kommer iofs tunnelseendet automatiskt, och har en liknande effekt, men att kunna bibehålla en tillräckligt stor sfär av närvaro, trots att den inkluderar till exempel den där säkringen som jag bestämde mig för att satsa på även om den kanske inte är optimal, utan att för den skull grubbla över den, vill jag uppnå.

och ett sätt att se det är just som kontrakt - när man väl har ingått dem, så är dom som dom är, och inget att liksom halvbacka på.

annars skulle man inte ha skrivit under till att börja med.

 

[Yakherden]

förmågan att lägga åt sidan såna kontrakt man redan har ingått; repet, selen, knuten, säkringsmannen, kilen man har lagt och klättrat förbi, och ge sig hän åt det som fortfarande är under förhandlng, är det jag eftersträvar.

Läbbigt bra sagt, nåt jag kommer ta med mig på kommande äventyr. Kan de där gubbarna uppe i grottorna i Spitidalen mumifiera sig själv medan de fortfarande lever endast medelst viljekraft, så borde en vanlig nolla kunna vara rationell när det gäller såna här givna saker.

Det gäller bara att kunna sätta sig över det in the moment of doubt.

Lånade böcker om mindcontrol på bibblan. Kan rekommendera likartad läsning (inga specifika titlar nämnda, det finns spaltkilometer skrivet i ämnet, även om det sällan handlar om just klättring), eller ett klippkort hos psykologen. Kontroll av stresssymptom är väl vad det hela handlar om.

 

[johnliungman]

förmågan att lägga åt sidan såna kontrakt man redan har ingått; repet, selen, knuten, säkringsmannen, kilen man har lagt och klättrat förbi, och ge sig hän åt det som fortfarande är under förhandlng, är det jag eftersträvar.

Gillar formuleringen! Kan bli ett klassiskt citat...

Man kan lägga till ytterligare moment i listan över "kontrakt". Fotplaceringar, till exempel. När du bedömt fotsteget - ta klivet och ompröva inte om det var bra eller dåligt. När jag inte litar på fötterna klättrar jag stelt som en legogubbe.