Hur stor betydelse det verkligen har är ju ganska beroende på ledens karaktär. Men viss KAN det vara svårt att pyssla lite extra om han hänger tungt, och leden är på gränsen av ens förmåga. Men oftast är det ju någorlunda bra läge där man ska klippa.
LEDEN får inte annan grad för att man klättrar den olika, eller för att klättraren är olika lång osv.
Men är man petig kan man ju ange det i ett ev scorecard.
Jag kan också tycka att vissa bultade leder inte innebär någon större påfrestning av psyket än topprep, men normalt sett så är det ju "försvårande".
Nu blir det OT, men jag måste säga att min uppfattning om hur tätt det ska bultas när det väl bultas är aningen ambivalent. Jag tycker att om man bultar så ska man ju inte göra det så att det alltjämt finns vissa risker att kratra eller göra hyllfall. Å andra sidan är det ju lite onödigt att bulta med 1,5-2 m mellan bultarna om det är möjligt att topprepa. Jag tycker att uttrycket att "sportklättring är glorifierad topprepning" är drygt och onödigt. Men ibland är det ju sant.
Jag klättrar dock som jag finner bäst och har sedan länge gett upp ambitionen att alla andra ska värdera allt som jag själv - eller att jag ska kunna anpassa min uppfattning till alla andras. Jag kan t o m nästan acceptera att somliga klättrar utan att fika, bara jag slipper göra det själv.
